24 tåtar i adventstid

Under december månad har jag lyssnat på gamla isländska berättelser i form av tåtar. En tåt är en kort saga, som härstammar från vikingatidens Island. Litteraturbanken har som årets julkalender bjudit på ett urval tåtar, inlästa av skådespelaren Martin Berggren samt författarna Gunnar D Hansson och Ellen Mattson.

Gammal isländsk text, bland annat Eddans Skírnismál*.

Tåtar handlar ofta om hur någon lämnar Island för att resa endera mot Norge, Danmark eller ännu längre söderut. Denne någon kan vara en helt vanlig man, utan större rikedomar. Men under resan får vederbörande ofta chansen att erövra kungens gunst och därmed komma upp sig. Gå in hos Litteraturbanken och lyssna ifatt, om du inte redan följt denna kalender. Alla 24 tåtarna kommer senare att finnas tillgängliga för läsning på Litteraturbankens hemsida.

*Sången om Skirner

Dotterns berättelse

Jag öppnade denna bok och började läsa utan att reflektera över vare sig författaren eller baksidestexten. Men rätt vad det var under läsningens gång dök det upp händelser, namn och andra saker, som gjorde att jag plötsligt insåg att berättelsen jag höll på att läsa hade en direkt koppling till en annan mycket gripande bok, nämligen Den tyska flickan. Det är Armando Lucas Correa, som skrivit båda böckerna. Jessica Hallén har återigen översatt till svenska.

Omslag: Marcus Hedström.

Amanda och Julius Sternberg är unga, nygifta och precis på väg att bilda familj. Livet leker. Julius är framgångsrik som hjärtläkare och Amanda driver sin fars gamla bokhandel. Inget kunde vara bättre ... om inte Berlins klimat sakta börjat hårdna och bli alltmer fientligt. Året är nämligen 1933. Hela Amandas sortiment av gamla fina böcker blir kastat på bokbål. Sedan går det bara utför med medmänskligheten under de kommande åren. Den lilla familjen Sternberg begåvas med två döttrar. Amanda skulle gärna vilja skydda familjen och ge sig av från både staden och helst hela Tyskland. Men Julius tvekar. Han behövs som yrkesman. Men en dag inträffar en händelse som blir droppen; Julius förs bort från sin klinik och kommer aldrig tillbaka. Vad Amanda inte vet, är att han redan tidigare vidtagit åtgärder för att familjen ska kunna fly. Det blir nu Amandas ansvar att genomföra planen. Men hon följer inte riktigt instruktionerna. En dotter hamnar ombord på den ödesdigra kryssaren SS St Louis, medan Amanda och den yngre flickan flyr till Frankrike. Kriget är dessvärre ett faktum 1939, och när tyskarna invaderar Frankrike är det som att allting går i repris; förföljelser, bortföranden och grymma överfall. Händelseutvecklingen gör att det blir den lilla flickans hemska upplevelser och grymma öde, som hamnar i läsarens centrum. På samma gång är det ingen som vet hur det gått för systern, som sattes på SS St Louis. Frågan är om någon av dem kommer att klara sig.

I nutid tar Ida Rosen och hennes dotter Anna kontakt med en mycket gammal dam i New York. (Ja, det är precis DEN Ida och DEN Anna, som spelar viktiga roller i boken Den tyska flickan.) Frågan är vem den gamla damen är och varför Ida och Anna vill lämna över en bunt gamla brev till henne. Det är brev skrivna på tyska och kopplingen till den gamla damen är tydlig.

Dotterns berättelse är en tvättäkta sträckläsningsbok! Jag kunde inte lägga den ifrån mig. Det är en lika gripande berättelse som den första (fristående) boken. Dotterns berättelse är en fiktiv historia, men skildrar ändå ett antal verkliga händelser. En av dem, massakern på invånarna i den franska byn Oradour-sur-Glane, var för mig en helt ny och ruggig lärdom. Om du gillar att nysta i gamla familjemysterier i historisk miljö, så är detta boken för dig. Om du dessutom redan läst Den tyska flickan bör du absolut läsa Dotterns berättelse, eftersom den på sätt och vis kompletterar den första boken. Även om vare sig Ida eller Anna spelar några framträdande roller i denna bok, så är det ändå intressant att läsa och förstå hur de är sammankopplade med familjen Sternberg. Men framförallt är detta ändå en bok att läsa för att förstå hur människor lidit under de svåra krigsåren.

Vingar av rök

Ett år gick tämligen fort ändå, fastän jag ivrigt väntade på en ny del i serien om fantasy-världen Serahema. Förra hösten läste jag den välskrivna och gedigna När gudar dör. Det är verkligen inte klokt vilken genomtänkt och omfattande värld Marcus Olausson har skapat genom sin trilogi!

För den som behöver en uppfräschning avseende alla de olika religioner, figurer och personer som befolkar Serahema, kan jag rekommendera ett besök på trilogins hemsida. Himla bra att den finns!

I Vingar av rök fortsätter den ofta mycket dramatiska och intensiva kampen mellan det goda och det onda. Jag lånar förlagets text:

"Mörkrets grepp om Serahema hårdnar och vem som helst kan vara en fiende. Elderim och hans vänner är på flykt, rättmätigt efterlysta för mord och i deras spår följer den fruktade maghran, en varelse som avskyr magi.

I den kareshiska öknen väntar deras största prövning någonsin när Cal tvingas göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan. Trots viktiga ledtrådar verkar de ständigt lika långt från att finna svärdet Åskvigg och Elderim måste bestämma sig – är han beredd att förråda sina vänner för att ha en chans mot den onde guden Naemin?"

Visst låter det spännande!? Och spännande är "bara förnamnet"! Det är helt omöjligt att återberätta mer, för då är det risk att jag förstör din läsupplevelse. Kampen är intensiv. Elderims och de andras upplevelser är många gånger både grymma, extremt krävande och rentav chockerande. Som läsare lever jag med i det intensiva och håller nästan andan av spänning. Men däremellan kommer lite läsmässig "vila" i form av lugnare berättartempo, då man får lära känna de olika huvudpersonerna mer och djupare. I likhet med första boken kommer också en totalt oväntad vändning, som verkligen griper tag i en.

Jag är väldigt imponerad av Marcus goda berättarförmåga och hans fantastiska världsbygge. Dessa två inledande böcker i trilogin om Serahema är ett riktigt bra julklappstips åt en fantasyälskare. Precis som När gudar dör, finns även Vingar av rök som inslagningsbar pappersbok. Eller så kanske du skaffar dem åt dig själv som den perfekta julledighetsläsningen, om du gillar fantasy. Att vara ledig då du läser dessa böcker, är att rekommendera. De är så svåra att lägga ifrån sig.

Bröd, bröd, bröd

Skulle du vilja baka ditt eget bröd, men tror att du inte kan eftersom du inte äger någon assistent eller matberedare? Du kan tänka om nu. Martin Johansson berättar precis hur du kan baka bröd på enklaste möjliga vis i sin bok Bröd, bröd, bröd. Den har underrubriken "recept, råd och genvägar" och innehåller precis detta.

Denna eminenta bakbok innehåller allt möjligt slags bröd och andra bakverk; allt från små frallor, baguetter, limpor, kanelbullar till tunnbröd och sist men inte minst pizza. Jag tror knappast att du kommer att sakna något. Dessutom får du Martins personliga råd och han delar frikostigt med sig av sina egna erfarenheter. För att baka efter dessa recept behöver du varken ha stora otympliga maskiner eller ägna timmar åt knådning av deg. Tvärtom; Martin visar hur du med enkla medel och få minuter kan åstadkomma ditt eget goda hembakade bröd. Detta är helt enkelt en mycket intressant bok att läsa och inspireras av. Du väljer själv om du vill ha den som ebok eller som pappersbok.

Martin har på senare tid gett ut en riktig basbok för bakning. Den heter Baka bröd: enkla recept för stora och små. I denna är recepten färre, men otroligt tydliga och bra. Boken finns bara i pappersform, men har stort format och är mycket lätt att använda. Vissa viktiga moment visas med tydliga steg-för-steg-bilder. Detta är verkligen en bra bok att ge bort i julklapp om du känner en (liten eller stor) blivande bagare.

Italienska nätter

Senaste boken, som vi diskuterade i bokcirkeln, var Italienska nätter. Den är skriven av Katherine Webb och översatt till svenska av Annika Sundberg.

Året är 1921. Unga Clare Kingsley reser med sin femtonårige styvson till södra Italien, där deras make och far håller på att arbeta med ett uppdrag som arkitekt. Uppdragsgivaren är en nyrik jordägare, som nyligen återvänt till sina hemtrakter efter många år i New York. Clare blir sällskapsdam åt den nyrike italienarens amerikanska fru.

Ettore är en ung italienare, som bor i samma trakt som Claire anländer till. Han är mycket fattig och försöker tjäna sitt levebröd som daglönare på olika gårdar. Det är inte lätt. De rika markägarna och deras förmän kan styra och ställa i stort sett som de vill. De fattiga far mycket illa. Men ett uppror jäser bland de mindre bemedlade.

Denna konfliktsituation i trakten kommer Clare och den femtonårige styvsonen rakt in i, utan att ana något. Sakta men säkert får de dock upp ögonen för att saker inte står helt rätt till. De upptäcker till sin fasa hur illa de rika ofta behandlar både fattiga människor och djur. Dessutom börjar Clare få klart för sig hur hennes nyrike värd har kommit över sin förmögenhet. Stämningen blir alltmer hotfull överallt.

Som om inte detta vore nog, träffar Clare på Ettore. Det dröjer inte länge förrän hon faller pladask för honom. Deras passionerade möten innebär en stor risk, mitt i en farlig konflikt.

Omslaget till denna bok lockar en att tro att berättelsen är en oskyldig feelgood-historia. Inget kunde vara mera fel. Ganska snart blir jag fylld av obehag då jag läser. Ju längre in i boken jag kommer, desto mer laddad blir stämningen och det känns som att tempot drivs upp. Faktum är att jag inte läst klart boken på grund av denna obehagliga stämning. Otäcka saker beskrivs detaljerat och jag fylls av vämjelse över vad människor kan hitta på att göra mot både djur och andra människor. På sätt och vis vill jag veta hur det går med vissa saker, men å andra sidan vill jag inte heller läsa fler otäckheter. Så om denna bok blir färdigläst återstår att se.

Augustförfattare på turné

Augustprisnominerade författare gör i år en miniturné till några orter i landet. Det är ju en rolig nyhet.

Passa på att möta några av de nominerade författarna i Lund, Stockholm eller Uppsala under första halvan av november månad. Så här står det på Augustprisets hemsida:

"Den 5 november samtalar Ida Ölmedal, kulturchef på Sydsvenskan, i Akademibokhandelns butik i Lund med Olivia Bergdahl, Peter Handberg och Oskar Kroon.

Näst på tur är Akademibokhandelns butik i City i Stockholm den 12 november där Yukiko Duke modererar ett samtal mellan Daniel Gustafsson, Jenny Jägerfeld, Sara Stridsberg och Sara Lundberg.

Turnén avslutas i Akademibokhandelns butik i Uppsala den 13 november, då Upsala Nya Tidnings kulturchef Johanna Åberg Lundén leder ett samtal mellan Steve Sem-Sandberg, Alexandra Borg, Nina Ulmaja och Per Gustavsson."

Trevligt initiativ!

Att använda en analog kokbok ...

... kan ha sina sidor. Den tar ju en del plats när man lägger den uppslagen på arbetsbänken. För att inte tala om att den riskerar att stänga sig själv på ett ytterst irriterande sätt. Men det finns minsann en lösning på dessa i-landsproblem. Kolla här!

Fotograf: Bokskorpionen.

Man tager vad man haver, nämligen en klädgalge för kjolar/byxor och voilà! så har man en alldeles utmärkt kokbokshållare. Nu är denna idé absolut inte min från början. Jag inspirerades av en bild jag såg på internet. Har du en väldigt tegelstensliknande analog kokbok kanske detta tips inte funkar så bra, men med normaltjocka böcker går det utmärkt.

Den skarpögde undrar givetvis vad ingredienserna på min arbetsbänk har med det uppslagna receptet att göra. Svaret är: ingenting. De ingredienserna var bara vänliga nog att vilja agera fotomodeller, så att det skulle se ut som att jag var i färd med att göra något pyssligt i köket. Hihi!

Kokboken på bilden kan du läsa mer om i ett annat inlägg.

Nominerade till Augustpriset 2019

I veckan som gick fick vi veta vilka boktitlar som nominerats till Augustpriset 2019. Här ser du hela gänget böcker, inklusive deras författare:

Fotograf: Sören Andersson. Bild via Augustprisets hemsida.

Och vilka är då titlarna närmare bestämt? Jo, här är de ...

... nominerade till årets svenska barn- och ungdomsbok:

Sen kom vintern,

skriven av Per Gustavsson

Mitt storslagna liv,

skriven av Jenny Jägerfeld

Vänta på vind,

skriven av Oskar Kroon

Tiger, Tiger, Tiger,

författare: Åsa Lind, illustratör: Joanna Hellgren

Jordgubbsbarnen,

skriven av Sara Olausson

Dyksommar,

författare: Sara Stridsberg och illustratör: Sara Lundberg

... nominerade till årets svenska fackbok:

Strindbergs lilla röda. Boken om boken och typerna,

skriven av Alexandra Borg & Nina Ulmaja

Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris,

skriven av Ingrid Carlberg

Världens yttersta platser. Judiska spår,

skriven av Peter Handberg

Bin och människor. Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution

samt många andra bisaker,

skriven av Lotte Möller

Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf,

skriven av Anna-Karin Palm

Ålevangeliet. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk,

skriven av Patrik Svensson

... nominerade till årets svenska skönlitterära bok:

Barnet. En sonettkrans,

skriven av Olivia Bergdahl

Väderfenomen,

skriven av Anna Fock

Odenplan,

skriven av Daniel Gustafsson

Osebol,

skriven av Marit Kapla

W,

skriven av Steve Sem-Sandberg

Testamente,

skriven av Nina Wähä

Titlar med klickbar länk är publicerade som eböcker, men också i andra format. Övriga finns bara som pappersböcker. 

Jag har inte läst en enda av dessa böcker. De jag blev nyfiken på är Ingrid Carlbergs bok om Nobel (hon skrev ju fantastiskt bra om Raoul Wallenberg!), biografin om Selma Lagerlöf, Ålevangeliet samt romanen Osebol.

Förbättra din tarmflora

Livet i "magen" är minsann riktigt fascinerande – det upptäckte jag redan när jag läste Charmen med tarmen och Matmyten. Nu har jag fått mig ännu fler matnyttiga tips till livs genom att läsa Förbättra din tarmflora. Den är skriven av Michael Mosley – medicinjournalisten, läkaren och vetenskapsmannen som skapat 5:2-dieten*.   

 
Precis som bokens underrubrik antyder (vetenskap, tips och recept), så får man med denna bok veta, om inte allt, så åtminstone väldigt mycket om de där små krabaterna som befolkar våra tarmar. Precis som jag lärt mig i de andra båda böckerna, finns det både "goda" och "onda" bakterier. Det gäller att se till att de goda är i majoritet och har övertaget över de onda. (Det låter som den värsta fantasybok!)

Michael berättar lättläst och intressant om vilka olika typer av bakterier vi bör sträva efter att gynna. Han avslöjar också att hela matsmältningssystemet är omgärdat av nervceller av samma typ som vi har i hjärnan. Man skulle kunna säga att vi har som en andra hjärna i "magen", med motsvarande storlek som en katthjärna. Givetvis kommunicerar hjärnan i vårt huvud med nervcellerna i matsmältningssystemet. Faktum är att denna "kommunikationslinje" faktiskt kan "hackas" av bakterierna nere i tarmen. De kan så att säga ta sig in på kommunikationslinjen och tala om för hjärnan vad de vill ha att äta. För så är det. Bakterierna äter. Och de äter såklart precis det som vi har valt att stoppa i oss. Äter vi skräpmat jublar de "onda" bakterierna. De frossar i sig, förökar sig och kan därmed få övertaget över de "goda" bakterierna, som svälter. Äter vi däremot nyttigt, blir de goda bakterierna överlyckliga. De älskar nämligen nyttig mat. Ponera att de onda har ett litet övertag. Både de goda och de onda lyckas "hacka" sig in på kommunikationslinjen till hjärnan. Men de som är flest hörs mest, och då "lyssnar" hjärnan på dem förstås. I det här fallet uppfattar hjärnan med andra ord budskapet att stoppa i sig mer dålig mat, eftersom det är sådan mat de onda ropar efter. Om man då verkligen gör det, så gynnas de onda och de förökar sig ännu mer. Man hamnar i en ond cirkel. Om man i stället står emot de onda bakteriernas "tiggarläten" och medvetet försöker vända trenden, ja, då kan man gynna de goda bakterierna och låta dem få en starkare och starkare röst i kommunikationen med hjärnan.

Rent teoretiskt låter det ju busenkelt detta; det är bara att försöka äta mat som gynnar de goda bakterierna. I verkligheten kan det vara desto svårare. Vanans makt är svår att stå emot. Men det är riktigt viktigt att ta sig en funderare på hela detta sinnrika system av bakterier och vad de betyder för oss. För gynnar vi de goda, kommer de att hjälpa oss att hålla oss friska. Och tvärtom; blir de onda i majoritet, gör de oss sjuka.

Michael berättar såklart vad man bör äta för att gynna rätt sorts krabater i tarmen. I klartext handlar det alltså om att äta grönsaker, fisk, frön, nötter och vegetabiliska oljor etcetera. Traditionell västerländsk mat, skräpmat, godis och kakor med mera bör man undvika. Så kallad medelhavskost är mycket gynnsamt, liksom japansk mat med sitt stora innehåll av olika livsmedel från havet, till exempel alger. Även fermenterad mat är bra för de goda bakterierna och därmed oss. För den som känner sig osäker ger Michael massor med tips och recept.

Förbättra din tarmflora är verkligen en mycket inspirerande bok, som jag varmt kan rekommendera! Givetvis får du en mycket mer nyanserad bild av alla bakterierna och maten man bör äta, om du läser boken. Jag har bara gjort en förenkling för att locka dig att skaffa boken och läsa den.

*Det är alltså den diet där man äter i fem dagar och fastar i två.

Drömlistan

Jag tycker att Julien Sandrel har skrivit en alldeles fantastisk debutbok! Jag menar med andra ord Drömlistan. Den är översatt till svenska av Sofia Nordin Fischer.

Omslag: Emma Graves.

Thelma är ensamstående mor till 12-årige Louis. Förutom det är hon också väldigt mån om sin karriär och att göra bra ifrån sig på jobbet. Kanske är hon lite väl karriärinriktad, enligt Louis åsikt. Livet rullar i alla fall på. Men så en dag råkar Louis ut för en svår olycka och hamnar i koma. Hela Thelmas värld rasar samman.

Av en slump hittar Thelma en liten anteckningsbok i sonens gömmor. Den innehåller alla hans hemliga drömmar. Thelma bestämmer sig för att genomföra ett lite annorlunda projekt; om hon genomför Louis drömmar, en efter en, och berättar för honom om sina upplevelser, så kanske hon kan få honom att vakna upp ur koman.

Det är med inte lite bävan som Thelma slår upp första sidan i den lilla anteckningsboken och börjar läsa. Hon inser att hon kan behöva hjälp med genomförandet. Thelma inviger den sköterska, som hon fått bäst kontakt med i planerna. Dessvärre får även Thelmas mor nys om projektet och ser till att involvera sig. I början är det mot Thelmas vilja – hon och modern har inte kommit särskilt bra överens sedan Thelma blev vuxen. Alla dessa drömmar på sonens lista måste också genomföras under viss tidspress. Läkarna har nämligen satt en gräns för hur länge de livsuppehållande åtgärderna ska upprätthållas.

Under denna svåra och jobbiga tid, får Thelma många nya insikter om sig själv och sitt liv. Genom Louis drömmar lär hon känna både honom och sig själv bättre. Hon möter människor, som är viktiga i hans liv, och som hon faktiskt inte kände sedan innan. Hennes värld rasade visserligen samman på grund av olyckan. Men kanske kan hon finna ett nytt sätt att leva och förhålla sig – oavsett om Louis vaknar ur koman eller inte.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Den är sorglig, men den inger också hopp. Dessutom är det rätt dråpligt i vissa lägen, då Thelma ska genomföra en tolvårings drömmar. På det hela taget är det en mycket tänkvärd bok – inte minst slutet ger läsaren en del att fundera över. Läs denna lysande debut, föreslår jag!

Inspirerande ebrev

Häromveckan fick jag ett inspirerande ebrev från Naturskyddsföreningen. Särskilt inspirerande var det ur boknördperspektiv. De tipsade nämligen om vad man kan använda gamla böcker till, i stället för att slänga dem.

Bild via Naturskyddsföreningen.

Man kan göra knivblock av dem! Mycket fiffigt! Och en väldigt fin inredningsdetalj i ett boknördigt hem. Läs mer här.

Jag gjorde en enkel googling, och upptäckte då många inspirerande varianter av detta bokliga knivblock. Du måste till exempel titta in hos Lena och se vad hon gjorde med Svensk Författningssamling från 1907. Jättesnyggt!

Skulle du nu pyssla ihop ett fint knivställ av gamla böcker – ja, vad ska du göra med ditt gamla knivblock av trä? Jo, det finns ett återvinningslösning för det också. Titta här ska du få se!

När man ändå är i farten, så kan man tillverka en jättefin, dold förvaringslåda. Den smälter fint in i bokhyllan och skulle passa mitt bokliga kynne perfekt! Kolla här!

Två nobelpristagare i litteratur ...

... men inte en enda av deras titlar finns utgivna i ePub-format på svenska. Så trist!

Olga Tokarczuk, fotograferad av Jacek Kalodziejski.

Peter Handke, fotograf okänd.

Men man vet aldrig. Olga finns ju på Bonniers och de brukar ju vara duktiga på att publicera eböcker. Det finns kanske skäl att återkomma i frågan. 

PS Bara för att vara tydlig; ni förlag behöver inte bekymra er om att göra någon ebok av Peter Handkes titlar – honom vill jag av principskäl ändå inte läsa. Olga är jag däremot nyfiken på. DS

Att kunna känna doft av frostrosor

I somras läste jag en bok, vars persongalleri fängslade mig. Därför blev jag så glad när jag upptäckte att det kommit ut en fortsättning. Tänka sig att återigen få förmånen att följa människorna i Akkatjärn och ta del av deras liv och leverne.

I Det som spirar ur snö fick läsaren möta ett antal människor, som bor i den fiktiva fjällbyn Akkatjärn. Alla dessa personligheter, och fler till, återkommer nu i Mariana Mattssons senaste bok; Att kunna känna doft av frostrosor.

Sedan första boken har det gått några år i Akkatjärn. Människorna där har fortsatt utveckla sina tankar och idéer angående självförsörjning. Faktum är att de kommit så långt att de börjat bilda föredöme för andra. Men det är inte alla, som är odelat positiva. Tydligen har Akkatjärnbornas sätt att leva väckt misstankar hos myndigheterna i självaste huvudstaden. En representant sänds ut för att kontrollera hur det går till i byn. Denna paragrafryttarinna finner givetvis saker att slå ned på. Räfst och rättarting blir att vänta. Men de finurliga byborna finner på råd.

Att kunna känna doft av frostrosor är minst lika bra som Det som spirar ur snö. Jag blir så glad av att få följa alla byns invånare igen, kapitel för kapitel, genom både sorg och glädje. Dessutom är det en fröjd att få se hur de alla hjälps åt och odlar den bästa av bygemenskaper. Att också få sig massor av trädgårdsinspiration och andra intressanta tankeväckande funderingar till livs är bara en stor bonus. Mariana är en duktig författare, som jag hoppas kommer att skriva många fler böcker. Gärna en till om Akkatjärn. Och varför inte en k(l)okbok som sammanställer och bjuder på recept för alla de nyttoväxter, som nämns både här och där i böckerna. Gammal klokskap avseende örternas egenskaper och nytta kan man behöva, tycker jag.

En ny chans!

Missade du att se utställningen om Ester Blenda Nordström på Skarhults slott? Jag gjorde det, men jag behöver inte gräma mig. Utställningen kommer att finnas kvar även nästa år, och då ska jag se till att ta chansen.

Ester Blenda år 1920.

Utställningen kommer att öppna igen den 23:e maj och pågå till den 27:e september. Mer information finner du på Skarhults slotts hemsida.

Under väntetiden kan jag varmt rekommendera att läsa biografin om Ester Blenda; Ett jävla solsken. Väldigt spännande och lärorikt är också att läsa En piga bland pigor – reportageboken, som Ester Blenda skrev efter att levt "undercover" som piga på en gård i Södermanland.

Den sista flickan

"Mest av allt önskar jag

att jag är den sista flickan i världen

med en berättelse som min."

Nadia Murad har uttalat dessa ord, och efter att ha läst hennes bok – Den sista flickan – förstår jag verkligen varför hon tycker så. Hjalmar Manfred Svensson har gjort det möjligt att läsa Nadias fasansfulla upplevelser på svenska.

Nadia är yazidier. Hon tillhör därmed en liten folkgrupp, vars religion heter sharfadin. Yazidierna har ursprungligen bott i några länder i Mellanöstern. Men sedan Islamiska Statens folkmord på detta folk, har många av dem flytt till andra länder.

Nadia växte upp och drömde om att bli historielärare eller att ha en skönhetssalong. Men år 2014 slogs hennes liv i spillror. Likt nazisternas sätt att trakassera och tvångsförflytta judar i Europa under andra världskriget, började IS rikta in sig på yazidierna. De kom även till Nadias by och samlade ihop alla människor där. Sex av hennes bröder samt hennes mor blev mördade mer eller mindre direkt. Övriga familjemedlemmar, även Nadia själv, blev bortförda och sålda som slavar. För Nadia skulle detta betyda tre månader av misshandel och våldtäkter innan hon lyckades fly.

Efter flykten har Nadia fört sitt folks talan för att göra världen uppmärksam på vad som hänt yazidierna. År 2018 fick hon, tillsammans med Denis Mukwege, Nobels fredspris*.

Den sista flickan är en mycket bra bok. Jag, som inte kände till något om yazidierna tidigare, fick en väldigt bra redogörelse för händelserna och orsakerna bakom. Nadias egna upplevelser är fasansfulla, och då går hon av integritetsskäl ändå inte in på detaljer. I augusti hade vi i bokcirkeln (Milla, Emmelie, Boktokig och jag) diskussioner om denna bok. Vi var alla eniga om hur viktig den är att läsa. Vi kan varmt rekommendera den. Var dock beredd på att det är en chockerande upplevelse. Men det minsta man kan göra är att ta del av Nadias berättelse.

*Om du vill ta del av Nadias tal vid Nobelprisutdelningen, så finner du det genom denna länk.

Avdelningen för känsliga brott

Alexander McCall Smith har skrivit en bok, som utspelar sig i Skåne. Närmare bestämt i Malmö och med ett par avstickare ut på bland annat Österlen. Titeln är Avdelningen för känsliga brott, och översättningen till svenska är gjord av Yvonne Hjelm.

Omslag: Kelly Blair och Gustav Schiring.

Plocka inte upp den här boken i tron att det handlar om något svårlöst mordfall. Nej, det är nämligen så att inspektör Ulf Varg sysslar med att lösa diverse mystiska och känsliga fall, som den övriga poliskåren inte är lämpad att ta hand om. Avdelningen för känsliga brott är belägen i Malmö. Ulf Varg har till sin hjälp ytterligare två inspektörer samt en administratör. Ibland arbetar Ulf självständigt och ibland löser de tre inspektörerna fallen tillsammans. Emellanåt har de hjälp av en "vanlig" uniformsklädd polis också. Ulf Varg löser delikata mysterier och mellan varven funderar han en hel del på livet. Som läsare får man naturligtvis hänga med både på jobbet och hemma hos Ulf.

Avdelningen för känsliga brott är en bok som skyndar långsamt. Vill du ha actionfyllda, hårdkokta deckare är detta ingen bok för dig. Lite småtrevligt att författaren valt att förlägga handlingen till Malmö. Men det finns detaljer, som gör att berättelsen känns lite osvensk. Till exempel tilltalar Ulf Varg och hans granne varandra med herr respektive fru – fastän de har en daglig och väletablerad kontakt. Grannen passar nämligen Ulfs hund varje dag. Även i en del andra sammanhang är det herr "siochså" som gäller. Alltså ett titulerande som vi knappast sysslar med i Sverige nuförtiden. Personligen tycker jag att Alexander McCall Smith skrivit bättre böcker än denna. Men som skåning tycker jag ändå att det är kul att han faktiskt skapat en berättelse, som utspelar sig här.

En kortfattad historik över nästan allting i ditt hem

Har du någon gång funderat över hur det kommer sig att våra hus och våra hem ser ut som de gör? Det hade inte jag. Jag har bara noterat att olika tidsepoker fört med sig olika arkitektoniska stilar. Men att vi överhuvudtaget har tak över huvudet samt en massa olika rum för olika ändamål – så har det faktiskt inte alltid varit. Bill Bryson har skrivit en jätteintressant bok om detta. Den heter En kortfattad historik över nästan allting i ditt hem. Marianne Mattsson har gjort översättningen till svenska.

Omslag: Fredrik Stjernfeldt.

Med utgångspunkt i sitt eget hem, en före detta engelsk prästgård från 1800-talet, tar sig Bill Bryson an våra hem ur ett historiskt perspektiv. Det handlar både om bostaden sedd ur byggnadssynvinkel och det som gör att vi kan kalla bostaden ett hem. Det har inte alls varit självklart att ha det mysigt och bekvämt hemma under århundradenas lopp. Inredning, prylar och annat som vi idag ser som självklarheter, har inte alltid funnits. Då tänker jag förstås inte på nymodigheter som digital teknik etcetera. Nej, faktum är att inte ens det basala begreppet "säng" varit med från början.

Bill Bryson stiger in genom hallen i sitt eget hem och inleder sin berättelse med den. Hallen har inte alltid varit det undanskymda rum som det nu är. Tvärtom. Från början bodde alla tillsammans i ett enda stort rum – hallen. Huset bestod bara av detta rum, med en eldstad mitt i. Utifrån detta perspektiv berättar Bill vidare om hur människor levde. Undan för undan får vi veta mer om hur det kom sig att man började bygga fler rum i bostäderna och vad dessa rum kom att få för betydelse.

För varje rum man går igenom med Bill som ciceron, får man också en väldig massa annan historia med anknytning till våra hus och hem samt inte minst oss själva. Det är väldigt intressant! Vissa saker kan man fnissa åt numera, som till exempel folks beteenden under den tid då fönsterglas var dyrbart och sällsynt. År 1590 berättas att en ålderman i Doncaster testamenterade huset till sin hustru, men fönstren till sin son. Vid samma tid brukade tydligen ägarna av Alnwick Castle låta ta ut sina fönster och magasinera dem då de reste bort. Allt för att minimera risken att de skulle gå sönder.

Vi själva, människan alltså, kommer inte heller undan i Bill Brysons historik. I boken får du veta mer om vår hälsa, vårt sätt att klä oss och annat mänskligt genom århundradenas lopp. Utvikningarna i berättelsen är många och långa, men allting är mycket roande och ibland också förskräckande att läsa.

Är du det minsta intresserad av historia ur ett annat perspektiv än det sedvanliga (kungar, krig och politik), så är En kortfattad historik över nästan allting i ditt hem en bok för dig! Jag kan verkligen rekommendera den!

Det som spirar ur snö

Emellanåt läser jag böcker vars persongalleri verkligen fängslar mig. Då stannar berättelsens människor kvar hos mig, och jag kan fundera på hur det kommer att gå för dem. Det som spirar ur snö är just en sådan bok. Den är skriven av Mariana Mattsson, som inte bara är författare utan också en otroligt kunnig och erfaren trädgårdskonsult.

I Det som spirar ur snö får läsaren möta flera olika personer, som på bor i den lilla nordnorrländska fjällbyn Akkatjärn. Några av dem är födda och uppvuxna där, medan andra av olika skäl flyttat dit ganska nyligen. De är på sätt och vis olika, med olika bakgrund, ålder och erfarenheter i livet. Men ett gemensamt intresse för dem alla är “trädgård”. Detta trots att den lilla byn i stort sett är belägen bortom alla odlingsbara zoner i vårt avlånga land.

Redan när jag “möter“ Mina i bokens första kapitel är igenkänningsfaktorn mycket stor. Den 23-åriga kvinnan kämpar nämligen med att försöka gräva upp en plymspirea hemma i sin fars trädgård. Precis så kämpade jag med en egen plymspirea för två år sedan, så jag förstår verkligen Minas frustration när grepen till och med går sönder.

I kapitel efter kapitel får jag sedan möta fler och fler av Akkatjärns invånare, och mycket snart önskar jag att jag också vore där. Tänk bara att få se byns “pärbacke”! Det är en backe i vilken byns odlare gemensamt odlar potatis. Genom Sara-Kajsa, en inflyttad sommargäst, blev jag så nyfiken på fjällkvanne att jag minsann beställde en påse frö innan boken ens var utläst! Först efteråt började jag fundera på huruvida denna speciella växt kommer att kunna trivas hos mig här längst ner i söder. Ja, det återstår att se. Man kan lugnt säga att Marianas bok är mycket inspirerande för trädgårdsfantaster!

Om du gillar genren feelgood och dessutom är trädgårdsintresserad är detta definitivt en bok för dig. Mariana har skrivit om människor som av olika skäl funderar över tillvaron, både i smått och i stort. Några av dem behöver fatta viktiga beslut i livet. Det är en mycket tankeväckande bok, som jag verkligen tyckte mycket om. Inte minst gillade jag Marianas både roliga och välskrivna språk.

Till min stora glädje har det för bara en månad sedan utkommit en ny bok om människorna i Akkatjärn. Den heter Att kunna känna doft av frostrosor. Gissa vem som kommer att kasta sig över den inom kort! 😃

Sommarens projekt

Jag har ju inte bloggat på två hela månader under denna sommar. Frågan är vad jag pysslat med i stället. Jo, det ska jag berätta. Jag har stöttat* ett bokprojekt, nämligen den allra nyaste utgivningen i serien "13 svarta sagor". Det lilla monstruösa skräckbokförlaget Swedish Zombie står bakom denna serie böcker.

Illustration: Andreas Raninger.

I den femte delen av 13 svarta sagor utspelar sig alla novellerna i ett steampunkifierat år 1873. Genom dessa berättelser får läsaren "resa" jorden runt och kommer därigenom att råka på de mest varierande ångstyrda maskiner, mekaniska vidunder och till och med farliga mördare.

Detta låter väldigt spännande, tycker jag, som först mötte genren steampunk genom Lupina Ojala. Det var när jag läste hennes novell En hemlighet i öknen dold, som mitt intresse definitivt väcktes för denna sortens berättelser. Att sedan skickliga Andreas Raninger dessutom gjort en superflott omslagsillustration gör ju inte saken sämre. Jag blev verkligen sugen på att stötta detta projekt!

För ett par veckor sedan fick jag pappersutgåvan av 1873 i min hand, och nu ska jag bara ladda ner eboken på läsplattan. Sedan ska det läsas äventyrsberättelser! 😃

*Om jag ska vara helt ärlig så är min insats i detta projekt inte särskilt tidsödande. (Närmare bestämt en kort stund på Kickstarter för att betala in en liten stödpeng.) Så enbart stöttandet av denna utgivning bortförklarar inte två månaders frånvaro. 😉

Ojdå!

Så mycket spindelnät det har samlats i den här närapå övergivna bloggen, där ingen har skrivit något på två hela månader!

Men hav förtröstan! Bättre tider för boktips stundar. Jag ska bara städa bort allt damm och annat bös här inne först.

Läsa långsamt ...

... och bara njuta! Det är vad jag ska göra med Mariana Mattssons bok Det som spirar ur snö.

Jag har precis börjat läsa den, och det tog inte lång stund förrän jag var fast. Människorna, miljöerna, växterna och trädgårdarna skildras så omsorgsfullt att jag blir väldigt engagerad i deras öden. Dessutom har Mariana ett fantastiskt språk. Som ytterligare grädde på moset finner jag fin inspiration och har redan beställt hem några nya fröpåsar för odling här i den egna trädgården. (Frågan är var dessa fröer ska sås - jag har ju trots allt ”bara” en radhusträdgård. Det ständiga dilemmat för en glad trädgårdsamatör.) Men åter till boken; jag ska läsa långsamt och verkligen njuta. Jag vill ju trots allt inte ”lämna” den lilla byn Akkatjärn och dess invånare alltför snabbt.

Fina boktips i radion ...

... hörde jag igår. Därför vill jag gärna skicka dessa tips vidare. Det var Vetenskapsradion Historia, som gav många exempel på intressanta titlar inom de mest vitt skilda områden. Du hittar programmet genom denna länk. Lyssna gärna – det var väldigt intressant!

Vetenskapsradion Historia tipsade om denna titel.

Böckerna, som man fick höra mer om i programmet var:

    Martin Kylhammar – Ett hemligt liv

    Lindsey Fitzharris – Konsten att skära i kroppar

    Kyle Harper – Roms öde

    Barbro Santillo Fritzell – Myternas etrusker

    Allan Klynne – Antikens sju underverk

    Kajsa Nyström Rudling – Mellan himmel och helvete

    Tomas Andersson och Peter Sandberg – Göteborgs historia

    Martin Giertz – Så bodde officerarna

    Folke Schimanski – Mat: en krigisk historia

    Henric Bagerius – Korsettkriget

   

De titlar som har en klickbar länk, är de som finns utgivna i epub-format. De övriga finns än så länge bara som pappersböcker önske-eböcker.

Ett hemligt liv är en gedigen biografi om Verner von Heidenstam och hans kärlek, danskan Kate Bang. Jag tycker den verkar väldigt intressant. Det skulle inte förvåna mig om denna titel blir en av de nominerade böckerna till Augustpriset senare i år. I programmet är det Kristina Ekero Eriksson, som tipsar om denna bok. Hon beklagar sig dock inledningsvis och säger sig ha fått arbetsskador i form av nackont och ömma muskler efter att ha läst den. När programledaren undrar, förklarar hon att boken är mycket tjock och tung – den väger 1348 gram. Då jag hör detta kan jag ju inte låta bli att grymta för mig själv; varför läste hon den inte som ebok på en läsplatta?! Nu menar jag inte en surfplatta – de är också tunga (och obehagligt ljusstarka) – utan en liten och nätt läsplatta helt enkelt. Böcker i tegelstensformat bör absolut läsas som ebok i en läsplatta! Det är ett hett tips!

Konsten att skära i kroppar handlar om den moderna kirurgins historia och dess fader Joseph Lister. Han var läkaren som kom på hur man skulle kunna använda kirurgi för att bota människor i stället för att göra dem ännu sjukare eller rentav ta livet av dem. På sätt och vis kan det vara intressant, men det verkar också vara en ganska blodig och lite obehaglig bok. Urban Björstadius bjöd på ett rätt sliskigt utdrag ur boken i radioprogrammet.

Därefter fick man tips om tre böcker med anknytning till antiken – perfekt för den som är intresserad av de civilisationer som fanns då. Både Romarriket, etruskerna och antikens sju underverk kan man fördjupa sig i genom tre nyskrivna böcker.

Göteborgs historia är ett utmärkt verk för den som vill fördjupa sig i stadens snart 400-åriga historia. Någon liknande bok finns tydligen inte.

Dessutom fick man höra mer om två väldigt specialinriktade böcker, nämligen en om västra Sveriges bemålade kyrkliga takvalv (Mellan himmel och helvete) och en om de bostäder som byggdes åt officerare på 1700-talet och framåt. Den förstnämnda rekommenderades starkt för den som är det minsta konstintresserad. Båda böckerna innehåller väldigt fina bilder.

Mat – en krigisk historia verkar vara en matnyttig (!) bok för oss moderna människor, som numera verkligen skulle behöva tänka mer resurssnålt och eftertänksamt på grund av klimatförändringarna. Under krig har människor behövt tänka om och använda sina resurser mer effektivt. Förutom detta tar boken även upp hur hemskt det fungerat under första och andra världskriget då den ena parten svultit ut den andra. Verkligen obehagligt!

Sist men inte minst har vi tipset om Korsettkriget. Det tycks vara ännu en bok, som är viktig att läsa och som skulle kunna väcka tankar. För mer än etthundra år sedan kämpade en grupp kvinnor mot korsettvånget. De menade att kvinnor var offer för ett slags modeslaveri, som hindrade dem från att engagera sig i samhällets viktiga frågor. I stället för att ägna sig åt mode och utseende, vilket korsetten fick stå som symbol för, borde kvinnorna kämpa för till exempel sina rättigheter. En dräktreformrörelse krävde att kvinnor skulle få klä sig i bekväma och praktiska kläder. Jag kan inte låta bli att tänka på alla de unga kvinnor, som idag sysslar med att förändra sitt utseende på så många olika sätt. Med hjälp av kirurgi och tvivelaktiga kemikalier försöker de efterlikna något (ouppnåeligt) skönhetsideal. Det är både sorgligt och tragiskt att de tycker sig behöva göra så. Korsettkriget hamnar definitivt på min lista över böcker att läsa!

En katts resedagbok

Om en människa skulle kunna ge röst åt en katt och dess funderingar och personlighet, så är det precis vad Hiro Arikawa gjort. Själv tycker jag hon lyckas utmärkt med det. Carla Wiberg har sedan översatt denna "kattröst" till svenska.

Illustration: Shuai Liu. Jättefin bild, tycker jag!

En katts resedagbok handlar om den japanska strykarkatten Nana, som i början av berättelsen finner en tillgiven husse i människan Satoru. Genom Nanas ögon får man veta mer om både livet som hemlös och den nya tillvaron som huskatt.

Efter några år ger sig Nana och hans husse ut på resa till olika platser i Japan. Syftet är inledningsvis dunkelt för katten. Men han uppfattar att varje person de besöker får frågan om vederbörande inte skulle kunna tänka sig att ta hand om Nana. Detta projekt lyckas emellertid inte så bra, utan katten och Satoru måste åka vidare till nya människor med samma fråga. Vid ett sådant besök får Nana plötsligt klart för sig vad denna resa egentligen går ut på.

En katts resedagbok är en väldigt gripande berättelse. Den är dessutom otroligt bra skriven på så sätt att för varje besök hos olika människor får både Nana och läsaren Satorus historia alltmer klar för sig. Det är ett mycket gripande levnadsöde som tecknas. Människorna som Satoru och Nana besöker har varit väldigt betydelsefulla i Satorus liv. Som den kattälskare han är vill han nämligen inte anförtro sin kära katt till vem som helst – nu när han tyvärr måste finna ett nytt hem åt honom.

Jag tycker verkligen att du ska läsa denna fina lilla berättelse – och det kan vara så att du bör ha lite pappersnäsdukar tillhands när även du får klart för dig varför Satoru och Nana reser omkring.

Rösta på Årets bok 2019

Sedan i våras och under hela sommaren kan man rösta på den bok man tycker ska utnämnas till Årets bok 2019.

Bild via Bonniers bokklubbar.

Det är Bonniers bokklubbar som arrangerar denna omröstning. Läs mer om kriterier för nomineringarna genom denna länk. Titta på vilka som är årets nominerade titlar samt rösta kan du göra genom att klicka här. Faktum är att du kan stötta din favoritbok genom att rösta varje dag. Min favorit? Ja, den kommer jag att presentera i morgondagens inlägg. 😉