Älska, glömma och förlåta

Förlåtelsestenarna är två stycken stenar, som man tillsammans med ett förklarande brev skickar till någon man vill be om förlåtelse för något dumt eller tråkigt man gjort. Den som får stenarna kan välja att endera acceptera ursäkten eller inte. Om man väljer det förstnämnda så skickar man helt enkelt tillbaka den ena av stenarna till avsändaren, så får denne ett bevis på att ursäkten är accepterad. Sedan följer man uppmaningen i brevet och skickar iväg två egna stenar till någon annan. På detta sätt skapas en kedja av förlåtelse.

Omslag: Miroslav Sokcic.

Hannah Farr är programledare på TV och har sin egen pratshow. För ett par år sedan fick hon förlåtelsestenar från en person som mobbade henne då hon var liten. Nu har denna kvinna, initiativtagaren till fenomenet med dessa stenar, blivit berömd för dem. "Kedjan" har vuxit sig allt större och hon har dessutom skrivit en bok om det hela. Tittarsiffrorna för Hannahs program är sjunkande, så något måste göras för att få dem att stiga. Dessutom står en ung, karriärlysten konkurrent i kulisserna och vill mer än gärna ta över Hannahs program. Hannah känner sig pressad. När förlåtelsestenarnas upphovskvinna ska komma till Hannahs program, vill Hannah egentligen inte alls prata om de stenar hon själv mottagit eller om att hon borde skicka sådana stenar till sin egen mor. Hennes pojkvän, som är borgmästare i stan, avråder henne definitivt från att göra det. Men på något sätt blir det så ändå. Hannah öppnar sig i direktsändning och sätter därmed igång något som hon knappt kunde ana. Det ena leder till det andra. Hannah hamnar i en situation då hon måste fatta beslut om vilken väg hennes liv ska ta.

Detta är en berättelse om gamla familjekonflikter och om att kunna omvärdera händelser ur det förflutna för att sedan gå vidare och förlåta. Delvis känns mycket i boken väldigt amerikanskt. Men i grund och botten är våra mellanmänskliga relationer, och våra problem med dem, lika oavsett var man bor. Lori Nelson Spielmans bok Älska, glömma och förlåta är både spännande och läsvärd för den som gillar den här typen av draman.

Livet kan börja

"Planen" är superviktig för Imogen. Hon har arbetat fram den under flera år. När hon väl får tillfälle att genomföra den är det mycket viktigt att hon håller sig strikt till den. Livet kan börja är en både gripande och spännande bok om hur fel det kan bli i ett äktenskap. Sheila O'Flanagan heter författaren och översättningen till svenska är gjord av Emö Malmberg.

Omslag: Designstudioe.

Irländska Imogen är gift med Vince sedan fem år. Utåt sett har de det perfekta äktenskapet; Vince månar om Imogen och behandlar henne verkligen som en prinsessa. Men för Imogen känns det annorlunda. Vad hon än gör och vad hon än säger, tycks det bara bli fel. Vince har massor med regler, som han anser att hon ska rätta sig efter. Det handlar om allt ifrån hur hon (!) ska sköta hushållet till vem hon får umgås med. Till och med hans slipsar ska hon hänga upp på ett speciellt vis och till hennes närmaste anhöriga har han sagt att de ska sluta ringa.

Detta är saker som läsaren får veta allt eftersom i boken. Den börjar nämligen med att Imogen iscensätter sin stora Plan. Makens kontroll av henne har smugit sig på alltmer i äktenskapet och vid ett tillfälle, på styvsysterns bröllop, vaknar Imogen upp och inser hur kringskuren hon blivit. Hon inser dock att hon inte bara kan öppna dörren och gå. Nej, hon måste göra betydligt mycket mer än så. Spåren efter henne måste sopas igen ordentligt.

Planen tar henne hela vägen från Irland till södra Frankrike, nära den spanska gränsen. Där, i ett litet samhälle, bodde Imogen med sin mamma under några betydelsefulla år i barndomen. Där borde inte Vince kunna hitta henne – han har ju knappt brytt sig om att lyssna till hennes berättelser om livet och ännu mindre lagt på minnet vad hon nämnt för namn.

Men även om Imogen är ytterst försiktig och verkligen försöker sopa igen spåren efter sig, lyckas hennes make ändå ta upp jakten på henne. Han kan nämligen inte acceptera att hon flytt. Hon tillhör honom och därmed punkt. Imogen ska hem till Irland igen.

Omväxlande får läsaren följa Imogen och Vince i olika kapitel. Inte för att det går att förstå en sådan människa som Vince, men man får ändå en viss inblick i hur han resonerar. Desto lättare är det självklart att engagera sig i Imogens öde. Livet kan börja är en spännande bok om en ruggig relation.

En del av mitt hjärta

Minns du Diane? Det är hon som förestår caféet med det väldigt långa namnet; Lyckliga människor läser och dricker kaffe. När jag först öppnade boken En del av mitt hjärta, visste jag inte att denna skulle ge mig chansen att återse Diane. Det blev verkligen en positiv överraskning när jag insåg att jag om igen skulle få följa hennes livsväg. En del av mitt hjärta är översatt till svenska av Ulla Linton och författaren är förstås Agnès Martin-Lugand.

Omslag: Emma Graves.

Det var ett helt år sedan Diane lämnade Irland. Hennes liv som föreståndare på Café Lyckliga människor läser och dricker kaffe rullar på. Vännen sedan många år, Félix, finns vid hennes sida både på caféet och privat. Han försöker få henne att gå på dejt i syfte att kanske kunna träffa en ny man i livet. Trots den djupa sorg Diane drabbades av för några år sedan, då hennes make och lilla dotter dog, är hon nu mogen för att så sakteliga öppna sitt hjärta för någon annan. Men vad gäller den döda dottern är det värre; så fort Diane träffar på ett barn får hon stark panik.

Omständigheterna, som jag inte tänker gå närmare in på eftersom jag inte vill avslöja för mycket, gör emellertid att Diane träffar den irländske lille pojken Declan. Han har nyligen förlorat sin mamma, och Diane kan förstå den enorma sorg han går igenom. Frågan är om inte just Declan kan få Diane att ta ytterligare steg på sin väg genom sorgen. Men ändå återstår ett mycket svårt dilemma; Diane har just funnit sig tillrätta i sin tillvaro i Paris med caféet, Félix och en ny kärlek. Ändå dras hon till Irland som en myra till en sockerbit. När hon hälsar på de gamla vännerna där, får hon en stark känsla av att ha kommit hem. Vill hon ha sitt liv i Paris eller på Irland?

Denna bok om Diane är minst lika bra som den första. Jag tycker absolut att du ska läsa den om du greps av Dianes öde i den förra berättelsen om henne. Själv kan jag inte låta bli att fundera på hur hennes liv kommer att gestalta sig framöver. En tredje bok hade inte varit dumt på sätt och vis, även om det naturligtvis även "räcker" med två. ;-)

Boktipsbukett

Här kommer en hel bukett med olika böcker jag läst på sistone och som kanske kan vara något även för dig.

Dagboken

Detta är en mycket gripande kärlekshistoria. Den är dessutom skriven på ett sätt som gör den väldigt spännande. Det är strax efter krigsslutet på 1940-talet. Allie är förlovad och ska gifta sig inom kort. Men innan hon gör det söker hon upp sin ungdomskärlek, Noah, för det är något hon måste prata med honom om. Parallellt med denna historia får man i nutid följa en mycket gammal man som varje dag läser ur en dagbok för sin dementa fru i hopp om att hon kanske ska minnas deras liv tillsammans. En film, baserad på denna bok, gjordes redan 2004. Gripande, sorgligt och kärleksfullt!

Brevet

Ett brev skrivet för många år sedan kommer att påverka Tina Craigs liv på ett sätt som hon knappast kan ana. Brevet är oöppnat och Tina drivs av en vilja att överlämna det till adressaten. Men innan det blir av hinner mycket hända i Tinas liv. Brevet i sig visar sig dessutom dölja en gammal hemlighet. Spännande, gripande och tragisk läsning utlovas i denna bok!

Oförsiktig kärlek

En ny Peter Robinson-bok kan man bara inte missa, och det blev ett spännande återseende med Alan Banks då han skulle lösa ännu en knivig gåta. En död ung kvinna påträffas i en övergiven bil på en öde plats. Hon har inte dött i bilen och hon har inte gått till platsen själv. Hon är dessutom uppklädd som till fest. Ett liknande dödsfall påträffas i närheten. En äldre man ser ut att ha trillat utför ett stup på en öde plats. Han är uppklädd, men frågan är hur han tog sig till platsen. Ingen bil finns i närheten. Finns det kopplingar mellan fallen? Jag förstod ganska snart vad som hade varit i görningen i det här fallet, även om jag inte helt lyckades pussla ihop alla orsaker och dess verkningar. Tänka sig att detta är den 25:e boken om Alan Banks! (Alla har inte kommit ut på svenska, dessvärre.)

Gick obemärkt förbi

Vissa saker får man inte lära sig i skolans historieundervisning. Helt klart är det så att vissa myndighetsbeslut kanske helst ska "glömmas" sett ur de statliga myndigheternas perspektiv. Just därför är Ingrid Hedströms bok Gick obemärkt förbi så viktig. I den får massor av "bortglömda" barn en röst.

Omslag: Eva Lindeberg.

Jag undrar verkligen vem den lilla pojken på omslaget var. Var han en av de som skulle glömmas bort? Han ser åtminstone ut att ha en trygg famn att sitta i. I Gick obemärkt förbi får man möta tre olika barns öden. De tre hade det gemensamt att de föddes och levde under 1920- och 30-talen. Dessutom hade de oturen att födas med endera den svåra sjukdomen epilepsi och/eller med kognitiv funktionsnedsättning. Jan Ivar, Ingvor och Gerda var alla älskade och omhuldade av sina familjer. Jan Ivars ensamstående mamma kämpade verkligen på med att ta hand om både sonen och hans lillasyster. Ingvor och Gerda växte båda upp i familjer med mor, far och syskon. Ingen av dessa familjer tillhörde de privilegierade i dåtidens Sverige. Det var inte lätt för någon av dem att ta hand om sina svårt sjuka barn.

Faktum var att även mer privilegierade familjer kunde få barn med svåra sjukdomar eller funktionsnedsättningar av olika slag. Men skillnaden var att då kunde familjen betala för att ha privata sköterskor i hemmet. De mindre bemedlade fick försöka klara både försörjning av familjen och skötseln av ett sjukt barn på egen hand. Under just denna tid uppkom också åsikter om rashygien i landet. (Herman Lundborg var en ledande gestalt på området.) Statens inställning var ungefär att friska människor inte skulle belastas med vare sig skötseln eller åsynen av svårt sjuka och funktionsnedsatta människor. Dessa skulle i stället vårdas på anstalter i samhällets regi. Det fanns både privata anstalter och sådana som drevs i landstingens regi. Det fanns enskilda individer som drev det hela ännu längre genom att uttrycka att "sinnesslöa" inte borde få finnas överhuvudtaget.

Med detta som bakgrund blir det djupt tragiskt att följa de tre familjerna och Jan Ivars, Ingvors och Gerdas öden. Myndighetspersoner av olika slag utövar påtryckningar och övertalning för att familjerna ska överlåta skötseln av deras sjuka barn på samhället. Det är under stor vånda och ytterst motsträvigt som de går med på det till slut. Ett starkt argument från myndigheternas sida handlar om att barnet snart uppnår skolålder och därmed har skolplikt. Kan föräldrarna verkligen se sitt svårt sjuka barn sittande i skolan? menar påtryckarna. Det kan förstås inte föräldrarna och någon alternativ skolgång finns inte att tillgå. Det slutar med att barnen sätts på anstalt. I de här fallen handlar det om en landstingsanstalt i Dalarna. Dessvärre är förhållandena på anstalten så usla att ingen av de tre barnen överlever särskilt länge.

I boken får man lära känna de tre olika familjerna och hur de levde både före och efter det sjuka barnets födelse. Det är kämpigt att ta hand om ett så krävande barn, men det finns också så mycket kärlek och glädje. Därför är det så sorgligt att följa deras vånda omkring den hotande anstaltsplaceringen. Ingrid Hedström berättar inget om hur deras respektive liv blir efter att barnen flyttat och sedan dött. Men man förstår att det är som ett livslångt trauma för övriga familjemedlemmar. Det finns även andra händelser som framstår som rent bisarra för oss som lever nu. Ingvor blir av den lokala doktorn remitterad till mer avancerad undersökning i Stockholm. Hennes pappa tar med henne dit och har en naiv tro på att flickan kanske ska kunna bli frisk. Hela resan tar verkligen en ände med förskräckelse. Dåtidens barnsjukvård var långt ifrån vad vi har idag avseende synen på barnen och deras familjer. Detta är verkligen en både gripande och sorglig bok att läsa, men också väldigt viktig. Jag rekommenderar verkligen läsning!

En hunds bästa vän

Gillar du hundar? Då kanske En hunds bästa vän är en bok för dig. Den är skriven av W Bruce Cameron och är en både rörande och annorlunda berättelse om en hundsjäl. Torun Lidfeldt Bager står för översättningen till svenska.

Ja, jag skriver faktiskt "hundsjäl" – inte hund – för hunden i berättelsen hinner leva många liv för att kunna ta hand om en djupt älskad matte från hennes tidiga barndom till hennes liv som äldre kvinna.

Inledningsvis får man dock en glimt av det liv som hundsjälen under många års lopp levt tillsammans med en lika älskad husse. Denna husse blir emellertid gammal och dör. Det visar sig att hussen är farfar till den lilla flicka som ska komma att bli hundens matte.

Låter detta rörigt? Till att börja med tyckte jag att det var en aning förvirrande innan jag förstod att hundsjälen levde vidare genom reinkarnation. På så sätt kunde den återfödas och fortsätta ta hand om sin husse. Hunden ansåg nämligen att den hade ett viktigt uppdrag, som måste genomföras till varje pris; att älska och ta hand om "sin människa". Först var det en husse och sedan blev det en matte.

Men för att återgå till hunden och dess många liv. Genom hans (och emellanåt hennes) ögon får man veta hur det går för den lilla flickan, som växer upp som enda barn till en ensamstående, narcissistisk mamma. Det är verkligen ingen lätt situation för ett barn, en tonåring eller vuxen dotter att hantera denna psykiskt störda mamma. Boken är mycket gripande. På samma gång är det väldigt rörande att läsa hur det går genom att ha hundens perspektiv. Den lilla vovven vill verkligen göra allt för sin matte.

Gillar du hundar och kan hantera reinkarnationsperspektivet, så är detta verkligen en läsvärd bok.

Rasistiska patienter

Jag undrar verkligen hur en del människor tänker när de uppför sig så som den här artikeln beskriver mot vårdpersonal. Det får mig att tänka på Jodi Picoults utmärkta bok Små stora saker. Sätt gärna den i händerna på någon som behöver den!

God fortsättning på det nya året! Jag läser mycket, men hinner inte skriva i samma takt. Det får kanske bli fler Boktipsbuketter framöver. ;-)