Näktergalen

Bokcirkeln, som jag försöker delta i så ofta det går, läste i våras den gripande boken Näktergalen. Jag kunde tyvärr inte vara med i diskussionerna, men om du vill läsa vad de andra tyckte om boken så finner du deras tankar här: Millas Hälsoblogg och Bokmumriken. Näktergalen är skriven av den amerikanska författaren Kristin Hannah och är översatt till svenska av Micka Andersson.

Omslag: Elina Grandin.

Två systrar växer upp under ganska olika förhållanden i Frankrike under första halvan av 1900-talet. Tio år skiljer dem åt. Gemensamt för dem är att deras mamma dog och att pappan inte riktigt klarade av att ta hand om dem. Han lämnade dem helt enkelt till sin syster. När läsaren träffar dessa båda systrar är de vuxna och andra världskriget är ett faktum.

Vianne är äldst. Hon har hunnit gifta sig och bilda familj. Till hennes stora sorg måste hennes make ge sig ut i kriget. Lillasyster Isabelle har hunnit bli 19 år. Hon när en het längtan att få göra en insats av något slag i kriget. Exakt vad vet hon inte inledningsvis. Till Isabelles förtret skickar fadern ut henne på landet, till den by där Vianne bor i familjens gamla släkthus. Han anser att hon bör vara i säkerhet där, nu när Frankrike ockuperats av tyskarna. Han deltog i första världskriget och vet vad ett krig för med sig.

De båda systrarna har inte bott tillsammans på många år. Att försöka göra det nu, i vuxen ålder, är lättare sagt än gjort. Särskilt som de tycks ha olika åsikter om hur man bör förhålla sig till ockupationsmakten. Saken drivs till sin spets då en tysk officer ska bo hemma hos dem. Isabelle visar sin avsky mer eller mindre öppet, medan Vianne vill försöka göra det bästa av saken och vara vänlig mot tysken. Isabelle står till sist inte ut med situationen. Hon beger sig på farliga och olagliga vägar mot Paris igen. Med sig i bagaget har hon sin nyvunna kontakt med motståndsrörelsen. Nu ska hon väl äntligen få göra något gott för sitt land! Under tiden kämpar Vianne på där hemma, men det är inte lätt. För sent inser hon att en enkel förfrågan om vilka som är judar och kommunister på hennes arbetsplats, leder till att dessa stängs av och senare hämtas till ett okänt öde.

Näktergalen är en gripande och spännande bok, som särskilt mot slutet var svår att lägga ifrån sig. Jag reagerade dock på vissa saker. Den amerikanska anknytningen förstod jag inte. En av huvudpersonerna begav sig uppenbart till USA efter kriget, men orsaken till detta framkommer inte alls. Hela denna koppling känns bara onödig – som om amerikanska läsare behöver en sådan för att över huvudtaget bry sig om att läsa boken. Storasyster Vianne kallas Vi av sina närmaste. Jag undrar om man verkligen förkortade namn på detta sätt i 1940-talets Frankrike. För mig känns ett sådant smeknamn mer anglosaxiskt. Men jag kan ha fel. Till sist tycker jag att scenen där Isabelle först får kontakt med motståndsrörelsen känns lite naivt skildrad. Jag undrar om det är författarens fria fantasier att det skulle ha gått så "enkelt" att få in en fot i en så pass utsatt och jagad grupp människor. Jag inbillar mig att deras verksamhet var omgärdad av betydligt större sekretess och försiktighet. Jag låter kanske väldigt negativ nu. Boken är trots allt spännande, gripande och tänkvärd. Man kan verkligen fundera på hur man själv skulle reagera eller göra i vissa situationer, som huvudpersonerna råkar ut för. Vill du läsa en bok, som kan bli en sträckläsningsbok nu under semestern, kan detta vara en bok för dig.