De andra gudarna

Ibland ska man bara låta bli att lägga näsan i blöt. Det fick Barzai den vise lära sig då han, fylld av högmod, ville bestiga Gudarnas berg. Hans öde kan man läsa om i De andra gudarna, som är veckans novell i mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Oskar Källner har gjort översättningen till svenska.

Illustration: Andreas Raninger.

Gudarna hade alltid levt i de högsta bergstopparna. Dessvärre hade de blivit undanträngda av människorna från slätterna, då de drog sig allt längre upp i bergen. Till sist hade gudarna endast en bergstopp kvar att kalla sin egen. Det här beteendet från människornas sida ledde dessutom till att gudarna blev lättretliga och ogästvänliga. De bestämde att ingen människa någonsin fick sätta sin fot på deras berg.

Barzai den vise var djupt bevandrad i ett flertal gamla skrifter, bland annat Hsans sju kryptiska böcker samt de pnakotiska manuskripten från Lomar. Han var helt övertygad om att skulle någon lyckas ta sig upp på gudarnas berg och också ta sig levande ner därifrån, var det han. När tiden var den rätta begav han sig sålunda iväg uppåt bergssidan. Med sig hade han sin lärjunge Atal. Denne var märkbart rädd och tveksam inför hela företaget, något som den övermodige Barzai skyllde på Atals enkla ursprung. Själv var han ju son till en greve och hade bara av den orsaken massor av medfött mod.

Det är en mycket dramatisk bergsbestigning vi får följa i H P Lovecrafts De andra gudarna. Vem som verkligen överlever och vem som får möta gudarna och vad som då sker får man veta om man läser denna mycket tänkvärda novell.