Sociala medier i moderna berättelser

Idag välkomnar jag min hemliga gäst till bloggen. Det är ingen mindre än Lova Lovén – författare till många fina fantasifulla och skräckinjagande noveller! Just idag är det premiär för hennes bok Trojanerna, som verkar vara både spännande och tankeväckande. Grattis, Lova, till din fina bok, vars stilfulla omslag är skapat av Thijs de Vries. Nu är ordet ditt i resten av detta inlägg.

*

Fotograf: R Bowler-Brooks.

Tekniken har som bekant stormat fram i en hisnande hastighet de senaste åren. Det slog mig medan jag skrev Trojanerna, det att boken hade varit fullkomligt obegriplig för tjugo år sedan. Sociala medier förekommer i handlingen, och det blir allt vanligare att moderna berättelser innehåller allt som många använder dagligen, som Facebook, Twitter, Instagram och Snapchat. För att bara nämna några.

Fiktion speglar verkligheten, och det är så mycket mer idag som rullar på i cyberrymden medan resten av verkligheten händer öga mot öga. Information letas och verifieras, dialoger och gräl utspelar sig, ibland mer eller mindre samtidigt som annat händer i den ”verkliga” världen. Det är en utmaning att hitta en balans i det, särskilt eftersom balansen ofta saknas i verkligheten. Huvudpersonerna har ofta mer kontroll över sina nätvanor än många verkliga människor, tycker jag (eller så är det bara så att det är jag som har bristande kontroll och fingrar på skärmen i tid och otid).

Men jag tror ändå att det är något som författare idag måste förhålla sig till på något sätt. Om det finns en viktig del av handlingen som sker digitalt och hur det kan beskrivas på ett sätt som inte stör berättelsens flöde.

I Trojanerna jobbar en av huvudkaraktärerna inom kommunikation, och ställs inför problematiken med sociala medier under krissituationer. Att kriskommunikation ofta handlar om att vara snabbt ute med korrekt information – innan någon annan fyller tomrummet med spekulationer. Om det inte finns tillräckligt bekräftad information att gå ut med till allmänheten gör det situationen mycket svårare.

Och från allmänhetens perspektiv, med instagram, youtube, twitter och så vidare, hur mycket kan egentligen hända innan det blir dokumenterat? De allra flesta katastrofer väller ut i informationsflödet på nolltid. Ögonvittnen beskriver ofta situationen snabbare än nyhetskanaler. Det brukar finnas gott om information, problemet brukar snarare vara att det är svårt att veta vad som är korrekt.

Men hur mycket kan egentligen hända utan att det inte finns någon information tillgänglig? Vilken typ av kris rör det sig om då?

Utan att avslöja för mycket kan jag säga att åtminstone Sveriges krisförberedelser inte täcker något som trojanerna.

Förutom sociala medie-appar på våra smarta telefoner, vad har vi mer? Jo, e-böcker. Kanske väljer du att läsa Trojanerna som e-bok snarare än det traditionella formatet. Det är praktiskt, särskilt om du är på resande fot. Själv brukar jag gilla att ha telefonen full av böcker, men det är inte som om bokhyllan har krympt. Nej, jag har böckerna i tryck också. En vän kallade det att ”dubbelparkera”.

Har ingen aning om hur många som dubbelparkerar där ute, men jag tror inte att jag är den enda.