Gör ditt barn rikt

Funderar du på hur du ska lära ditt barn om ekonomi och pengar? Eller grubblar du på om, och i så fall hur, du ska spara pengar åt barnen? Då är boken Gör ditt barn rikt något för dig. Den har undertiteln Från veckopeng till förmögenhet. Jan Bolmeson och Charlie Söderberg ger sina bästa råd i dessa frågor.

Omslag: Anders Timrén.

Även om du inte har några barn, och därmed inte heller grunnar på till exempel veckopengsfrågor, är detta en väldigt bra bok att inspireras av. Författarna berättar utifrån sina egna erfarenheter och visar hur de gör och resonerar kring ekonomiska frågor.

Kortfattat menar de, att det viktigaste är att du själv bygger upp en bra buffert för oförutsedda utgifter. Därefter kan du börja spara på lång sikt i till exempel fonder. Detta sparande bör även det vara åt dig själv i första hand med tanke på att den framtida pensionen kan riskera att bli skral för många som idag är unga eller medelålders. Härefter kan man bygga upp ett långsiktigt sparande åt barnen, även det i till exempel fonder. Den som är mycket intresserad kan förstås också ägna sig åt aktiehandel. 

Nu kanske du tänker att sparande är något som välbeställda kan ägna sig åt, för hur gör man om man inte har så hög inkomst? Titeln kanske verkar avskräckande, för att skapa en "förmögenhet" låter ju ganska abstrakt och snudd på omöjligt. Eller? Författarna vill faktiskt uppmuntra alla att börja spara. Även en liten slant i månaden ger på sikt ett litet kapital, som kan vara nog så välkommet och behövligt oavsett om du sparar till dig själv eller till barnen. Inte minst viktigt är dessutom författarnas grundläggande råd; att framförallt se till att man bygger upp en buffert för oförutsedda utgifter. 

Även om man lyckas bygga upp ett mer eller mindre stort startkapital åt sina barn, bör man dessutom lära dem om ekonomi och pengar. Annars är jobbet i princip ogjort, om de står utan kunskap att hantera vad de får. Detta går författarna också in på i boken.

Gör ditt barn rikt är en mycket lättläst, läsvärd och klok bok, som ger en många saker att fundera på. Den är full av konkreta råd och inspirerar till att ta krafttag om den egna ekonomin.

På andra sidan väggen

Shari Lapenas debutroman gör mig verkligen inte besviken. Den är spännande och den tar överraskande vändningar. På andra sidan väggen är en perfekt bok för sådana läsare som, liksom jag, vill ha en spännande berättelse utan alltför mycket besinningslöst våld. Lena Karlin har gjort översättningen till svenska.

Illustration: F. Schmidt.

Anne och Marco – ganska nyblivna föräldrar till lilla Cora – har blivit bjudna till grannparet på middag. Dessvärre har barnvakten ringt återbud strax innan middagen och grannarna har tydligt sagt ifrån att den lilla flickan inte är välkommen. Anne tycker att hon kan stanna hemma och passa dottern, men Marco övertygar henne om att de kan lämna Cora ensam och gå på bjudningen tillsammans. De bestämmer att de ska titta till henne varje halvtimme och utöver det har de ju babylarmet med sig till grannarna. 

Det blir några glas vin till maten och grannkvinnan flirtar ganska ogenerat med Marco. Anne tänker på Cora och tycker att hela tillställningen känns ganska jobbig. När hon till sist lyckas få med sig Marco hem igen, väntar en fasansfull upptäckt. Cora är borta!

Polisen tillkallas förstås. En minutiös genomgång av parets bostad inleds, på samma gång som Anne och Marco förhörs. Generande fakta kommer i dagen. Det är uppenbart att både Anne och Marco är ganska berusade efter bjudningen. Anne tar dessutom medicin mot sin förlossningsdepression. Dagarna går och sakta men säkert avslöjar polisen allt fler förhållanden som pekar mot att endera Anne, Marco eller båda är ansvariga för flickans försvinnande. Föräldraparet å sin sida griper efter alla halmstrån de kan komma på för att få sin flicka tillbaka. De är övertygade om att hon är kidnappad. De vill inget annat än att få hem henne igen, och kan inte förstå polisens antydningar; de båda är ju helt oskyldiga. Eller?

Shari Lapena för berättelsen framåt och får mig i tur och ordning att tro på olika förklaringar. Men just som en lösning börjar låta trovärdig, presenteras ännu en som är minst lika trovärdig. När man till sist minst anar det, kommer en helt oväntad vändning. Jag tycker verkligen att författaren lyckats mycket bra; jag kan nästan inte lägga boken ifrån mig. På andra sidan väggen är riktigt fängslande. 

En favoritförfattare har lagt ifrån sig pennan för gott

Ursula K Le Guin, författaren till några av min barndoms favoritböcker, har lagt pennan ifrån sig för gott och lämnat jordelivet.

Bild: Getty Images.

Ursula har skrivit åtskilliga böcker, vilka har blivit översatta till många olika språk. Trilogin om Övärlden var de som öppnade mina läsarögon för fantasy. Från början var detta just en trilogi bestående av titlarna Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan samt Den yttersta stranden. Sedermera har serien utökats med ytterligare tre böcker, nämligen Tehanu, Berättelser från Övärlden samt Burna av en annan vind. Jag har faktiskt inte läst dessa sistnämnda. Ingen av böckerna om Övärlden finns som eböcker på svenska dessvärre. De tre första får man läsa i pappersformat, medan de tre avslutande finns som ljudböcker. Önske-eböcker kan man lugnt säga att de alla är.

Ursula finns givetvis med i ett inlägg om mina kvinnliga favoritförfattare, som jag skrev för ett par år sedan. Vill du läsa mer om henne och hennes böcker, kan jag rekommendera ett besök på hennes hemsida.

Den svarta tulpanen

Det är många gånger väldigt uppfriskande att emellanåt läsa klassiker, tycker jag. Ta bara en sådan sak som språket – att läsa berättelsen och notera hur författaren valt att uttrycka sig och på vilket sätt han eller hon skriver. Att historierna dessutom är både spännande och i vissa fall väldigt tänkvärda och tidlösa gör sitt till. I klassikern Den svarta tulpanen, som är skriven av Alexandre Dumas d ä och publicerades första gången 1850, får man möta ett språk fyllt av långa meningar med flera bisatser. Ovant till en början, men man kommer snart in i det. Berättelsen, som är utgiven i två delar, är översatt av Tom Wilson.

Den svarta tulpanen utspelar sig i Holland under 1670-talet och inleds ganska våldsamt och blodigt. Två betydande herrar i den holländska makteliten, bröderna Cornelis och Johan de Witt, blir nämligen utsatta för en lynchning av en uppretad mobb. Man kan fråga sig varför denna detaljerade scen finns med över huvudtaget, med tanke på att berättelsen sedan handlar om helt andra saker. Men lynchningen, som ägt rum i verkligheten, illustrerar hur förhållandena var och bokens fiktive huvudperson och hans öde är nära sammankopplat med de båda offren.

Cornelis de Witt, avporträtterad ca 1669 av Jan de Baen.

Cornelis van Baerle, gudson till Cornelis de Witt, har förvarat en bunt brev åt sin gudfar. Dessa innehåller politiskt känsliga uppgifter, men van Baerle är inte det minsta hugad åt politik. Han är passionerat intresserad av tulpaner, och det är endast odling av dessa blommor, som engagerar honom. Därför anar han inte vilken fara han svävar i då Cornelis och Johan de Witt mördas av mobben. Det enda han har i huvudet är huruvida han ska lyckas få fram en helt svart tulpan. Ingen har lyckats med detta innan, och en tävling har blivit utlyst i landet. Den som lyckas kommer att vinna 100 000 floriner samt förstås äran att namnge blomman.

Cornelis har en granne, som avundsjukt bevakar honom. Grannen vill egentligen gärna lyckas få fram en svart tulpan. Men i stället för att jobba på saken, ägnar han sig åt att spionera på Cornelis. Grannen anar att brevbunten kan ligga Cornelis i fatet, varpå han anger honom för att lättare komma åt de åtråvärda svarta tulpanlökarna, som Cornelis lyckats odla fram. Mycket riktigt hamnar Cornelis i fängelse på grund av breven, men lyckas stoppa de viktiga lökarna på sig och därmed få med dem in i fängelset.

Den svarta tulpanen 'Paul Scherer'. Bild via Bakker.

I fångvaktardottern Rosa får Cornelis en bundsförvant och en käresta. Ett tag ser det ljust ut för tulpanlökarna, trots att deras upphovsman är fängslad. Men den avundsjuka grannen är dem på spåren och nästlar sig in i fängelset under falskt namn. Precis när en vacker, svart tulpan slagit ut slår grannen till, stjäl blomman och försöker ta åt sig hela äran. Kommer han att lyckas? Hur går det för Rosa och Cornelis? Läs den spännande berättelsen och ta reda på det, föreslår jag.

Versioner av oss

Det gäller verkligen att hålla tungan rätt i mun när man läser den här boken. Men bra är den! Laura Barnett har skrivit Versioner av oss, och Emö Malmberg har gjort översättningen till svenska.

Illustration: Emma Kelly.

Såg du filmen Sliding Doors, som kom 1998? I så fall förstår du vad jag menar då jag säger att Versioner av oss är som en litterär variant av denna film. För dig som inte sett Sliding Doors, finns här en liten resumé.

Men åter till boken Versioner av oss. Eva och Jim är båda runt 20 år gamla och går på universitetet år 1958. De känner inte varandra, men kommer i kontakt med varandra genom en smärre olyckshändelse i en park. Detta är upptakten till tre olika versioner av hur deras liv sedan utformas.

I version nummer ett blir de båda ett par och följs åt genom livet. De vill båda satsa på sina respektive karriärer och stöttar varandra i detta. Men livet blir inte alltid som man kanske lite rosenskimrande tänker sig att det ska bli. Hur tacklar man motgångar? Kan Eva och Jim stå starka tillsammans?

I version nummer två går Eva och Jim åt varsitt håll efter den lilla händelsen i parken. Eva utformar sitt liv efter de förutsättningar hon har och Jim gör detsamma på sitt håll. Men deras vägar kommer att korsas igen under årens lopp. Flera gånger till och med.

I version nummer tre blir Eva och Jim inledningsvis ett par, men vissa omständigheter gör att Eva fattar beslutet att lämna Jim. De lever båda på varsitt håll under årens lopp, men kan inte glömma varandra. Kommer de att mötas igen?

Dessa tre versioner varvas hela tiden medan berättelsen går framåt. Eva och Jim är självklart centralgestalterna. Runt omkring dem finns även föräldrar och vissa vänner, som är desamma i alla tre versionerna. Så långt är det lätt att hålla reda på alla. Men när det gäller barn börjar det bli lite klurigare; dessa är förstås inte desamma i de tre olika "livsödena". Även yrkesmässigt ser det olika ut, även om både Jim och Eva strävar efter samma inrikting oavsett vilket av "liven" de lever. Jim har en konstnärlig ådra efter sin far, som var en berömd målare, medan Eva är litterärt intresserad och funderar på att skriva böcker. I de olika versionerna i deras respektive liv, kommer de olika långt i sina karriärer på dessa områden. Man får följa hur det går för Eva och Jim ända fram till "modern" tid, nämligen år 2012.

Det är väldigt intressant och spännande att läsa dessa versioner av Evas och Jims liv. En till synes liten händelse kan leda till så helt olika saker, men även senare kan livets vägval bli avgörande på olika vis. Det gäller verkligen att koncentrera sig då man läser den här berättelsen, som är som en triptyk. Kapitlens titlar är tydliga med vilken version det gäller samt på vilken plats och vid vilken tid händelserna utspelar sig. Tack vare detta kunde jag lätt rekapitulera det som tidigare hänt i respektive version – och det behövde jag! Det är mycket att hålla reda på, men boken är mycket läsvärd.

Tulpanens dag

Idag är det den av Blomsterfrämjandet instiftade Tulpanens dag. Detta fick mig att tänka på den både spännande och intressanta boken Tulpanfeber, som är skriven av Deborah Moggach och översatt till svenska av Lena Torndahl. Det var en hel massa år sedan jag läste den, och på sätt och vis hade det varit roligt att läsa om den. Men tyvärr finns den bara som pappersbok önske-ebok. Men det finns ju andra böcker på temat tulpaner, som skulle kunna vara intressanta.

Tulpanpojken handlar om en historisk händelse, men den är verkligen högaktuell idag. Det är visserligen en bok för barn och unga, men vuxna skulle nog också kunna läsa den med behållning, gissar jag. Så här beskriver förlaget boken:

"Den 18 oktober 1945 anländer Wim till Nyköpings station. Han är elva år och kommer från Tiel i Holland. Han har skickats till Sverige för att det inte längre finns någon mat i hans hemland. Hungervintern, den sista krigsvintern, var fruktansvärd i Holland, till slut var sockerbetor det enda som fanns att äta. Det fanns ingen värme och ingen mat, städer brann, folket hade det oerhört svårt och många dog. Hos familjen utanför Nyköping får Wim det bra, men allting är så annorlunda. Det finns mat, och värme, och ingen har varit med om kriget."

En riktig klassiker, som jag blev sugen på eftersom jag gillar Greven av Monte Cristo väldigt mycket, är Alexandre Dumas Den svarta tulpanen. Den tycks utspela sig i kölvattnet av den tulpanmani, som rådde på 1630-talet och som beskrivs i Tulpanfeber – en tid då holländarna var som galna i sina tulpaner och man spekulerade i lökarna som om de var aktier. Läs mer om tulpanmanin hos Populär historia.

"Romanen inleds med en bestialisk lynchning på den nederländske makthavaren Johan de Witt men utvecklas så småningom till en kärleksroman. Staden Haarlem utlyser en belöning på 100 000 holländska gulden till den som kan odla en svart tulpan. Landets mest berömda trädgårdsmästare tävlar om pengarna och äran. I centrum står Cornelius van Baerle, som strax innan han lyckas kastas i fängelse. Där möter han fångvaktarens dotter Rosa …"

Ja, en klassiker om svarta tulpaner och kärlek får det nog bli i min läsplatta nu!

Den tyska flickan

Detta är en fiktiv berättelse, som är baserad på en verklig händelse. Jag har läst så många romaner om olika människoöden under andra världskriget. Dessa har dock för det mesta utspelat sig i Europa; företrädesvis i Tyskland, Storbritannien eller Frankrike. Huvudpersonerna har ofta varit de judar som av olika skäl stannat kvar i Europa och där lidit fruktansvärda kränkningar och kval. Mera sällan har jag faktiskt läst om de judar som valde att fly till andra kontinenter. En verklig händelse, som jag över huvudtaget inte känt till, är vad som hände med passagerarna ombord på fartyget SS St Louis. Det är antagligen få som vetat så mycket om dessa människors öden, förrän Armando Lucas Correa nu skrivit om dem i sin debutbok, Den tyska flickan. Berättelsen är översatt till svenska av Jessica Hallén. Utdragen ur Robinson Crusoe är översatta av Knut Stubbendorff.

Omslag: Evan Gaffney.

Hannah är 11 år 1939. Hennes liv har fram till för några få månader sedan varit tämligen bekymmerslöst. Men pö om pö har tillvaron för hennes familj förändrats. Kristallnatten i november 1938 var bara en av alla skrämmande händelser, som lett till att alla judar fått det sämre och lever i ständig oro och rädsla. Hannah har på sätt och vis tur; hennes föräldrar är förmögna. Men skräcken är inte mindre för det. Problemet för Hannah är att hennes föräldrar inte berättar så mycket för henne. I stället får hon genom sin bästa vän, den jämnårige Leo, veta vad som försiggår i världen och i hennes egen familj. Föräldrarna förbereder sig för att lämna Tyskland tillsammans med sin dotter samt Leo och hans pappa. I Hamburg stiger de ombord på kryssaren SS St Louis tillsammans med över 900 andra flyende judar. Destinationen är Kuba - det enda land som sagt sig vara villiga att ta emot dem. Passagerarna ser mycket fram emot att nå Kuba och friheten. Men väl framme i Havanna blir deras öde beseglat på ett sätt som de inte alls tänkt sig. 

I nutid i New York bor den faderlösa Anna. Hon är 11 år och bor tillsammans med sin mor. Anna saknar sin far väldigt mycket. Hennes mor vet inte så mycket om honom och hans bakgrund - han var alltid så hemlighetsfull och ville inte berätta. Dessvärre lämnade fadern lägenheten en morgon och kom aldrig tillbaka. Detta skedde ett halvår före Annas födelse. Så fort Anna blivit tillräckligt stor och fått veta orsaken till faderns försvinnande, går modern in i ett alltmer passivt tillstånd och fjärmar sig från omvärlden. Elvaåringen tvingas bli sin mors vårdare. Tillvaron är inte alls lätt för Anna. Men en dag inträffar något som tar modern ur det dvalliknande tillståndet. Ett tjockt brev anländer. Avsändaren är en gammelfaster till Annas pappa. Kuvertet är fullt av gamla fotografier och några dokument. Anna förstår att hon därmed har fått värdefulla ledtrådar till sin pappa och hans ursprung. Hon lyckas övertala modern om att de ska följa ledtrådarna, som tar dem till Havanna på Kuba. 

Den tyska flickan är en mycket gripande bok om några stackars människors hemska öde. Jag har valt att inte avslöja alltför mycket. Som läsare får man nämligen sakta men säkert veta hur allt hänger ihop. Det finns givetvis ett samband mellan Hannah och Anna. Man får också veta vad som egentligen hände med Annas far. Även det är en mycket tragisk historia. Boken är mycket läsvärd, och det var dessutom intressant att få kännedom om SS St Louis och dess kapten. 

I morgon kommer jag att sakna dig

Jag vet faktiskt inte hur det kom sig, men plötsligt insåg jag att jag var mitt uppe i en riktig "machobok". Titeln låter förvisso inte så grabbig – I morgon kommer jag att sakna dig – men omslaget och beskrivningen av boken borde kanske fått mig att förstå vad det var frågan om. Jag trodde i och för sig att det var en deckare (och det var det ju också), men det är ju skillnad på deckare och deckare, kan man säga. Heine Bakkeid är författaren till denna berättelse, och Lie Fredholm står för översättningen till svenska.

Omslag: Erlend Askhov.

Thorkild Aske, en mycket erfaren och välutbildad förhörsledare inom den norska polisen, har hamnat ute i kylan. För tre år sedan körde han nämligen bil påverkad av droger och hade då ihjäl en ung kvinna. Det blev fängelsestraff och förvisning från polisyrket.

Nu har han alldeles nyss kommit ut ur fängelset, och ska försöka hitta tillbaka till ett något slags normalt liv igen. Knappt hinner han påbörja denna process förrän han blir uppmanad av bekanta att bege sig som privatspanare till en enslig ö längs den nordnorska kusten. Där har nämligen en ung man försvunnit spårlöst. Den lokala polisen har dock avskrivit det hela som en drunkningsolycka, eftersom den unge mannen var ute på havet för att dyka då han försvann. Den unge dykarens mor vill så förtvivlat gärna få veta vad som egentligen hänt sonen. Thorkild är tveksam till att ta sig an detta projekt, men låter sig övertalas att resa iväg.

Väl på plats tycker Thorkild att allt inledningsvis ser ut precis som den lokala polisen sagt. Men då han gör ett besök vid den fyr, där den unge mannen bodde och arbetade, upplever han saker som får honom att börja fundera. Snart är han indragen i ett sammelsurium av händelser, och upptäcker till sin fasa att någon eller några försöker få honom själv att framstå som skyldig till både ett och annat som hänt ute i kustbandet.

I denna bok finns givetvis en deckarnöt att knäcka. På samma gång är det fullt av spänning, eftersom Thorkild ständigt råkar ut för både det ena och det andra. Parallellt med detta får man ta del av Thorkilds funderingar på den unga kvinnan, vars död han orsakade, och som han hade någon form av känslomässig relation till.

Jag tycker att I morgon kommer jag att sakna dig är väldigt "macho", och jag började fundera på varför jag tycker så. Jag kom fram till några attribut, som leder in åtminstone mina tankar på detta spår.

huvudpersonen lider och har ont i både kropp och själ,

trots detta är han mycket självcynisk

väderleken är SVÅR STORM

huvudpersonen hittar/ser/kommer i närkontakt med flera lik,

som är mycket påverkade av vatten

läsaren får detaljerade beskrivningar

av dessa ruttnande lik

huvudpersonens chef talar till huvudpersonen

mellan sammanbitna tänder

muskler spelar under huden

i det sammanbitna ansiktet

huvudpersonen får ta emot sparkar och slag,

men reser sig och är cool ändå

huvudpersonen delar själv ut sparkar och slag

huvudpersonen blir tidigt i boken uppmanad att inte lägga sig i,

men tror du han hörsammar uppmaningen?

huvudpersonen hamnar allvarligt skadad på sjukhus,

men rymmer och är supercool

huvudpersonen är genom hela boken mycket sliten,

häller i sig diverse tabletter på löpande band,

men kämpar ändå i storm för att lösa gåtan

huvudpersonen möter givetvis till sist förövaren

(som ingen annan misstänkt)

under svårast möjliga förhållanden

(tänker inte avslöja detaljerna för er)

berättelsen avslutas i en anda av

"I'm a poor lonesome cowboy"

Traditionell avslutningsbild i seriealbumen om Lucky Luke.

Detta är inte precis min genre, men för den som gillar den här stilen kan boken vara helt perfekt. Den är trots allt spännande och jag läste klart för att få veta vad som egentligen hänt där ute på den karga ön och i havet runt omkring. Jag gillar förvisso inte slemmiga beskrivningar av döda kroppar, men en sak är jag väldigt tacksam över; trots grabbigheten är boken härligt befriad från svordomar och annat grovt språk. Tur att "macho" inte behöver vara synonymt med ett sådant språk!

Nu är det joxveckor!

Ja, i alla fall om man ska tro Anna Eriksson, som myntade begreppet i sina böcker Äntligen tant! och Tant i balans. Att ägna dessa veckor åt att joxa är ju perfekt, i stället för att snöa in på hur "oxigt" det kanske kan kännas.

Bokskorpionen joxar.

Själv har jag haft ständigt pågående joxveckor ända sedan i somras, då herr Bokskorpion och jag flyttade till ett radhus. Det är därför det ekar så tomt här inne på bloggen. Böcker läses ändå, men tid till att skriva om dem saknas. Men det blir nog bättre med tiden.

Ester Karlsson med K

När jag läst klart Kärlekens fyra årstider, satt jag där med dilemmat vilken bok jag egentligen skulle kunna fortsätta med efter en så fantastisk läsupplevelse. Det fick helt enkelt bli något lagom lättläst och underhållande. Valet föll på Ester Karlsson med K, som är skriven av Christina Olséni och Micke Hansen.

Omslag: Nils Olsson.

Ester blev änka för två år sedan och har sedan dess levt ganska tillbakadraget i sin våning* i bostadsrättsföreningen Lärkan i Lund. Som tur är har hon sin syster Barbro och svågern Arne i våningen under. De båda gav henne kakaduan Roland som sällskap efter makens bortgång. Ester har dock ganska svårt för Arne, som är hypokondriker och helst pratar om både sjukdom, skador och död. Han är dessutom superpedantisk med sin bil. Ska någon åka med i den, måste de sitta på en särskild filt som Arne noggrant lägger ut.

Allt går sin gilla gång i livet. Kaffestunder med systern, matning av Roland och andra vardagliga ting, såsom att få sin namnskylt på dörren korrekt stavad, präglar Esters 78-åriga liv. Men plötsligt en dag hittas föreningens vaktmästare död i sitt förråd på vinden. Ester är en av de första på plats och hon inser att mannen inte dött en naturlig död – inte med en skruvmejsel som sitter instucken rakt i hjärtat! Då tänds ett engagemang hos Ester, som gör att hon bestämmer sig för att driva en egen utredning parallellt med polisen.

Grannarna, som vant sig vid att knappt se skymten av den gamla damen på fjärde våningen, får nu finna sig i att bli utfrågade och granskade. Snacket går i huset, och snart står det klart att mordet är begånget av någon i föreningen. Frågan är bara vem. När ännu en död person hittas, denna gång i soprummet, börjar grannarnas misstankar riktas mot just Ester. Är det inte lite misstänkt att hon springer runt och frågar ut alla?

Ester Karlsson med K är en klassisk pusseldeckare, där gärningsmannen finns bland en begränsad grupp människor. Polisernas arbete sker lite grand i periferin, och det är Esters insatser som är det centrala för att lösa gåtan. Till sin hjälp har hon förstås sin syster. Svågern Arne blir också invigd, och Ester (och läsaren) får allt revidera sin åsikt om den mannen. Han är den som kommer grundorsaken till vaktmästarmordet på spåren. Och den där andra personen – varför dör vederbörande? Tja, allt hänger kanske inte samman på det sätt som det först ser ut. Ester Karlsson med K är en lite lagom smårolig deckare. Lättsmält underhållning och mycket stor igenkänningsfaktor för den som känner till Lund. Ta gärna en titt på klippet här nedan, där författarna presenterar sin bok.

*Det heter alltså våning – absolut inte lägenhet! – enligt Ester själv.

Kärlekens fyra årstider

Vissa berättelser tar nästan andan ur en. Så var det med Kärlekens fyra årstider. Den är skriven av Grégoire Delacourt, och översatt till svenska av Sofia Strängberg.

Omslag: Magnus Petersson.

Fyra olika kärlekspar i olika åldrar har, utan att veta om det, en gemensam nämnare, nämligen nationaldagsfirandet sommaren 1999. Det är, enligt somliga, den sista sommaren innan världen går under. Vid millennieskiftet finns nämligen risken att alla datorsystem kollapsar. Det var vad många trodde då.

Dessa fyra par känner inte varandra, men de befinner sig på samma plats. I livet har de kommit olika långt, liksom med kärleken. Genom dessa par får läsaren möta den unga olyckliga kärleken, den vuxna omöjliga kärleken, den medelålders stagnerade kärleken samt inte minst den livslånga trogna kärleken. Varje par har en “talesperson”. Deras relation beskrivs genom den ena partens ögon. De här människorna presenteras kronologiskt efter ålder, och får var och en sitt kapitel. Läsaren får ta del av personliga problem, glädjeämnen och funderingar. När nationaldagsfirandet i Le Touquet äger rum är de där allihop.

Jag kan inte berätta alltför mycket, tycker jag, för då kanske jag förstör din läsupplevelse. Men jag kan säga att jag läste den här boken med allt större nyfikenhet. Rätt vad det var blev jag "tvungen" att bläddra tillbaka och kontrollera hur det var med de "beröringspunkter", som uppenbarar sig, då dessa par på olika sätt kommer i kontakt med varandra. Det blir som ett pussel, vilket gör att man anar, utan att veta säkert, vad som händer längre fram. Det finns överraskningar! Människoödena fängslar! Särskilt det äldre parets skildring tar andan ur en. Men, som sagt, jag kan inte säga mycket mer än så här. Kärlekens fyra årstider är en bok som verkligen grep tag i mig och gjorde mig andlös.

PS En bok som denna är helt underbar att läsa, men den gav mig också svårigheter. För vilken bok ska man kunna läsa efter en upplevelse som den här? Vilket dilemma jag fick! DS