Din stund på jorden

Bokchattvännen Bokmumriken rekommenderade för ett tag sedan Din stund på jorden i ett inlägg. När jag läste det blev jag riktigt nyfiken, särskilt med tanke på att jag fick veta att man kan läsa boken som en sorts uppföljare till utvandrarsviten. Det var mycket länge sedan jag läste serien om Karl-Oskar, Kristina och de andra i Vilhelm Mobergs böcker om den stora emigrationsvågen från Sverige. Men det är omöjligt att glömma denna skildring.

Väldigt vackert broderi, sytt av Karin Holmberg.

Året är 1962. Svenskamerikanen och den före detta affärsmannen Albert Carlson har bosatt sig i ett litet hotellrum i Laguna Beach i Kalifornien. Efter ett långt och strävsamt liv blickar han nu tillbaka på det som varit. Drygt tjugo år av livet tillbringade han i Sverige, som son till en fattig småbonde. De resterande fyrtio åren har han levt i USA, efter att ha emigrerat mot sina föräldrars vilja.

Som barn växte Albert upp med en storebror och tre systrar i olika åldrar. Albert och hans bror Sigfrid stod varandra mycket nära. Den fem år äldre brodern hade läshuvud, men det fanns dessvärre inte ekonomiskt utrymme att låta honom studera vidare. Därför ser det ut som en god chans när kronan erbjuder gratis utbildning inom det militära för den som låter värva sig. Endast tre års tjänstgöring krävs – sedan står möjligheterna öppna inom den civila världen för en ung man med huvudet på skaft. Det finns egentligen bara en hake; Sigfrid vill inte hantera skjutvapen. Han vill inte lära sig döda. Trots detta låter sig den nittonårige Sigfrid övertalas att skriva på kontraktet. Tanken är väl att tre år går fort.

Både Albert och resten av familjen lever i tron att allting är som det ska med Sigfrid under hans utbildning. Men redan efter tre månader kommer han hem – "utskriven" ur det militära och med en svag, bruten kropp. Inom två månader är Sigfrid död. För Albert är detta ett mysterium. Hans stora, starka, friska bror som aldrig varit sjuk i sitt liv! Hur kan han plötsligt tyna bort och dö? Fjortonåringen grubblar och gör till och med upp planer för hur han ska nästla sig in på Sigfrids kasern och ta reda på fakta.

Den stora sorgen efter brodern och gåtan omkring hans död får Albert emellertid leva med resten av sitt liv. Som gammal man sitter han på sitt hotellrum och tänker tillbaka på det som varit. Varför blev det som det blev med allting?

Vilhelm Moberg själv lär ha berättat att han efter att ha skrivit sin utvandrarsvit var väldigt tom och trött. Han visste inte om och vad han i så fall skulle skriva framöver.

"Jag hade inte kunnat skriva något på ett halvår och så började jag helt plötsligt en söndag och skrev ett helt kapitel. Jag hade ett par veckor tidigare börjat tänka på min döde bror. Min bror dog när jag bara var elva år. [...] Och så, efter alla dessa år, var det som om min bror kom tillbaka till mig. Jag hade svårt att sova på nätterna, låg och tänkte på honom, på att han nu var glömd av alla andra människor på jorden."

Citatet är hämtat från Wikipedia. När jag läste det, och annan information om Vilhelm Moberg själv, framgick det tydligt varifrån han hämtat inspiration till Albert och Sigfrid. Albert är, i likhet med flera av Mobergs övriga karaktärer och inte minst kanske även Moberg själv, en person som längtar bort från den kvävande hembygden men som senare ångrar sig lite och funderar på möjligheten att flytta tillbaka.

Din stund på jorden är en mycket stillsam berättelse. Men på samma gång är det en djupt gripande och sorglig bok. Genom Albert, eller framför allt hans bror Sigfrid, får läsaren många tänkvärda och kloka uttalanden att fundera över.

”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”

Din stund på jorden grep verkligen tag i mig och lämnade mig långt ifrån oberörd. De båda brödernas öde är så sorgligt. Trots den stillsamma tonen är framställningen ändå väldigt spännande; i likhet med Albert får läsaren inte veta förrän mycket sent vad som egentligen hände med stackars Sigfrid. Vilhelm Moberg skriver så att man bara vill vända blad gång på gång för att få veta mer om vad som egentligen inträffade den där gången för så många år sedan. Jag kan verkligen varmt rekommendera denna tänkvärda bok!