Det lilla hotellet på rue d'Amour

Dag Öhrlund är en författare som jag vanligtvis förknippar med bloddrypande deckare fulla av besinningslöst våld, i vilka kroppsdelar och köttslamsor flyger och far på i stort sett varenda sida*. Denna bedömning har jag gjort utan att själv ha läst en enda av dessa berättelser. Jag har hört andras utlåtanden och genast dragit öronen åt mig, eftersom den typen av böcker inte är något för mig. Därför blev jag verkligen förvånad då jag upptäckte en ny bok från Dags penna. Denna berättelse är nämligen kategoriserad som feelgood, och både titel och omslag skvallrar verkligen om att så är fallet.

 

 

Omslag: Emma Graves.

Det lilla hotellet på rue d'Amour är verkligen en rar berättelse. Huvudperson är inte en människa, utan det finaste rummet i det lilla hotellet. Rum nummer ett berättar vad det hör och ser av de människor som kommer in och ska städa eller bo där. Vännerna La Fenêtre, La Clé och telefonen Bakélite är de som tillsammans med rum nummer ett för historien framåt. Genom dem får man lära känna framförallt den unga städerskan Estelle, men också flera olika gäster. En del av de sistnämnda är, av olika skäl, återkommande gäster på hotellet.

Jag gillar verkligen Det lilla hotellet på rue d’Amour! Det är så annorlunda och fantasifullt att skriva om olika människoöden genom ett hotellrums upplevelser. Det är en feelgood-berättelse, men den rymmer även tragiska liv och öden. Dag Öhrlund har tydligen planer på fler böcker i denna genre, och det ser jag fram emot.

*En gnutta överdrivet kanske. Eller vad säger ni som läst hans deckare? ;-)