Azathoth

Denna lördag blir det en mycket kort berättelse från H P Lovecrafts penna. Azathoth publicerades första gången 1938, det vill säga året efter författarens död. Det är på sin plats att göra ett förtydligande här; Azathoth är dels en gudavarelse i den Lovecraftska mytologin, och dels ett fragment till en oavslutad berättelse. Det jag läst idag är den sistnämnda. Oskar Källner har gjort en nyöversättning av Azathoth.

Vackert och drömlikt omslag.
Illustratör: Andreas Raninger

Drömmar spelar roll i huvudpersonens liv i denna berättelse. Han lever i stadsmiljö och tycks inte trivas med det. Genom sitt fönster kan han varje natt skymta stjärnhimlen och detta ger näring åt drömmarna. Han har till och med namngivit de stjärnor han kan se. Slutligen upplever han hur han på något sätt beger sig iväg från sin trista miljö och lever helt i en vacker drömvärld.

Det märks att Azathoth är en oavslutad berättelse. Den är poetiskt och drömmande skriven, med en ganska stor portion kritik mot grå och trist stadsmiljö. Den som i likhet med huvudpersonen inte heller gillar grå betong och höga hus kan känna igen sig i längtan bort till något annat och mycket vackrare. Läsaren blir lämnad i det faktum att huvudpersonen tycks ha lämnat sin trista vardagsmiljö. Men hur det egentligen gick till, och om det eventuellt kommer att inträffa något mer, får man använda sin egen fantasi till att fundera på.

*

Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.