Den blå vänthallen

Den blå vänthallen är verkligen en annorlunda liten historia om ett väldigt udda par. Viveca Lärn är författaren.

Omslag: Ilse-Mari Berglin.

Markus är en medelålders och mycket proper man. Han är ordentlig och har ett välordnat och snyggt hem. Låter inte det som en svärmorsdröm? Dessvärre har Markus en tung upplevelse i det förflutna att bära på. Detta har gjort att de relationer han inlett med kvinnor har gått i stöpet.

Samantha är Markus raka motsats; hon är bohemisk och klär sig mycket färgglatt. Hennes hem är enklast tänkbara. Hon kommer plötsligt in som en virvelvind i Markus liv, med yviga rörelser och en alldeles speciell röst.

Detta omaka par faller för varandra, och Markus kan snart inte tänka sig en tillvaro utan Samantha. Men Samantha tycks ha en dold agenda. Först får läsaren bara en mycket liten ledtråd till detta, men till sist avslöjas den brutala sanningen. Även för Markus. Frågan är hur livet kommer att fortsätta för de båda när Markus känner till sanningen. Och hur går det med hans egen svåra barndomsupplevelse – kommer den att sätta käppar i hjulet även för denna relation?

Den blå vänthallen är en söt och läsvärd historia. Men jag måste verkligen höja ett varningens finger för den läsare som är känslig för felaktigheter i böcker. Hela denna bok kryllar av allehanda sorters fel; allt från sida upp och sida ner av små korrekturfel till större fel i form av att stycken "repeteras" och att en bit text förmodligen saknas. Sällan har jag skådat ett sådant slarvigt utfört redaktörsarbete! Verkligen synd på så rara ärter, skulle jag vilja säga.