![]() |
Omslag: Jennie Ekström. |
Fröknarna Wilcox bedriver flickskoleinternat. Det är givetvis av betydelse för skolans ekonomi att välbeställda elever skrivs in. Därför blir fröknarna extra intresserade då en elegant vagn anländer till skolan och det visar sig att en förmögen herre, mr Fitzgibbon, vill skriva in sin dotter med omedelbar verkan.
Terminen fortlöper och unga miss Fitzgibbon skäms bort in absurdum av fröknarna Wilcox. Däremot har hon svårt att få vänner bland de övriga flickorna. Då julen närmar sig, skriver den ena fröken Wilcox till samtliga familjer för att klargöra om respektive flicka ska stanna på internatet över storhelgen eller åka hem. Alla föräldrarna svarar – utom miss Fitzgibbons.
Fröknarna Wilcox fattar misstankar och ber en manlig bekant att resa till det av mr Fitzgibbon uppgivna godset och söka efter honom där. Då deras bekant återkommer har han märkliga nyheter med sig.
Det är så synd att Charlotte Brontë aldrig fullföljde den här romanidén. Jag är helt övertygad om att det hade blivit en mycket spännande bok. Nu lämnas läsaren att på egen hand fundera på vad som skulle kunna inträffa efter dessa båda första kapitel. En som inte nöjde sig med att bara fundera på sin kammare var den irländska författarinnan Clare Boylan. Hon skrev en fortsättning på Charlottes inledande kapitel. Boken heter Emma Brown, publicerades 2003 och finns endast som
*
Jag har läst Emma – ett fragment som en del i novellutmaningen. Jag placerar denna berättelse i kategorin "en novell som är skriven på 1800-talet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar