Medelåldriga människors känsla av stagnation och missnöje med livet samt deras lösning på detta – det hittar du i
Nej och åter nej, som är skriven av Nina Lykke. Översättningen till svenska är gjord av Lotta Eklund.
Ingrid har varit gift med Jan i 25 år. De har två vuxna söner, som fortfarande bor kvar hos föräldrarna utan att vare sig betala eller bidra till hushållsarbetet. Stagnationen mellan makarna är total. Ingen av dem tar något steg för att göra saker och ting bättre – tvärtom. Ingrids lösning på problemet är att fortsätta curla både söner och make. Jans lösning visar sig bli en förälskelse i den bra mycket yngre Hanne – en ung kvinna som han tillika är chef över på jobbet.
Allt detta låter väldigt klichéartat, men ändå har boken fått goda betyg från olika håll. Till en viss del ska det bero på att den är en svart satir, enligt beskrivningen. Med viss tvekan närmade jag mig denna berättelse, men tänkte att satir kan ju vara kul när man har ett utifrånperspektiv.
Redan från början visade det sig att man som läsare befinner sig "inne i huvudet" på var och en av de tre huvudpersonerna Ingrid, Jan och Hanne. Var och en berättar ur sitt perspektiv i olika kapitel. Inifrån-huvudet-perspektiv behöver kanske inte vara dåligt, men här är det definitivt det. Inne i Ingrids, Jans och Hannes huvuden är allting så trist och grådassigt så man blir rent deprimerad.
(Om jag haft ljud här i bloggen, hade du nu börjat höra det svaga ljudet av en såg i bakgrunden.)
Jag blev enbart irriterad på dessa tre. Inte ett skratt lockar de fram. Mähäet Ingrid curlar och curlar. Hanne verkar väldigt känslokylig och gör taskiga saker mot en före detta pojkvän och tycks se Jan som ytterligare en "leksak". Och Jan, han står som en dum och ryggradslös åsna mellan hötapparna.
(Ljudet från sågen tilltar i bakgrunden.)
När saker drivs till sin spets flyttar Jan ifrån Ingrid. Men han vidhåller att han bara gör det på prov; han önskar ha möjligheten kvar att kunna "komma hem" igen. Nu börjar Ingrid imponera på mig; hon är bestört över otroheten, men vägrar styvnackat att vara Jans reservalternativ. Bra där, Ingrid!
Till sist hittar Ingrid sin egen lösning på allting. Hon befriar sig från bördan av att vara hushållerska åt två vuxna söner, fixar sin försörjning på ett uppfinningsrikt sätt och ger sig av ut i Europa i sin vanliga bil (som hon ändrat om till en enkel husbil). Bra igen, Ingrid!
Hanne blir med barn och med ens blir allting på allvar för både henne och Jan. Nu är det slutlekt. De flyttar hem till villan där Jan tidigare bodde med Ingrid. Vad Hanne möjligen inte räknat med är att hon därmed "ärver" curlingrollen efter Ingrid. De vuxna sönerna bor kvar och räknar fortfarande med fullservice. Nu skulle man kanske kunna kosta på sig ett lite elakt "moahahaha", men allting i Jans och Hannes tillvaro är så grådassigt och tragiskt så inte ens ett "moahahaha" lyckas jag åstadkomma.
(Nu är ljudet från sågen riktigt intensivt.)
Nu i afton bokcirklade vi om boken, och både
Boktokig,
Bokmumriken och
Milla är eniga med mig i omdömet om denna mycket deprimerande berättelse. Om du frågar mig "Tycker du att jag ska läsa den här boken?" så är mitt definitiva och ärliga svar "
NEJ och åter NEJ".