Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint

Jag hade inte hört talas om Hilma af Klint (1862-1944) förrän jag fick syn på denna biografiska roman. Informationstexten om boken väckte min nyfikenhet. Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint är skriven av Anna Laestadius Larsson.

Omslag: Jonna Olsson.

Omslagets bakgrund visar en detalj från en av alla de otroligt många tavlor Hilma målade i sitt liv. Hon var en konstnär som gick sina helt egna vägar. Vid den tid då hon växte upp, fanns det människor som ägnade sig åt spiritism i olika former. Hilma, som upplevt "syner" både som barn och ungdom, drogs till dessa människor. Hon fördjupade sig i teosofi. Som ung vuxen startade hon, tillsammans med några likasinnade väninnor, en egen teosofisk sammanslutning.

Genom teosofin fick Hilma kontakt med en andevärld, som ville använda henne som redskap för att illustrera för människorna hur den andliga världen "ser ut". I denna anda målade Hilma en helt otrolig mängd mycket stora tavlor. Dessa gömde hon emellertid undan för samtiden, eftersom hon insåg att motiven var för abstrakta och svårförståeliga. Världen var helt enkelt inte redo för det budskap, som tavlorna hade. Parallellt med detta mediumistiska målande försörjde sig Hilma som porträtt- och landskapsmålare.

Hilma af Klints verk på Moderna Museet.
Fotograf: Åsa Lundén. Bild via Stiftelsen Hilma af Klints verk.

Denna biografiska roman skildrar en annorlunda konstnärs liv och bevekelsegrund. Det är onekligen spännande att få en inblick i Hilmas liv och hur det formade sig. Även om jag inte förstår teosofin, kan jag inse hur frustrerad Hilma kände sig mot slutet av sitt liv, då hon skulle övertyga en brorson om att ta hand om hennes målningar åt henne. Hon hade verkligen lagt ner enormt mycket möda och tid på att skapa dem. Problemet var att de var så många och så stora. Hur skulle man ens kunna förvara dem? funderar jag. Hennes brorson skapade så småningom en stiftelse, som än idag förvaltar alla de 1300 verken. Hilma hade bestämt att de inte fick visas för allmänheten förrän tidigast 20 år efter hennes död. Numera kan man se dem i urval på Moderna Museet i Stockholm. Läs mer om Hilma på stiftelsens hemsida.