Mer om Döstädning

Jag skrev om den utmärkta boken Döstädning häromdagen. Om du blev nyfiken på Margareta Magnusson, bokens författare, kan jag rekommendera läsning av Sydsvenska Dagbladets artikel om henne.

En upplaga på engelska av Margaretas bok.

Du vet väl att Margareta Magnussons begrepp "döstädning" heter "Swedish death cleaning" på engelska. Googlar man det, så märker man hur populär hennes bok är i många länder. Roligt!

Döstädning

Vet du vad döstädning och dödstädning är? Om inte bör du snarast läsa Margareta Magnussons mycket fina och tänkvärda bok Döstädning: ingen sorglig historia.

Omslag: Lotta Kühlhorn.

Margareta ger sin syn på hur man kan förhålla sig till alla sina saker innan man lämnar detta jordeliv. Hon förklarar tydligt varför man bör överväga att döstäda själv i stället för att låta någon annan utföra en dödstädning efter att man dött. 

Att döstäda är att ta hänsyn till, samt underlätta för, sina anhöriga. Då ser man till att gå igenom sina saker själv innan man dör. Man sorterar, slänger, skänker och säljer så att det blir desto enklare för den som ska ta hand om dödsboet, det vill säga dödstädningen, när den dagen kommer. På köpet får man själv en roligare tillvaro, eftersom man inte behöver ägna sig åt diverse prylvård och prylförvaring under resten av sin levnad. Uppkommer behovet att flytta till en mindre bostad har man också fördelar av sin döstädning, eftersom man redan gjort sig av med många onödiga grejor. 

Låter detta trist och jobbigt? Det blir det inte om du läser Margaretas bok. Med lågmäld humor, varvat med allvar, berättar hon om sina egna erfarenheter och ger sina tips om hur man kan organisera sin döstädning. Man blir verkligen inspirerad att sätta igång! Margareta betonar också att döstädning kan ta tid, särskilt om man börjar i ”fel ände”. Därför är det viktigt att dels börja med ”rätt saker” och att dels se till att leva också fastän man döstädar. Döstädning är en bok full av kloka tankar och tänkvärda förhållningssätt. Läs den, föreslår jag!

Finns de som eböcker? ...

... det är en av de saker jag börjar grubbla på då jag hör vilka titlar som blivit nominerade till årets Augustpris. I år visste jag genast då jag hörde titeln att den finns som ebok. Hédi Frieds bok Frågor jag fått om Förintelsen läste jag nämligen i somras – givetvis som ebok.

De flesta av årets nominerade författare.
Bakre raden: Isabelle Ståhl, Klas Östergren, Roine Magnusson, Per Wirtén,
Per Gustavsson, Johan Svedjedal, Sven Olov Karlsson, Mats Ottosson,
Johannes Anyuru, Jörgen Gassilewski.
Mellersta raden: Lisa Heyder, Hédi Fried, Johanna Nilsson, Åsa Ottosson,
Fatima Bremmer, Jenny Tunedal.
Främre raden: Elin Nilsson, Sigrid Combüchen, Johanna Thydell.
Frånvarande: Emma Adbåge, Lena Ollmark, Sara Lundberg.
Foto: Sören Andersson.

Om du också undrar om de nominerade böckerna finns som eböcker, får du svaret här. Klickbar titel betyder att den finns som ebok.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Om dagen tar slut, skriven av Lisa Hyder och illustrerad av Per Gustavsson

Fågeln i mig flyger vart den vill, skriven av Sara Lundberg

Anrop från inre rymden, skriven av Elin Nilsson

För att väcka hon som drömmer, skriven av Johanna Nilsson

Den förskräckliga historien om Lilla Hon, skriven av Lena Ollmark och illustrerad av Per Gustavsson

Dumma teckning!, skriven av Johanna Thydell och illustrerad av Emma Adbåge

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, skriven av Johannes Anyuru

Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, skriven av Sigrid Combüchen

Hastigheten, skriven av Jörgen Gassilewski

Just nu är jag här, skriven av Isabelle Ståhl

Rosor skador, skriven av Jenny Tunedal

I en skog av sumak, skriven av Klas Östergren

Nominerade till Årets svenska fackbok

Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, skriven av Fatima Bremmer

Frågor jag fått om Förintelsen, skriven av Hédi Fried

Brandvakten, skriven av Sven Olov Karlsson

Nära fåglar, fotografier av Roine Magnusson, text skriven av Mats Ottosson och Åsa Ottosson

Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, skriven av Per Wirtén

Vilka av dessa titlar har du läst? Vilken skulle du vilja läsa? Själv blir jag väldigt intresserad av att läsa biografin om Ester Blenda Nordström. Jag läste hennes En piga bland pigor i våras och tyckte den var väldigt intressant. Nära fåglar tänker jag också ta mig en titt på. Värt att notera är att den är utgiven som pdf, och lämpar sig antagligen bäst att läsa i till exempel en iPad. Dels för de fina fotografiernas skull och dels för att formatet inte gör sig så bra i små skärmar.

Om jag ska tycka till om vem som ska utses som pristagare, så har jag en klar åsikt i åtminstone fackbokskategorin. Jag tycker att Hédi Fried bör få priset. Hennes bok är mycket viktig i dessa tider. Du har väl läst hennes böcker? Om inte, kan det vara dags nu, tycker jag. Jag håller tummarna för Hédi Fried som pristagare i år!

Nyårsfesten

Idag är det Lättlästdagen och då skulle även jag vilja slå ett slag för de lättlästa böckerna. En gripande och tänkvärd lättläst bok är Nyårsfesten. Den är skriven av Ann-Charlotte Ekensten – en författare som verkligen skrivit många fina lättlästa böcker för både barn och unga. Särskilt hennes serie Emmas liv ligger mig varmt om hjärtat.

Elins mamma är allvarligt sjuk och ligger på sjukhuset. Elin brukar vara där varje dag, eftersom familjen vet att mamman inte kommer att överleva sin sjukdom. Men Elins bror uppmuntrar henne att göra något annat också. Därför ska hon gå på nyårsfest. Elin funderar på att det egentligen är galet att hon går ut och roar sig när hennes mamma snart kommer att dö. Men hon behöver faktiskt tänka på annat också, till exempel på Markus som kommer till festen.

Ann-Charlotte Ekensten fick denna berättelse publicerad under sitt debutantår 2014, och redan då visade hon att hon verkligen kan skriva engagerande, gripande och tänkvärt för unga. Det är lätt att tänka sig in i Elins situation, både vad gäller mammans sjukdom och hennes eget behov av distraktion. Elins dilemma är på sätt och vis ålderslöst. Kan både sorg och glädje få plats i ens liv på samma gång? Får man roa sig mitt i sorgen? Känner du en tonåring eller ung vuxen, som helst läser lättläst, kan kanske Nyårsfesten vara en bok att tipsa om.

Den sorglöse hemsamariten

Detta är verkligen en bok för alla som var unga på 1980-talet! Referenserna är många inom vitt skilda ämnesområden. Skulle det vara så att du "längtar tillbaka" till denna tidsperiod, kan jag rekommendera dig att läsa Mikael Bergstrands Den sorglöse hemsamariten.

Omslag: Eric Thunfors.

Matz Zern hette tidigare Mats Andersson. Han har som mål att slå världen med häpnad och därför bytte han efternamn och stavning av förnamnet. Men att slå världen med häpnad är knappast något man gör i Skåne, resonerar Matz. Alltså är han nybliven invånare i Stockholm. 

Matz är en riktigt dryg typ inledningsvis. Han har ingen bostad i huvudstaden utan flyttar från den ena flickvännen till den andra, efterhand som endera han själv eller tjejen tröttnar. Han låter sig försörjas av dessa unga kvinnor, eftersom han inte "har tid" att jobba på ett vanligt jobb. Han "jobbar" ju på att bli berömd gubevars! Utseendet har han verkligen för sig – för att inte tala om smak för dyra vanor.

Efter ett antal månader som snyltare blir Matz till sist ändå tvungen att börja försörja sig själv. En bransch, inom vilken det är lätt att få jobb, är hemtjänsten. Matz går hem till olika pensionärer och hjälper dem med allt möjligt. Han gör det ofta på sitt eget sätt och det blir för det mesta riktigt bra. Stackars Sture, som älskar minigolf, får nästan aldrig komma ut och spela. Det har hans elake gode man bestämt. Matz hittar ett knep för att komma runt detta och tar i smyg med sig Sture ut.

Redan under snyltartiden fick Matz upp ögonen för Carina – en litteraturstuderande ung kvinna. Hon genomskådar honom dock och ger honom nobben. Senare kommer dock deras vägar att korsas igen, fast denna gång under om möjligt ännu sämre förhållanden. Frågan är om Matz någonsin kommer att få en chans att visa sitt rätta jag för Carina.

Drömmen om att slå världen med häpnad lever fortfarande kvar. En dag får Matz chansen. Men strax innan det stora genombrottet ställs han inför ett dilemma; ska han rädda Sture undan en katastrof eller ska han satsa på sin egen berömmelse på bekostnad av Stures väl och ve?

Den sorglöse hemsamariten är en bok som växer – och det gör Matz också (som tur är). Från att ha varit en riktigt irriterande typ blir han intressant även för läsaren. Och som jag skrev inledningsvis; referenserna till 80-talet är många, riktigt många. Det handlar om allt från mat till musik, kändisar och politik. En perfekt bok för dig som gillar detta decennium, men även för dig som gillar att läsa om någons personliga utveckling.

Ebokmomsen i Norge

Man kan bara konstatera att det är synd om de norrmän som gillar eböcker. Den norska regeringen har nämligen bestämt sig för att behålla den nuvarande nivån på ebokmomsen även framöver. 

Pappersböcker i Norge har en moms på 0 procent, medan eböckerna har 25 procent. Det är alltså denna orättvisa skillnad i momssättning, som den norska regeringen nu bestämt ska fortsätta. Verkligen tråkigt! Hoppas att den svenska regeringen inte beslutar något liknande, utan utgår från att en bok är en bok oavsett format.

Hemligheternas skafferi

Jag har inte läst någon av Caroline Säfstrands böcker förut. Men hennes tredje bok, som jag nyligen avnjöt, gav definitivt mersmak. Den heter Hemligheternas skafferi. 

Omslag: Anders Timrén

Ina är en kvinna, som åldersmässigt befinner sig mitt i livet. Hon är gift, har ett engagerande jobb som psykolog och en flott bostad i Helsingborg. Allt ser på ytan mycket perfekt ut. Men Ina bär på hemligheter, både från sitt förgångna och i nutiden. Hon har fått veta att hon är allvarligt sjuk i cancer, men detta faktum döljer hon för sin make. Däremot får sjukdomen henne att fundera på de fragmentariska minnesbilder hon har från sin barndom. Under dramatiska omständigheter får Ina i sina händer ett brev. Detta skall hon lämna personligen till adressaten på Ven. Resan dit väcker konstiga minnen. Ina har bott där i sin tidiga barndom. Men varför minns hon inte ön ordentligt? Resorna till Ven blir fler och fler. Maken får ingenting veta, men misstänker att något är fel. På Ven möter Ina människor som undan för undan bidrar till ökad insikt om det förflutna. 

När Ina dött, lämnar hon efter sig en nyckel till ett hus på Ven. Hennes make Erik är konfunderad över detta ”arv”, men åker dit. I huset finns ett korsord, som Ina har konstruerat. Erik sörjer och löser korsordet om vartannat. På samma gång träffar han och lär känna en samling något udda människor. De har alla samröre med Inas sista tid. Pö om pö inser Erik att de alla förekommer i Inas korsord. Detta korsord döljer hennes hemligheter. Hur hänger allt samman? Vad har Ina egentligen varit med om?

Hemligheternas skafferi är en både spännande och gripande bok. Det var svårt att lägga den ifrån sig, för det är ju klart att jag som läsare också vill ha reda på Inas hemligheter. Det är i flera avseenden en sorglig historia, men den visar också att livet kan ta nya vägar när man minst anar det. Erik får överraskningar som han knappast kunde föreställa sig före Inas sjukdom. Det är också roligt att Ven får en sådan betydande roll i boken. Endast en gång har jag varit där. Boken påminde mig om hur fint där är och fick mig att vilja åka dit igen. Jag kan verkligen rekommendera Hemligheternas skafferi. Jag kommer definitivt att läsa Carolines övriga böcker. 

Jag testar en ny app

En app för att kunna blogga från telefonen är alltid bra att ha, tänkte jag. Därför testar jag nu en, som verkar lovande.

Söt anka! Man måste trots allt prova hur det fungerar att publicera bilder också.

En geting vid namn Lucius Malfoy

Tom Saunders, som är entomolog på Nya Zeeland, tycker att getingar i största allmänhet fått oförtjänt dåligt rykte. När han nu hittade en alldeles ny sorts geting, tyckte han därför att han skulle döpa den efter en figur i böckerna om Harry Potter.

Getingen Lusius Malfoyi. Fotograf: Tom Saunders.

Lucius Malfoy blev namnet han valde. Först blev jag mycket förvånad, eftersom Lucius står på de ondas sida. Vad menade Tom Saunders med detta val om han nu ville få människor att förstå getingens goda sidor?

Jo, Tom förklarar sitt val med att Lucius Malfoy visserligen är ond i böckerna. Men på slutet inser han sitt misstag och försöker bättra sig. Han får förlåtelse för det han gjort. Tom hoppas att människor ska lära sig mer om getingarna och förstå att de allra flesta av dem är snälla och nyttiga insekter. På så sätt skulle även getingen bli förlåten för det onda vissa (egentligen bara några få) av dem gjort. 

Tom menar att mänskligheten ännu inte vet allt om insekter i största allmänhet och getingar i synnerhet. Men att de är mycket viktiga för livet på jorden står helt klart. Läs gärna mer om getingen Lusius Malfoyi i denna artikel i The Guardian.

Saknar du bokmässan? – del 3

Det finns ingen anledning att hänga läpp för att bokmässan i Göteborg är slut. Nu hägrar en ny mässa.  Om bara en månad slår nämligen den danska bokmässan Bogforum upp sina portar.

Fredagen den 10:e november är det dags, och sedan pågår mässan under både lördagen och söndagen. Platsen är Bella Center, som ligger strax utanför Köpenhamns centrala delar. Det är väldigt lätt att åka dit med Öresundståg från södra Sverige. 

Programmet fylls på hela tiden. En av de spännande punkterna är att det nya bokbloggarpriset delas ut under fredagen den 10/11. Danish Book Blog Award började delas ut 2016. Du kan läsa mer, och även rösta på de nominerade bloggarna på DBBA's hemsida.

Läs mer om Bogforum på deras hemsida.

Jane Austens brev

Parallellt med andra böcker, har jag under den senaste tiden då och då läst Jane Austens brev. Paulina Helgeson står för urval, översättning samt kommentarer av breven och dess innehåll.

Omslag: Nina Ulmaja.

Sedan Jane Austens död för 200 år sedan, har det vid flera tillfällen publicerats böcker om hennes liv, där hennes flitiga brevväxling har spelat stor roll. Hennes brorsbarn skrev om henne redan under 1800-talets lopp. Genom Paulina Helgeson får vi nutida läsare chansen att ta del av Janes brev i en ny översättning och på så sätt bekanta oss med denna klassiska författarinna.

Det är självklart mycket intressant att läsa Jane Austens brev. Genom dem får man en inblick i det vardagliga livet i familjen Austen, med såväl bekymmer och funderingar som glädjeämnen och nöjen. Breven, som Jane skrivit till olika personer, är förstås olika formulerade beroende på vem adressaten är. De flesta är skrivna till storasystern Cassandra, och de kan bitvis vara svåra att följa med i. Det är som en ständigt pågående muntlig dialog mellan systrarna, där de båda avhandlar stort som smått och hoppar mellan ämnena hit och dit allt eftersom de dyker upp i brevskrivarens huvud. Tyvärr får man bara ta del av den ena delen av denna dialog, nämligen Janes brev. Här kan man få veta mycket om det dagliga livet i hushållet, noggrant avvägda inköp av klänningar och hattar, baler som besöks och hur olika familjemedlemmar mår. Familjen är inte omåttligt rik. Så länge fadern, som är präst lever, går det nog ganska bra. Men senare får man intryck av att det blir mer "vändande på slantarna". De ogifta systrarna Jane och Cassandra samt deras mor bor tillsammans och blir beroende av bröderna i syskonskaran för sin försörjning efter faderns död. Så var det ju på den tiden.

Det är tydligt hur mycket Jane bryr sig om sina brorsbarn. Bröderna gifte sig och deras fruar fick ofta väldigt många barn. När sådana saker, som antalet barn i familjerna, kommer fram, blir det så tydligt att Jane levde för mer än 200 år sedan. Även vad gäller sjukdomar och oron kring dem, kan man märka skillnad jämfört med nutiden. Då kunde man inte göra mycket åt vissa sjukdomar, som vi idag klarar att bota. En annan sak som slår mig, är det faktum att man skrev så mycket brev. Det är förstås inte så konstigt med tanke på att telefonen inte var uppfunnen på den tiden. Riktigt sorgligt är det att läsa de brev, som Jane skrev mot slutet av sitt liv. Hoppet om att tillfriskna lämnade henne inte.

Det allra roligaste och mest intressanta är att det går att se hur Jane hämtat sin inspiration ur både sitt eget liv och andras för att skapa intrigerna i sina böcker. På flera ställen fick jag aha-upplevelser då jag drog paralleller mellan Janes liv och vissa situationer och företeelser i hennes böcker. Jane Austens brev är mycket läsvärda för den som gillar författarinnan och hennes böcker.

Trilogin om Ingrid Barrøy

Tack vare den norska bokbloggaren Tine, har jag snappat upp att sista delen i Roy Jacobsens trilogi om Ingrid Barrøy kommit ut i Norge. Jag har ju läst de två första, De osynliga och Vitt hav, och jag tycker de är så bra. Nu håller jag tummarna för att Norstedts ger ut även denna bok på svenska!

Omslaget till den norska upplagan.

Den norska titeln innehåller namnet Rigel, och det var ett stort norskt fartyg, som tillhörde ett rederi i Bergen. Skeppet blev emellertid tvångsrekryterat under ockupationen av Norge under andra världskriget. Dess uppgift blev att transportera trupper och fångar. I november 1944 inträffade dock en katastrof; fartyget blev, tillsammans med några följefartyg, bombarderat av engelsmännen utanför den nordnorska kusten. Det var, och räknas fortfarande som, en av de värsta katastroferna till sjöss, sett till antalet döda. Över 2500 personer dog. De allra flesta var krigsfångar från öst. (Jämför det med Titanics omkring 1500 döda.) Läs mer om Rigels öde genom denna länk.

I Vitt hav blir Ingrid indirekt inblandad i fartyget Rigels öde. Hon finner något i sitt uthus, som kommer att förändra hennes liv. Det norska förlaget beskriver Rigels øyne så här, och denna beskrivning gör mig omåttligt nyfiken på Ingrids fortsatta tillvaro:

"Ingrids datter er blitt ti måneder, og hun legger ut på en vandring gjennom Norge for å finne barnefaren. I støvler og kjole, med sekk på ryggen, reiser hun sørover. Hver gang hun ber om et sted å sove, legger hun fram sitt ærend: Er det noen som husker en russer som flyktet over fjellet den siste krigsvinteren? Underveis kommer hun bort i en rekke uforglemmelige menneskeskjebner. 

Finner hun den hun søker? Hvilket Norge åpenbarer seg for henne i 1946? Rigels øyne er en sterk roman om et folk etter en krig, fortalt fra perspektivet til en uvanlig kvinne. For krigen gjør noe med menneskene. Men det gjør også freden. Den gjør noe med hukommelsen. Ingrid får snudd opp ned på sitt verdensbilde."

Jag håller med Tine, som skriver att hon lärt sig något nytt om sitt eget lands historia då hon läst dessa böcker. Genom Roy Jacobsens välskrivna böcker har även jag lärt mig nya saker om mitt grannland. Dessutom är Ingrids liv så annorlunda jämfört med mitt eget. Det är nyttigt att läsa om ett så gripande människoöde.

En trogen kvinna

I En trogen kvinna fortsätter Jane Gardam att berätta om tre personers levnadsöden under 1900-talet. Som titeln antyder är det i denna bok hustrun till En engelsk gentleman, som får komma till tals. Översättningen till svenska har Annika Hultman Löfvendahl och Jan Hultman gjort.

Omslag: Moa Schulman.

Betty Macintosh förblir En trogen kvinna genom hela sitt äktenskap. Som ung möter hon Edward Feathers – En engelsk gentleman, som har en ganska tragisk bakgrund. (Han blev moderlös vid födseln och hans far hade inte förmåga att knyta an till sonen.) Därför blir hans frieri till Betty väldigt speciellt. Han ber henne nämligen att aldrig lämna honom. Det gör hon inte heller. Trots det har hon en lite speciell relation till Edwards ärkefiende och karriärmässiga rival genom hela livet. Egentligen börjar detta märkliga triangeldrama redan i samband med förlovningen. Då tar nämligen Edward inget initiativ till att fira eller umgås med sin nyblivna fästmö, vilket Betty tycker är lite konstigt.

Paret bosätter sig i början av sitt äktenskap i London. Men efter ett tag tycker de sig inte kunna bo kvar. Det händer saker både i Edwards karriär och i deras privata liv, som gör att de väljer att flytta till Hongkong. Under deras många år tillsammans börjar dock Storbritanniens imperium att falla sönder och en flytt tillbaka till den engelska landsbygden blir lösningen på äldre dar. Då knyter Betty samman cirkeln genom att välja ett speciellt hus ute på landet.

Pö om pö får man veta mer om vad som döljer sig i parets förflutna och i deras gemensamma historia. Sakta och lågmält avslöjar Jane Gardam hemligheter, som legat fördolda för läsaren. En trogen kvinna kompletterar historien, som började berättas i En engelsk gentleman, mycket väl. Nu väntar jag ivrigt på att få läsa Edwards ärkefiendes syn på skeendena i boken De sista vännerna.

Saknar du bokmässan? – del 2

Om du längtar efter nya litterära evenemang, nu när bokmässan i Göteborg stängt porten för i år, så kan du besöka Den gamla bokens dagar i Lund. Det är Bokhistoriska Sällskapet, som ännu en gång genomför sin antikvariska bokmässa.

Bild via Bokhistoriska Sällskapet.

Jag hade möjlighet att göra ett besök på denna mässa 2015, och om detta skrev jag givetvis ett inlägg. Årets mässa inträffar den 13-14:e oktober. Läs mer på Bokhistoriska Sällskapets hemsida. Ett besök på mässan är både spännande och intressant!

Årets nobelpristagare i litteratur ...

... är Kazuo Ishiguro. Två av hans titlar finns som eböcker på svenska, nämligen Begravd jätte och Återstoden av dagen.

Fotograf: Matt Carr.

Jag ska erkänna att jag inte har läst någon av hans böcker. Men eftersom de finns som eböcker har jag ju möjligheten att göra det. Frågan är vilken jag ska börja med. Återstoden av dagen verkar väldigt läsvärd. Begravd jätte tycks vara mycket fantasifull, men på samma gång säkert tänkvärd. Ja, det får jag grunna på. :-)

PS Återstoden av dagen har också blivit film. DS

Uppdatering 24/10: Nu finns fler titlar som eböcker på svenska. Titta här: Ishiguro på svenska

Resten av livet

Emellanåt läser man en bok, vars huvudpersoner ger starka intryck. Då känns det lite extra sorgligt när boken tar slut – man hade gärna "stannat kvar" och "umgåtts" mer med sina nya vänner. Så kändes det när jag hade läst klart Resten av livet. Den är skriven av Jean-Paul Didierlaurent och översatt till svenska av Marianne Tufvesson. Jag läste författarens första bok, Mannen som läste högt på 6.27-tåget, och blev redan då helt begeistrad av hans berättarteknik.

Omslag: Anders Timrén.

Ambroise är en ung fransos, som har gjort ett lite annorlunda yrkesval. På grund av detta har han kommit på kant med sin far – den framgångsrika läkaren, som till och med fått Nobelpriset i medicin. De båda har numera ingen kontakt. Men Ambroise är både duktig och framgångsrik inom sitt gebit. Han bor hos sin mormor och hjälper henne med de diabetessprutor hon måste ta regelbundet. Tyvärr är han singel, och skälet till det beror antagligen på hans yrke. Det är i varje fall vad Ambroise själv kommit fram till. Varje relation han haft har nämligen svalnat och tagit slut i samband med att hans sysselsättning kommit i dagen.

I en annan del av staden bor och arbetar den unga kvinnan Manelle. Hon jobbar i hemtjänsten och besöker varje dag olika äldre människor, som hon hjälper med diverse sysslor. Det finns vissa uppgifter som är obligatoriska, såsom städning till exempel. Men det finns också regler som talar om vad man inte får göra. Det handlar om att absolut inte spela Alfapet med en gammal dam som gillar det, att inte dricka en kopp kaffe och småprata, att inte läsa högt för någon som blir lugn av det. Inte heller får man titta på ett TV-program tillsammans och berätta handlingen för någon som förlorat synen. Gissa om Manelle bryr sig om att följa reglerna? Nej, just det. Hon gör helt enkelt vad de äldre önskar.

Ambroise och Manelle känner inte varandra. Men en vacker dag kommer det att ändras. En trevlig äldre herre bland Manelles klienter, Samuel Dinsky, får veta att han har obotlig och aggressiv cancer. Han gör upp en plan, som går ut på att åka till Schweiz och få dödshjälp. Eftersom han saknar anhöriga har Manelle kommit att bli som en nära anhörig och vän. Han ber henne följa med på resan. Det vill hon absolut inte! Genom sitt yrke blir Ambroise den som kommer att stå för skjutsen i sin speciella bil. Han har inte en aning om det egentliga syftet med resan. Med följer också Ambroises mormor, eftersom han inte kan lämna henne ensam med diabetessprutorna under de dagar som resan pågår. Dessa fyra (för Manelle kan inte låta bli att följa med ändå) genomför en väldigt ovanlig resa med ett mycket annorlunda mål. Planen är vattentät, tycker Samuel, men saker och ting blir ändå inte riktigt som han tänkt sig.

Jag har med flit inte avslöjat Ambroises yrke. Jean-Pauls berättarteknik går nämligen ut på att inte genast skriva läsaren på näsan vad Ambroise sysslar med. (Så gjorde han också i sin första bok. Spännande, tycker jag!) Alla dessa fyra, som reser till Schweiz tillsammans, är starka personligheter var och en på sitt sätt. De upplever både gripande och glädjande saker tillsammans, och som läsare engagerar man sig i vars och ens öde. Därför är det med viss sorg man konstaterar att boken plötsligt tar slut och man blir tvungen att lämna sina nya "vänner". En extra guldkant blir det också då Jean-Paul knyter samman en händelse i Manelles yrkesliv i början av boken med en annan händelse i slutet. "Fiffigt gjort, Manelle!" vill jag utropa då jag läser det. :-)

Jag hoppas att Jean-Paul Didierlaurent kommer att skriva många fler böcker och att dessa dessutom blir utgivna på svenska. Hans författarskap vill jag gärna se mer av.

Saknar du bokmässan?

Bokmässan i Göteborg är slut för i år, och kanske behöver du ett annat litterärt arrangemang att se fram emot. Då har jag ett tips.

Bild via Harry Potter Festival.

I Odense arrangeras Harry Potter Festival den 19:e till 21:e oktober. I de centrala delarna av staden kommer man då att kunna se och vara med om massor av aktiviteter i sann Harry Potter-anda. Hela familjen kan vara med. En del arrangemang kräver biljett, medan många andra är helt fria. Det är biblioteken i Odense som står bakom evenemanget i samarbete med flera andra organisationer och föreningar. De vill på detta sätt hylla Harry Potter och hans värld samt uppmuntra barn och unga att läsa. Fullständig information finner du på festivalens hemsida.