Vitt hav

Jag läste Roy Jacobsens De osynliga förra året, och tyckte mycket om den. Eftersom den lämnade mig med funderingar på hur det skulle gå för huvudpersonen Ingrid, såg jag väldigt mycket fram emot att få läsa fortsättningen. Inte konstigt att jag kastade mig över Vitt hav, så fort den kom ut. Det är återigen Staffan Söderblom som står för översättningen till svenska.

Omslag: Stian Hole.

I Vitt hav får läsaren möta en äldre Ingrid. Hon har hunnit komma upp i trettioårsåldern och hennes Norge är präglat av andra världskriget. Genom att arbeta i fiskfabriken på fastlandet har Ingrid lyckats försörja sig. Men då berättelsen inleds har hon bestämt sig för att flytta ut på Barrøya igen och försöka klara sig på vad ön och havet kan ge henne. De få, som numera är hennes närmaste familj, bor utspridda över Norge. Ingrid blir med andra ord ensam på Barrøya, men hoppas att de andra snart ska återkomma, trots att hon själv är dålig på att hålla kontakten med dem. Hon rustar för vintern, men anar inte vad som snart ska komma att inträffa. Först ser hon enstaka tecken, så småningom allt fler. Tills plötligt en dag då hon finner något livsavgörande i sina uthus. Efter det blir sig livet inte likt. Det Ingrid finner får konsekvenser. Något händer på ön, som till och med leder till att hon själv hamnar på sjukhus. Hon minns inledningsvis inte varför, men sakta men säkert kommer glimtar av händelserna tillbaka.

Jag gillar verkligen Roy Jacobsens lågmälda språk och stillsamma berättarteknik. Även om jag inte har personlig erfarenhet av att bo på en ö under sådana förhållanden som Ingrid, gör Roy det ändå lätt att försöka sätta sig in i hur det kunde vara. Ingrid har inte bara den karga naturen att kämpa med – i Vitt hav måste hon också hantera krigets verkningar på olika sätt. Det är tur att hon är en så praktisk kvinna, med stort civilkurage, även om jag (med min nutida, "moderna" världsbild) ibland måste anstränga mig för att förstå vissa av hennes val. Det är en mycket gripande och fängslande berättelse, som verkligen engagerar mig. Jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken. Blir du nyfiken, tycker jag ändå att du ska börja med att läsa De osynliga, om du inte redan gjort det. Då får du nämligen en grundläggande förståelse för Ingrid, hennes liv och hennes sätt att förhålla sig till tillvaron på Barrøya. När du sedan har läst Vitt hav, tycker jag att du ska granska omslaget en gång till och riktigt noga.