Sidor

tisdag 16 april 2019

Drömmen runt hörnet

Lucy Dillon är ändå alltid Lucy Dillon, tänkte jag när jag stängde hennes senaste bok, Drömmen runt hörnet, efter avslutad läsning. Sedan insåg jag att jag redan hade börjat sakna de människor som "befolkat" boken.


Omslag: Anna Henriksson.

I Drömmen runt hörnet får läsaren möta och lära känna Lorna. Båda hennes föräldrar är döda och hon har endast en syster kvar av sin ursprungliga familj. I hela sitt liv har Lorna tänkt sig att hon ska gå i moderns fotspår och bli konstnär. Dessvärre har hon inte samma talang som sin mamma, och blir smärtsamt medveten om det på en konstutbildning. Icke desto mindre blir det ändå konst hon kommer att ägna sig åt i livet, nämligen som konstkurator. Men efter en misslyckad satsning på ett eget galleri i London, beger hon sig tillbaka till barndomens Longhampton och tar över ett galleri där.

I Longhampton finns det många utmaningar, både vad gäller galleriet och dess utställande konstnärer samt inte minst gamla "spöken" från förr i form av den stora, obesvarade tonårskärleken. Till på köpet har den hundoerfarna Lorna faktiskt gått och ärvt en hund efter en gammal dam. Jycken är en räddhågsen tax, som kräver sin specialbehandling för att inte dö av skräck på hundpromenaderna. En lycklig slump gör dock att Lorna lyckas lära känna traktens stora, uppburna konstnärinna och hennes hund. Denna kvinna har dock inte målat på åratal och lever isolerat. Det är med andra ord ett riktigt konststycke (!) att komma henne inpå livet. Men Lorna hittar sprickan i den annars så välbyggda muren mot omvärlden. De fyra, Lorna, konstnärinnan och de båda hundarna, kommer att spela en mycket viktig roll för varandra.

Precis som i Lucy Dillons övriga böcker, spelar hundar en stor roll även i denna berättelse. Huvudpersonen är med om såväl utmaningar som gripande upplevelser. Som läsare lever man sig in i hennes liv och dilemman. Det är till och med så att man funderar på hur alla i boken har det när sista kapitlet är läst. Gillar du feelgood i allmänhet och Lucy Dillon i synnerhet bör du läsa denna bok, som är väl översatt till svenska av Ann Björkhem.



2 kommentarer: