Visor vid vattnet

En både söt, tänkvärd och gripande novell heter Visor vid vattnet. Den är skriven av Lupina Ojala. Från början publicerades den i antologin Stadens väsen, men nu kan man alltså läsa Visor vid vattnet helt fristående och (förstås!) i epub-format.




Omslag: cinna.se.

Meiia är mycket intresserad av sång och musik. Hon sjunger för sig själv och komponerar sina egna visor. En gitarr skulle hon så gärna vilja äga och lära sig spela på. Hon har i smyg iakttagit andra som trakterat detta instrument. En dag slumpar det sig så att någon glömmer sin gitarr på stranden, efter att ha suttit och plinkat lite lagom okunnigt på den. Meiia ser sin chans och lägger beslag på instrumentet. Hon har tittat så ofta och mycket på hur det går till att spela, så hon får inga svårigheter att öva. En dröm vaknar; tänk att få uppträda inför publik! Det finns förstås en svårighet – hon måste dölja sitt ursprung väl.

Meiia är en ovanlig personlighet – naiv och oskuldsfull, men ändå tillräckligt medveten om sitt ursprung, som måste döljas till varje pris. Att läsa om henne är en mycket trevlig upplevelse. Genom hennes ögon får man se människor ur ett annorlunda perspektiv. Meiia är också en fin bekantskap av den anledningen att hon inte låter sig slås ned av en viss motgång. Tvärtom klarar hon att se framåt och låter inte drömmen falna. Jag tycker att du ska läsa den välskrivna novellen Visor vid vattnet och ta reda på vem Meiia egentligen är.

*

Jag har läst Visor vid vattnet som en del i novellutmaningen. Jag placerar den i kategorin "en novell där musik spelar en stor roll".