Dag Öhrlund är en författare som jag vanligtvis förknippar med bloddrypande deckare fulla av besinningslöst våld, i vilka kroppsdelar och köttslamsor flyger och far på i stort sett varenda sida*. Denna bedömning har jag gjort utan att själv ha läst en enda av dessa berättelser. Jag har hört andras utlåtanden och genast dragit öronen åt mig, eftersom den typen av böcker inte är något för mig. Därför blev jag verkligen förvånad då jag upptäckte en ny bok från Dags penna. Denna berättelse är nämligen kategoriserad som feelgood, och både titel och omslag skvallrar verkligen om att så är fallet.
Omslag: Emma Graves.
Det lilla hotellet på rue d'Amour är verkligen en rar berättelse. Huvudperson är inte en människa, utan det finaste rummet i det lilla hotellet. Rum nummer ett berättar vad det hör och ser av de människor som kommer in och ska städa eller bo där. Vännerna La Fenêtre, La Clé och telefonen Bakélite är de som tillsammans med rum nummer ett för historien framåt. Genom dem får man lära känna framförallt den unga städerskan Estelle, men också flera olika gäster. En del av de sistnämnda är, av olika skäl, återkommande gäster på hotellet.
Jag gillar verkligen Det lilla hotellet på rue d’Amour! Det är så annorlunda och fantasifullt att skriva om olika människoöden genom ett hotellrums upplevelser. Det är en feelgood-berättelse, men den rymmer även tragiska liv och öden. Dag Öhrlund har tydligen planer på fler böcker i denna genre, och det ser jag fram emot.
*En gnutta överdrivet kanske. Eller vad säger ni som läst hans deckare? ;-)
Man kan ha olika önskemål eller rentav kriterier då man väljer vilken bok man ska läsa. SelmaStories erbjuder ett sätt att välja bland vårens böcker som jag inte träffat på tidigare. De föreslår titlar, som man kan välja utifrån vilket stjärntecken man är född i. Kul idé!
Jag konstaterar för egen del, att jag ska återvända till min gamla favoritförfattare Fredrik Backman. Hans nya bok Folk med ångest är tydligen särskilt lämplig för den som är född i jungfruns tecken. Boken har dock inte kommit ut ännu, så det blir till att vänta.
Men jag kommer att ”trotsa” de astrologiskt baserade rekommendationerna och ”smygläsa” även andra stjärnteckens titlar. Jag blev nämligen mycket nyfiken på Påfågelsommar, Drömlistan och En gentleman i Moskva.
Vilket stjärntecken är du född i och vilken bok ”ska” du då läsa? Skulle du också vilja ”smygläsa” någon titel som tillhör ett annat stjärntecken? Du hittar hela listan med stjärntecken och boktitlar genom denna länk.
Det är riktigt roligt att läsa ut en bok och genast vilja läsa nästa del i serien. Men det är minst lika frustrerande att upptäcka att just den bok man ser fram emot att läsa inte kommer ut förrän om några månader. Så är det med serien Mitford-morden*. Jessica Fellowes är författaren bakom dessa böcker. Joakim Sundström har gjort översättningen till svenska.
Omslag: Sofia Scheutz.
Den första boken i serien heter Mysteriet på Asthall. Den grundar sig på en verklig händelse och en verklig person. Florence Nightingale Shore** har nämligen levt på riktigt. Hon var guddotter till sin mer kända namne, och i likhet med henne tjänstgjorde även Florence Shore som krigssjuksköterska. Både under boerkriget och första världskriget var hon en mycket hårt arbetande och ambitiös sköterska ute i fält. Därefter gick stackars Florence ett väldigt tragiskt öde till mötes; hon blev svårt misshandlad ombord på ett tåg och dog några dagar senare av sina skador. Gärningsmannen blev aldrig identifierad.
Detta ”kalla fall” har Jessica Fellowes byggt sin deckare på. Tiden är början av 1920-talet, precis som då den verkliga händelsen inträffade. Men förutom Florence Shore och misshandeln av henne, är allt annat uppdiktat. Ytterligare personer i boken har visserligen också levat vid den tiden. Men dessa har inte spelat de roller som Jessica Fellowes givit dem.
Huvudpersonen i Jessicas berättelse är den mindre bemedlade Louisa Cannon. Som av en händelse råkar hon befinna sig på samma tåg som Florence Shore – dock utan att möta henne. Omständigheterna gör att Louisa blir bekant med den unga polisman som engagerar sig i fallet med Florence. Ja, ni hör ju att vi har ett riktigt radarpar här. Louisa arbetar som barnjungfru åt familjen Mitford (en familj som funnits i verkligheten) på Asthall. Hon blir bestört då hon upptäcker att äldsta dotterns beundrare troligen har med mordet på Florence att göra. Något måste helt klart göras för att avstyra den misstänkte mördarens vidare kontakt med familjen. Han måste dessutom tillfångatas på något lämpligt sätt. Louisa och hennes polis är inte rådlösa. Däremot blir de säkert lika överraskade som jag över vem som egentligen visar sig vara gärningsmannen.
Om du gillar deckare i historisk, brittisk miljö är Mysteriet på Asthall helt klart en bok för dig. Men du får vänta till maj månad för att läsa del två; Vackra unga döda. Väldigt frustrerande, om du frågar mig. Jag är redo att kasta mig över Vackra unga döda – inte minst för att få veta hur det kommer att gå för Louisa.
*Det sägs att Jessica Fellowes har planerat att skriva en bok för varje dotter i familjen Mitford. I så fall kan vi se fram emot sammanlagt sex böcker. Dessa systrar har levt sinsemellan väldigt olika och annorlunda liv, vilket man kan läsa mer om i Cecilia Hagens bok De osannolika systrarna Mitford.
Dessutom finns det faktiskt en film, Agatha and The Truth of Murder, i vilken ingen mindre än Agatha Christie figurerar som ung författarinna och detektiv.
I filmen är det Florence Nightingale Shores väninna, som några år efter mordet vädjar till den unga Agatha Christie om hjälp att lösa mordgåtan. Spännande må jag säga!
Den blå vänthallen är verkligen en annorlunda liten historia om ett väldigt udda par. Viveca Lärn är författaren.
Omslag: Ilse-Mari Berglin.
Markus är en medelålders och mycket proper man. Han är ordentlig och har ett välordnat och snyggt hem. Låter inte det som en svärmorsdröm? Dessvärre har Markus en tung upplevelse i det förflutna att bära på. Detta har gjort att de relationer han inlett med kvinnor har gått i stöpet.
Samantha är Markus raka motsats; hon är bohemisk och klär sig mycket färgglatt. Hennes hem är enklast tänkbara. Hon kommer plötsligt in som en virvelvind i Markus liv, med yviga rörelser och en alldeles speciell röst.
Detta omaka par faller för varandra, och Markus kan snart inte tänka sig en tillvaro utan Samantha. Men Samantha tycks ha en dold agenda. Först får läsaren bara en mycket liten ledtråd till detta, men till sist avslöjas den brutala sanningen. Även för Markus. Frågan är hur livet kommer att fortsätta för de båda när Markus känner till sanningen. Och hur går det med hans egen svåra barndomsupplevelse – kommer den att sätta käppar i hjulet även för denna relation?
Den blå vänthallen är en söt och läsvärd historia. Men jag måste verkligen höja ett varningens finger för den läsare som är känslig för felaktigheter i böcker. Hela denna bok kryllar av allehanda sorters fel; allt från sida upp och sida ner av små korrekturfel till större fel i form av att stycken "repeteras" och att en bit text förmodligen saknas. Sällan har jag skådat ett sådant slarvigt utfört redaktörsarbete! Verkligen synd på så rara ärter, skulle jag vilja säga.
