måndag 27 januari 2020

Natten

Idag är det Förintelsens minnesdag. Det är en dag för att hedra minnet av Förintelsens alla offer, och på samma gång visa att man står upp för demokratiska värderingar. Just i år är det dessutom 75 år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades, vilket skedde idag 1945, då ryssarna nådde fram till denna gudsförgätna plats.




Jag har läst Elie Wiesels självbiografi Natten, vilken han skrev och fick publicerad redan under 1950-talet. Den har nu kommit ut i en nyöversättning, gjord av André Borchert.

Elie var bara elva år gammal då andra världskriget bröt ut. Länge levde man på hoppet att kriget och dess verkningar inte skulle nå den plats där Elie och hans familj bodde, nämligen i den lilla staden Sighet i Transylvanien. Men bara ett par år senare var det tyvärr ett faktum. Det började med att utländska judar deporterades från landet. En av dem lyckades dock rymma och kom tillbaka efter flera månader. Han betraktades som en lite udda person redan före deportationen från Sighet. Därför blev han inte trodd när han tog sig tillbaka till staden och försökte varna resterande judar för vad judar blev utsatta för. Ingen tog varningarna på allvar. Man trodde fortfarande inte att kriget skulle nå Rumänien. Men det visade sig vara fel. När Elie var tretton år tog fascisterna makten i landet, och med dem kom förändringarna. Stegvis blev Sighets judar utsatta för restriktioner och försämringar. Till skillnad från en del andra platser, där dessa inskränkningar skedde mer långsamt, gick det ganska fort här. På relativt kort tid hade judarna samlats ihop i tillfälliga getton och snart startade deporteringarna.

Elie skildrar sitt trettonåriga jags upplevelser av deportationen, fångenskapen, slavarbetet, svälten och umbärandena med en hjärtskärande nakenhet. Han väjer inte för något. Till och med de mycket skamliga känslorna visar han fram; som när fadern sjuk och totalt utsliten blir som en börda för den lika utslitna trettonåringen ... Elie hade nämligen turen att lyckas hålla ihop med sin egen far under en stor del av fångenskapen. Detta är förstås en trygghet. Men under slutet av den långvariga kampen för överlevnad blir det också mycket tungt för trettonåringen, då fadern blir svårt sjuk och utvecklar en stark uppgivenhet.

Att läsa Natten är en så stark upplevelse. Det är en relativt kort bok, men desto mer intensiv i gengäld. Jag kan inte annat än instämma i Oprah Winfreys ord; "Obligatorisk läsning för mänskligheten"!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...