Ända in i märgen

Hästtjejen Annika var ute och red då hästen blev rädd och föll i sken. Annika föll av och bröt nacken. Från att ha varit en aktiv ung kvinna blev hon helt beroende av andra för att utföra minsta lilla syssla. Sina upplevelser, under tiden från olyckan och framåt, beskriver hon i sin bok Ända in i märgen.

Omslag: Designstudioe.com.

Då boken inleds har det gått en tid sedan olyckan inträffade. Annika vaknar upp på intensiven och har svårt att förstå vad som egentligen hänt. Insikten kommer och med den så många tankar om den nya och främmande tillvaron med en kropp som inte längre kan styras av henne själv. Läsaren får följa Annika på hennes "resa" från intensivvårdsavdelningen till andra vårdenheter och slutligen till det faktum att hon ska skapa sig ett fungerande vardagsliv i det egna hemmet och med aktiviteter av olika slag ute i samhället.

Att läsa Ända in i märgen är mycket tankeväckande. Annika delar öppet och väldigt modigt med sig av sina upplevelser, tankar, svårigheter och glädjeämnen. Att på detta sätt få "inifrånperspektivet" på hur det är att vara helt beroende av andra ger mig en föreställning om hur det kan vara. Naturligtvis går det inte att förstå helt och hållet, men genom Annikas välskrivna berättelse kan jag ana hur det är. Avsnitten som berättar om hur färdtjänsten fungerar (eller rättare sagt inte fungerar), hur en viss busschaufför uttalar sig och en viss butiksinnehavare beter sig gör mig så arg! Då spelar det ingen roll att jag inte vet exakt hur det är att vara förlamad – kränkningarna Annika utsätts för är bedrövliga rentut sagt. Och då ska vi inte tala om hur tilldelningen av personlig assistans går till ...

För mig ger boken också verkligen perspektiv på livet. Den får mig att fundera på allt jag tar för givet; allt jag gör varje dag utan att tänka på det, oavsett om det handlar om små eller stora aktiviter. Jag är tacksam över att min kropp fungerar som den ska, men jag är också tacksam mot Annika för att hon visar mig att livet inte på något sätt är "slut" för att man blir förlamad.

När jag först funderade på vem som borde läsa den här boken, föll min tanke på vårdpersonal av olika kategorier. Men sedan insåg jag att de som verkligen måste läsa den är politiker, beslutsfattare på olika myndigheter, chefer på vårdboenden och andra befattningshavare, som sitter med "pengapåsen i famnen" och makten att styra och ställa med andra människors liv. För dessa borde Annikas bok vara obligatorisk läsning! Alla vi andra – oavsett om vi är busschaufförer, butiksinnehavare eller medmänniskor i största allmänhet – kommer också att lära oss väldigt mycket genom att ta del av Annikas tankar och erfarenheter. Detta är en mycket viktig bok. Läs den!

PS Om du vill höra Annika, hennes make samt hennes vän Martina berätta om tillvaron, kan jag rekommendera dessa filmklipp ...

... Om du läser boken och skulle vilja prata om den, är du välkommen till nästa bokchatt i den bokcirkel jag är med i. Vi chattar om boken i mitten av januari. Mer information finner du på Boktokigs blogg när tillfället närmar sig. DS