Harry Potter In Concert

Att man kan njuta av en god berättelse i bokform är ju ett välkänt faktum. Att en bra bok dessutom kan bli film är heller ingen nyhet. Men att man även tack vare en hel symfoniorkester kan få både en litterär och musikalisk upplevelse – det visste jag inte förrän i lördags. Då såg och lyssnade jag på Harry Potter and the Chambers of Secrets In Concert på Malmö Live Konserthus.

Bild via Malmö Live Konserthus.

Herr Bokskorpion uppvaktade mig med biljetter till denna konsert på min födelsedag tidigare i höst. Vilken fantastisk upplevelse det blev! Filmen rullade på stor duk längst bort. Framför och nedanför var hela symfoniorkestern placerade. All filmmusik spelades av alla dessa skickliga musiker under ledning av en riktigt duktig och rolig dirigent. Han heter Timothy Henty, är britt och pratade faktiskt svenska med oss i publiken.

Bild av scenen i lördags, tagen av mig före konserten.

Ett dilemma uppstod. Jag ville titta på filmen, men jag ville också se på alla musikerna, och inte minst dirigenten, då de musicerade. Jag fick kompromissa lite; under vissa delar av filmen valde jag att kika på musikerna. Det gick bra. Filmen har jag ju sett förr och känner till handlingen förstås.

Jag kan verkligen rekommendera att se film och få njuta av levande musik till. Det blir verkligen en helt annan upplevelse av filmmusiken då den spelas så här, av en stor symfoniorkester i ett konserthus. Blir du nyfiken kan du kika in på hemsidan för Harry Potter In Concert. Skulle inte just Harry Potter falla dig på läppen, så finns det även andra kända filmer "In Concert".

I dagarna tre ...

... pågår nu den danska bokmässan Bogforum.

Bild skapad av Helle Futtrup, hämtad via Bogforum.

Fullständigt program för mässan, som äger rum i Bella Center i Ørestad strax utanför Köpenhamn, hittar du på Bogforums hemsida.

Hilmas födelsedag

Det intressanta Twitterkontot @kvinnohistoria gjorde mig idag uppmärksam på att det är Hilma af Klints födelsedag. Hilma är konstnärinnan jag inte visste någonting om förrän jag läste en välskriven biografi om henne.

Det är idag 156 år sedan Hilma föddes. Vill du veta mer om henne kan jag rekommendera boken om henne. Läs mer om den genom denna länk. 

Årets nominerade till Augustpriset

Så här ser de ut, de författare vars böcker nominerats till årets Augustpris.

Fotograf: Sören Andersson.

Och här kommer deras böcker. Klickbara titlar finns som eböcker, endera i epub- pdf- eller epub3-format. Om inget annat anges är det vanlig epub som gäller.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

Aednan, skriven av Linnea Axelsson (pdf-bok)

Skalornas förråd, skriven av Ulf Eriksson (pdf-bok)

En shtetl i Stockholm, skriven av Kenneth Hermele (pdf-bok och epub)

Socialdemokratiska noveller, skriven av Björn Runeborg

Människan är den vackraste staden, skriven av Sami Said

Jag for ner till bror, skriven av Karin Smirnoff

 

Nominerade till Årets svenska fackbok

Gubbas hage, skriven av Kerstin Ekman

Internet är trasigt. Silicon Valley och demokratins kris, skriven av Martin Gelin och Karin Pettersson

Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg, skriven av Jens Liljestrand, 

Svälten. Hungeråren som formade Sverige, skriven av Magnus Västerbro

Mammorna, skriven av Alexandra Pascalidou

Lars Tunbjörk. Retrospektiv, fotografier av Lars Tunbjörk i urval av Maud Nycander, skriven av Göran Odbratt och Kathy Ryan

 

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Gropen, skriven av Emma Adbåge

Vi kommer snart hem igen, skriven av Jessica Bab Bonde och illustrerad av Peter Bergting (epub3)

Hemma hos Harald Henriksson, skriven av Uje Brandelius och illustrerad av Clara Dackenberg

Rymlingarna, illustrerad av Kitty Crowther och skriven av Ulf Stark

Regn, skriven och illustrerad av Anders Holmer (epub3)

Comedy Queen, skriven av Jenny Jägerfeld

Nu återstår för mig att fundera på vilka av dessa jag skulle vilja läsa. Vi kommer snart hem igen, Regn samt Comedy Queen känns självklara att läsa. Svälten skulle nog också vara intressant och framför allt viktig och tänkvärd.

Nej och åter nej

Medelåldriga människors känsla av stagnation och missnöje med livet samt deras lösning på detta – det hittar du i Nej och åter nej, som är skriven av Nina Lykke. Översättningen till svenska är gjord av Lotta Eklund.

Ingrid har varit gift med Jan i 25 år. De har två vuxna söner, som fortfarande bor kvar hos föräldrarna utan att vare sig betala eller bidra till hushållsarbetet. Stagnationen mellan makarna är total. Ingen av dem tar något steg för att göra saker och ting bättre – tvärtom. Ingrids lösning på problemet är att fortsätta curla både söner och make. Jans lösning visar sig bli en förälskelse i den bra mycket yngre Hanne – en ung kvinna som han tillika är chef över på jobbet.

Allt detta låter väldigt klichéartat, men ändå har boken fått goda betyg från olika håll. Till en viss del ska det bero på att den är en svart satir, enligt beskrivningen. Med viss tvekan närmade jag mig denna berättelse, men tänkte att satir kan ju vara kul när man har ett utifrånperspektiv.

Redan från början visade det sig att man som läsare befinner sig "inne i huvudet" på var och en av de tre huvudpersonerna Ingrid, Jan och Hanne. Var och en berättar ur sitt perspektiv i olika kapitel. Inifrån-huvudet-perspektiv behöver kanske inte vara dåligt, men här är det definitivt det. Inne i Ingrids, Jans och Hannes huvuden är allting så trist och grådassigt så man blir rent deprimerad.

(Om jag haft ljud här i bloggen, hade du nu börjat höra det svaga ljudet av en såg i bakgrunden.)

Jag blev enbart irriterad på dessa tre. Inte ett skratt lockar de fram. Mähäet Ingrid curlar och curlar. Hanne verkar väldigt känslokylig och gör taskiga saker mot en före detta pojkvän och tycks se Jan som ytterligare en "leksak". Och Jan, han står som en dum och ryggradslös åsna mellan hötapparna.

(Ljudet från sågen tilltar i bakgrunden.)

När saker drivs till sin spets flyttar Jan ifrån Ingrid. Men han vidhåller att han bara gör det på prov; han önskar ha möjligheten kvar att kunna "komma hem" igen. Nu börjar Ingrid imponera på mig; hon är bestört över otroheten, men vägrar styvnackat att vara Jans reservalternativ. Bra där, Ingrid!

Till sist hittar Ingrid sin egen lösning på allting. Hon befriar sig från bördan av att vara hushållerska åt två vuxna söner, fixar sin försörjning på ett uppfinningsrikt sätt och ger sig av ut i Europa i sin vanliga bil (som hon ändrat om till en enkel husbil). Bra igen, Ingrid!

Hanne blir med barn och med ens blir allting på allvar för både henne och Jan. Nu är det slutlekt. De flyttar hem till villan där Jan tidigare bodde med Ingrid. Vad Hanne möjligen inte räknat med är att hon därmed "ärver" curlingrollen efter Ingrid. De vuxna sönerna bor kvar och räknar fortfarande med fullservice. Nu skulle man kanske kunna kosta på sig ett lite elakt "moahahaha", men allting i Jans och Hannes tillvaro är så grådassigt och tragiskt så inte ens ett "moahahaha" lyckas jag åstadkomma.

(Nu är ljudet från sågen riktigt intensivt.)

Nu i afton bokcirklade vi om boken, och både Boktokig, Bokmumriken och Milla är eniga med mig i omdömet om denna mycket deprimerande berättelse. Om du frågar mig "Tycker du att jag ska läsa den här boken?" så är mitt definitiva och ärliga svar "NEJ och åter NEJ".

Årets nomineringar ...

... till Augustpriset avslöjas i afton. Den som befinner sig i Stockholm i kväll, kan ta del av det stora avslöjandet på Södra Teatern. Läs mer om detta på Augustprisets hemsida.

Har man inte möjlighet att vara på plats, kan man även följa allting via en sändning på Augustprisets hemsida.

Augustpriset firar jubileum i år. Priset delas nu ut för 30:e gången. Den stora Augustprisgalan senare i höst blir säkert väldigt festlig av den anledningen.

Jag tänker inte spekulera i vilka titlar som blir nominerade i år. Men jag kommer att hålla ett öga på vilka det blir och undersöka vilka av dem som finns utgivna som eböcker. Vad annat är en eBokskorpions främsta uppgift?! ;-)

Mellan himmel och Lou

Lorraine Fouchet är en ny författare för mig. Men Mellan himmel och Lou är inte den enda bok hon skrivit. Den före detta akutläkaren har skrivit ett tjugotal romaner faktiskt. Mellan himmel och Lou, i översättning av Anna-Stina Johnson, tycks dock vara den enda som kommit ut på svenska hittills. Till nästa sommar ser det ut att bli ändring på det, då Poste restante: ett brev till Locmaria publiceras.

Omslag: Pär Wickholm.

Lou och hennes make Jo hade tänkt tillbringa ålderdomen på en liten trivsam ö utanför Bretagnes kust. Men planerna går om intet när Lou insjuknar och dör. Kvar finns en ensam Jo, vars band till de båda vuxna barnen samt barnbarnen är bräckligt. Lou var ju den som höll ihop familjen medan Jo gjorde karriär som läkare.

Men Lou tänker inte sluta hålla familjen samman fastän hon är död. I sitt testamente kommer hon med kravet att Jo nu ska bli den som binder familjen samman; hon vill att han lappar ihop sitt krackelerande förhållande till sonen Cyrian och dottern Sarah.

"Cyrian är gift och har barn, Sarah är fri som en fågel. Men ingen av dem vet något om kärlek. Du har lyckats väcka patienter med hjärtstillestånd till liv. Jag ber dig nu att väcka glädjen till liv hos två unga vuxna som bär ditt namn. Du har fria händer. Glädje smittar. När uppdraget är utfört väntar en belöning."

Detta stycke i testamentet har bara Jo fått höra. Men innan uppläsningen av testamentet kommit så långt har barnen suttit med och hört inledningen. I den anklagar Lou Jo för att ha svikit henne och svikit sitt löfte till henne. Givetvis drar framförallt sonen snabba slutsatser av detta, och dessa slutsatser blir ännu en spik i kistan i relationen mellan far och son. Jo har verkligen ingen lätt uppgift framför sig – det förstår man ju mer man lär känna Jo, sonen med familj samt dottern. Frågan är om han kan lyckas.

Mellan himmel och Lou är en gripande och tankeväckande bok om familjerelationer och hemligheter. Även Lou hade sin hemlighet, som äldsta barnbarnet hjälpte henne att bevara. Genom hela boken får man möta olika personer i olika kapitel. Mestadels är det Jo och hans äldsta barnbarn Pomme, vilkas upplevelser man får ta del av. Men även andra kommer till tals och ger sin syn på olika händelser. Tillsammans bildar deras berättelser ett pussel, som sakta men säkert avslöjar familjens relationer och hemligheter.

Efter att ha läst denna bok, är jag helt klart intresserad av att läsa mer av författaren. Jag blir riktigt nyfiken på nästa bok, eftersom namnet Locmaria förekommer redan i Mellan himmel och Lou. Så det är alldeles givet att jag kommer att vilja läsa Poste restante: ett brev till Locmaria också.

Boktipsbukett

Eftersom jag läser mer än jag hinner skriva recensioner, kommer här ett försök att tipsa om flera böcker på en gång. Jag överlämnar härmed en boktipsbukett till dig!

Vi möts på museet

En brevväxling inleds utan att någondera parten förväntar sig något svar från den andra. En medelålders kvinna från Storbritannien och en jämngammal man från Danmark finner lugn och tröst i varandras brev. De vågar bli personliga på ett sätt som de inte varit med någon annan tidigare i sina liv. Men plötsligt upphör kvinnans brev att komma. Jag kan varmt rekommendera Anne Youngsons bok! Översättare är Camilla Jacobsson.

Med askan i väskan

Han brukade alltid bege sig ut på cykeltur tillsammans med sin mycket specielle far. Dessa varade alltid i två dagar – längre än så kunde far och son inte stå ut med varandra. Nu ska han dock ut och cykla rekordlångt med sin pappa; från Holland och ändå ner till medelhavskusten. Pappan har han i väskan – i form av aska – och färden blir lärorik på många sätt. Jelle Brandt Corstius har skrivit läsvärda funderingar om livet (och Olov Hyllienmark har översatt dem) i denna bok, vilken jag gärna rekommenderar.

De vänsterhäntas förening

Kommissarie Van Veeteren är pensionär, men blir ändå involverad i ett gammalt fall, som han trodde var löst sedan länge. Men den person polisen då trodde var mördaren, har hittats död. Högst troligt har han bragts om livet i samband med det brott han misstänktes för. Någon annan måste med andra ord vara skyldig till mordbranden på pensionatet. Inspektör Barbarotti kommer farande från Sverige i jakt på ledtrådar i ett annat fall. Van Veeterens och Barbarottis vägar korsas. Kan de genom att slå sina kloka huvuden ihop lösa dessa mystiska fall? Gillar du Nesser, Van Veeteren och Barbarotti måste du läsa denna bok!

Kvinnliga Nobelpristagare i litteratur

Fjorton stycken är de – kvinnorna som fått Nobelpriset i litteratur genom tiderna. I år får de extra uppmärksamhet i form av nyutgivning med enhetligt designade omslag, gjorda av illustratören Kristin Lidström. Det är kanske ingen slump att dessa fjorton titlar publiceras just den 14:e november.

Här är hela listan på de fjorton författarinnorna med det årtal då de erhöll Nobelpriset samt omslag för nypubliceringarna. Klicka på författarnamnen om du vill ha mer information om respektive titel.

Selma Lagerlöf, 1909

Grazia Deledda, 1926

Sigrid Undset, 1928

Pearl S. Buck, 1938

Gabriela Mistral, 1945

Nelly Sachs, 1966

Nadine Gordimer, 1991

Toni Morrison, 1993

Wislawa Szymborska, 1996

Elfriede Jelinek, 2004

Doris Lessing, 2007

Herta Müller, 2009

Alice Munro, 2013

Svetlana Aleksijevitj, 2015

Det är ett väldigt bra initiativ från inblandade förlag att ge dessa prisbelönta kvinnor mer uppmärksamhet. Synd bara att det antagligen bara blir utgivning i form av "storpocket". Inga tecken jag sett tyder på att dessa titlar med sitt nya omslag kommer ut som eböcker. (Däremot finns några av dem som eböcker* med sitt gamla omslag.) Men visst vill också en eboknörd kunna åtnjuta dessa fina omslag i sin läsplatta.

Porträtten av Toni Morrison, Herta Müller, Selma Lagerlöf och Doris Lessing pryder dessutom anteckningsböcker för den som händelsevis kanske vill föra analoga läsanteckningar i en matchande bok.

*Finns som eböcker med gammalt omslag: Selma Lagerlöf, Nelly Sachs, Herta Müller, Alice Munro, Svetlana Aleksijevitj

Nya akademiens litteraturpris 2018

Jag har förstått att det finns mängder med åsikter om att Nya Akademien har bildats och att de offentliggjort vem som får deras litteraturpris i år. Själv tycker jag det är en utmärkt idé med tanke på hur den föråldrade akademien har betett sig det senaste året. Men allra roligast är att de fyra nominerade författarna till årets litteraturpris är så intressant fördelade; två män och två kvinnor med hemhörighet på vitt skilda platser på jorden. Kim Thúy, Maryse Condé, Neil Gaiman och Haruki Murakami är deras namn.

Pristagaren blev Maryse Condé, vilket är riktigt glädjande. Jag menar, när fick en svart kvinna Nobels litteraturpris senast?! (Svar: det var 1993 då Toni Morrison var pristagare.)

Jag kände inte till Maryse Condé tidigare, men har såklart blivit nyfiken på hennes böcker nu när hon får detta uppmärksammade pris. Färden genom Mangroven, Tills vattnet stiger samt den självbiografiska Livet utan masker finns alla tre som eböcker. Det är med andra ord bara att sätta igång att läsa! ;-)

Nya böcker att se fram emot

Jag blev riktigt glad då jag upptäckte att Petra Holst nu kommit ut med sin fjärde bok. Jag har verkligen tyckt om hennes tre första, så jag ser fram emot att läsa även Jag släpper dig aldrig.

En annan bok jag också gillade var Jag ska egentligen inte jobba här, skriven av Sara Beischer. Nu kommer fortsättningen om vårdbiträdet Moa, och den kan jag inte låta vara oläst. Jag ska egentligen inte prata om det här heter den.

Ännu en av höstens alla nya böcker, som jag med sorgblandat intresse ser fram emot att läsa är Boken om Kim Wall – när orden tar slut. Kims mycket engagerade journalistpenna tystades ned med våld och hennes liv fick ett alldeles för tidigt slut. Ingrid och Joachim Wall vill genom sin bok ge en annan bild av sin ambitiösa dotter och hennes liv än det som skrivits i tidningarna om hennes grymma död.

Om du inte lyssnade på Ingrid Walls sommarprat den 10:e augusti, så tycker jag att du ska göra det. Men se till att ha gott om näsdukar till hands.

Ett steg i rätt riktning ...

... kan man ju säga om beslutet EU fattade i förra veckan angående ebokmomsen. Då fick medlemsländerna sent omsider friheten att besluta på egen hand om den moms de har på sina digitala publikationer. Det gäller exempelvis att momsen på eböcker äntligen skulle kunna bli lika låg som den på pappersböcker.

Bild via Double Quotes.

Men än är vi inte i mål. Nu måste våra politiker i Sverige fatta beslut i frågan. Innan det är gjort fortsätter ebokmomsen att vara lika hög som tidigare. Politikerna har nog dessvärre inte riktigt tid att fundera på denna fråga för ögonblicket – de är ju ännu inte överens om vem som ska regera landet.

Du som vill läsa lite mer om beslutet i EU, kan gör det på Svenska Förläggareföreningens hemsida. Jag har då och då skrivit om denna segdragna historia med ebokens moms i stort sett sedan bloggens födelse. Vill du läsa mer om vad jag skrivit, finner du inläggen genom denna länk.

Årets fredspristagare

Redan för fem år sedan nominerades Denis Mukwege som pristagare. Jag, som då hade läst boken om honom och hans gärning, tyckte bestämt att han borde tilldelas detta pris. Därför är det riktigt roligt att årets pris går till just Denis Mukwege. Jag tycker lika bestämt att du bör läsa boken om honom, om du inte redan gjort det. Vad jag tyckte om den kan du läsa genom denna länk.

Denis Mukwege och Nadia Murad.
Bild via TT.

Nadia Murad är en ung kvinna, vars levnadshistoria är så otroligt grym att jag nästan inte vet om jag kommer att klara att läsa boken om henne. Den har titeln Den sista flickan med underrubriken berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Bara genom att läsa de artiklar som skrivits om henne och hennes kamp, förstår man att hon är en lika värdig pristagare som Denis Mukwege.

 

Jag borde självfallet ta mod till mig och läsa boken om Nadia – det är det minsta man kan begära i jämförelse med vad hon råkat ut för.

Regnvakt

Den här boken borde jag ha läst i somras. Då hade ju vi här i Sverige en riktigt rejäl och skrämmande värmebölja. Inte en droppe regn kom i mina trakter på flera månader. I Regnvakt är det precis tvärtom; där öser regnet ner oupphörligt. Ingen av dessa ytterligheter är förstås önskvärda, men så som Paris drabbas fiktivt i denna berättelse ... ja, då har jag nog hellre en värmebölja, om jag måste välja mellan pest eller kolera.

Omslag: Pär Wickholm.

Den världskände fotografen Linden* Malegarde reser till Paris för att fira sin far på hans 70-årsdag. Familjen har planerat denna speciella weekend sedan länge. Inte nog med att fadern fyller år; Lindens mor och far firar dessutom 40-årig bröllopsdag. Att firandet sker i Paris är en märkvärdighet i sig. Pappa Paul brukar endast lämna sin bostad långt ute på landet för att rädda träd. Trädmannen är det namn han är känd under, och han har ägnat sig åt träd och att rädda dem under hela sitt liv.

Lindens mamma Lauren har noga poängterat att detta firande enbart är för den ursprungliga familjen; inga partners eller barn får vara med. Linden och hans syster verkar inte förvånade över detta, medan däremot läsaren kanske undrar en del. (Så småningom får även läsaren orsaken klart för sig.) Redan när familjen samlas på sitt hotell märks det dock att allt inte står riktigt väl till. Paul ser inte ut att må särskilt bra. Dessutom regnar det hela tiden. Familjens planer på att gå på muséer tillintetgörs, eftersom dessa institutioner stängs på grund av Seines stigande vattennivåer. När själva födelsedagsmiddagen aväts på lördagskvällen inträffar en riktig familjetragedi. Denna tragedi drar många dolda saker till sin spets. Och på samma gång stiger vattnet i Seine allt högre och högre ...

Regnvakt är en riktigt läsvärd bok för den som gillar familjehemligheter. Men inte nog med att man får följa familjen Malegardes väg mot en möjlig försoning; Tatiana De Rosnay väcker förstås också tankar kring de klimatförändringar vi ser på vår jord. Dessutom påminner hon läsaren om det faktum att träden är mycket betydelsefulla för mänsklighetens framtid.

*Han har faktiskt fått namn efter faderns favoritträd. Precis som systern; hon har namnet Tilia, vilket är det latinska namnet för samma träd.

Stuv Malmö, kom!

För ett tag sedan fick jag upp ögonen för en författare från Malmö, som jag inte alls kände till sedan tidigare, nämligen Fredrik Ekelund. Det började nämligen dyka upp artiklar om hans nyaste bok, Q, som handlar om hans liv som sent utsprungen transperson. Eftersom Q då ännu inte publicerats, tänkte jag att jag ville läsa någon av hans övriga böcker, och varför inte börja med debutboken? Stuv Malmö, kom! utgavs första gången 1984 och sedan ett par år finns den som ebok.

Illustration: Magnus Grane.

Huvudpersonen i Stuv Malmö, kom! är den unga studenten Hasse, som har för avsikt att skaffa sig ett sommarjobb i hamnen. Det ska endast vara för några veckor, en sommar under tidigt 70-tal, men han blir faktiskt kvar i sju hela år. Under den tiden får han insikter om livet och mognar som människa. Till sist kommer han fram till vad han faktiskt vill göra med sitt liv. När han lämnar hamnen är det en arbetsplats under stor förändring. Dels drar man ner på verksamheten och dels börjar även hamnsjåarnas arbetssituation förändras till det bättre.

Jag tyckte att detta var en mycket intressant bok att läsa ur arbetarsynvinkel. Man kan knappt föreställa sig hur det var att jobba inne i de gigantiska stålskroven till fartyg, som skulle lastas och lossas i Malmö hamn. Dessutom under de förutsättningar, som rådde på den tiden. Men Fredrik ger en den oerfarne läsaren en god chans att försöka förstå. Utöver det får man en bild av alla de som jobbade där och deras mer eller mindre udda personligheter. Hasse själv visar hur det kunde vara att leva som ung man i 70-talets Malmö. Den läsare som själv upplevt Malmö på den tiden skulle säkert känna igen både platser och sättet att uttrycka sig.

Det förekommer vissa dialektala uttryck, som är kul att se i skrift för en skåning. Men en sak förbryllar mig rejält. Vid ett tillfälle berättas det att några människor talar "dubbelmalmöitiska". Vad sjutton är det?! Jag har frågat ett par genuina Malmöbor, men de visste inte. Jag hoppas få veta, så om du har svaret på denna gåta får du gärna höra av dig!