Tio över ett

Kiruna är en spännande stad, sedd ut mina sörländska ögon. De tillfällen då jag varit där har jag inte kunnat låta bli att fascineras av gruvans omedelbara närhet till själva samhället och den för mig så annorlunda naturen. Dessutom är det ett märkligt faktum att man ska flytta hela staden på grund av gruvan. (Hur kommer det att gå till? Hur kommer det att bli?) Därför kändes det alldeles självklart att läsa den augustprisnominerade ungdomsboken Tio över ett. Den är skriven av Ann-Helén Laestadius.

Omslag: Rebecka Neumann.

Maja är en ung tjej, som bor med sin familj i Kiruna. Hon oroas av att staden ska flyttas. En del hus kommer att få flytta med, medan andra rivs och de som bor där kommer att erbjudas en helt ny bostad. Majas pappa arbetar i gruvan och Maja är också orolig för hans säkerhet. Oron har pö om pö vuxit sig så stor att hon även är orolig för hela stans säkerhet. Varje natt spränger man i gruvan. Maja ställer klockan på tio över ett för att vara beredd på vad som kommer att hända då sprängningen sker kl 01.20. Hon har blivit van att tolka de ljud och markkänningar som sprängningen ger.

På dagarna lever Maja ett normalt tonårsliv. Hon går i skolan, umgås mycket med sin väninna Julia och deltar i en bokklubb. Hon är kär i Albin och spanar i smyg på honom. Allting är alldeles normalt på ytan – ända tills den nattliga oron kommer ifatt Maja.

Tio över ett är en väldigt bra bok. Jag lärde mig mycket av den; dels allting som händer med Kiruna och gruvan och dels hur det är att drabbas av panikångest. Ann-Helén har verkligen fått mig än mer intresserad av Kiruna och dess framtid genom att visa mig staden genom en liten, orolig invånares ögon. Nu håller jag tummarna för att boken blir en Augustprisvinnare – det förtjänar den verkligen.