Omslag: Anna Levahn.
Den 19 juni 1837 var hon tonåring.
Den 20 juni 1837 var hon drottning.
Bara de här två meningarna, hämtade från förlagets beskrivning av boken, väckte stor nyfikenhet hos mig. Var Victoria så ung när hon tillträdde tronen? Hur klarade hon detta?
Genom att fortsätta läsa Victoria fick jag veta mycket om drottningens första tid på tronen. Boken är visserligen skriven i romanform, vilket betyder att dialoger knappast är ordagrant återgivna. Men författaren har fördjupat sig i åtskilliga dokument från tiden, bland annat i Victorias dagböcker, vilket ger berättelsen stor trovärdighet. Dessa dagböcker omfattar 43000 sidor och täcker drottningens hela regenttid om 70 år.
Drottning Victoria år 1845, målad av Alexander Melville.
Det kan verkligen inte ha varit lätt att vara en så ung kvinna och på samma gång nybliven regent. När dessutom drottningmoderns privata rådgivare också vill snika åt sig mer makt genom att försöka bli Victorias rådgivare förstår man att den unga regenten hade en del att kämpa emot. Men hon tycks ändå ha haft en del skinn på näsan. Hon skaffar sig en förebild i form av drottning Elizabeth I och utser på egen hand premiärministern till rådgivare.
Trots detta får hon tampas med ”allas” uppfattning om att hon bör gifta sig med sin kusin Albert. Själv vill hon vänta med äktenskap eller kanske helt följa i sin förebilds fotspår och inte gifta sig alls. Dessutom är det hon själv som måste fria, om det ska bli något bröllop. Ingen man får nämligen fria till den brittiska drottningen. Hur det går med den saken är välkänd historia. Trots att både Victoria och Albert inte var så intresserade av varandra från början, ändras detta och de lever lyckliga tillsammans. Men det är en helt annan historia, som inte ryms i denna bok. Victoria är en mycket läsvärd bok, som jag verkligen vill rekommendera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar