Svärmodern

Moa Herngrens bok Svärmodern är verkligen en alldeles speciell berättelse. Faktum är att det nästan är svårt att beskriva den; händelser som från början kunde tolkas på ett sätt visar sig pö om pö ha en mycket mer komplex bakgrund. Som läsare lockas man att tänka och tycka vissa saker, men snart börjar man omvärdera det man nyss trodde sig ha en klar åsikt om. Låter det klurigt? Läs vidare, så ska jag försöka berätta mer!

Omslag: Emma Graves.

Åsa har uppfostrat sitt enda barn, Andreas, alldeles ensam. De båda har alltid stått varandra nära. Men numera är Andreas vuxen och försöker stå på egna ben tillsammans med sin flickvän Josefin. Eftersom Andreas samt Andreas mormor är de enda familjemedlemmarna Åsa har, försöker hon måna om Andreas och Josefin så gott hon kan. Josefin är ju dessutom hennes bästa väninnas dotter, så Åsa har känt Josefin sedan hon var liten. (Mer bortskämd unge än Josefin, har hon för övrigt aldrig sett!)

Åsa vill, som sagt, bara Andreas och Josefins bästa. De får bo hos henne när ett stambyte ska ske i deras egen lägenhet, hon lagar middag åt dem och dristar sig till att sköta deras tvätt. Att det unga paret vill vara lite för sig själva också, har Åsa dålig förståelse för. En dag upptäcker Åsa parets hemlighet av misstag. Det bär sig inte bättre än att hon råkar avslöja vad hon vet, inte bara för Andreas och Josefin, utan dessutom för Josefins mamma. I och med detta är en gräns både nådd och rejält överskriden, enligt Andreas. Han bestämmer sig för att bryta kontakten med Åsa. En rad gränsöverskridande händelser har lett fram till detta drastiska beslut. Men så farligt var det väl inte, funderar Åsa. Hon ville ju bara väl.

Genom hela berättelsen får man följa händelseutvecklingen dels genom Åsas ögon och dels genom Andreas respektive Josefins ögon. Som läsare tror man sig kunna avläsa och förstå vad det hela handlar om. Åsa framställs ju som väldigt gränsöverskridande och man funderar på om hon hållit Andreas lite för nära sig under hela hans uppväxt. Men snart blir perspektivet omkullkastat och man börjar fundera på nya orsaker till händelserna. Vad är Josefin för en person egentligen? Kan det stämma att hon är väldigt bortskämd och van vid att styra alla i sin omgivning, så som Åsa tycker sig ha sett redan då hon var liten? Men nej, sedan visar Åsa nya märkliga sidor, och man vet till sist inte vad man ska tro. In i det sista kastas man hit och dit i sin uppfattning, ända till det bittra slutet. När jag kom så långt, blev jag verkligen riktigt ledsen å vissa personers vägnar. Vilka de är tänker jag dock inte avslöja!

Moa Herngren lyckas verkligen förmedla denna berättelse på ett alldeles lysande sätt! Är du det minsta intresserad av relationer mellan människor, så måste du bara läsa denna bok. Både spänning och obehagskänslor byggs sakta upp, precis som i den värsta rysare. 

Torsdagsmordklubben

I våras läste jag en fantastisk liten bok, som heter Torsdagsmordklubben. Den är skriven av Richard Osman och översatt till svenska av Ing-Britt Björklund. Richard Osman är känd i sitt hemland Storbritannien som ledare för ett framgångsrikt frågesportprogram på TV. Han är även producent. Torsdagsmordklubben är hans debut som författare.

Coopers Chase ligger på den idylliska engelska landsbygden och är ett mycket trevligt och välförsett boende för äldre människor. Det är som en hel liten by, och klassas också som “lyxseniorby”. Där bor, bland andra, de fyra vännerna Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron.

På torsdagarna träffas de fyra vännerna i en samlingslokal, som de bokat under namnet “Samtal om japansk opera”. Syftet med detta är att säkerställa att ingen annan plötsligt vill delta i gruppens egentliga sysselsättning. De fyra har nämligen bestämt sig för att försöka lösa tidigare olösta mord, så kallade “kalla fall”. Elizabeth och en kvinna som heter Penny var de ursprungliga medlemmarna i gruppen. Penny, som jobbat som kriminalinspektör, tog med olösta fall. Penny har numera blivit alltför gammal och sjuklig för gruppens arbete. Joyce blev då invald på hennes plats. Några glas vin, hembakade kakor och ett olöst mord att fundera på – det kan ju inte bli bättre, tycker Torsdagsmordklubben. 

En dag inträffar dock ett mord i Torsdagsmordklubbens omedelbara närhet. Självfallet lägger de då de kalla fallen åt sidan för att med liv, lust och en hel del finurlighet ta sig an det nyinträffade mordet. Det är ju nämligen helt uppenbart att den lokala polisen behöver hjälp att lösa gåtan om vad som egentligen hänt. 

Finurlighet och en hel del okonventionella knep är det som leder Torsdagsmordklubben på rätt spår. Vi får följa deras arbete bland annat genom Joyces dagboksanteckningar samt genom ögonen på en ung kvinnlig polisassistent, som gärna vill göra en mer spännande poliskarriär än vad de sedvanliga assistentuppgifterna kan erbjuda. Som läsare vill man gärna dra de slutsatser man tror sig kunna dra under berättelsens gång. Men om man tror att man är lösningen på spåren, bedrar man sig. Det finns mer att begrunda än man kan tro från början. 

Jag gillar verkligen den här berättelsen! Den är absolut inte en deckare i mängden. Det är så mycket med den som är bra; de fyra finurliga seniorerna (särskilt kvinnorna), en spännande deckargåta som tar oväntade vändningar, den lågmälda typiska brittiska humorn samt inte minst de mer allvarliga inslagen om åldrande och sorg.

Redan då jag läst ut boken började jag hoppas på att Richard Osman skulle fortsätta skriva fantastiska böcker. Och nu när jag fick möjlighet att skriva om boken här i bloggen, upptäckte jag att en fortsättning redan är på gång. I september kommer andra delen om Torsdagsmordklubben. Den heter Mannen som dog två gånger.

Så här skriver förlaget om boken:

“Ibrahim, en av de fyra i Torsdagsmordklubben på Coopers Chase, råkar illa ut vid ett rån. Förövaren är en 16-årig pojke med band till den lokala knarkdrottningen Connie. Elizabeth, Ron och Joyce bestämmer sig omedelbart för att sätta fast den skyldige. Den svindlande jakten på de inblandade blir upptakten till en rad ovanliga och blodiga händelser, som leder till oväntade avslöjanden om Elizabeths tidigare liv, innan den inte alldeles snövita sanningen avslöjas. Några blir livets vinnare, några förlorar allt – inte bara förmögenheter.”

Utöver denna bok, skriver förlaget dessutom att Richard Osman just nu arbetar på en tredje del i vad som helt uppenbart blir en liten serie. Jättekul! 

Bok nummer tio

Jag har nyligen avslutat hela min omläsning av alla Lucy Dillons mysiga feelgood-böcker om invånarna i Longhampton. Det var en helt fantastisk upplevelse att läsa dem alla i rad. Eftersom jag dessutom passade på att göra lite anteckningar, kunde jag snart konstatera vilka huvudpersoner som återkommer i flera böcker. 

En person, som Lucy Dillon gärna “återanvänder”, är Rachel. Det är hon som redan i bok två* (enligt originalutgivningen) ärver sin mosters hundstall. Eftersom hundar spelar en stor roll i alla böckerna utom den första, så är det inte konstigt att också Rachel och hennes hundstall samt veterinären George återkommer så ofta. Men mer om detta i ett annat inlägg.

Hemlig omslagsbild.

När jag lade den sista boken från mig, började jag givetvis att fundera på om Lucy Dillon har någon mer berättelse på gång. Ett litet besök på hennes hemsida, hennes facebook samt inte minst på Penguin Books hemsida gav mig svaret. I mars 2022 publiceras den tionde boken i serien! Det sker förstås på engelska, så det lär ju dröja ytterligare tid innan den kommer på svenska. Men i vilket fall som helst är det jättekul att ännu en berättelse är på väg.

Så här beskriver förlaget boken:

“Tara Hunter is a therapist on a mission to restore Longhampton's community spirit after catastrophic flooding. But with her boyfriend AWOL, her family fragmented, and only a cat for company, Tara's own life's on rocky foundations.

Dr David Dalloway is Longhampton Wellness Centre's new star counsellor. He invites pets to session. He also has a knack of reading people's minds - which is the last thing Tara needs right now.

Charismatic architect Keith Hunter was last seen in Longhampton twenty years ago, when he walked out on ten-year-old Tara and her twin brother, Toby. But now he's back, with a surprising offer that could change everything. Is a bigger storm on the horizon? Or is this Tara's chance to rebuild her broken past?”

Det låter som att både Longhampton och Tara står inför stora utmaningar. Jag visste inte vad AWOL betyder, så jag fick googla. (Märkligt att ett förlag använder den typen av förkortningar. Eller är det bara jag som är bakom flötet och gammeldags när det gäller sådana nya förkortningar?) Om du, som läser här inte heller vet, så kan jag avslöja att det står för Absent Without Official Leave.

Nu får alla vi som gillar Lucy Dillon börja “räkna ner” till publiceringen av denna nya bok om Longhampton!

*Bok nummer två, om man vill läsa böckerna i den ordning de publicerades på engelska, heter Ensamma hjärtan och hemlösa hundar.