Omslag: Sara Acedo. |
Isabel är professionell violinist och äger en mycket dyrbar fiol att spela på. När hon förlorar sin älskade make i en tragisk bilolycka ställs hon ensam med de två barnen och försörjningen av dem. Sorgen gör henne emellertid ganska passiv. Eftersom maken dessutom var den som tog ansvar för alla praktiska ting i deras privatliv, känner sig Isabel mycket vilse i tillvaron som änka. Under hela äktenskapet lät Isabels make henne få ägna sig helt åt sin passion – musiken. Den femtonåriga dottern får många gånger agera vuxen nu när fadern inte finns mer. Den yngre sonen har gått in ett tillstånd av tystnad sedan fadern dog.
Dessvärre står det snart klart att familjen står på ruinens brant och måste förändra sin livsstil ganska radikalt. Då ärver Isabel ett stort, gammalt hus långt ute på den engelska obygden. Hon bestämmer sig för att sälja den flotta Londonvåningen och flytta med barnen till landet, trots framförallt dotterns protester.
Huset visar sig dock vara mycket nedgånget och i stort behov av omfattande renovering. Isabel tar tacksamt emot den hjälp hon erbjuds av grannen, som är snickare. Hon hoppas att de pengar hon fick vid försäljningen av Londonbostaden ska räcka till både renovering och levnadsomkostnader.
Men grannen har i största hemlighet ett elakt syfte med att hjälpa Isabel. Detta är förstås inget den opraktiska Isabel anar, trots att snickaren "kommer på" allt fler fel som behöver åtgärdas på huset. Rena rama mardrömmen för någon som varken vet hur man ska ta hand om ett hus eller sin egen ekonomi. Efter några månader av ändlösa reparationer står Isabel på ruinens brant igen. Dottern får ett utbrott och tycker att mamman borde sälja den älskade dyrbara fiolen för att lösa problemen.
Toner i natten berättar om en opraktisk kvinnas utveckling från passiv drömmare till en praktisk familjeförsörjare. Dessutom hur hon inledningsvis klamrar sig fast vid minnet av den döda maken, men så småningom får perspektiv på äktenskapet. Genom Isabels yrke och passion får läsaren också möta många klassiska musikstycken. Och det där med att få perspektiv på renovering då? Jo, jag lånar några ord från musikens värld för att avslöja att renoveringen genomgår ett slags "crescendo", som övergår i en "furioso forte fortissimo" innan den avslutas i en "subito final". Mer än så tänker jag inte avslöja! ;-) Läs boken – den är väldigt bra!
Denna tyckte jag om!
SvaraRaderaDet förstår jag! Jojo Moyes har jag aldrig blivit besviken på. :-)
Radera