Jag utan dig

Den starkaste kärlek och den djupaste sorg får du vara beredd på att möta om du läser denna gripande berättelse. Kelly Rimmers bok Jag utan dig är mycket bra och väldigt tankeväckande. Helena Stedman har gjort översättningen till svenska.

Omslag: Lars Sundh.

Callum har väl aldrig trott riktigt på "den stora kärleken". Visst har han haft relationer, men han har nog heller aldrig gått in för dem på ett helhjärtat sätt. En dag möter han, som av en slump, Lilah ombord på färjan som de båda pendlar med. Mycket snart inser Callum att han vill träffa och lära känna denna kvinna mer.

Lilah, å sin sida, arbetar mycket hårt som jurist och miljökämpe. Hon anser sig inte ha tid för en seriös relation. Callum är beredd att hålla med när han ser hur Lilah begraver sig i arbete. Vad han inte vet är att Lilah framförallt fruktar att en viss nedärvd sjukdom ska bryta ut. Därför vill hon inte engagera sig i en relation. Det är även skälet till att hon låter sig uppslukas av arbetet. Callum accepterar Lilahs spelregler; de får ta det som det kommer. Vad ingen av dem inser, är att den starka kärleken inte går att styra.

!Följande text innehåller "spoliers"!
 

Efter en tid har de båda väldigt svårt att vara utan varandra. Men en dag känner Lilah att sjukdomen håller på att komma i kapp henne. Hon bryter relationen med Callum på ett mycket brutalt sätt. Han blir förstås djup olycklig, eftersom han fortfarande inte vet något om den hemlighet Lilah ruvar på. Han kan inte förstå att hon behandlat honom så grymt.

Omständigheterna för dem båda samman igen. Sanningen om Lilah kommer i dagen. Callum måste acceptera att deras relation kommer att vara ytterst tidsbegränsad. Hur kort tid de har vet han dock inte. Det vet bara Lilah.

Jag utan dig är en bok lika gripande som Jojo Moyes Livet efter dig. Var beredd på att ha näsdukarna nära till hands för de kan behövas. Jag kände inte till något om den hemska sjukdomen, som Lilah har ärvt efter sin far. Så förutom att vara en mycket tankeväckande och rörande berättelse, fick jag också lära mig något. Jag utan dig är en bok jag kan verkligen rekommendera, som du står ut att läsa om stark kärlek i kombination med obotlig sjukdom.

 

En annan Alice

Tanken på att man skulle förlora minnet är rätt ruggig. Minnesförlust är precis vad Alice råkar ut för en dag då hon faller på gymmet hon brukar besöka. Liane Moriarty har återigen skrivit en riktigt bra bok. En annan Alice är översatt till svenska av Anna Strandberg.

Omslag: Nebojsa Zoric.

När Alice vaknar upp, efter att ha fallit på gymmet, tycker hon det är märkligt att bästa väninnan ser så gammal och sliten ut. Ännu mer märkligt är det att hon över huvudtaget befinner sig på ett gym – hon har ju aldrig gillat att träna. Alice blir förd till sjukhuset i ambulans, och väl där är det två saker hon önskar; att läkaren kollar att allt står väl till med hennes lilla barn i magen och att hennes älskade nyblivne make ska komma och stötta henne.

I magen finns inget barn, konstaterar läkaren, men väl spår efter att Alice ska ha genomgått kejsarsnitt vid någon tidpunkt. Den saknade maken Nick dröjer med att komma, och sakta men säkert går det upp för Alice vad som hänt. Hon är 39 år, men hon har efter sin huvudskada glömt de senaste tio åren av sitt liv. Alice tror att hon är lyckligt nygift och väntar sitt första barn. I själva verket är hon trebarnsmor och ligger i en svår och slitsam skilsmässa. Den 29-åriga versionen av Alice tvingas lära känna sig själv som 39-åring, och det är ingen trevlig bild hon möter.

Tiden går och Alice och hennes omgivning försöker finna ett sätt att leva med det faktum att Alice nu är en annan. Frågan är bara vad som händer när eller om Alice får minnet tillbaka.

En annan Alice är en riktigt tankeväckande bok. Hur hade man själv reagerat, tyckt och känt om man hamnat i Alices situation? Dessutom är den spännande och svår att lägga ifrån sig. För man vill ju bara ha svar på om Alice återfår minnet och vad som händer då. Så länge som Alice inte återfått minnet vill hon göra sitt yttersta för att reparera äktenskapet. Men kommer hennes verkliga 39-åriga jag att acceptera vad "29-åriga Alice" försöker göra, när minnet väl återvänder? Spännande läsning väntar dig, precis som i flera av Lianes övriga böcker*!

*Jag har tidigare läst och tyckt om Öppnas i händelse av min död samt Andras vänner.

Sorgsna hjärtans trädgård

Den här boken räknas nog närmast till feelgood-genren, men själv tycker jag att den är lite väl sarkastisk för min smak. Därför känns den inte riktigt så "feelgood:ig" som jag skulle önska mig av en sådan bok. Sorgsna hjärtans trädgård är Abbi Waxmans debutroman och Helen Ljungmark har översatt den till svenska.

Omslag: Sara Acedo.

Lili är en ung änka, som blev ensam kvar med två små döttrar då maken dog i en olycka. Tre-fyra år efter denna tragiska händelse har hennes omgivning börjat småtjata på henne om att hon behöver gå vidare i livet. Själv kan hon bara se sig som Dans fru och definitivt inte någon som "springer på dejter".

Lili är illustratör och hennes arbetsgivare har gett henne i uppdrag att illustrera en trädgårdsbok. När de blir medvetna om att Lili inte kan något om växter eller odling, skickar de henne på en sommarkurs i odling. Det är en spretig blandning av olika människor som ska gå kursen, och den leds av en tystlåten holländare. Men under sommarens lopp blir de alla vänner och ställer helhjärtat upp för varandra. Och märkligt nog har Lili börjat se på kursledaren med andra ögon; han är ju en riktigt stilig ung man.

Jag gillade verkligen de delar av boken som handlade om trädgårdsarbete och odling. Mellan de vanliga kapitlen kommer lite odlingsråd – en del av dem riktigt humoristiskt skrivna. Men för övrigt tyckte jag, som sagt, att det var en lite väl sarkastisk stämning mellan en del av huvudpersonerna. Händelseförloppet är också ganska förutsägbart. På det hela taget är Sorgsna hjärtans trädgård en lättläst och lättsmält bok, kanske passande för lata dagar på stranden i sommar.

Och sen var hon borta

En riktigt ruggig bok, tyckte jag att detta var. Visserligen anade jag ganska tidigt vartåt det barkade, men inte desto mindre var det hemskt att läsa och inse att min förmodan besannades. Lisa Jewells böcker är alltid väldigt bra, tycker jag. Så även denna. Och sen var hon borta är översatt till svenska av Sanna Hellberg.

Omslag: Maria Sundberg.

Ellie är 15 år och ska inom kort avlägga sina examensprov, till vilka hon pluggat flitigt. Hon ska bara gå till biblioteket en dag, men hon återvänder aldrig hem. Hennes mamma, Laurel, är förstås otröstlig och förlorar aldrig hoppet om att få återse sin yngsta dotter. Trots att man finkammar omgivningen och gör efterlysningar återfinns aldrig Ellie.

Tio år senare är Laurel en frånskild kvinna med inte helt okomplicerade relationer till sina båda andra barn. Sonen bor ihop med en märklig kvinna och dottern tycks hemlighålla något för sin mor. Livet går på mer eller mindre sparlåga för Laurel tills hon en dag, som av en händelse, möter en tilldragande man. Han visar sig ha ensam vårdnad om sin nio-åriga dotter – en flicka med ett märkligt lill-gammalt sätt. Laurel får nästan en chock då hon möter flickan; hon är nämligen Ellie upp i dagen! Hur kan detta vara möjligt? Är det ett rent önsketänkande från Laurels sida?

Genom att vi omväxlande får möta Ellie och Laurel i de olika kapitlen, kommer hela händelseförloppet sakta men säkert i dagen. Det är, som sagt en otäck och obehaglig historia, som avslöjas. Jag kan inte avslöja särskilt mycket mer utan att riskera att förstöra din läsupplevelse. Men trots att jag ganska snart anade vad som hänt Ellie, var det otäckt att sedan verkligen få dessa aningar besannade. Och sen var hon borta är en bok som det är svårt att lägga ifrån sig då man väl börjat läsa.

PS Jag har också läst Lisa Jewells Fågelburen och Jag fann dig. DS

Storytel Reader kommer snart

Storytel, företaget där du kan abonnera på eböcker och ljudböcker, kommer snart att lansera en nyhet, nämligen en läsplatta. Med denna platta kommer du att kunna läsa Storytels alla eböcker, förutsatt att du har ett abonnemang hos dem.

Storytel Reader. Bild via Storytel.

Plattan kommer att kosta 999 kronor. Utöver det får man räkna med den månatliga kostnaden på 169 kr. Mer information finner du på Storytels hemsida och på deras supportsida.

Jag vet inte säkert, men jag skulle tippa på att du med denna läsplatta endast kan läsa just Storytels eböcker. Jag gissar att det kommer att vara omöjligt att ladda ner egna eböcker på den, till exempel sådana du lånat eller köpt någon annanstans. Men kan man tänka sig ett abonnemang, kan denna platta säkert vara väldigt praktisk.

Runristaren

Att Andrea Grave-Müller kan skriva fantastiska noveller – det vet jag sedan tidigare. Jag har läst hennes Shegerja, Unnhild samt Tjänster och gentjänster. Nu när hennes novellsamling Runristaren äntligen kommit ut som ebok fick jag chansen att läsa många fler berättelser från hennes penna.

Omslag: cinna.se.

Två av de tre novellerna jag nämnde här ovanför, ingår i Runristaren, nämligen Shegerja och Tjänster och gentjänster. Utöver dessa får man njuta av ytterligare nio välskrivna berättelser. Andrea har förmågan att verkligen variera sig. Ingen novell är den andra lik, utan här får man möta såväl humor som allvar, moderna miljöer såväl som äldre tiders levnadssätt och inte minst fantasi i stora mått. Jag omväxlande fnissar eller grips av fasa eller medkänsla beroende på vilken novell jag läser. Många gånger innehåller berättelserna något tänkvärt också, likt sagor. Det märks att Andrea hämtar inspiration från många olika håll.

Av alla dessa elva läsvärda noveller gillar jag nog Timglas och Blå ögon bäst. Timglas är som en fantasifull saga, full av underliga händelser, spänning, mod, humor och drakar. Blå ögon är en mycket mer tragisk och sorglig berättelse, som verkligen grep tag i mig.

Andreas noveller kan jag varmt rekommendera. Nu när Runristaren finns som ebok får du en hel samling att bara njuta av!

Jag är här

Den här mycket gripande boken stannade kvar i mina tankar i många dagar efter att jag läst ut den. Ja, det är faktiskt så att jag då och då fortfarande funderar på dess huvudpersoner och deras öden. Jag är här är verkligen en mycket bra bok. Den är skriven av Clélie Avit och är översatt till svenska av Christina Norrman.

Omslag: Emma Graves.

Elsa ligger i koma efter en svår fallolycka på en glaciär i Alperna. Många månader har gått sedan olyckan, men sedan några veckor kan Elsa faktiskt höra sin omgivning. Hon kan dessvärre inte meddela sig på något sätt. Ingen, vare sig hennes nära anhöriga eller läkarna, har upptäckt att hon har lämnat den djupaste medvetslösheten och nu kan höra allt de säger. 

Av misstag råkar Thibault gå in på det sjukrum där Elsa ligger. Varje vecka brukar han hjälpa sin mamma genom att ge henne skjuts till sjukhuset, där hans bror ligger svårt skadad. Av principskäl vill dock Thibault själv inte se sin bror mer. Efter den där första gången blir det i stället så att han börjar besöka Elsa regelbundet. Det är också han som inser att Elsa faktiskt kan höra.

Läkarna har emellertid uppmanat Elsas föräldrar att överväga att avsluta vården av Elsa. Det skulle göras genom att koppla bort de livsuppehållande maskinerna som håller henne vid liv. Läkarna menar att Elsa är obotligt skadad och aldrig kommer att vakna upp. Det finns inte minsta tecken på det, anser de. Thibault är helt omedveten om att detta resonemang förs, medan Elsa givetvis har hört allt.

Ganska snart inser Thibault att han börjat få djupare känslor för Elsa. Hon i sin tur är mycket nyfiken på att någon gång få se den unge man som besöker henne så troget. Hennes motivation att försöka komma ur koman blir allt större för varje besök han gör. Men frågan är om hon ska hinna lämna sitt fruktansvärda tillstånd i tid innan maskinerna kopplas bort. Och frågan är om Thibault skulle kunna övertyga både Elsas anhöriga och hennes läkare om att hon faktiskt är så medveten att hon hör dem.

I Jag är här kommer omväxlande Thibault och Elsa till tals. Clélie har skapat en mycket spännande berättelse. Det handlar förstås om spänning på ett subtilt känslomässigt plan. Tänk bara; det måste vara alldeles fruktansvärt att vara i Elsas kläder och ligga i sin sjuksäng och höra vad läkarna föreslår hennes föräldrar. Sista kapitlet är särskilt bra. Då stiger spänningen dramatiskt och slutorden är bara så vackra. Jag blev riktigt andlös! Inte konstigt att jag fortfarande funderar på Elsa och Thibault. Jag håller verkligen tummarna för att Clélie planerar att skriva en fortsättning.

Kornas hemliga liv

Den här boken är alldeles fantastiskt bra, intressant och tankeväckande! Jag lärde mig massor av saker när jag läste den. Rosamund Youngs Kornas hemliga liv är verkligen en bok jag kan rekommendera. Ylva Stålmarck har gjort översättningen till svenska.

Omslag: Eva Lindeberg.

Rosamund Young driver tillsammans med sin bror en gård vid namn Kite’s Nest Farm i Cotswolds i Storbritannien. De tog över denna gård efter sina föräldrar, som redan från 1950-talet och framåt drev den på ekologiskt och djurvänligt vis. Detta synsätt på djur och natur har Rosamund och hennes bror självklart anammat och arbetar på samma sätt som föräldrarna. 

Gårdens alla kor får ströva fritt. De väljer själva om de vill vara inne eller ute och vilken hjord de ska tillhöra. På detta sätt har alla deras personligheter blivit mycket tydliga. Kor är både intelligenta, snälla och påhittiga. Precis som bland människor finns det förstås också trögtänkta kor och kor som är fåfänga, stolta, blyga och lekfulla. Rosamund berättar med stor kärlek om sina kor, deras personligheter och deras liv. Jag blir riktigt nyfiken och skulle egentligen gärna vilja se dem på riktigt. 

På samma gång väcker Rosamund viktiga tankar om hur kor och andra djur har det. Det blir skrämmande tydligt hur plågsamt det måste vara för alla de djur som hålls i industriliknande massuppfödning. Boken är en riktig väckarklocka på så sätt, och jag gissar att Astrid Lindgren hade älskat och hyllat den. 

Jag tycker att även du bör bekanta dig med alla de härliga korna, som Rosamund så varmt och kärleksfullt berättar om i Kornas hemliga liv. Vill du sedan veta mer, kan du dessutom besöka bokens egen hemsida.

Små stora saker

Jag ska genast medge att jag tidigare inte tänkt särskilt mycket på den rasism som förekommer i USA. Det är rentav så att jag lockats att tro att jämställdheten mellan afroamerikaner och vita amerikaner är relativt väl utvecklad. Jag menar, de har ju trots allt haft en afroamerikansk president. Men ack så fel jag hade. Att läsa Jodi Picoults bok Små stora saker var en riktig ögonöppnare. Tove Janson Borglund har gjort översättningen till svenska.

"Benny Harlem and the white dove"
Fotograf: Mario Kroes

Ruth är barnmorska och har mer än tjugo års erfarenhet. Hon är en mycket duktig yrkeskvinna och ingen har tidigare haft skäl att klaga på hennes insatser. Men när hon möter de nyblivna föräldrarna Brittany och Turk blir hon avvisad och förbjuden att ta hand om deras förstfödde, en liten son. Detta enbart på grund av sin hudfärg.

Någon dag senare, när Ruth hoppat in på ett extrapass, slumpar det sig så att den lilla pojken blir livshotade dålig. På samma gång finns ingen annan anställd att tillgå mer än just Ruth. Vad ska hon göra? Följa det tydliga förbudet och inte röra pojken? Eller följa sin sköterskeed och göra allt hon kan för att försöka rädda honom?

Ruth följer sitt hjärta och gör vad hon kan för barnet. När han ändå dör anklagar de rasistiska föräldrarna henne för mord. Då vänds hela Ruths liv upp och ner.

Denna mycket gripande berättelse gjorde det väldigt tydligt för mig hur svårt det fortfarande är att leva som afroamerikan i USA. Det gäller såväl små som stora saker i livet. Ruth har gjort sitt yttersta för att smälta in i de vitas värld, men när saker ställs på sin spets står hon ensam ändå. När jag började läsa boken var jag helt övertygad om att författaren också är afroamerikan, eftersom jag inte alls kände till henne tidigare. Men där hade jag fel. Jodi är en vit, välbärgad kvinna. Inför arbetet med denna bok har hon gjort åtskillig research. Hur hon gjort har hon beskrivit i boken. Små stora saker är en både lärorik, mycket viktig och oerhört gripande bok, som jag tycker att alla borde läsa.

Godmorgon segrare

Kriget varade i hur många år som helst. Nu när freden äntligen är här borde allt återgå till det normala, så som livet var före kriget.

I ett land någonstans i en okänd värld har ett långvarigt krig just utspelat sig. När freden äntligen blir verklighet, tror huvudpersonen att livet kommer att bli som förr igen. Men riktigt så enkelt är det inte. Fienden är visserligen i stort sett helt slagen. Men några tycks ha undkommit. Invånarna tvingas genomgå kroppsscanningar i jakten på gömda fiender.

När vår huvudperson en dag råkar på en av dessa fiender, uppkommer ett svårt dilemma. Fiendepersonen är skadad och vädjar om hjälp. Huvudpersonen förvånar sig själv genom att föra sin forna motståndare till sitt hem över natten.

Men detta är inte nog. När det är dags att gå till jobbet som drönarpilot och genomföra kroppsscanningar hamnar huvudpersonen i ett ännu större dilemma då plötsligt den skadade motståndaren dyker upp framför drönaren.

Eva Holmquist har skrivit en mycket tänkvärd novell om några av krigets konsekvenser. Hon påvisar inledningsvis det faktum att livet knappast kan bli exakt som förr efter ett krig. Dessutom ger hon med god berättarteknik sin huvudperson ett mycket svårt dilemma. Kan man verkligen hjälpa en fiende? Och i så fall, var går gränsen för hur mycket hjälp och vilken typ av hjälp man kan ge? När jag läst klart novellen funderade jag en hel del på huvudpersonen och vad som kunde tänkas hända sedan – som en konsekvens av de handlingar vederbörande utfört. Godmorgon segrare är en klart läsvärd och tankeväckande novell!

Hemåt över isen

Detta är en utmärkt bok för dig som gärna läser om gamla hemligheter och som tycker om skärgårdsmiljö. Gunilla Linn Persson har skrivit många olika slags böcker för både barn och vuxna. Hon är också medförfattare till den populära TV-serien Skärgårdsdoktorn. Jag har tidigare läst och tyckt om hennes ungdomsbok Allis med is och Skärgårdsdoktorn gillade jag verkligen. Hemåt över isen tyckte jag också väldigt mycket om.

Vackert omslag, gjort av Pär Wickholm.

Två historier berättas parallellt; en från 1914 och en från 2013. Nittionio år ligger emellan, men det som hände invånarna på den lilla skärgårdsön Hustrun strax före första världskrigets utbrott kom att prägla deras ättlingar under decennier framöver. Ellinor är en av dessa ättlingar. Hennes vuxna liv har i princip gått ut på att serva sin allt mer åldrige far och, under sommaren, öns alla sommarboende. Hon är den som driver faderns företag, Algots Sjötaxi, vidare. Hon sliter och släpar på en ö, som ännu inte fått elektricitet. Är det ingen som vill ta hand om och hjälpa henne, undrar hon ibland. Det visar sig att det funnits en stor ungdomskärlek, men han tillhörde "fel" släkt. (Det där med "fel" släkt har sin upprinnelse i de mycket tragiska händelserna som inträffade 1914.) Ellinor har trängt undan och stängt inne känslorna från ungdomen. Därför blir det sannerligen inte lätt för henne när just denna ungdomskärlek dyker upp på ön igen. Herrman har kommit för att sälja dödsboet efter sin far. Men när han återser Ellinor blir andra saker viktigare. Han som trodde att Ellinor gift sig med en fransos och flyttat till Frankrike. Inget kunde vara mera fel. Frågan är om de båda kan överbrygga nittionio års ö-fejd och gå sin egen väg till slut.

Hemåt över isen håller inget högt berättartempo. Men dramatiken är trots detta väldigt fängslande. Både de tragiska händelserna 1914 och Ellinors levnadsöde är mycket gripande. Som tvättäkta landkrabba blir jag djupt imponerad av hur människor lyckats överleva och leva på små öar i det yttersta kustbandet, både förr och nu. Miljöskildringarna är både vackra och skrämmande. Tänk så utsatt man blir i en storm ute i skärgården. Men jag tänker även på upplevelserna av djur och natur, som Ellinor upplever. Hemåt över isen är en mycket läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar.