Sidor

lördag 11 februari 2017

Polaris

Den till synes helt stillastående och orörliga polstjärnan spelar en viktig roll i dagens novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Polaris, skriven av H P Lovecraft, är översatt till svenska av Oskar Källner.


Illustration: Andreas Raninger.

Berättaren är sömnlös varje stjärnklar natt. Då ägnar han sig åt att stirra på den orörliga polstjärnan. Plötsligt upplever han att han får syn på en annan värld, en annan stad. Som en osynlig betraktare kan han iaktta de som befolkar denna stad. En längtan att få delta i deras liv tar form inom honom.

En natt märker han med ens att han faktiskt befinner sig i själva staden, i en verklig kropp av kött och blod. Till sin stora glädje kan ha börja engagera sig i stadens verksamhet. Det visar sig att staden lever under hot om att bli anfallna av bestialiska inkräktare. Berättarens uppgift blir inte krigarens, utan i stället anförtros han den mycket viktiga uppgiften att sitta i ett särskilt torn och hålla vakt. Så fort han får syn på de hemska bestarna måste han slå larm, så att staden kan skyddas mot angreppet. Hans förmåga att hålla vakt är direkt avgörande för befolkningens överlevnad.

Berättaren beger sig till tornet i fråga och intar sin roll som väktare. De senaste dagarnas anspänning har gett honom sömnbrist. Från sin plats i tornet kan han se den gamla, välkända polstjärnan. Den tycks vilja vagga honom till sömns och det dröjer inte länge förrän han somnar. Det skulle han aldrig ha gjort!

Det är lätt att leva sig in i den frustration och den fasa som drabbar berättaren då han vaknar. Jag tänker inte avslöja vad som händer, för då förstör jag din läsupplevelse. H P Lovecraft berättar med sitt sedvanliga ganska "snirklande" och delvis poetiska språk. Polaris är en tankeväckande och fantasieggande novell, väl värd att läsa.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar