Den gode lögnaren

Detta var en bok som fängslade mig mycket. Jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig, för jag ville hela tiden veta vad som skulle hända med de båda huvudpersonerna. Nicholas Searle har skrivit Den gode lögnaren, vilket också är hans debutroman, och Boel Unnerstad har översatt den till svenska. Bortsett från de två sista kapitlen, som jag upplevde som lite överflödiga, är detta en mycket spännande bok.

Fotografi: Fred Stein Archive.
Omslag: Lars Sundh.

På omslaget kan man se att Den gode lögnaren är nominerad till Bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Men om du är ute efter en "traditionell" deckare med hårdkokta poliser, som löser blodiga mordfall, så är inte detta boken för dig. Vill du i stället avnjuta en spännande historia med oväntade vändningar, är Den gode lögnaren något att införskaffa.

Roy Courtnay, en äldre herre på över åttio år, har ett liv av bedrägerier bakom sig. Många är de kvinnor han lurat genom åren. Nu har han fått ögonen på den rika änkan Betty, som är en förmögen gammal dam. Världsvant och med hjälp av många års erfarenhet går han in för att charmera och dupera henne. Det dröjer heller inte många månader av uppvaktning förrän han får flytta in hos Betty. Hon pysslar om Roy med full kraft, och han tycker sig ha förmögenheten som i en liten ask på samma gång som han lever ett gott liv. Nu gäller det bara att invänta rätt tillfälle att börja prata pengar och "investeringar".

Att Betty har något helt annat på sin agenda har Roy däremot inte räknat med. Frågan är vem som lurar vem egentligen. Under berättelsens lopp varvas nutid med dåtid. Sakta med säkert får läsaren alltmer klart för sig vad Roy levt för ett liv. Även Bettys öde kommer i dagen. I omvänd kronologisk ordning strävar boken bakåt i tiden. Rätt vad det är kommer oväntade vändningar, som bara gör berättelsen ännu mer spännande. Hur det går? Ja, det tycker jag absolut att du ska ta reda på genom att läsa boken!

Katten Jum-Jum ...

... var en mycket tidig bokfavorit i barndomen. Man kan säga att det var med den som mitt bokintresse började. Nu har jag sorgligt nog precis upptäckt att Katten Jum-Jums "pappa" är död. Dick Bruna dog för några dagar sedan, helt lugnt i sömnen, i en ålder av 89 år.

Katten Jum-Jum.

Dick Brunas böcker karaktäriseras av flera saker, som varit desamma under hela hans långa karriär. De har ett litet format. De innehåller "enkla", färgglada illustrationer, vars tydlighet är gångbar över hela världen. Till varje bild finns en text på fyra rader. Sista ordet på rad två rimmar med sista ordet på rad fyra. Texten har en särskild rytm, som tilltalar det lilla barnet. En del av hans böcker saknar text helt och hållet. Ett annat typiskt kännetecken är att figurerna i böckerna alltid "tittar" på betraktaren – de är aldrig tecknade i profil.

Då dessa böcker började komma ut på 1950-talet blev de mycket omtyckta av barnen. De vuxna var däremot mer skeptiska i början. Totalt har Dick Bruna skapat över 120 titlar. Hans böcker har sålt i mer än 85 miljoner exemplar över hela världen. De finns utgivna på över femtio olika språk. Allra mest känd har han nog blivit för berättelserna om Kaninen Miffy. Min egen favorit, Katten Jum-Jum, kom ut på svenska 1967.

Som lekman kan man lätt förledas att tro att illustrationerna är lätta att göra. Inget kunde vara mera fel. Dick Bruna ägnade mycket tid åt research för sina bilder. Skulle han måla en elefant, begav han sig till ett zoo för att studera levande elefanter och teckna dem precis som de såg ut. Därefter ägnade han mycket tid att att "skala av" den tecknade elefanten tills han kom ner i en så "enkel" elefantbild som möjligt. Därefter vidtog färgläggningen. Dick hade sina favoritfärger bland de klara färgerna. Men den "vanliga" röda grundfärgen gillade han exempelvis inte, utan blandade till sin egen varma ton av den. Samma sak med gult. Det sägs att dessa speciella blandningar endast finns i just Dick Brunas böcker.

Fotograf: Belga. Bild via De Standaard.

Dick Bruna var aktiv långt upp i åren (2011 kom hans sista bok ut) och kunde se tillbaka på en sextio år lång karriär. Hela tiden var barnen och deras värld hans inspiration. Han sade själv att han försökte se på världen ur en fyraårings perspektiv. Utöver barnböckerna har Dick Bruna även gjort många andra typer av illustrationer, till exempel väggmålningar på barnsjukhus. Många illustrationer är också gjorda helt som ideellt bidrag för välgörande ändamål. Du kan läsa mer om Dick Bruna på Miffys hemsida.

Nyarlathotep

En, i mitt tycke, rätt märklig novell bland H P Lovecrafts verk heter Nyarlathotep. I dagens Lördagar med Lovecraft ska jag försöka berätta om den. Oskar Källner har översatt den till svenska.

Dramatisk illustration: Andreas Raninger.

Berättaren i novellen beskriver inledningsvis att en oro, av såväl politisk som social karaktär, präglar världen. I samband med denna oro dyker en märklig figur upp och ställer till med rabalder, mardrömmar och ännu mer ängslan vart han än går. Han kallar sig Nyarlathotep och kommer från Egypten, där han hävdar att han "rest sig ur tjugosju århundraden av mörker". Nyarlathotep ser ut som en farao och "pöbeln" faller på knä inför honom utan att kunna förklara varför.

Nyarlathotep vandrar från stad till stad på en ändlös turné, och alla som sett honom framträda drabbas av de mest hemska kval och mardrömmar. När Nyarlathotep anländer till berättarens stad, vill denne naturligtvis gå och se vad som är så speciellt med dessa framträdanden. Till att börja med tycker sig berättaren genomskåda vissa specialeffekter i framträdandet. Han försöker protestera och ropa "lurendrejeri" och "statisk elektricitet". Men sedan drabbas han av något, som får honom att viljelöst följa Nyarlathotep, precis som den övriga publiken. De blir ledda ut ur lokalen, genom staden (som nu ser ut att ligga i spillror) och vidare åt tre olika håll. Berättarens grupp förs ut på landet utanför stan. Den varma höstdagen har plötsligt blivit förvandlad till ett inferno av is och snö. Där ute möter gruppen fasor som de knappast kunnat ana fanns – allt ackompanjerat av galet dunkande trummor och monotont kvidande hädiska flöjter.

Tja, vad ska jag säga? Detta var en väldigt svårläst novell, med långa, snirklande meningar, fullproppade med otydliga och luddiga beskrivningar av outsägbara fasor. Inledningsvis kan jag följa med och förstå vad berättaren har upplevt. Men sedan tycks han bli skvatt galen (av skräck, antar jag) och då blommar texten också ut i mycket märkliga meningar utan sammanhang. Om det är meningen att jag ska bli rädd, kan jag bara konstatera att det blir jag definitivt inte. Om du ska läsa den? På egen risk i så fall. Och själv skulle jag hellre rekommendera andra, betydligt bättre noveller av H P Lovecraft.

Huden: allt om vårt största organ

En fantastiskt bra, välskriven och intressant bok är Huden, som är skriven av den tyska läkaren Yael Adler. Jim Jakobsson har översatt boken till svenska.

Fotograf: Jenny Sieboldt.
Omslag: Kristin Lidström.

Oavsett om du vill läsa fascinerande fakta om vårt största organ, huden, eller om du vill veta mer om hur huden fungerar, hur den är uppbyggd eller hur du ska ta hand om den på bästa sätt, är boken Huden verkligen något du ska läsa. Yael Adler är hudläkare. Att läsa hennes bok är som att ha en alldeles egen doktor framför sig, som mycket pedagogiskt och underhållande berättar om hudens alla egenheter och åkommor. Katja Spitzer har gjort fina, tydliga illustrationer till det Yael berättar.

Hudspecialisten Yael Adler. Bild via Norstedts Förlag.

Man brukar säga att ögonen är själens spegel, men Yael lär oss att det snarare är huden som avspeglar hur vi mår. Stress, brist på sömn, psykiskt illamående eller fysiska åkommor – allt syns på huden. Frågan är då, om man ska "ta hand om" huden med allsköns rengöringar, skrubbkrämer, ansiktsvatten och diverse serum och krämer. Nä, befriande nog konstaterar Yael att alla dessa produkter är helt onödiga. Skönhetsbranschen skapar själva detta "behov". Genom Yael får du i stället veta hur du kan hjälpa din hud – hudvårdstips direkt från doktorn med andra ord. Detta är bara ett litet exempel på vad boken Huden kan lära dig.

Yael Adler besökte för en tid sedan TV-programmet Skavlan. Om du missade att se det, kan du fram till den 7:e maj titta på det genom svtplay. Yael är verkligen både entusiastisk, kunnig och rolig! Jag rekommenderar starkt både hennes bok och hennes framträdande i Skavlan.

Ännu ett bokreatips

Om man vill göra riktiga bokfynd, bör man bege sig till Åkarps Antikvariat på Gastelyckan i Lund. Där pågår en stor utförsäljning av massor av gamla, fina böcker. Läs mer om det på antikvariatets egen hemsida eller genom denna länk.

Till skillnad från den vanliga boklådornas styrda och likartade reautbud, kan man hos Åkarps Antikvariat botanisera i timmar och finna de mest oväntade titlar. Många spännande överraskningar och finfina fynd är att vänta. Ett paradis för pappersboknörden! Vill du veta mer om Åkarps Antikvariat kan du läsa en intervju på bloggen Kulturkollo.

Fynda på ebokrean!

Årets bokrea är i full gång. Självklart är det rea även på eböcker! Adlibris har en väldigt fin rea-avdelning för eböcker. Det har även Bokon. Dessvärre har Bokus/Dito inte alls anammat idén att ha en tydlig ebokrea, så där får ebokentusiasten svårt att hitta de eböcker som säljs till ebokreapris.

Man kan hitta många pärlor i ebokrean. Bland årets fynd finns trilogin om Hannes. Passa på att bekanta dig med honom, om du inte redan gjort det. Böckerna i serien är skrivna för barn, men kan förstås passa alla som intresserar sig för hur det är att ha svårt att läsa. Läs mer om Hannes på hans egen hemsida. Du hittar böckerna Hannes hemlighet, Hannes värsta år samt Hannes – med rätt att läsa till ebokreapris hos till exempel Bokon, Adlibris och Bokus/Dito.

Iranons vandring

Dagens novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft är en sorglig historia. Den heter Iranons vandring och är skriven av H P Lovecraft. Oskar Källner har gjort den svenska översättningen.

Den evige vandraren Iranon,
illustrerad av Andreas Raninger.

Iranon vandrar och vandrar genom forntida länder för att någon gång försöka finna staden Aira. Det är en vacker och sällsam plats, där han säger sig ha sitt ursprung. På sin färd når han staden Teloth och dess bistra invånare. Trots att Iranon försöker underhålla dem genom att sjunga och berätta, blir de inte så särskilt uppmuntrade och glada. Tvärtom försöker de få honom att inse att han borde sluta drömma, sluta vandra och skaffa ett vanligt jobb. Bara en – den lille pojken Romnod – fastnar för Iranons berättelser och vill ge sig av tillsammans med honom. På så sätt får Iranon en färdkamrat. Man förstår att de färdas väldigt länge, för Romnod växer upp, åldras och dör utan att ha fått se Aira. Når Iranon någonsin Aira? Finns Aira över huvudtaget?

Iranons vandring är en väldigt sorglig och tragisk berättelse om att vara fixerad vid en dröm. Detta är en av H P Lovecrafts mer tänkvärda berättelser. Den är värd att läsa, om man står ut med den sorgliga aspekten.

Glädje: konsten att finna lycka i en osäker tid

Under en vecka i april 2015 träffades Dalai Lama och Desmond Tutu – två vänner och tillika andliga mästare – för att i sällskap av Douglas Abrams prata om glädje och lycka. Deras samtal utmynnade i boken Glädje: konsten att finna lycka i en osäker tid. Den är översatt till svenska av Lisbet Holst.

Dalai Lama är Tibets högste andlige ledare och också ledare för landets exilregering. Desmond Tutu är ärkebiskop emeritus i Sydafrika. Båda dessa herrar har upplevt stor sorg och djup tragik under sina långa liv. Genom sina olika erfarenheter har de trots motgångar ändå lärt sig att finna glädje, mening och lycka i livet. Douglas Abrams är författaren, som bidrar till samtalet med bland annat sin research inom vetenskapen på området. Han intervjuar de båda erfarna ledarna, sammanfattar och nedtecknar det som framkommer under denna träff.

Desmond Tutu genomför, trots sjukdom, den långa resan till Dharamsala i Indien för att sammanstråla med sin vän. Douglas Abrams har tillsammans med ett team länge förberett detta möte. Hela projektet omgärdas av rigorös säkerhet. Trots dessa faktorer framstår veckan som präglad av just glädje. De båda andliga ledarna är varandras bästa vänner och återseendets glädje är stor. De skojar och retas med varandra på samma gång som de förmedlar klokskap och viktig erfarenhet.

Att läsa Glädje: konsten att finna lycka i en osäker tid tar tid. Det är en bok full av tänkvärda synpunkter och erfarenheter. Långsam läsning anbefalles och även i viss mån omläsning av en del stycken. Det finns verkligen mycket att fundera över i boken, alltifrån den västerländska egocentrismens konsekvenser till tankens makt över våra liv. Som läsare får man även i viss mån en inblick i Dalai Lamas respektive Desmond Tutus liv, vilket också är väldigt intressant. En mycket läsvärd bok!

PS Besök gärna bokens hemsida – The Book of Joy – om du vill läsa mer om boken och dess syfte. DS

Kär på riktigt

Jag har i flera välskrivna böcker läst om Emma och hennes liv, och blivit riktigt förtjust i att få följa henne på hennes väg mot ett självständigt vuxenliv. Första gången jag "mötte" henne, skulle hon precis flytta hemifrån. Senare funderade hon på det här med kärlek – och då var det tur att hon hade sin bror att diskutera med. När grannen, Hannes, bad att få följa med till simträningen, blev Emma lite nervös. De skulle ju träna dykning den dagen. Skulle hon våga hoppa? När det blev fest i Emmas hus, hoppades hon på att få dansa med Hannes, men det var nära ögat att allt gick åt pipsvängen. Nu har Emmas och Hannes vänskap vuxit och förändrats.

Fin illustration, gjord av Christina Heitmann.

Emma är kär på riktigt i Hannes. Det är väldigt mysigt att ha en pojkvän, men också lite nervöst och pirrigt. Emma får chansen att resa till Gotland tillsammans med en grupp vänner och Hannes ska följa med. Från början var det planerat att alla i sällskapet skulle ha eget rum på hotellet i Visby. Men något har gått fel i bokningen. Frågan är om Hannes och Emma kan tänka sig att dela rum. De har aldrig sovit tillsammans innan, så svaret är inte alldeles självklart. 

Ann-Charlotte Ekensten har ännu en gång skrivit en mycket fin och läsvärd bok om Emma. Det är lätt att sätta sig in i Emmas situation i Kär på riktigt. Vilket dilemma hon har! För det första ska hon fundera på vad hon själv tycker om den hastigt uppkomna situationen med rumsbokningen. Dessutom måste hon hantera att det kommer synpunkter från andra runt henne och Hannes. Till syvende och sist ska förstås även Hannes och Emma känna sig nöjda och överens tillsammans. Ann-Charlotte har verkligen lyckats mycket bra med att beskriva de känslor som kan uppkomma i början av en kärleksrelation. Jag är frestad att berätta hur det går, men jag vill verkligen inte förstöra din läsupplevelse. Men låt mig i alla fall avslöja att jag känner mig glad över hur Hannes och Emma resonerar i slutet av boken.

Har du inte läst böckerna om Emmas liv? Då har du missat något! Jag har för varje bok jag läst, blivit alltmer nyfiken på Emma. Därför är det roligt att det finns en hel serie. Ann-Charlotte skriver så bra och Christina Heitmann gör så fina illustrationer, både utanpå och inuti böckerna. Alla böckerna om Emma finns både som eböcker, ljudböcker och pappersböcker, så det är bara att välja vilket format man trivs bäst med.

Anita Salomonsson – en ny favorit!

Jag har minsann hittat en ny favoritförfattare! Efter att ha läst Ängeln i posthuset väcktes min nyfikenhet på Anita Salomonssons författarskap. Jag upptäckte att hon skrivit många böcker och att några av dem finns som eböcker. Dessa kastade jag mig över och har nu läst i rask följd.

Anitas titlar som eböcker. Collage: Bokskorpionen.

I de här fyra böckerna skriver Anita om vanliga kvinnor från förr. Lika som kärlek, Oloflig beblandelse och I enslighet framfödt utspelar sig alla på 1800-talet medan Ängeln i posthuset beskriver en kvinnas liv under första halvan av 1900-talet. De handlar alla om verkliga kvinnor, som levt på landsbygden i Västerbotten under de här tidsperioderna. Anita har gjort mycket researcharbete för att kunna skildra kvinnornas levnadsöden.

Det är på många sätt mycket lärorikt att läsa Anitas böcker. Dels ger hon en bild av det vardagliga livet och slitet på gårdarna, med exempelvis sysslor och mathållning, och dels visar Anita hur kvinnors villkor kunde vara på den tiden. Med undantag av Ängeln i posthuset, råkar de andra tre huvudpersonerna ut för händelser som leder till både stor sorg och djup tragik.

Att gå emot sina föräldrars vilja i fråga om val av käraste får stora konsekvenser för Klara Sofia Höglander. Hon lever relativt välbärgat och gott i föräldrahemmet. Föräldrarna anser att hon ska gifta sig till en god och betryggande ställning i livet. Därför ratar de hennes eget val av indelte soldaten Lars Larsson Seger. Klara Sofia drömmer delvis också om ett annat slags liv än den gifta kvinnans. När Klara Sofia träffar sin Lars i smyg får det allvarliga följder. Familjens heder är rubbad. Läs I enslighet framfödt om du vill veta hur det går för Klara Sofia och Lars.

Att vara född som oäkting är ett socialt arv som förföljer Sara Greta Pehrsdotter vart hon än går. Även om hon är en riktigt flitig arbetsmyra, vänlig och omtänksam, ser omgivningen mest till hennes bakgrund och dömer henne därefter. Hon har dock inledningsvis tur i livet och får komma som piga hos ett äldre par, som behöver omvårdnad. De båda gamla är mycket snälla och uppskattar Sara Gretas förtjänster utan att bry sig om bakgrunden. Problemen återkommer dessvärre när bondsonen Nils börjar uppvakta henne mot sina föräldrars vilja. Hans föräldrar anser att sonen ska gifta sig ståndsmässigt och Sara Greta är definitivt inte en passande kvinna. Nils trotsar dem och gifter sig med sitt hjärtas utvalda. De lever lyckligt tillsammans och får en liten son, men sedan råkar den lilla familjen ut för en mycket sorglig tragedi, som slår sönder livet för den unga, nygifta frun. Läs Oloflig beblandelse för att få veta hur det går för Sara Greta. Boken är mycket sorglig.

Margareta Johansdotter är en stolt kvinna, som går sina egna vägar. Hon är gift med den ganska mycket äldre änklingen Nils. Margareta är driftig och tar väl hand om hemmanet, intresserar sig för trädgårdsodling, plockar bär och svamp i skogen, men hon håller sig helst för sig själv. Omgivningen tycker nog att hon är både fjär och mystisk på samma gång. De tre barn Margareta får med Nils dör i späd ålder. Nils har heller inga barn sedan innan och barnlösheten är en stor sorg för Margareta. Åren går och äktenskapet går i stå. Makarna kommer ifrån varandra. När den världsvane, med Margareta jämnårige, "Skafträskarn" dyker upp i deras tillvaro får Nils en efterlängtad fiskekamrat medan Margareta blir handlöst förälskad. Det ena leder till det andra och Margareta får en levnadsstark liten flicka. Nils förstår att han inte är fadern, men erkänner fullt ut barnet som sitt. Livet hade kunnat fortsätta nästan som vanligt, om det inte vore för att Skafträskarn och Margareta önskar sig en gemensam tillvaro, utan Nils. Läs Lika som kärlek om du vill veta vad Skafträskarn och Margareta planerar och hur det går med deras planer.

Anita Salomonsson – min nya favoritförfattare! Fotograf: AnnaKarin Drugge.

Anita Salomonsson har skrivit dessa böcker med utgångspunkt i verkliga händelser. Kvinnorna i böckerna har funnits på riktigt och råkat ut för de händelser som beskrivs. Gamla rättegångsprotokoll har visat deras liv och levnadsöden, vilka Anita återberättar med den äran. Hon berättar med ett språk som jag tycker mycket om. Då människorna i böckerna pratar med varandra, gör de det lagom ofta på västerbottnisk dialekt, vilket gör berättelserna levande. Som väl är ger ändå Anita en sörlänning chansen att förstå. Anita väver skickligt in sin kunskap om hur man levde förr, vilket jag uppskattar mycket. Det är väldigt intressant att få inblickar i vad man åt, hur man arbetade, hur man firade högtider samt inte minst hur levnadsförhållandena var i kvinnornas liv. Sådana detaljer ger perspektiv på ens eget liv. Att dessutom bli varse hur kvinnor drabbades då de önskade något annat än det förväntade, är något jag också fått insikt i genom Anitas berättelser. Villkoren för kvinnor var så mycket annorlunda då. Ta bara en sådan sak som arv. En nybliven ung änka ärvde inte sin make – det gjorde däremot den späda lilla sonen. En sådan situation satte verkligen både änkan och sonen i klistret.

Nu önskar jag att Anitas övrig titlar också kommer ut som eböcker – det är de verkligen värda! Detta är böcker för dig, som gillar historia med kvinnor i fokus, och som tycker om att njuta av ett långsammare berättartempo och ett mycket personligt språk.

Polaris

Den till synes helt stillastående och orörliga polstjärnan spelar en viktig roll i dagens novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Polaris, skriven av H P Lovecraft, är översatt till svenska av Oskar Källner.

Illustration: Andreas Raninger.

Berättaren är sömnlös varje stjärnklar natt. Då ägnar han sig åt att stirra på den orörliga polstjärnan. Plötsligt upplever han att han får syn på en annan värld, en annan stad. Som en osynlig betraktare kan han iaktta de som befolkar denna stad. En längtan att få delta i deras liv tar form inom honom.

En natt märker han med ens att han faktiskt befinner sig i själva staden, i en verklig kropp av kött och blod. Till sin stora glädje kan ha börja engagera sig i stadens verksamhet. Det visar sig att staden lever under hot om att bli anfallna av bestialiska inkräktare. Berättarens uppgift blir inte krigarens, utan i stället anförtros han den mycket viktiga uppgiften att sitta i ett särskilt torn och hålla vakt. Så fort han får syn på de hemska bestarna måste han slå larm, så att staden kan skyddas mot angreppet. Hans förmåga att hålla vakt är direkt avgörande för befolkningens överlevnad.

Berättaren beger sig till tornet i fråga och intar sin roll som väktare. De senaste dagarnas anspänning har gett honom sömnbrist. Från sin plats i tornet kan han se den gamla, välkända polstjärnan. Den tycks vilja vagga honom till sömns och det dröjer inte länge förrän han somnar. Det skulle han aldrig ha gjort!

Det är lätt att leva sig in i den frustration och den fasa som drabbar berättaren då han vaknar. Jag tänker inte avslöja vad som händer, för då förstör jag din läsupplevelse. H P Lovecraft berättar med sitt sedvanliga ganska "snirklande" och delvis poetiska språk. Polaris är en tankeväckande och fantasieggande novell, väl värd att läsa.

Hunden

Bortskämda, rika och uttråkade män är inget nytt – sådana fanns helt uppenbart även på H P Lovecrafts tid. Han har valt att skriva om två sådana män i novellen Hunden. Den publicerades första gången 1924 och jag har läst Oskar Källners översättning.

Dramatisk illustration, gjord av Andreas Raninger.

Berättaren och hans kompis är rika, bortskämda och framförallt väldigt uttråkade. Vad ska man ta sig till i en sådan situation för att göra tillvaron lite roligare? Jo, varför inte bli gravplundrare? Sagt och gjort. Berättaren och hans kompis inleder ett mycket "seriöst" plundringståg. De samlar på sig mängder med föremål, kranier, ben, mumier och andra groteska saker från väl utvalda gravar. I det hus där de båda bor tillsammans har de inrett ett hemligt, makabert museum, som innehåller alla deras gravplundringsföremål.

En dag kommer de på att de ska besöka och plundra en alldeles särskild grav i Holland. I denna ska en 500 år gammal "kollega" till dem ligga begravd. De planerar med andra ord att plundra en annan gravplundrares grav! De gräver sig mödosamt ner i den holländska graven, där de hoppas hitta ett speciellt föremål som sägs ska finnas där. Detta är i sin tur plundrat från en ännu äldre grav en gång i tiden. Under arbetets gång kan de höra hundskall i fjärran. Detta är inget de tänker så mycket på, eftersom de har fullt upp med sitt grävande. De blir förtjusta då de finner en amulett om den dödes hals. Den föreställer någon form av sfinx i hundform. Det är precis detta föremål de vill ha till sitt museum!

Väl hemma igen, börjar mystiska och mycket skrämmande saker inträffa. Både berättaren och hans kompis blir väldigt skärrade. Händelserna eskalerar och blir alltmer skrämmande. Kan de båda göra något åt detta eller är de helt i händerna på främmande, skräckinjagande makter?

Hunden är en mycket välskriven och läskig berättelse. Jag kan inte avslöja hur det går, men själv tycker jag att denna novell verkligen kvalar in som en av H P Lovecrafts bättre verk. Läs den och rys, föreslår jag!

Lily och bläckfisken

Lily är en tolvårig tax, och också sin husse Ted Flasks stora kärlek. De har delat livet sedan Lily var liten valp. Denna berättelse – om hunden och hennes husse – är Steven Rowleys debutroman. Emö Malmberg har gjort översättningen till svenska.

Illustration: Jill Tytherleigh.
Omslag: Lars Sundh.

Lily och bläckfisken börjar från slutet, kan man säga. Då läsaren först får möta Lily och Ted har Ted just upptäckt att Lily har en bläckfisk på sitt huvud. Nu är detta förstås inte en riktig bläckfisk, vilket snart står klart för såväl läsaren som människor i Teds och Lilys omgivning. Det är sorgligt nog så att Lily har drabbats av en tumör i huvudet. För Ted är det ändå en bläckfisk, och den är ute efter att roffa åt sig Lily. Ted vill förstås försöka bekämpa denna "bläckfisk" så mycket det bara går och på samma gång göra livet så behagligt och roligt som möjligt för Lily. Han kan överhuvudtaget inte tänka sig att förlora henne till "bläckfisken".

Under berättelsens gång får läsaren lära känna den medelålders Ted och hans liv tillsammans med Lily. De starka banden mellan hund och människa blir mycket tydliga. Även Teds relation med pojkvännen, som svek, kommer till ytan. I sin fantasi gör Ted upp med bläckfisken i ett äventyr utan dess like. Men dessvärre måste han vara realistisk och till sist förstår han att det inte finns något att göra för Lily.

Steven Rowley har skrivit en fantastisk, men också mycket sorglig debutroman. Den stora glädjen i att ha en trogen vän som Lily har Steven fångat alldeles underbart. Men den enorma sorgen över att behöva låta en sådan vän "gå till de sälla jaktmarkerna" är lika fint beskriven. Lily och bläckfisken är en mycket läsvärd bok, utgiven av det lilla, spännande Louise Bäckelin Förlag.