Erich Zanns musik

Omslaget till den här novellen har länge lockat mig och fått mig att undra vem Erich Zann är och vilken slags musik han spelar. Nu är det dags att ta reda på det! Här kommer Lördagar med Lovecraft och novellen Erich Zanns musik. Den publicerades första gången 1922 och är nu nyöversatt till svenska av Oskar Källner.

Andreas Raninger imponerar
med ytterligare ett fint omslag!

Erich Zann är en mycket gammal och stum man, som spelar viola da gamba. Han gör framträdanden på den lokala teatern om kvällarna, men spelar givetvis mycket hemma på nätterna. Novellens berättare – en fattig student – flyttar in i samma hus som Erich. Huset är speciellt och ligger i ett mycket udda kvarter i staden. Det rum som berättaren har råd att hyra ligger på ett våningsplan inte långt från Erichs vindsvåning. Därför kan berättaren höra då Erich övar. Han spelar helt otroliga musikstycken med toner så ovanliga och fina att berättaren bara måste söka upp spelmannen. Berättaren ber att få komma och lyssna då Erich övar hemma i sitt vindsrum. Lite motvilligt ger Erich med sig. Berättaren låter sig fascineras av ganska vanliga musikstycken ett tag, men avslöjar sedan att han hört Erich spela alldeles fantastiska stycken. Då han gnolar lite för att visa Erich vad han menar, blir Erich som förbytt. Genast ser han både rädd och jagad ut. Genom att skriva ner sitt budskap på papper, får han berättaren att lova att byta hyresrum till ett längre ner i huset. Det är helt tydligt att ingen får höra då Erich spelar sina speciella stycken. Berättaren kan ändå inte släppa taget om den fina musiken, utan besöker Erich flera gånger. En gång blir den sista, och det berättaren då får uppleva får honom att springande fly från huset. Då han senare vill söka sig tillbaka dit och försöka finna Erich igen, kan han vare sig hitta gatan eller kvarteret där allting utspelade sig. Det är som om allting har gått upp i rök.

Erich Zanns musik är verkligen en fantasieggande berättelse. Lovecraft överlåter en hel del åt läsarens fantasi på ett sätt som verkligen utmanar tankarna. Den här novellen kommer att stanna länge i mitt huvud just för att den får mig att fundera så mycket på Erich, hans fantastiska musik och det märkliga huset där han bodde. Nu vet jag lite mer om Erich, men frågorna har typiskt nog blivit fler. Erich Zanns musik, i omsorgsfull översättning av Oskar Källner, är verkligen en läsvärd berättelse.