Systrarna von Sydow

Här kommer ett pappersboktips för en bok, som jag verkligen skulle önska mig i någon slags digital form*.

Fotograf: Lisa Höök.

Flera gånger har jag skrivit här i bloggen att jag verkligen är "novisen vid spisen". Men lite då och då händer det att jag försöker mig på ett eller annat lättlagat recept. (Med blandat resultat förstås.) För att locka mig att försöka behöver en kokbok vara lätt att förstå. Den får inte heller innehålla en massa komplicerade rätter med tusen olika ingredienser, som dessutom kan vara svåra att få tag i.

I Systrarna von Sydow hittar jag just den enkelhet jag behöver. Där finns alla möjliga inspirerande recept på allt från frukost till middagar och däremellan goda "fikor". Jag kastade mig faktiskt över den så fort jag fick hem den (inte minst för alla de fina bildernas** skull). Sedan dröjde det inte länge förrän jag provade ett par recept. Jag kan lugnt säga att receptet på Systrarnas bästa brownies gjorde stor succé här hemma (trots att jag aldrig bakat brownies förr).

Ebba, Amy och deras mor Helen har verkligen lyckats skapa en alldeles underbar inspirationsbok med massor av trevliga recept. Det är få ingredienser och tillagningsprocedurerna verkar inte så avskräckande för en nybörjare som jag. Dessutom får man många andra tips och råd ur dessa erfarna kvinnors kökserfarenheter. Det här blir en kokbok att återvända till många gånger!

*Jag skulle uppskatta att få tillgång till den i epub3-format (det hade kunnat bli riktigt läckert med alla de möjligheter som epub3 erbjuder!) eller som en app. En inbunden papperskokbok har alltid förmågan att "stänga sig" då man försöker följa receptet under tillagningens gång. Mycket irriterande, tycker jag. På så sätt är en digital bok ypperlig. Dessutom skulle man kunna ha den med sig i sin telefon då man går till affären. Jag är nämligen lite spontan av mig, och kan mycket väl på plats i affären komma på att jag vill baka något. Problemet som uppstår är att jag då inte har någon ingredienslista att läsa.


**Lisa Höök är fotografen bakom bilderna.

Gillar du feelgood?

Om du brukar läsa svensk feelgoodlitteratur, kan du nu medverka i att rösta fram årets feelgoodroman. Det är Feelgoodfestivalen och Icakuriren som arrangerar denna tävling.

Bild via Feelgoodfestivalen.

Under perioden 15/4 till och med 1/6 2019 kan du rösta på ett antal titlar i genren. Författarna och deras titlar finns listade på röstningssidan hos Feelgoodfestivalen. Efter den allmänna röstningen går fyra finalister vidare till en jury, som fattar det slutgiltiga beslutet om vilken bok som ska utses till årets feelgoodroman. På Feelgoodfestivalen i augusti avslöjas vinnaren!

Vilken titel tänker du rösta på?

Drömmen runt hörnet

Lucy Dillon är ändå alltid Lucy Dillon, tänkte jag när jag stängde hennes senaste bok, Drömmen runt hörnet, efter avslutad läsning. Sedan insåg jag att jag redan hade börjat sakna de människor som "befolkat" boken.

Omslag: Anna Henriksson.

I Drömmen runt hörnet får läsaren möta och lära känna Lorna. Båda hennes föräldrar är döda och hon har endast en syster kvar av sin ursprungliga familj. I hela sitt liv har Lorna tänkt sig att hon ska gå i moderns fotspår och bli konstnär. Dessvärre har hon inte samma talang som sin mamma, och blir smärtsamt medveten om det på en konstutbildning. Icke desto mindre blir det ändå konst hon kommer att ägna sig åt i livet, nämligen som konstkurator. Men efter en misslyckad satsning på ett eget galleri i London, beger hon sig tillbaka till barndomens Longhampton och tar över ett galleri där.

I Longhampton finns det många utmaningar, både vad gäller galleriet och dess utställande konstnärer samt inte minst gamla "spöken" från förr i form av den stora, obesvarade tonårskärleken. Till på köpet har den hundoerfarna Lorna faktiskt gått och ärvt en hund efter en gammal dam. Jycken är en räddhågsen tax, som kräver sin specialbehandling för att inte dö av skräck på hundpromenaderna. En lycklig slump gör dock att Lorna lyckas lära känna traktens stora, uppburna konstnärinna och hennes hund. Denna kvinna har dock inte målat på åratal och lever isolerat. Det är med andra ord ett riktigt konststycke (!) att komma henne inpå livet. Men Lorna hittar sprickan i den annars så välbyggda muren mot omvärlden. De fyra, Lorna, konstnärinnan och de båda hundarna, kommer att spela en mycket viktig roll för varandra.

Precis som i Lucy Dillons övriga böcker, spelar hundar en stor roll även i denna berättelse. Huvudpersonen är med om såväl utmaningar som gripande upplevelser. Som läsare lever man sig in i hennes liv och dilemman. Det är till och med så att man funderar på hur alla i boken har det när sista kapitlet är läst. Gillar du feelgood i allmänhet och Lucy Dillon i synnerhet bör du läsa denna bok, som är väl översatt till svenska av Ann Björkhem.

Tatueraren i Auschwitz

De som upplevde koncentrationslägren under andra världskriget blir allt färre. Desto viktigare blir det då att deras upplevelser på något sätt bevaras för eftervärlden. Tatueraren i Auschwitz är en ögonvittnesskildring av grymheterna, som utspelade sig under denna tid. Heather Morris heter författaren, som fick möjligheten att lära känna en viss Lale Sokolov. Under deras bekantskap, som utvecklades till en djupare vänskap, berättade Lale om sina upplevelser under andra världskriget. Översättningen av denna berättelse till svenska har Tomas Håkanson gjort.

Lale kommer till koncentrationslägret 1942. Han får ett "erbjudande" om en arbetsuppgift, som visserligen inte är speciellt populär men som kan rendera innehavaren ett liv med något fler "förmåner" än vad övriga fångar i lägret har. Han ska tatuera fångnummer på övriga fångars armar.

Lale tycker verkligen inte om denna syssla, men han inser snabbt att han kan använda sin något mer fördelaktiga position till något gott. Han försöker så gott han kan hjälpa så många andra fångar som möjligt. De fördelar han själv får, eller kan skaffa sig på hemlig väg, behåller han inte för sig själv. Han delar med sig till andra.

En dag står en ung kvinna framför Lale och ska ha sin arm tatuerad. Så fort han ser henne i ögonen blir han blixtförälskad. Där och då bestämmer han sig för att inte bara han själv ska överleva lägret – det ska han se till att hon också gör!

Livet i koncentrationslägret är givetvis riktigt svårt och eländigt. Men Lales kärlek till den unga Gita blir besvarad och de båda kämpar med att försöka leva som ett ungt förälskat par så gott det nu går.

Lales och Gitas historia är verkligen en oförglömlig kärlekshistoria, som utspelar sig under värsta möjliga förhållanden. Hur det går för dem tänker jag inte avslöja här*. Jag tycker i stället att du ska läsa Tatueraren i Auschwitz. Det är den verkligen värd!

*Att Lale överlevde har jag förstås redan avslöjat. Men hur går det för Gita?

I min trädgård vill jag vara Karin

Nu är det verkligen trädgårdstider igen! Åtminstone för oss som bor i den södra delen av vårt avlånga land. För den som önskar inspiration till sitt trädgårdsarbete kan jag varmt rekommendera I min trädgård vill jag vara Karin. Elisabeth Svalin Gunnarsson har skrivit denna trevliga bok, som har undertiteln "en praktisk trädgårdsberättelse från Sundborn".

Omslag: Ulf Jernelo och Nanny Zetterquist.

Textilkonstnären Karin Larsson tyckte inte bara om att vara kreativ i sitt yrke. Hon var även hängiven sin trädgård och hade många tankar omkring hur hon ville skapa den på bästa sätt i familjens hem i Sundborn. Trädgården behövde inte vara så välansad, tyckte Karin. I stället blev den en plats där hon kunde experimentera med växter, färg och form. Livet utomhus blev för familjen en viktig plats för både umgänge, odling och arbete. Låter inte detta som en perfekt inspirationsbok för en nutida (och eventuellt stressad) trädgårdsägare?

Elisabeth Svalin Gunnarsson har verkligen lyckats göra en trevlig bok om Karin Larsson och hennes trädgård. Utöver beskrivningen av själva trädgården och dess stil, innehåller boken även praktiska förslag på saker man själv kan bygga eller skapa i sin egen trädgård. Eboken är utgiven i pdf-format och läses bäst på en surfplatta, tycker jag.