I Flätan får man lära känna tre olika kvinnor, som lever totalt olika liv på tre olika kontinenter. Men de har en gemensam nämnare, nämligen hår. Detta låter kanske ganska kryptiskt, men jag lovar dig att detta hår sammanflätar (!) kvinnorna mer än de själva kan ana.
I Indien lever Smita med make och liten dotter. De tillhör de oberörbara och räknas därmed till de lägst stående människorna i det indiska kastsystemet. Då dottern, efter en dyrbar muta till skolläraren, får lov att börja skolan blir hon behandlad oerhört kränkande. Smita bestämmer sig då för att hon fått nog. Hon rymmer, och tar dottern med sig, i hopp om att skapa ett nytt och drägligare liv för dem båda. Att ge sig iväg på detta sätt innebär stora risker för den som är kastlös, men som tur är finns tempel där man kan be och lämna offergåvor.
På Sicilien bor den unga kvinnan Giulia. Hon för en tämligen obekymrad tillvaro fram till den dag då hennes far råkar ut för en olycka. Pappan hamnar i koma och man vet inte om eller när han kommer att vakna upp. Han har lett det anrika familjeföretaget – ett perukmakeri – under många år. När Guilia går igenom en del papper på hans kontor, inser hon att fadern dolt en tragedi för den övriga familjen. Företaget står på ruinens brant!
Den framgångsrika, kanadensiska advokaten Sarah har alltid arbetat extremt hårt för att nå framgång i sin karriär. Hon är ensamstående mor till tre små barn och hennes tillvaro är minutiöst inrutad. När hon står inför sin största utnämning i karriären får hon på samma gång veta att hon har en svår sjukdom. Detta är dock inget som hon tänker låta sig hindras av. Karriären framför allt! tänker Sarah, och kämpar på tills en dag då sanningen kommer ifatt henne.
Alla dessa tre kvinnoöden är mycket tänkvärda. Allra mest tragiskt och gripande är det liv som Smita lever. När boken var slut funderade jag mycket på just Smita och hennes dotter. Jag undrar verkligen hur framtiden gestaltade sig för dem. Även Guilias och Sarahs liv är förstås intressanta att få en inblick i. När det gäller Sarah blir man riktigt chockad över hur hårt hon driver sig själv – det är en karriärkamp in absurdum, kan jag tycka. Förutom kvinnornas öden fick jag mig en tankeställare då det gäller hår och framförallt löshår av olika slag. Många i västvärlden har ju en tendens att använda löshår i allt större utsträckning för att piffa upp sig. Frågan är om vi egentligen vet hur detta hår har tillverkats. Är vi medvetna om vilka tragedier som kan ligga bakom vår flärd? Flätan är mycket läsvärd! Den är för övrigt nästa bok i den digitala bokcirkel jag är med i. Det blir riktigt intressant att diskutera och höra vad de andra fick för intryck av den.
