Det sällsamma gamla huset i dimman

Mina Lördagar med Lovecraft har nu fört mig till en novell, som verkligen är fantasieggande. Den heter Det sällsamma gamla huset i dimman. H P Lovecraft skrev denna berättelse 1926 och fick den publicerad 1931. Den nyaste översättningen till svenska står Oskar Källner för.

Lockande omslag, ritat av Andreas Raninger.

Ovanför den gamla kuststaden Kingsport reser sig en häpnadsväckande hög klippa. Längst upp på den ligger ett litet hus. Det tycks vara lika urgammalt som själva klippan och verkar balansera längst ut på dess spets. Någon bor där, för på kvällarna lyser det från fönstren. Men invånarna i Kingsport har aldrig vågat sig upp dit.

En dag kommer filosofen Thomas Olney till orten med sin familj. Han är utarbetad och försöker finna ro vid kusten. Men han är också en drömmare och tycker sig behöva helt nya utmaningar i sitt liv. En dag bestämmer han sig därför för att genomföra den oändligt långa och mödosamma vandringen upp till det märkliga lilla huset på klippan. Bara själva vandringen i sig är en upplevelse. (Hur tar man sig till exempel in i ett hus, vars enda dörr vetter rakt ut vid den tvärbranta klippkanten, som stupar tusentals meter ner i havet?) När han väl kommer in i stugan och möter den som bor där, får han uppleva sällsamma saker, som han knappast kunnat ana. Thomas Olney är inte samme man då han kommer ner från klippan igen, som när han gick upp för den.

Det sällsamma gamla huset i dimman är en tänkvärd berättelse om drömmar och förhoppningar, rastlöshet och betydelsen av att låta vissa saker förbli som de alltid har varit. Mycket läsvärt!

*

Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.