Vid foten av Montmartre

För den som gärna läser böcker, som utspelar sig i Paris, kan Britta Röstlunds Vid foten av Montmartre vara ett tips. Berättelsen är dessutom full av hemligheter, som sakta kommer i dagen.

Omslag: Karin Robérts.

Mancebo driver sedan många år en speceributik i ett kvarter i Paris. Ovanpå butiken har han och hans familj sin bostad. I samma hus bor dessutom hans kusin Tariq med fru. Tariq är skomakare och har sitt skomakeri i huset på andra sidan gatan. De båda familjerna delar mycket tid tillsammans, till exempel de flesta av dagens måltider. Tillvaron i butiken har alltid rullat på enligt samma mönster. Mancebo tycks vara ganska nöjd med att ha det så. Tills en dag då han får besök av en hemlighetsfull kvinna, som bor i huset tvärs över gatan. Hon ger honom i uppdrag att spionera på maken åt henne. Hon misstänker nämligen att han vänsterprasslar. Eftersom Mancebo alltid befinner sig i sin butik och har koll på gatan utanför och huset mittemot, tycker han att uppdraget verkar tämligen enkelt. Det hindrar honom inte från att ta det på fullaste allvar och införskaffa lämpliga attiraljer för verksamheten. Inte ett knyst säger han till sin familj om sin nya karriär som privatdetektiv.

En utarbetad frilansjournalist sitter på ett café i en annan del av Paris. När en okänd mansperson kommer in på caféet och börjar fråga var och en av de närvarande om de väntar på monsieur Bellivier får journalisten ingivelsen att säga "ja" trots att hon inte har en aning om vem denne Bellivier är. Hon blir ombedd att följa med mannen, som tar henne med till ett stort kontorskomplex. Längst upp i byggnaden, isolerad från alla andra, får journalisten reda på att hon har fått ett uppdrag. Hon förväntas vidarebefordra inkommande email till monsieur Bellivier. Utöver att sitta där på bestämda tider och passa inkorgen, är hon fri att göra vad hon vill i kontorslokalen. Av nyfikenhet tackar journalisten ja till att sköta detta uppdrag under den stipulerade tiden av tre veckor. När varje arbetsdag är slut tilldelas hon en bukett blommor innan hon går hem. Detta faktum förbryllar henne mycket och ger henne huvudbry; vad ska hon göra med alla blommor? Och vad är det för mystiska email som kommer till monsieur Bellivier?

Under berättelsens gång får läsaren följa Mancebo och journalisten omväxlande. Främst Mancebo gör upptäckter som han knappast kunnat ana – inte bara angående den vänsterprasslande maken. Hela hans familj tycks mer eller mindre involverad i konstiga saker, som han inte haft någon vetskap om. Bara genom att ta några enkla steg bort från sina vanliga rutiner upptäcker han skeenden, som han aldrig skulle ha sett annars. Det blir till sist mycket för Mancebo att nysta upp. Journalisten får tillfälle till återhämtning och eftertanke genom sitt märkliga uppdrag. Hon tycks genomgå en inre omvandling på väg mot ett nytt välbefinnande – inte minst tack vare de upplevelser hon får och de människor hon möter genom de mystiska blombuketterna. Hennes journalistiska nyfikenhet väcks åter till liv då hon möter en familj full av gamla hemligheter. Faktum är att den gåtfulla monsieur Bellivier är den gemensamma nämnaren i berättelsens två parallella historier.

Vid foten av Montmartre är en berättelse i lite långsammare takt. Trots det blir det inte långtråkigt. Som läsare blev jag engagerad i främst Mancebo, men också i journalisten, och de liv de lever och de upplevelser de får. På slutet blir jag faktiskt riktigt glad för Mancebos skull!