Boken

Att läsa böcker är bra – det vet vi ju alla. Men riktigt alla böcker är kanske inte lämpliga. Så är det om man ska tro berättaren i H P Lovecrafts novell Boken. Om jag förstått saken rätt är detta en berättelse som publicerades postumt. Den kom ut år 1938 – året efter H P Lovecrafts död. Oskar Källner har översatt den till svenska.

Illustration: Andreas Raninger.

Berättaren har fått tag på en mycket gammal bok – så uråldrig att den uppenbarligen är handskriven av någon halvgalen munk långt före boktryckarkonstens födelse. Några sidor fattas i boken, men de övriga lockar berättaren in en rentav beroendeframkallande process. Redan bara innehavet av boken fyller honom med aningar av ondskans makt. När berättaren väl fattar mod, och finner tillfälle att ostört läsa boken, ser han att den är full av formler och verser. Om han börjar mässa dessa kan han öppna portaler till andra dimensioner. Men allting har ett pris. Så även för den som tar sig genom dessa portaler. Frågan är om det är värt det.

Boken är en kort, mystisk berättelse, som jag läst som en del av mitt projekt Lördagar med Lovecraft. Faktum är att jag behövde läsa den flera gånger för att komma underfund med den. Frågan är om H P Lovecraft kände sig "färdig" med novellen, eller om han hade tänkt sig en fortsättning. Varför fattades det till exempel sidor i den mystiska gamla boken? Det skulle jag gärna vilja veta.