En mors bekännelse

Detta är en alldeles otroligt gastkramande och gripande bok, som ger läsaren mycket att tänka på. Det är en sådan sorts berättelse, som man nästan inte kan berätta så mycket om, utan att förstöra läsupplevelsen för den som ännu inte läst boken. Kelly Rimmer har verkligen lyckats skriva en riktigt bra berättelse. Lisbet Holst har översatt En mors bekännelse till svenska.

Omslag: Lars Sundh.

Genom hela boken får läsaren möta Olivia varvat med Ivy. Dessa båda kvinnor turas om att berätta i vartannat kapitel. Olivia är en ung kvinna, och hennes historia kommer glimtvis och blir som ett pussel att lägga. Den medelålders Ivy berättar däremot kronologiskt från början till slut. Ändå är bådas berättelser synkroniserade, så att när den stora upplösningen väntar är de "i fas".

När vi först får möta Olivia är hon alldeles nedbruten av sorg, skuld och skamkänslor. För bara några månader sedan dog hennes make och hon är nu ensam kvar med den lilla nyfödda Zoe, som bara är några månader gammal. Orten de bor i är ganska liten, och detta är en börda i sorgearbetet; "alla" vet ju vad som hände och "alla" pratar. Olivia har stöd av sin närmaste familj, som hjälper henne allt vad de kan. När Olivia börjar känna sig mogen för att gå ut i världen samt försöka göra positiva förändringar i sitt liv, tycker hon att "alla" stirrar så konstigt på henne när hon kommer med lilla Zoe i bärselen. Olivia besöker regelbundet en terapeut, som ska ge stöd i sorgen och i allt som hänt och händer före och efter makens död. Genom Olivias egna upplevelser och samtal med terapeuten får läsaren bit för bit klart för sig hur hon haft det i livet.

Ivy är Olivias svärmor. Genom hennes berättelse får man lära känna både henne och hennes enda barn, sonen David. Ivy gick sista året på gymnasiet då hon plötligt insåg att hon väntade David. Det var egentligen en missräkning för henne – hon som var duktig i skolan och ville studera på universitetet. Tiderna var sådana att hon och barnets far blev tvungna att gifta sig. Barnafadern var lika gammal som hon, men var ändå konservativ i sina åsikter. Han menade att Ivy skulle vara hemmafru och bli försörjd av honom. När sonen väl föddes glömde Ivy allt om sina planer på studier. Hon blev så begeistrad att hon ägnade all sin tid åt sonen. Genom hennes berättelse får läsaren följa hans uppväxt och utveckling. Dessvärre blir det alldeles tydligt att Ivy tillskriver David fler goda sidor än han verkligen har. Han kan i hennes ögon aldrig göra något fel. Det är i stället omgivningen som det är fel på, om något inträffar. Detta synsätt präglar Ivy långt efter att David blivit vuxen. Det är fruktansvärt tragiskt att se hur hon manipulerar honom att tro vissa saker. Han i sin tur har bara upplevt denna skeva uppfostran och blir själv en mästare på att manipulera.

Nu kan jag inte berätta så mycket mer om händelserna i denna gripande bok, men du anar nog att Olivia inte har haft det så lätt med David. Både Ivys och Olivias berättelser mynnar ut i ett dramatiskt avslöjande av hur det gick till då David dog. Vissa ledtrådar till hans död har man fått under läsningen, men en detalj kom väldigt överrumplande och jag blev riktigt gripen av allvaret. En mors bekännelse är både mycket gripande, tänkvärd och dramatisk. Jag förstår nu mer av hur mekanismerna kan fungera i destruktiva förhållanden. Jag kan verkligen rekommendera dig att läsa denna bok!