Coffin Road

Jag läste första delen i Peter Mays Lewis-trilogi, Svarthuset, för tre år sedan. Det var en gripande bok, men slutet gjorde mig lite besviken och lockade mig inte att fortsätta läsa serien. När jag nu upptäckte att Peter May skrivit en annan, fristående bok blev jag faktiskt ändå så nyfiken att jag bestämde mig för att ge honom en chans till. Boken heter Coffin Road och titeln till trots är den översatt till svenska av Charlotte Hjukström.

Omslag: Lars Sundh och Markus Hedström.

En man vaknar upp efter att ha blivit uppspolad av havet på stranden någonstans. Han är genomvåt och blodig i huvudet. Han har inte en aning om vem han är, vad som har hänt eller var han är någonstans. När han tagit några stapplande steg inåt land, möter han en gammal kvinna. Hon blir förskräckt när hon ser honom, men känner igen honom och tilltalar honom med namn. På så vis får mannen sin första ledtråd till vem han är. När kvinnan dessutom följer honom till en liten stuga, får han klart för sig var han tydligen bor.

Tack vare kartor och ett fåtal andra saker i stugan, får mannen en liten aning om hur han ska nysta i mysteriet med vem han är. Han befinner sig på ön Harris på Yttre Hebriderna. Han har en hund och helt plötsligt uppenbarar sig en älskarinna också. Hans namn, Neal Maclean, säger honom inte så mycket. Däremot tycks den gamla stenvägen Coffin Road vara av stor betydelse. Han bestämmer sig för att följa den och det han då upptäcker förbryllar honom riktigt mycket. Han har tydligen ägnat sig åt biodling! En adress i Edinburgh i Skottland lockar till besök för att avslöja ännu mer av hans förflutna. Men väl i Skottland upptäcker han att Neal Maclean varit död i närmare två år! När "Neal Maclean" tar sig tillbaka till stugan på Harris, blir han omgående anhållen som misstänkt för mord. En mördad man har hittats i närheten av fyren Flannan Isles Lighthouse, långt ute till havs. Och "Neal Maclean" sågs springande ta sig ifrån fyren. Kan han vara mördaren? Men nog borde man väl minnas om man begått en så brutal handling som ett mord? Eller?

På samma gång har en ung tonårsflicka i Edinburgh, Karen, bestämt sig för att försöka få klarhet i vad som egentligen hände då hennes far tog livet av sig. Pappans tidigare kollega och tillika Karens gudfar blir märkbart nervös då hon söker upp honom i ärendet. Men så får hon ett brev av honom, ett brev som hennes far skrivit innan han dog. Ingen har läst de raderna innan. Det som antyds är sensationellt – fadern kan mycket väl vara i livet! Karen jublar på samma gång som hon kokar av ilska; hur har han kunnat utsätta henne för att vara utan far i två hela år och låta henne tro att han tog livet av sig?! När Karens mor inte tror på dessa nya rön om fadern, bestämmer sig Karen för att rymma hemifrån och på egen hand leta efter sin pappa. Spåren leder henne rakt in i mycket farliga sammanhang och snart är hon riktigt illa ute.

Coffin Road är en mycket spännande bok. Bin och deras numera svåra levnadsförhållanden spelar en stor roll i berättelsen. Det är riktigt intressant att Peter May faktiskt lyckats skriva en spännande deckare, som på samma gång ger läsaren en inblick i hur viktigt det är att bina i världen återfår sina normala levnadsvillkor. Emellanåt tycker jag dock att berättelsen riskerar att "sakta ner" lite på grund av att Peter May gärna ägnar sig åt små faktaredogörelser om Yttre Hebriderna (nästan som en turistguide) och ganska omfattande sådana om bin. Det är helt klart en svår balansgång mellan vad som blir för mycket fakta och vad som krävs för att hålla tempot i berättelsen. Men det går ändå ganska bra. "Neal Maclean" och hans öde är fängslande att följa. Däremot har jag svårt att engagera mig i tonåringen Karen – kanske för att hennes person ger upphov till vissa "avbrott" i läsandet. Ett exempel är att Karen plötsligt röker, och det gör hon ganska långt in i boken. Då detta uppdagades fick jag känslan av att Peter May inte visat att hon är en rökare tidigare. Jag kan ha fel, för jag har helt enkelt inte läst om inledningen av boken för att söka efter denna rökning. Men om någon plötsligt, långt in i berättelsen röker, gör det att jag som läsare stannar upp och undrar. Hade författaren redan tidigt låtit Karen tända en cigarett, så hade det varit naturligt och jag hade inte stannat upp i läsningen. Utöver detta, har Karen fått oanade egenskaper i form av ett fantastiskt mod (ena sekunden mycket rädd och osäker för att i nästa sekund uppträda oerhört kaxigt mot en mäktig man) och en intelligens utöver det vanliga. Som läsare är jag dock inte så imponerad av det som "bevisar" att Karen skulle vara osedvanligt intelligent. Men om man bortser från dessa saker, är Coffin Road både spännande, lärorik och läsvärd.