Hjärtats skafferi

Gillar du mat? Tycker du om att läsa feelgood-romaner? I så fall är verkligen Hjärtats skafferi den rätta boken för dig att läsa. Ruth Reichl heter författaren och Ann Margret Forsström har gjort översättningen till svenska.

Svenskt omslag: Anna Levahn.

Billie Breslin har en unik förmåga; hon kan urskilja och identifiera smaker i mat och bakverk på ett ytterst träffsäkert sätt. Sedan hon var tio år gammal har Billie gärna sysselsatt sig med att skapa recept och baka de mest fantastiska kakor och tårtor. Under tonåren drev hon och hennes storasyster Kaksystrarna tillsammans. Det var ett litet bageriföretag, som blev mycket populärt på orten där de bodde. Nu, när Billie är 22 år gammal, har hon just flyttat till New York. Hon hoppas få jobb på Delicious! som är en gammal anrik mattidskrift. När redaktören under intervjun ber henne att gå till tidningens provkök och laga till något åt honom, borde det vara den enklaste sak i världen för Billie, som alltid varit duktig i köket. Men det knyter sig för Billie. Det är med bävan och en panikångestattack på väg, som hon äntrar köket ...

Som läsare får man redan tidigt en känsla av att något hänt. Det finns en anledning till att Billie gett sig iväg, nästan hals över huvud, till storstan för att försöka skapa sig ett liv där. Jobbet på Delicious! blir hennes och hon börjar lära känna människor omkring sig. I takt med att Billie får vänner och genom dem ett ökat självförtroende, blir det till sist också möjligt för henne att ta itu med den egna, väl förborgade, hemligheten. Men dessvärre hänger Delicious! på en skör tråd. Ekonomin är dålig och tidningen måste läggas ner. Alla Billies nyfunna vänner och kollegor skingras som agnar för vinden. Billie får dock stanna kvar i den tomma byggnaden och sköta om den berömda "garantin". Av denna anledning får hon skäl att ta sig in det sedan länge igenbommade biblioteket. Där finner hon inte bara de recept som människor fortfarande efterfrågar, utan också ledtrådar till en väl dold hemlighet.

Det pratas mat, lagas mat och serveras mat i denna bok! Man blir riktigt sugen på allt som nämns. Dessutom finns det inte mindre än två hemligheter att fundera på under läsningens gång. Den ena handlar förstås om vad som hänt Billie, och den andra rör bibliotekets dolda gåta. Hjärtats skafferi är en läsvärd feelgood-roman för alla som gillar denna genre.

PS Som inbunden pappersbok heter denna berättelse Delicious! – en utsökt roman. Man kan fråga sig vad titelbytet beror på. DS

Tragedi på en lantkyrkogård

Den här boken har jag med flit väntat riktigt länge med att läsa. Det är nämligen den sista av Maria Langs böcker, som blivit utgiven som ebok. Givetvis har Maria skrivit många, många fler böcker om kommissarie Christer Wijk och de brott han utreder, men endast de sex första* av dem finns i epub-format. Det är väldigt synd, tycker jag, för jag gillar verkligen Maria Langs språk och hennes berättarteknik.

Omslag: Lucy Davey.

I Tragedi på en lantkyrkogård är det jul. Puck, hennes make samt hennes far har rest till den lilla orten Västlinge för att fira jul med Pucks farbror och den elvaåriga lilla kusinen i den prästgård där de bor. Det artar sig dessvärre inte bättre än att julfriden avbryts då grannfrun störtar in och talar om att hennes make är försvunnen. Vid eftersökningen av sagda make är det stackars Puck som finner honom. Han ligger i sin egen butik och är mer död än levande, eftersom han har fått ett yxhugg i huvudet.

Då Christer Wijk kommer till brottsplatsen får han ett sjå med att försöka kartlägga mordoffrets göranden och låtanden samt eventuella fiender. Det visar sig finnas en hel del personer att misstänka – somliga rentav välrenommerade. Alla har de också sina hemligheter och sina skäl till att förvanska sanningen när polisen ställer frågor. I samma veva försvinner kyrksilvret – är det ytterligare en brottsling på tapeten eller är det fråga om samma förbrytare? Saker och ting ställs på sin spets då den lilla kusinen plötsligt försvinner. Är det både en mördare och en barnarövare, som man är på jakt efter?

Jag gillar, som sagt, Maria Lang för både hennes språk och hennes berättarteknik. Välskrivna deckarnötter som Tragedi på en lantkyrkogård är alltid lockande att läsa. Nu är det bara så synd att Marias eböcker är slut. Jag skulle verkligen önska att fler av hennes titlar kommer ut i detta format.

*Här finner du mina övriga recensioner av Marias böcker:

Mördaren ljuger inte ensam

Farligt att förtära

Inte flera mord!

En skugga blott!

Rosor, kyssar och döden

Serahema Encyclopedium

Blev du, som jag, nyfiken på fantasy-serien om Serahema? I stället för att bara gå sysslolös och vänta på nyutgivningen av den första delen, så kan man besöka Serahemas egen hemsida. Där finns massor av information om allt möjligt som rör denna (hittills) okända värld.

Första delen kommer nu i höst.

Till att börja med kan man granska kartan över Serahema. Den lär man behöva återkomma till under läsningens gång också, kan jag tänka mig.

Det finns även en utmärkt beskrivning av Serahema i största allmänhet, som tar upp allt från geografi, språk och kultur till valutor, styrelseskick och militära hierarkier.

Jag får också ett intryck av att det kan vara bra att "läsa på" i förväg om både persongalleriet, de mystiska varelserna samt gudarna, eftersom det är många namn att hålla reda på.

Den som vill kan dessutom fördjupa sig i Serahemas religioner och magi.

Ja, det finns minsann mycket att läsa innan man ger sig på böckerna om Serahema.

Lite tyst ...

... tyckte jag allt att det hade blivit i kommentarfältet här på bloggen på senare tid. Normalt sett brukar Blogger alltid skicka ett ebrev när det finns en kommentar att publicera, men det har inte kommit några sådana mail på evigheter. Jag tänkte först att det kanske berodde på att det blivit sommar, och att ni läsare av bloggen hade annat att göra än att skriva kommentarer. Det hade ju varit fullt förståeligt.

Men ack så fel jag hade! När jag tittade in bakom ridåerna här på bloggen, upptäckte jag att det fanns åtskilliga kommentarer, som väntade på att bli publicerade. Hela sommaren har ni besökt mig och kommenterat och kommenterat – och jag har inte haft en aning!

Nu är era kommentarer äntligen publicerade och jag bockar och tackar er alla för allt ni har skrivit till mig. Återstår att grunna på varför Blogger har upphört med mail-aviseringar utan att tala om det i förväg.

Välkommen till Serahema!

Det har tisslats och tasslats på sociala medier den senaste tiden. En spännande fantasy-serie är nämligen på väg att publiceras i nyutgåva. Det är Marcus Olaussons trilogi om Serahema, som kommer i en ny bearbetning på Catoblepas förlag. Givetvis har böckerna fått nya, fina omslag också, och dessa har jag äran att premiärvisa idag.

Så här beskriver förlaget denna spännande serie:

"Du är inte ond, Elderim. Glöm aldrig det. Vad de än påstår. Elderim sägs vara utvald att kämpa mot den grymme guden Naemin, men varför är det då så svårt att lära sig magierna? Profetiorna är tvetydiga och Elderim fylls av tvivel. Vem är det egentligen som har valt ut honom? Och till vad? Följ Elderim på en storslagen resa genom en skoningslös värld där gudarna dragit sig undan. En värld där onda människor kan bära spår av godhet och hjältar begå avskyvärda brott. Vistas bland svärande tjuvar, galna magiker och skrävlande svärdsmästare. Möt villrådiga gudar, motsträvig magi och fasansfulla vidunder. Välkommen till Serahema."

Detta låter som en fantastisk trilogi för den som gillar fantasy! Premiär blir det den 28 september för första delen; När gudar dör. Sedan får man göra som med filmatiseringen av Sagan om ringen – bida sin tid och bita på naglarna i spänd förväntan – för Vingar av rök kommer ett år senare i september 2019 och sista delen, Till hjärtats sista slag, i september 2020. Givetvis blir det både en elektronisk upplaga och en pappersdito av trilogin. Hösten är räddad!

Tsarens dotter

Tidigare i sommar var det exakt etthundra år sedan en hel familj utplånades. Mor, far och deras fem barn mördades kallblodigt natten till den 17:e juli 1918. Bevisen på detta dåd undanröjdes och kvarlevorna hittades inte förrän 1989. Det dröjde till den 17/7 1998 innan familjen fick en ordentlig begravning och inte förrän 2008 konstaterades att mordet på dem var olagligt.

Familjen, vars öde jag beskriver, är förstås den siste tsaren av Ryssland och hans familj. Åtskilligt har skrivits om deras liv. Spekulationer har under åren varit i omlopp angående om något av barnen överlevde massakern. Den mest kända av dessa är kanske kvinnan som under större delen av sitt liv påstod att hon var Anastasia, tsarens yngsta dotter.

Tsaren och hans familj. Bild: Studio Levitsky 1913.

Med tanke på hur mytomspunnen denna familj blivit, är det spännande att läsa Gill Pauls Tsarens dotter. Faktum är att stora delar av boken bygger på både verkliga händelser och verkliga personer. Om detta skriver författaren i slutet av boken, vilket är väldigt bra. Utöver det har författaren byggt en mycket spännande historia ur sin egen fantasi. För tänk om det faktiskt var någon av barnen i tsarfamiljen som överlevde. Hur skulle det i så fall ha gått till? Hur skulle livet ha blivit för vederbörande? Gills berättelse inleds 1914 och huvudpersonen är en ung, stilig officer, som sårats i strid.

Parallellt med berättelsen från 1910-talet får läsaren ta del av Kitty Fischers liv, som utspelar sig etthundra år senare. Londonbon Kitty har ärvt en stuga i USA efter sin mormors far, som hon aldrig har hört talas om. Frågan är varför ingen någonsin pratat om denne man. Kitty blir förstås nyfiken. När hennes äktenskap dessutom står inför en allvarlig kris, blir den övergivna stugan en tillflyktsort. Sakta men säkert kommer Kitty familjehemligheterna på spåren.

Tsarens dotter är mycket spännande! Gillar du romaner, som är baserade på verkliga händelser, är detta boken för dig. Jag ska verkligen inte gå händelserna i förväg, för jag vill inte förstöra din läsupplevelse. Men en sak är säker; jag tror knappast du blir besviken om du läser denna bok.

Hejdå saker

Japanen Fumio Sasaki har skrivit en lättläst liten bok om sin syn på minimalism samt hans egen väg till att leva minimalistiskt. Linda Skugge har gjort översättningen till svenska från den engelska utgåvan. Hejdå saker är en bok för dig som funderar på vad du ska göra med alla saker du har.

Omslag: Jenny Kellerman Pillay.

Vi i västvärlden har en tendens att äga väldigt många saker. Det är långt ifrån säkert att vi verkligen behöver alla dessa saker. Tvärtom kan det i stället vara så att sakerna äger oss. För det är nämligen så att varje sak du äger kräver din uppmärksamhet i någon form. Om inte annat ska de förvaras, kanske dammas av emellanåt och en del av dem kanske kräver någon form av service med jämna mellanrum för att fungera ordentligt. Ju fler saker du äger desto mer tid måste du ägna åt dessa saker. Fumio började fundera på detta faktum och insåg att han både ville och borde göra något åt problemet. Resultatet blev att han numera bara äger det allra mest nödvändiga. Som en positiv konsekvens har han dessutom blivit lyckligare, gått ner i vikt och lever i största allmänhet mer hälsosamt.

I boken Hejdå saker beskriver Fumio hur han resonerade när han skulle göra sig av med sina saker. Att läsa hans bok är som att ha en stöttande kamrat vid sin sida; Fumio ger lättlästa tips och uppmuntrande tillrop åt den som också gärna vill minska antalet ägodelar. Han berättar hur han hade det före sin utrensning och hur han har det nu. Helt klart är att Fumio är en mycket mer nöjd och lycklig person idag. Han är också noga med att poängtera att minimalism är individuellt; ingen mer än du själv kan sätta gränsen för hur få saker du ska äga eller vilka saker du ska välja bort.

Översättningen av Fumios bok är dock inte den bästa i vissa avseenden. Jag är definitivt inte en person som är duktig på engelska. Men till och med jag upptäckte vissa "svengelska" ordval. Översättningen är dock inget som ska ligga Fumio till last. Han har skrivit en både läsvärd och tänkvärd bok.

Livet börjar när du inser att du bara har ett

Självhjälpsböcker i all ära, men ibland kan man kanske tycka att det går tretton på dussinet och att de alla är skrivna på samma sätt. Livet börjar när du inser att du bara har ett är något helt annat. Visst kan man som läsare fånga upp många bra verktyg för ett lyckligare liv, men man blir aldrig skriven någonting på näsan. Boken är nämligen utformad som en roman, i vilken man får följa Camille och hennes steg mot ett bättre liv. Raphaëlle Giordano har lyckats strålande med denna berättelse. Maria Bodner Gröön har gjort översättningen till svenska.

Omslag: Studio Eyrolles.

Camille har "allt"; make, son, trevlig bostad och ett hyfsat bra jobb. Ändå är det något som inte känns riktigt bra i livet. Hon känner sig stressad på olika plan. Den ena frustrationen bygger på den andra och skapar missnöje.

När Camille en dag är ute på uppdrag å jobbets vägnar, får hon punktering på bilen. Givetvis öser regnet ner och hennes telefon har ingen täckning. Camille blir helt enkelt tvungen att leta upp närmaste hus och be att få låna telefonen där. När telefonsamtalet till en bärgningsfirma är avklarat, ringer Camille även sin make. Hon upplever det som att hon inte får tillräckligt stöd från honom, och då brister fördämningarna. Paret som bor i huset bjuder på te. Stämningen är fylld av omsorg om henne, och Camille känner att hon kan berätta lite om sina frustrationer. Det visar sig då att mannen i huset är slentrianolog. När han hör Camilles ord om sitt liv drar han slutsatsen att hon lider av svårt slentriansyndrom. Camille tror inte sina öron, men lyssnar när mannen berättar om slentrianens hårda inverkan i människors liv. Innan hon går får hon ett visitkort och en uppmaning att ta kontakt om hon vill göra en varaktig förändring.

En tid senare tar Camille faktiskt kontakt med Claude – slentrianologen. Hon har insett att hon måste göra något åt sin situation. Under Claudes ledning inleder Camille arbetet med att lära sig leva på ett nytt sätt, med en ny inställning till livet.

Genom Camilles arbete med att förändra sitt liv, får också läsaren praktiska verktyg för att kunna göra förändringar. Här skrivs inget på näsan, utan man kan i lugn och ro följa Camille och låta sig fascineras av det som hon får lära sig av Claude. När romanen är slut finns alla verktygen och övningarna förtecknade i sammandrag för den som vill prova. Faktum är att jag under läsningens gång markerade massor av tänkvärda citat, som det är värt att återkomma till och fundera på. Som till exempel om leendets betydelse; "... bara man ler, oavsett om det är naturligt eller inte, så minskar stressen i vår organism". Dessutom kommer Claude in på samma saker som nämns i Unplug, en bok jag läste tidigare i sommar, nämligen meditationens betydelse för hälsa och välbefinnande. Livet börjar när du inser att du bara har ett är en inspirerande och tänkvärd bok – väl värd att läsa för den som vill förändra sitt liv.

PS Detta med slentrianologin får sin förklaring mot slutet av berättelsen. Både Camille och läsaren blir överraskade! DS

En mors bekännelse

Detta är en alldeles otroligt gastkramande och gripande bok, som ger läsaren mycket att tänka på. Det är en sådan sorts berättelse, som man nästan inte kan berätta så mycket om, utan att förstöra läsupplevelsen för den som ännu inte läst boken. Kelly Rimmer har verkligen lyckats skriva en riktigt bra berättelse. Lisbet Holst har översatt En mors bekännelse till svenska.

Omslag: Lars Sundh.

Genom hela boken får läsaren möta Olivia varvat med Ivy. Dessa båda kvinnor turas om att berätta i vartannat kapitel. Olivia är en ung kvinna, och hennes historia kommer glimtvis och blir som ett pussel att lägga. Den medelålders Ivy berättar däremot kronologiskt från början till slut. Ändå är bådas berättelser synkroniserade, så att när den stora upplösningen väntar är de "i fas".

När vi först får möta Olivia är hon alldeles nedbruten av sorg, skuld och skamkänslor. För bara några månader sedan dog hennes make och hon är nu ensam kvar med den lilla nyfödda Zoe, som bara är några månader gammal. Orten de bor i är ganska liten, och detta är en börda i sorgearbetet; "alla" vet ju vad som hände och "alla" pratar. Olivia har stöd av sin närmaste familj, som hjälper henne allt vad de kan. När Olivia börjar känna sig mogen för att gå ut i världen samt försöka göra positiva förändringar i sitt liv, tycker hon att "alla" stirrar så konstigt på henne när hon kommer med lilla Zoe i bärselen. Olivia besöker regelbundet en terapeut, som ska ge stöd i sorgen och i allt som hänt och händer före och efter makens död. Genom Olivias egna upplevelser och samtal med terapeuten får läsaren bit för bit klart för sig hur hon haft det i livet.

Ivy är Olivias svärmor. Genom hennes berättelse får man lära känna både henne och hennes enda barn, sonen David. Ivy gick sista året på gymnasiet då hon plötligt insåg att hon väntade David. Det var egentligen en missräkning för henne – hon som var duktig i skolan och ville studera på universitetet. Tiderna var sådana att hon och barnets far blev tvungna att gifta sig. Barnafadern var lika gammal som hon, men var ändå konservativ i sina åsikter. Han menade att Ivy skulle vara hemmafru och bli försörjd av honom. När sonen väl föddes glömde Ivy allt om sina planer på studier. Hon blev så begeistrad att hon ägnade all sin tid åt sonen. Genom hennes berättelse får läsaren följa hans uppväxt och utveckling. Dessvärre blir det alldeles tydligt att Ivy tillskriver David fler goda sidor än han verkligen har. Han kan i hennes ögon aldrig göra något fel. Det är i stället omgivningen som det är fel på, om något inträffar. Detta synsätt präglar Ivy långt efter att David blivit vuxen. Det är fruktansvärt tragiskt att se hur hon manipulerar honom att tro vissa saker. Han i sin tur har bara upplevt denna skeva uppfostran och blir själv en mästare på att manipulera.

Nu kan jag inte berätta så mycket mer om händelserna i denna gripande bok, men du anar nog att Olivia inte har haft det så lätt med David. Både Ivys och Olivias berättelser mynnar ut i ett dramatiskt avslöjande av hur det gick till då David dog. Vissa ledtrådar till hans död har man fått under läsningen, men en detalj kom väldigt överrumplande och jag blev riktigt gripen av allvaret. En mors bekännelse är både mycket gripande, tänkvärd och dramatisk. Jag förstår nu mer av hur mekanismerna kan fungera i destruktiva förhållanden. Jag kan verkligen rekommendera dig att läsa denna bok!

Körsbärslandet

”Huset är mitt och ändock inte mitt,

den som kommer efter mig kallar det också sitt.”

Dessa tänkvärda ord står skrivna på plattyska på det hus som femåriga Vera och hennes mor kommer till sedan de gått i landsflykt från Ostpreussen i slutet av andra världskriget. De har blivit tvungna att fly under vidriga omständigheter. Men det är inget som Ida Eckhoff vet något om då dessa två flyktingar plötsligt står utanför hennes dörr i Olland i norra Tyskland.

Dörte Hansen har verkligen skrivit en mycket gripande och tänkvärd berättelse, som utspelar sig i det nordtyska marsklandet. Äpple- och körsbärsodlingar har sedan lång tid gett regionen dess utkomst. Det är också en sådan gammal anrik fruktgård, som Vera och hennes mamma kommer till. Motvilligt blir de mottagna av bondmoran, som är änka och väntar hem sin son från fronten. Ett märkligt samarbete inleds, för Vera och mamman blir kvar på gården. Det är verkligen inte lätt för någon av de inblandade, och under årens lopp inträffar tragedier.

Parallellt skildras samma region i nutid. Då är det en äldre Vera vi möter. Hon bor ensam kvar på samma gård, som nu av olika skäl är förfallen. Plötsligt en dag står två "flyktingar" på hennes tröskel. Det är Veras systerdotter med son, som flytt från livet i stan. Systerdottern har kommit på sin make med otrohet. Vera har under åren inte haft så mycket kontakt med denna systerdotter, men upplåter ändå sitt hem åt henne och pojken. Inte heller detta samarbete är helt friktionsfritt, men systerdottern tar det varligt med både gamla Vera och hennes hus. Så småningom finner de den bästa vägen för sitt nya familjeliv.

Dörte Hansen berättar inte bara om hur livet kunde te sig för de två flyktingarna från Ostpreussen. Hon skildrar mycket träffsäkert hur galet det kan bli när folk flyttar från en stad ut på landet i tron att de ska förverkliga en romantiserad bild av hur livet på landet är. Veras systerdotter tycks dock ha fötterna på jorden (eller kanske i jorden). Men det finns andra inflyttade invånare, som inte riktigt är så lantligt gemytliga som de tror. Boken bjuder på gripande människoöden, men också på en del skratt. Körsbärslandet är Dörtes debutbok och det är en mycket läsvärd sådan. Faktum är att jag genast blev nyfiken på om Dörte skrivit någon mer bok. Det visade sig att hon har det. I oktober i år kommer Mittagsstunde ut i Tyskland. Jag hoppas verkligen att Christine Bredenkamp får i uppdrag att översätta även den till svenska.