Sidor

måndag 19 februari 2018

Frankenstein

Alldeles i början av året läste jag den klassiska Frankenstein. Den är skriven av Mary Shelley och kom ut första gången 1818. I år är det med andra ord 200-årsjubileum för denna titel. Jag har läst en nyöversättning, gjord av Måns Winberg.


Omslag: "The Cup of the Giant"
En målning gjord av Thomas Cole 1833.

Jag har aldrig sett någon enda av alla de filmversioner som gjorts utifrån boken Frankenstein. Detta var på sätt och vis bra, eftersom jag inte var färgad av de filmatiserade tolkningarna då jag gav mig på den ursprungliga berättelsen. Det sägs ju att filmens monster och hans beteende verkligen är fritt tolkad och inte liknar Mary Shelleys originalversion.

Boken utspelar sig inledningsvis ombord på polarforskaren Robert Waltons fartyg långt uppe i Norra Ishavet. Robert skriver hem till sin syster om vad han upplever. En dag, skriver han i breven, får han syn på något ytterst märkligt ute på isen. På avstånd kan han se en människoliknande gestalt, som tar sig fram på isen med hjälp av hundsläde. Några timmar senare kommer sjömännen i kontakt med ytterligare en slädresenär, som dock visar sig vara medtagen. Han presenterar sig som Viktor Frankenstein. Robert plockar upp Viktor och får sedan höra dennes historia, vilken han rapporterar hem till systern.

Här kan man säga att nästa avdelningen i boken börjar. Läsaren (och Robert) får veta allt om Viktors uppväxt och utbildning. Det visar sig att han som ung man skickas iväg från hemmet för att studera på ett universitet. Hans favoritämnen blir de naturvetenskapliga och han slukar all litteratur han kan komma över. Även förlegade naturvetenskapliga teorier intresserar honom. Han kommer in på tankar om att försöka skapa liv åt död materia. Detta blir en besatthet och han stänger in sig i sitt studierum och laborerar. Med hjälp av kroppsdelar från döda människor försöker han skapa en ny människa och väcka denna till liv. Resultatet blir dock så skrämmande att Viktor flyr från sitt studierum.

Under tiden som Viktor är borta, ger sig varelsen han skapat av från studiebostaden. Ensam och övergiven, utan minsta kunskap om världen och människorna, söker sig denna varelse ut för att försöka skapa sig en tillvaro på egen hand. Genom att iaktta allt som sker omkring sig lär han sig alltmer om hur saker och ting fungerar. Varelsen känner sig dock ensam och försöker komma i kontakt med människorna. Han har helt igenom goda avsikter med detta. Han vill helt enkelt skaffa sig vänner och få vara delaktig i en gemenskap. Men då får han på ett brutalt sätt lära sig att han ser fruktansvärt otäck och skrämmande ut i människornas ögon. Somliga flyr från honom och en del jagar honom med vapen och kastar sten på honom. Han förstår att de ser på honom som på ett monster. Ensam och ännu mer övergiven flyr han långt ut på landet där han försöker hålla sig undan.

Frankensteins monster kommer på idén att han ska söka upp sin skapare igen. Han ska helt enkelt kräva att Viktor skapar ytterligare ett monster, som kan bli en vän och hustru åt honom. Då monstret finner Viktor går berättelsen in i ytterligare en berättardimension; det är nämligen nu som monstret berättar för Viktor vad han varit med om sedan han väcktes till liv.

(Hänger du med här: polarforskaren Robert berättar för sin syster vad Viktor berättar för honom och Viktor berättar inte bara som sitt eget liv utan även vad monstret har berättat för honom om sitt liv som monster. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man kommit så här långt i boken.)

Nåväl, Viktor Frankenstein vägrar gå med på monstrets krav, varpå monstret utslungar en förbannelse över Viktor. Denna förbannelse går ut på att allt som Viktor håller kärt ska förgöras. Viktor ska bli lika ensam som monstret. Viktor, som befunnit sig på resa långt hemifrån, skyndar mot hemtrakterna. Men vart han än kommer och hur han än gör för att skydda sig och de sina, upptäcker han att förbannelsen undan för undan uppfylls. Till sist är han ensam kvar och inser att han måste jaga monstret och förgöra det, om han så skall jaga honom över hela världen. Och det är genom denna jakt som både monster och Viktor till sist hamnar på Ishavets is och blir upptäckta av polarforskaren.

Berättelsen innehåller många mycket tänkvärda och gripande händelser. Monstret och hans tillvaro samt hans försök att få en vän är hjärtskärande och tankeväckande. Men på slutet blir boken tyvärr mycket seg och tråkig. Under hela Viktors jakt på monstret finns inget spännande eller ens tänkvärt, tycker jag. Det var dock intressant att ha läst denna klassiker för att känna till vad den egentligen handlar om, men det är ingen bok jag kommer att lockas att läsa om.



4 kommentarer:

  1. Jag förväntade mig ganska tung och tråkig läsning när jag läste Frankenstein men jag tyckte den var riktigt bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra! :-) Jag uppskattade många partier av den, utom just slutet då. Det finns mycket tänkvärt i den.

      Radera