Manglade dukar och vikta servetter

Tycker du om antika möbler och heminredning? Då har jag ett perfekt boktips för dig. Ewa Klingberg har skrivit den mysiga berättelsen Manglade dukar och vikta servetter.

Omslag: Emma Graves.

Felicia står efter sin skilsmässa ensam med ett hus. Det handlar inte om en liten villa, utan en hyresfastighet belägen i Huskvarna. Den före detta maken fick alla möblerna medan Felicia själv valde att behålla fastigheten, där de hade en gemensam lägenhet. Inledningsvis tycker hon nog att hon tagit sig vatten över huvudet. Men när hon pö om pö lär känna sina hyresgäster, inser hon att hon har ett ansvar för att se till att de kan få bo kvar. Om inte hon behöll huset, skulle det nämligen säljas till en köpare som ville riva hela rasket.

Men Felicia står helt utan möbler. Av en händelse får hon kontakt med en antikhandlare i Karlshamn. När han får veta att hon bor i en klassisk våning av äldre datum, blir han eld och lågor. Han vill fylla lägenheten med antika möbler för att sedan ta bilder och använda i sin marknadsföring. Felicia ska givetvis få betalt och dessutom får hon behålla de möbler hon vill efter fotograferingen.

Detta låter idealiskt för en som saknar både pengar och möbler. Felicia nappar på erbjudandet, som verkar mycket fördelaktigt. Men alldeles lätt blir det inte. Snart upplever hon hur andra mer eller mindre ockuperar hennes hem, eftersom det dessutom behöver renoveras. I en av de gamla möblerna hittar Felicia och antikhandlaren ett lönnfack. Detta innehåller en väl förborgad familjehemlighet. Tillsammans börjar de nysta i historien, som visar sig ha kopplingar till en av husets boende.

Manglade dukar och vikta servetter är en både spännande och trevlig berättelse, som kan passa perfekt i hängmattan i sommar. Läsaren får parallellt med Felicias historia lära känna en ung tjänsteflicka i 1800-talets Karlshamn. Givetvis har hon något med det hemliga lönnfacket att göra. Lägg därtill en hel del kärleksförvecklingar, både i nutid och dåtid, så har du en god berättelse, som det är svårt att släppa. Jag, som under några år bodde på småländska höglandet, tycker dessutom att det är riktigt roligt att Huskvarna får vara i händelsernas centrum.