tisdag 26 september 2017

Tid att ta farväl

Jag har nyss läst en både annorlunda, tänkvärd och spännande bok. Den heter Tid att ta farväl och är skriven av S D Robertson. Översättningen till svenska är gjord av Frida Lindholm.




Will har levt ensam med sin 6-åriga dotter Ella sedan hon var nyfödd. Tragiskt nog dog Ellas mamma då hon föddes. Därför har Will lovat sin dotter att aldrig lämna henne. Det löftet blir dessvärre riktigt svårt att hålla redan från första sidan i boken.

"Att dö stod inte på listan över saker att göra som jag hade skrivit tidigare under eftermiddagen."

Detta konstaterar Will i samma stund som han blir ihjälkörd av en bilist. Som om hans själ har lämnat kroppen och står vid sidan om, betraktar han händelseförloppet efter olyckan. Han försöker uppmana ambulanspersonalen att kämpa lite till med återupplivningsförsöken, men de tycks inte höra honom. Förbryllad konstaterar Will att han blir dödförklarad, men ändå står han ju där på trottoaren nästan som livs levande.

På samma gång som Will försöker förstå vad som egentligen hänt, inser han att Ella väntar på honom på sin skola. Han var ju på väg dit på cykel för att hämta henne. Då blir hans bekymmer ännu större; han har ju lovat att aldrig lämna henne! Och nu är han ju död! Hur ska han lösa detta?

Will lever nu som ande – osynlig för alla levande. En annan ande, Lizzie, är utsedd att vara hans guide. Inledningsvis ska hon guida honom en liten tid på jorden, och därefter är tanken att hon ska leda honom över till andra sidan. Såvida han inte bestämmer sig för att stanna permanent bland människorna på jorden. När Will inser att han har detta val, tycker han sig se nya möjligheter att hålla sitt löfte till Ella. Han försöker pressa upplysningar ur den motsträviga Lizzie. Han vill nämligen försöka få kontakt med Ella. Men allting har ett pris. Valet att stanna för evigt på jorden skulle innebära att han aldrig någonsin får gå över till den andra sidan – platsen där Will faktiskt skulle kunna få möta sin döda fru igen. Försöken att ta kontakt med Ella skulle kunna betyda stora framtida svårigheter för henne. Will lyckas övertyga Lizzie om att få extra lång betänketid inför sitt ödesdigra val, men det är verkligen ingen lätt match att fatta ett beslut. Särskilt inte när en väl dold hemlighet plötsligt avslöjas och leder till tragiska konsekvenser. 

Min beskrivning av bokens handling ger kanske intryck av flummighet, men faktum är att detta är en väldigt läsvärd bok. Ingen av oss vet vad som händer efter döden. Men de dilemman Will råkar ut för är mycket tänkvärda. Lizzie avslöjar dessutom att det finns två ställen man kan komma till "på andra sidan" – ett angenämt och ett ... ja, mindre angenämt, om man ska uttrycka det milt. Vissa situationer i berättelsen gör att både Will och läsaren blir fulla av tvivel – vem kan man lita på egentligen? Har Lizzie rent mjöl i påsen? Vad är det för otäcka krafter som tycks vara ute efter Wills andekompis Arthur? Om du kan tänka dig att läsa en fantasifull, men ändå verklighetsnära berättelse, tycker jag att du ska ta dig an Tid att ta farväl. Den är som en feelgood-berättelse, fast med väldigt annorlunda premisser.



onsdag 20 september 2017

Babel på Svalbard

Söndagens litterära program Babel var extra intressant. Det var nämligen inspelat på Svalbard under Longyearbyens litteraturfestival.


Bild via Spitsbergen Travel.

Förutom möten med intressanta författare, som till exempel Svalbards egen deckarförfattare Monica Kristensen samt David Grossman och Anne B Ragde, fick man se många bilder från öarna. Mycket spännande!

Missade du programmet i söndags, finns det på svtplay. Jag kan verkligen rekommendera att titta på det!



fredag 15 september 2017

Det växte ett träd i Brooklyn

Två mycket gripande och tankeväckande böcker är Det växte ett träd i Brooklyn del 1 och del 2. De är skrivna av Betty Smith och baserade på hennes egen uppväxt under tidigt 1900-tal. Eva Alexanderson har gjort översättningen till svenska.


Omslag: Emma Graves.

Francie är en ung flicka då läsaren först möter henne. Hon lever under mycket fattiga förhållanden i Williamsburg – en stadsdel i Brooklyn, som i början av 1900-talet ligger strax utanför New York. Hon har en ett år yngre lillebror och syskonen betyder mycket för varandra. De hjälps åt att samla och sälja lump för att på så sätt bidra till familjens ekonomi. Deras mor sliter och släpar så mycket hon kan, eftersom hon är familjens huvudförsörjare. Fadern får ett och annat påhugg som sjungande servitör, men han har också alkoholproblem. Genom de båda böckerna får man följa familjens liv, barnens skolstart och tuffa skolgång, deras kamp för att överleva utan att ta emot allmosor. Det är många gånger ett mycket hårt liv, men i familjen finns trygghet, godhet och förstånd. Modern och hennes mor i sin tur har tydliga åsikter om vissa saker, som ger de båda barnen möjlighet att komma framåt i sina respektive liv. Klokskap som jag blir imponerad av. Fadern är trots sin alkoholism en trygg punkt för Francie. Han hjälper henne på sitt sätt till en skola som genom sin lugna miljö är mycket bättre för henne. Även det agerandet imponerar på mig. Francie älskar att läsa och drömmer om att bli författare.


Omslag: Emma Graves.

Den andra boken fortsätter där den första slutade. Här är Francie lite äldre. Hon tvingas sluta skolan i förtid för att hjälpa till med försörjningen. Men drömmen om att återuppta studierna finns där och favorityrket är fortfarande författare. Läsaren får följa hennes liv på arbetsmarknaden, hennes funderingar om tillvaron och framtiden. 

De här böckerna är mycket bra och läsvärda. Man får många funderingar och tankeställare. Ta bara de båda syskonens skolgång. Den första skolan Francie går i är alldeles fruktansvärd – det var verkligen inte fråga om att ge barnen hopp om en bättre framtid genom studier. Snarare tycktes lärarna vilja cementera deras hopplösa tillvaro i fattigdom. Det är väldigt roligt att läsa hur Francies far löser situationen åt henne. Även moster Sissy – analfabeten – hjälper Francie då hon har det svårt i skolan. Det märks att familjen, mostrarna och mormodern vägrar låta sig kuvas, och det är hoppfullt. Gillar du den här typen av skildringar, är Det växte ett träd i Brooklyn en berättelse du måste läsa!




PS Det växte ett träd i Brooklyn utkom första gången 1943. Efter två år blev den filmatiserad. DS

torsdag 14 september 2017

Jane Austen i var mans hand

I Storbritannien har man just idag tagit en ny sedel i bruk. Det är fråga om tiopundsedeln, och dess nya utseende hyllar Jane Austen. Vetenskapsmannen Charles Darwin* får alltså stryka på foten till förmån för den klassiska författarinnan.




Denna sedel är speciell; den tillverkas av materialet polymer, som är en flexibel sorts plastfilm. Detta material anses vara både säkrare, renare och mera hållbart än traditionella papperssedlar. Den nya sedeln har åtskilliga säkerhetsåtgärder i form av till exempel flera olika hologram.

Det sägs att sedlar med låga serienummer är särskilt attraktiva, eftersom de kan inbringa stora summor på samlarmarknaden. Därför var det lite extra kul att se vem som får de allra lägsta serienumren på Bank of Englands hemsida. Sedel nummer 1 tillfaller, inte helt oväntat, drottning Elizabeth II av Storbritannien. Sedeln med nummer 1775 (Jane Austens födelseår) tillfaller Jane Austen Museum i Bath och sedeln med hennes dödsår, 1817, kommer Winchester Cathedral att få. Det är i den kyrkan Jane Austen ligger begravd.




Jane Austen finns också på det nya tvåpundsmyntet, som kom tidigare i år. Att hon avbildats på både ett mynt och en sedel på samma gång är sensationellt – det är normalt bara den regerande monarken som avbildas så. Men i år är det 200 år sedan Jane Austen dog, och detta uppmärksammas förstås på olika sätt i Storbritannien. Trevligt att de hyllar sin nationalförfattare så!




*Sedeln med Charles Darwin ska man kunna använda fram till någon gång under våren 2018.

söndag 10 september 2017

Varför är det så ont om Q? ...

... Och varför ska roliga, begåvade, mångsidiga människor behöva lämna denna jord?


Hasse Alfredsson 1999. Foto: Sveriges Radio.

Det är förstås ofrånkomligt – alla kommer vi att dö någon gång. Vissa människor sätter oerhört många positiva avtryck i vår tillvaro, och blir på så sätt odödliga. Hasse Alfredson var en av dem.

Mitt första litterära minne av Hasse som författare, är boken Varför är det så ont om Q? som jag läste när jag börjat skolan. Jag var väldigt intresserad av bokstäverna och givetvis var och är Q en säregen bokstav, som väckte mycket nyfikenhet hos 7-åringen. Då introducerade min far den här boken för mig. Berättelsen om Q-hunden, Boven, Pim och Påhittiga Johansson minns jag som både spännande och fantasifull. Boken publicerades första gången 1968.


Illustration: Björn Berg.

Varför är det så ont om Q? finns som ebok nuförtiden (precis som väldigt många av Hasses övriga titlar). Jag tror minsann jag ska skaffa ett exemplar och återuppliva gamla minnen.



måndag 4 september 2017

Jag fick en glädjande nyhet ...

... för ett litet tag sedan. Det är nämligen så att en bok, som hittills endast funnits som pappersbok, snart kommer att publiceras även som ebok. Det handlar om den här boken ...




... som jag skrev om tidigare i sommar. Genom Twitter fick jag veta av förlaget att de kommer att ge ut den även i epubformat. Verkligen goda nyheter, tycker jag. Tack, Opal Förlag!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...