Manolitas tre bröllop

Nu ska jag berätta om en bok som grep så mycket tag i mig att jag knappt kunde släppa den. Den heter Manolitas tre bröllop och är skriven av Almudena Grandes. Den svenska översättningen* är gjord av Yvonne Blank och Marika Gedin. Boken är en rejäl tegelsten**, så se till att du har gott om tid då du ska läsa den, för det är stor risk att du vill hänfalla åt sträckläsning.

Omslag: Anders Timrén.

Tänk dig att du framför dig i soffan hemma i vardagsrummet har besök av en grupp människor, som alla har genomlevt den svåra tiden då Spanien styrdes av general Franco. De här människorna tillhörde "fel sida" sett ur politisk synvinkel, så deras liv var ytterst svårt.

Manolita Perales heter en av dem som sitter framför dig, och det är också hon som inleder "samtalet" och som har mycket att berätta. Hon ville från början inte alls bli indragen i något som hade med politik att göra. Hon fick smeknamnet Fröken Jag-vill-inte-bli-indragen av sin familj och sina vänner. Men det spanska inbördeskriget och det därpå följande diktatoriska styret drabbade hennes vardagsliv i Madrid med full kraft ändå. Hennes far och styvmor hamnar i fängelse efter kriget. Storasyster Manolita, som själv är i tonåren, måste alldeles ensam ta hand om två små tvillingbröder, en liten syster och en något äldre syster. Förutsättningarna är urusla; det finns knapphändigt med mat, stora svårigheter att få jobb och deras bostad konfiskeras. Hennes politiskt aktive storebror kan endast hjälpa till sporadiskt, eftersom han tvingas gå under jorden och hålla sig väl gömd.

Manolita berättar inte ensam om hur det var att leva i Spanien vid denna tid. Både hennes bror, den äldre av småsystrarna och några andra betydelsefulla personer hjälper henne att inför dig förtydliga hur illa det var. Känslan av att de här personerna sitter framför dig och berättar ur hjärtat är tydlig genom Almudena Grandes sätt att disponera boken. Precis som då någon berättar i verkligheten, inleds berättelsen vid en tidpunkt, hoppar sedan bakåt och framåt allt eftersom berättaren kommer på viktiga händelser som behöver förtydligas. Genom att alla kommer till tals får du pö om pö en tydlig bild av vad som hände i deras liv från 1930-talet och fram till ungefär 1950-talet. Svält, umbäranden och mycket svåra förhållanden präglar vardagen för de som inte sitter fängslade. Är man tillfångatagen har man det om möjligt ännu svårare. Risken att bli torterad och arkebuserad är överhängande. Med en stor portion "tur" kan man bli dömd till trettio år i fängelse. Allt för att man tryckte ett flygblad med "fel" politisk inriktning. Barnen till fångarna far många gånger mycket illa genom att de tvingas till slavarbete under fruktansvärda former.

Manolitas tre bröllop är en fantastiskt bra bok. Jag måste medge att jag inte var särskilt kunnig i den spanska 1900-talshistorien tidigare. Men nu har jag fått en mycket gripande bild av vad som försiggick i landet på den tiden. Almudena skildrar som tur är inte blodiga detaljer av tortyr, men det räcker gott med allt annat för att man ska bli gripen och tårögd å spanjorernas vägnar. Jag kan verkligen rekommendera den här boken åt dig som vill läsa en verklighetsbaserad historisk roman. I slutet av boken berättar Almudena Grandes mer om bokens uppkomst och vad som inspirerat henne att skriva den, vilket är mycket intressant att ta del av. Hon var gäst på Författarscenen på Malmö Stadsbibliotek häromdagen, och det kan du läsa om i en artikel i Sydsvenskan. Manolitas tre bröllop är den andra boken i en planerad svit om totalt sex böcker, som alla ska handla om Francotiden i Spanien. Nu är jag mycket sugen på att läsa den första, vilken jag missat, nämligen Pojken som läste Jules Verne.

*Översättningen tycker jag är välgjord – med ett mycket irriterande och chockerande undantag. Om en femåring säger "Jag kunde inte välja vilken domare som skulle gifta oss." hade jag haft förståelse för felsägningen. Men när professionella översättare skriver så ... det är riktigt illa. Det är möjligt att man uttrycker sig så på spanska, men man gör det definitivt inte på svenska, och det tycker jag att översättare borde veta. :-/

**En fördel med att läsa eböcker är att du inte märker att du håller en tegelstensroman i händerna. ;-)

Emma – ett fragment

Ett fragment av Emma ... en början på en spännande historia, som tyvärr aldrig fick ett slut ... det är veckans "novell" till novellutmaningen. Det var Charlotte Brontë, som påbörjade denna berättelse 1853. Hon gifte sig 1854 och maken var inte särskilt uppmuntrande avseende hennes skrivande. Då Charlotte dog 1855 var detta romanfragment fortfarande bara påbörjat med två kapitel. Gun-Britt Sundström har gjort översättningen till svenska.

Omslag: Jennie Ekström.

Fröknarna Wilcox bedriver flickskoleinternat. Det är givetvis av betydelse för skolans ekonomi att välbeställda elever skrivs in. Därför blir fröknarna extra intresserade då en elegant vagn anländer till skolan och det visar sig att en förmögen herre, mr Fitzgibbon, vill skriva in sin dotter med omedelbar verkan.

Terminen fortlöper och unga miss Fitzgibbon skäms bort in absurdum av fröknarna Wilcox. Däremot har hon svårt att få vänner bland de övriga flickorna. Då julen närmar sig, skriver den ena fröken Wilcox till samtliga familjer för att klargöra om respektive flicka ska stanna på internatet över storhelgen eller åka hem. Alla föräldrarna svarar – utom miss Fitzgibbons.

Fröknarna Wilcox fattar misstankar och ber en manlig bekant att resa till det av mr Fitzgibbon uppgivna godset och söka efter honom där. Då deras bekant återkommer har han märkliga nyheter med sig.

Det är så synd att Charlotte Brontë aldrig fullföljde den här romanidén. Jag är helt övertygad om att det hade blivit en mycket spännande bok. Nu lämnas läsaren att på egen hand fundera på vad som skulle kunna inträffa efter dessa båda första kapitel. En som inte nöjde sig med att bara fundera på sin kammare var den irländska författarinnan Clare Boylan. Hon skrev en fortsättning på Charlottes inledande kapitel. Boken heter Emma Brown, publicerades 2003 och finns endast som pappersbok önske-ebok på engelska. Den som är väldigt nyfiken på fortsättningen på Charlottes romanfragment kan med andra ord fördjupa sig i Clare Boylans bok.

*

Jag har läst Emma – ett fragment som en del i novellutmaningen. Jag placerar denna berättelse i kategorin "en novell som är skriven på 1800-talet".

Främlingen

Vad vore en lördag utan Lovecraft? Nej, jag tänkte väl det. Lördagar med Lovecraft kan man inte missa. Sent omsider kommer här dagens H P Lovecraft-novell. Den heter Främlingen och publicerades första gången 1926. Genom Oskar Källner finns den nu i ny översättning till svenska.

Vacker illustration gjord av Andreas Raninger.

Berättaren i Främlingen tycks ha genomlevt en mycket märklig barndom. I total isolering, och med knapphändig information om sitt ursprung, har han vuxit upp i ett slott så mörkt och drypande av fukt att hans längtan ut och bort bara vuxit sig allt större genom åren. Han anar att han, genom att klättra upp i ett delvis raserat och mycket högt torn, skulle kunna blicka ut över den omgivande mörka skogen, vars träd är så höga att de förmörkar hela slottet.

En dag är tiden mogen och han tar sig an den mödosamma uppgiften att klättra uppför tornets väggar. Rätt vad det är når han ett våningsplan varifrån han genom en öppning skulle kunna blicka ut. Han förväntar sig att se ner på trädtopparna, eftersom han klättrat mycket högt upp. Döm om hans förvåning då han genom öppningen kan kliva rakt ut i marknivå. En vit, vindlande grusgång leder genom en kyrkogård och en urgammal kyrka syns framför hans ögon.

Berättaren ger sig ut på vandring i denna nya värld, som han ändå vagt känner igen. Hans steg leder honom efter några timmars vandring till ett annat slott. Det är väl upplyst och då berättaren tittar in genom de öppna fönstren ser han ett sällskap som glatt festar. Lycklig över att äntligen vara i andras sällskap, att få delta i glädje och fest, bestämmer sig berättaren för att kliva in i slottet. I samma stund som han full av förnöjsamhet stiger över tröskeln får han uppleva sitt livs absolut värsta ögonblick!

Främlingen är en novell, som vaggar in läsaren i funderingar över vem berättaren kan vara. Länge förblir man i vissa tankar om detta, innan H P Lovecraft låter novellen ta en ny vändning då sanningen plötsligt uppenbaras för både berättaren och läsaren. Spännande! En klart läsvärd berättelse!

Nomineringar till årets Augustpris

Igår offentliggjordes de nominerade titlarna till årets Augustpris. Låt oss titta närmare på vilka de är och om de finns utgivna i epubformat.

Auguststatyetten, som Augustprisvinnarna får,
är utformad av konstnären Mikael Fare.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok:

Aftonland, skriven av Therese Bohman, finns som ebok.

djupa kärlek ingen, skriven av Ann Jäderlund, finns inte som ebok.

Välkommen till Amerika, skriven av Linda Boström Knausgård, finns som ebok.

En dramatikers dagbok 20132015, skriven av Lars Norén, finns inte som ebok.

Eländet, skriven av Andrzej Tichý, finns som ebok.

De polyglotta älskarna, skriven av Lina Wolff, finns som ebok.

Nominerade till Årets svenska fackbok:

Gutenberggalaxens nova: En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, skriven av Nina Burton, finns inte som ebok.

Arktis. Liv i en värld av is och snö, skriven av Felix Heintzenberg och Ole Jørgen Liodden, finns inte som ebok.

Glömskans bibliotek: En essä om demens, vansinne och litteratur, skriven av Ulf Karl Olov Nilsson, finns som ebok.

Skotten i Köpenhamn: Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser, skriven av Niklas Orrenius, finns som ebok.

Fattigfällan, skriven av Charlotta von Zweigbergk, finns som ebok.

1947, skriven av Elisabeth Åsbrink, finns som ebok.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok:

Idag vet jag inte vem jag är, skriven av Ida Sundin Asp, finns inte som ebok.

Ormbunkslandet, skriven av Elin Bengtsson, finns som ebok.

Tio över ett, skriven av Ann-Helén Laestadius, finns som ebok.

Oj, en polis, skriven av Eva Lindström, finns inte som ebok.

Djur som ingen sett utom vi, skriven av Ulf Stark och Linda Bondestam, finns inte som ebok.

Åka buss, skriven av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta, finns inte som ebok.

I runda slängar kan man säga att hälften av titlarna finns som eböcker. Faktaböcker med många bilder, poesi samt bilderböcker för barn brukar tyvärr sällan finnas i detta format, även om ePub3 skulle kunna vara en lösning.

Personligen ser jag fram emot att läsa Tio över ett. Kiruna är en fascinerande ort för en sörlänning som jag. Tänk bara att hela stan ska flyttas!

Det enda rätta

I aftonens bokcirkelchatt diskuterade vi* Det enda rätta, som är skriven av Charlotte Rogan. Den allra första boken vi läste i vår bokcirkel var hennes Livbåten. Jag kan tänka mig att jag hade höga förväntningar på Det enda rätta, för Livbåten var så bra, spännande och tänkvärd. Thomas Andersson har översatt Det enda rätta till svenska.

Omslag: Designstudioe.com.

Jag ska dock genast medge att jag blev så uttråkad av Det enda rätta, så att jag inte läste färdigt boken. Därför kan jag inte på ett bra sätt berätta vad den handlar om. Charlotte väljer att berätta två parallella historier. Inom dessa båda historier får en mängd olika människor komma till tals och föra berättelsen framåt. En del författare lyckas väldigt väl då de berättar ur olika perspektiv, men i det här fallet blir det helt enkelt för mycket. Dessutom går det alltför långsamt framåt utan att något spännande eller lockande inträffar.

Det visade sig att mina bokcirkelvänner också var missnöjda med boken. De var dock så duktiga att de kämpat sig ända fram till slutet. Vi var eniga om att en av huvudpersonerna, Maggie, gott kunnat få en helt egen bok, där hon skulle fått berätta sin historia "ostörd". Även den parallella berättelsen om soldaterna kunde förtjänat en egen bok.

För dig, som ändå undrar vad boken handlar om, lånar jag härmed in förlagets text:

"En dag råkar Maggie Rayburn, på ren impuls, stjäla ett komprometterande dokument från sin chefs skrivbord. När upptäckten leder till att fler bedrägerier uppdagas tvingas hon, av de hon trodde var sina vänner, att välja: sanningen eller dem.

Samtidigt i Irak har kapten Sinclair utfärdat en förhastad order med dödlig utgång. Men hans önskan att åtgärda misstaget verkar kunna leda till än mer katastrofala effekter.

I Livbåten skrev Charlotte Rogan om människans skrupellösa förmåga att rationalisera bort sin nästas rätt till livet. I Det enda rätta vänder hon på resonemanget. Här möts vi av människor som strävar efter att göra det som är rätt och riktigt – frågan är bara för vem, och till vilket pris?

Med avslöjande perspektivbyten undersöks sambanden mellan vitt skilda människors liv och konsekvenserna av att följa sitt eget hjärtas röst."

Vill du läsa något av Charlotte Rogan, rekommenderar jag Livbåten i stället. Den är riktigt bra. Du hittar min recension genom denna länk.

*Vi är Bokmumriken, Milla på Millas hälsoblogg, Boktokig och jag.

De kallade mig Blyger

Jag läste egentligen den här boken för flera år sedan, före den här bloggens tillkomst. Men det är en så bra samling berättelser. Därför började jag bläddra i den och läsa igen. De andra sagornas bok, skriven av Emma Lundqvist, är både välskriven, tänkvärd och humoristisk på en gång.

Omslag: Frida Edman.

I sagan De kallade mig Blyger får läsaren möta Guillermo. Han är mycket kortvuxen till skillnad från sin övriga familj. För detta blir han mobbad, både under uppväxten och då han som ung vuxen börjar jobba i en diamantgruva. Trots att han är mycket duktig på att svinga hackan och finna de eftertraktade ädelstenarna behandlas han illa. Han drar sig undan och ger sig av från det samhälle där han vuxit upp. Efter flera månaders liv på luffen hör Guillermo talas om "Dvärgagruvan" och hoppet om att kanske kunna få jobb där väcks. Han har turen att få provjobba, eftersom gruvlaget på sex kortvuxna personer saknar en medlem. Guillermo har äntligen funnit en plats och ett sammanhang där han trivs. Han delar bostad med de övriga sex i laget och allt är frid och fröjd. I likhet med kamraterna, får Guillermo ett smeknamn. I hans fall blir det Blyger.

En dag kommer arbetslaget hem till sin stuga och finner en ung kvinna där. De erbjuder henne bostad och husrum mot att hon sköter deras hushåll. Kvinnan är märklig på så sätt att hon omges av skogens vilda djur, som gärna söker hennes sällskap. De sju arbetskamraterna och kvinnan inrättar ett trivsamt liv tillsammans och den unge Guillermo blir snart handlöst förälskad. Hans blyghet hindrar honom dock från att närma sig kvinnan. Livet fortsätter under trevliga former, ända tills den dag då de sju arbetskamraterna kommer hem och finner den unga kvinnan livlös. Guillermo är otröstlig. Hur ska detta sluta?

Emmas berättelse om Guillermo är förstås en travesti på en känd saga. Det är riktigt roligt och intressant att få läsa den ur hans synvinkel. Emma är en duktig skribent och hela sagosamlingen, där berättelserna ger en annan vinkel på kända sagor, är mycket läsvärd. Man gör bäst i att läsa den från början till slut, eftersom vissa av delarna binder samman de övriga. Det bör dock påpekas att detta är sagor för vuxna.

*

Jag har läst De kallade mig Blyger som en del i novellutmaningen. Jag placerar denna berättelse i kategorin "en novell där huvudpersonen är förälskad".

Erich Zanns musik

Omslaget till den här novellen har länge lockat mig och fått mig att undra vem Erich Zann är och vilken slags musik han spelar. Nu är det dags att ta reda på det! Här kommer Lördagar med Lovecraft och novellen Erich Zanns musik. Den publicerades första gången 1922 och är nu nyöversatt till svenska av Oskar Källner.

Andreas Raninger imponerar
med ytterligare ett fint omslag!

Erich Zann är en mycket gammal och stum man, som spelar viola da gamba. Han gör framträdanden på den lokala teatern om kvällarna, men spelar givetvis mycket hemma på nätterna. Novellens berättare – en fattig student – flyttar in i samma hus som Erich. Huset är speciellt och ligger i ett mycket udda kvarter i staden. Det rum som berättaren har råd att hyra ligger på ett våningsplan inte långt från Erichs vindsvåning. Därför kan berättaren höra då Erich övar. Han spelar helt otroliga musikstycken med toner så ovanliga och fina att berättaren bara måste söka upp spelmannen. Berättaren ber att få komma och lyssna då Erich övar hemma i sitt vindsrum. Lite motvilligt ger Erich med sig. Berättaren låter sig fascineras av ganska vanliga musikstycken ett tag, men avslöjar sedan att han hört Erich spela alldeles fantastiska stycken. Då han gnolar lite för att visa Erich vad han menar, blir Erich som förbytt. Genast ser han både rädd och jagad ut. Genom att skriva ner sitt budskap på papper, får han berättaren att lova att byta hyresrum till ett längre ner i huset. Det är helt tydligt att ingen får höra då Erich spelar sina speciella stycken. Berättaren kan ändå inte släppa taget om den fina musiken, utan besöker Erich flera gånger. En gång blir den sista, och det berättaren då får uppleva får honom att springande fly från huset. Då han senare vill söka sig tillbaka dit och försöka finna Erich igen, kan han vare sig hitta gatan eller kvarteret där allting utspelade sig. Det är som om allting har gått upp i rök.

Erich Zanns musik är verkligen en fantasieggande berättelse. Lovecraft överlåter en hel del åt läsarens fantasi på ett sätt som verkligen utmanar tankarna. Den här novellen kommer att stanna länge i mitt huvud just för att den får mig att fundera så mycket på Erich, hans fantastiska musik och det märkliga huset där han bodde. Nu vet jag lite mer om Erich, men frågorna har typiskt nog blivit fler. Erich Zanns musik, i omsorgsfull översättning av Oskar Källner, är verkligen en läsvärd berättelse.

Den gamla bokens dagar

Förra hösten besökte jag en mycket intressant mässa för antikvariska böcker. Det var väldigt trevligt och mina erfarenheter från den gången finner du genom denna länk. Nu är det dags för årets upplaga av Den gamla bokens dagar.

Bild via Bokhistoriska Sällskapet.

Läs mer på Bokhistoriska Sällskapets hemsida. Jag kan verkligen rekommendera ett besök om du gillar antikvariska klenoder! :-)

Sommarhuset

Jag läste Tisdagsklubben och blev förtjust i den. Därför ville jag gärna läsa fler av de böcker som Anna Fredriksson skrivit. Denna gång föll valet på Sommarhuset.

Omslag: Pär Wickholm.

Eva befinner sig mitt i livet, med en son som precis är på väg att flytta hemifrån. Då avlider hennes mamma helt oväntat. Eva måste tackla både sin stora sorg efter mamman samt bouppteckningen. Hon har två yngre syskon, en syster och en bror, som hon inte haft särskilt mycket kontakt med i vuxen ålder. Dessa ska Eva nu dela arvet med. Eva är helt övertygad om att det är hon som ska ärva mammans sommarhus ute i skärgården. Det är nämligen bara hon själv och mamman som tillbringat tid där. Det är bara de som har lagt ner pengar och tid på skötsel och underhåll. Syskonen har inte visat något intresse alls för det där sommarhuset. Inte förrän nu. Det visar sig att mamman inte skrivit något alls om huset i sitt testamente. Det tillfaller med andra ord alla tre syskonen med en tredjedel vardera. Evas syster och bror vill att huset ska säljas. Eva är förkrossad.

Eva är så full av sorg att hon sjukskriver sig från den sista tiden av terminen i skolan där hon är lärare, och beger sig ut till sommarhuset. Hon räknar med att tillbringa hela sommaren där i lugn och ro. Då kan hon nämligen få tid att räkna ut hur hon ska kunna behålla det älskade huset. Men redan efter några dagar "invaderas" stugan av de båda syskonen med familjer. De ska förbereda huset inför försäljningen. Evas lugna sommar blir allt annat än lugn. Hur ska det sluta? Får Eva behålla huset?

Sommarhuset är en gripande bok om sorgen efter en älskad mor. Inledningsvis får man intrycket av att modern varit någon form av hjälte i Evas liv. Pö om pö förändras dock den bilden. Evas glorifierande övergår till mer krassa faktum om hur livet tillsammans med modern egentligen varit. Parallellt med beskrivningen av hur Evas sorg utvecklas får man följa syskonens gnabb. Det finns gamla konflikter, som inte retts ut. Att då dela på ett arv, som man inte är överens om, blir laddat.

Boken är skriven helt ut Evas synvinkel. Så här i efterhand tycker jag att det kunde ha varit intressant att ägna olika kapitel åt de olika syskonen. På så sätt hade man kunnat få vars och ens egen syn på de gamla konflikterna. Det är dessutom så olika hur olika syskon upplever sina föräldrar. Ett varierat berättarperspektiv hade nog gett mycket, tror jag. Men Sommarhuset är ändå en intressant, gripande och tankeväckande bok, tycker jag.

Höstvind och djupa vatten

Jag läste Död bland de döda, skriven av H-K Rönblom*, och blev bland annat begeistrad över författarens eleganta, personliga och färgrika språk. Bok nummer två i serien om historikern och läraren Paul Kennet heter Höstvind och djupa vatten. Den publicerades första gången 1955 och har sedermera blivit vald till ett av de femtio bästa kriminalverken genom tiderna. Därför var det ett lätt val att läsa även denna bok.

Tjusigt nostalgiomslag, skapat av Lars Sundh.

En olycka med dödlig utgång ser inledningsvis ut att vara ett pojkstreck. Det är avläsaren vid statens elverk, Gerhard Bäck, som råkar illa ut, då han kommer körande på sin moped en sen augustikväll i Sundhamn och inte ser den ståltråd som sitter uppspänd över vägen. Någon kväll senare sitter en ny ståltråd uppspänd över en annan väg – denna gång kommer offret undan med blotta förskräckelsen. Att det är buspojkar avskrivs snabbt. Däremot börjar man spekulera i om det är någon som vill hämnas på de motorcyklister, som högljutt brukar färdas genom stan sent om kvällarna. När en tredje incident inträffar är det inte konstigt att det surrar i stan om vad det är som pågår.

"Motorcyklisthataren" betecknas som galen och det spekuleras i dennes mentala hälsotillstånd. En som blir nyfiken är Paul Kennet, som genom sin bekantskap med en inflytelserik kommunalpolitiker, lyckas få läsa polisrapporteringen. Paul delar bostad med sin syster, och hon blir ett utmärkt bollplank i hans tankar omkring de märkliga händelserna med ståltråden och den så kallade "ståltrådsmannen". När Paul väl börjar nysta i vad som hänt finner han kopplingar till både nykterhetslogen Höstvind och till sist också långt upp i de högsta kommunalpolitiska sfärerna. Dessutom tycks en allvarlig olycka för mer än tio år sedan spela en väsentlig roll. Men förövaren är hal som en ål och frågan är om Paul Kennet kommer att kunna avslöja vad som egentligen inträffat.

H-K Rönbloms deckare Höstvind och djupa vatten förtjänar verkligen en renässans, både för själva gåtan i sig och för det fantastiskt fina språket. Det är riktigt roligt att förlag ger äldre titlar chansen att få nytt liv. Höstvind och djupa vatten är en perfekt pusseldeckare för dig som gillar sådana; du får hela tiden chansen att följa Paul i hans resonemang, inte minst genom hans samtal med systern, och har därmed möjligheten att grunna på gåtan. Lösningen är dock inte given – H-K Rönblom försöker verkligen dribbla bort sin läsare. Men han är också så pass schysst så att han avslöjar de utlagda ledtrådarna i en fotnot i slutet av boken. Nu håller jag tummarna för att Modernista vill ge ut fler av Rönbloms fina deckare!

*H-K Rönblom räknas som en av "de fyra stora" inom deckargenren i mitten av 1900-talet. De övriga tre är Maria Lang, Stieg Trenter och Vic Sunesson.

De blå silkesstrumporna

Veckans novell i novellutmaningen heter De blå silkesstrumporna. Den är skriven av Elin Wägner – en författarinna vars verk är nya för mig. De blå silkesstrumporna är utgiven i novellsamlingen Spinnerskan, som publicerades första gången 1948. Genom Bonniers stora satsning på eböcker har väldigt många av Elin Wägners böcker åter fått nytt liv. De ingår i den fina nyutgivningen "Utmärkt urval", som jag tidigare skrivit om i ett annat inlägg.

Omslag: Moa Schulman.

Berättaren i novellen köper sig ett par blåa silkesstrumpor – en färg som inte är alltför vanlig. Hon går genast upp till sin väninna Maries bostad för att visa dem och ta dem på sig. Denna handling visar sig få konsekvenser som hon knappast kunnat ana.

Marie har just inlett en anställning i "Verket", och berättaren har samma planer. Hon ska bara skaffa sig betyg i matematik först och därefter söka till en elevkurs för blivande anställda i Verket. Under tiden får hon höra från Marie hur det fungerar att som kvinna tjänstgöra på denna arbetsplats, som nyligen fått en ny generaldirektör. De sitter i en spårvagn då berättaren lockar Marie att berätta allt om den nye generaldirektören, som inte är speciellt omtyckt. På samma gång upptäcker berättaren att en främmande man sitter och spanar på hennes blåklädda ben på spårvagnen.

En tid därefter visar det sig att generaldirektören tydligen har fått nys om att någon, klädd i blåa strumpor, talat illa om honom. Berättaren, som ännu inte är anställd i Verket, bestämmer sig för att spela generaldirektören ett spratt. Förvecklingarna som sedan följer, leder till att hon i stället sätter sig själv i en smärre knipa. Hon vinner generaldirektörens gillande, men han utmanar henne i det ämne hon kan sämst, nämligen matematik. Hur ska hon lösa detta dilemma?

De blå silkesstrumporna är en riktigt läsvärd novell, som definitivt gav mig intresse att läsa mer av Elin Wägner. Det finns många saker att fundera över i denna berättelse. Det är uppenbarligen inget nytt fenomen att nya chefer och ledare sätter igång och rumsterar om i organisationen av ett företag, så att de anställda inte får arbetsro. Elin visar också på betydelsen av ledarens inställning till vissa saker och att denna inställning lätt smittar av sig. Dessutom kan man lätt dra slutsatsen att "oärligt fånget" leder till problem. Nu blev du väl så nyfiken att du bara måste ta reda på vad som händer berättaren i denna novell. ;-)

*

Jag placerar De blå silkesstrumporna i kategorin "läs en novell av en författare du aldrig tidigare läst".

Den förfärlige gamle mannen

Minns du att jag berättade om Thomas Olney? Det var han som behövde semester och därför reste till Kingsport med sin familj. Han bestämde sig för att ta sig upp på den otroligt höga klippan, på vilken en liten stuga fanns. De sällsamma upplevelser han hade i det lilla huset kunde han inte dela med någon ... mer än den förfärlige gamle mannen.

Fantasieggande illustration, gjord av Andreas Raninger.

Den förfärlige gamle mannen är mycket gammal – så gammal att ingen kan minnas honom som ung. Han är grå, krokig och ser allmänt svag och ynklig ut. Han håller sig undan från folket i Kingsport och ingen minns hans riktiga namn. Det sägs att han förvarar en rejäl förmögenhet hemma. Det sägs också att han är galen och kanske till och med farlig. Han har nämligen en samling glasflaskor på ett bord. I varje flaska hänger det en liten pendel med blytyngd längst ner. Den förfärlige gamle mannen har gett varje flaska ett mänskligt namn och han har setts prata med dem. Då svarar flaskan genom att sätta pendeln i svängning.

Alla invånare i Kingsport håller sig som sagt borta från den förfärlige gamle mannen. Men en dag kommer tre mindre nogräknade herrar till stan. De ser hur försvagad den förfärlige gamle mannen ser ut, hör talas om hans förmögenhet och bestämmer sig för att det är en lätt match att lägga beslag på den. En natt bestämmer de sig för att slå till ... Läs själv den spännande novellen för att se hur det går!

Ju mer jag läser av H P Lovecraft under mitt projekt Lördagar med Lovecraft, desto mer inser jag att han är så mycket mer än "bara" upphovsmannen till monstret Cthulhu. Många av hans noveller är mycket tänkvärda, som till exempel den jag nu har berättat om. Tack vare Oskar Källners fina nyöversättningar kan man åtnjuta många fina berättelser på varsamt moderniserad svenska. Titta in på den fantastiskt fina hemsidan och läs mer!

*

Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.

Yngsjömordet

Jippi! Så kul! En pappersbok, som jag önskat och hoppats skulle publiceras i epub-format, har nu verkligen blivit en ebok. Det är Yngve Lyttkens välskrivna Yngsjömordet som kommit ut. Äntligen får den boken nytt liv igen, tack vare det digitala formatet. :-)

Omslag: Yngve Svalander.

Jag har förvisso redan läst Yngsjömordet som pappersbok. (Jag skrev om den i ett inlägg, som jag dedikerade åt Hanna Johansdotter på hennes födelsedag.) Men jag kommer definitivt att skaffa denna titel även som ebok. Den är så intressant, viktig och välskriven att jag bara måste ha den i mitt digitala bibliotek.

Jag kan verkligen rekommendera Yngves Lyttkens bok åt dig som är intresserad av att få veta mer om Yngsjömordet.

På tal om ...

... Greven av Monte Cristo, som jag skrev om igår. På den trevliga sidan Ebook Friendly fick jag syn på en bokskulptur av just den gamla klassikern.

Bild via Ebook Friendly. Klicka på bilden så blir den större.

Skulpturen är gjord av Kelly Campbell Berry i USA. Hon tyckte det var synd att illustrationer i böcker sällan syns, annat än när man tar fram en bok och bläddrar i den. Därför började hon skapa ett slags skulptur utifrån de bilder som finns i en bok. Hon skär ut bilderna och arrangerar dem i ett sorts litterärt potpurri.

Kelly har gjort många jättefina skulpturer på det här sättet. Man kan köpa en del av dem genom hennes hemsida eller på Etsy. Ta dig gärna tiden att klicka på länkarna och beundra hennes verk!

Greven av Monte Cristo

Ända sedan jag såg filmen Greven av Monte Cristo som barn, har denna otroligt spännande berättelse fascinerat mig. Jag läste den som bearbetad version för barn och ungdomar efter att jag sett filmen. Nu har jag nyligen lyssnat på Tomas Löfdahls fantastiska inläsning.

Omslaget till den film som jag såg.

Alexandre Dumas den äldre skrev denna berättelse som en följetong och den publicerades under åren 1845-46 i en fransk tidning. I svensk översättning har den kommit ut i ett stort antal upplagor, ursprungligen i oavkortat skick i sex band. Senare har berättelsen bearbetats till kortare versioner och har även anpassats till en variant för barn och unga. I början av 2017 är det tänkt att den ska publiceras igen. En pappersbok finns det planer på, och eftersom Modernista har gett ut många titlar som eböcker, hyser jag förhoppningar om att "Greven" utkommer även som ebok.

Greven av Monte Cristo är en mycket spännande berättelse, som innehåller allt från kärlek och sorg till förräderi och hämnd. Edmond Dantès är en ung, framgångsrik sjöman. Han står 1814 inför ett utnämnande till kapten och planerar att gifta sig med den vackra Mercedes. Men det finns dessvärre tre personer som avundas honom hans framgångar. De sänder ett anonymt brev till myndigheterna, i vilket de påstår att Edmond är Napoleonvänlig. Vid denna tid betraktas detta som förräderi, eftersom Napoleon var avsatt från sin kejserliga tron och förvisad till ön Elba. Edmond spärras in på den fruktade fängelseön If, utan att hans sak prövats i domstol. Där får han sitta i fjorton år utan att kunna meddela sig med omvärlden. Efter några ensamma år, lär han känna en medfånge. Denne är en gammal abbé som anses vara galen, eftersom han säger sig känna till en enorm skatt. Abbén och Edmond blir som far och son och Edmond undervisas av den mycket lärde prästen. Då abbén dör uppenbarar sig ett tillfälle för Edmond att rymma från If. Han tar sig till den ö, som hans vän abbén berättat om, finner skatten och tar sig titeln greve av Monte Cristo efter öns namn. Efter att ha bidat sin tid i ytterligare några år, då han samlar all nödvändig information han behöver och skapar nyttiga nätverk, inleder han sedan en förkrossande hämnd på de som angett honom i hans ungdom.

Nu håller jag tummarna för att Greven av Monte Cristo kommer som ebok om några månader. Dessutom skulle det vara roligt att ge sig på den gamla, oavkortade versionen vid tillfälle. För att inte tala om att det finns fler filmatiseringar att se.

PS Vill du läsa Greven av Monte Cristo på engelska? Du finner den som ebok, alldeles gratis, hos Project Gutenberg. DS

Den glömda trädgården

Jag har fortsatt att frossa i Kate Mortons böcker. De är nämligen så spännande och gripande. Den glömda trädgården är den senaste jag läst. Louise Thulin har gjort översättningen till svenska.

Omslag: Anders Timrén.

Året är 1913. En fyraårig flicka, som tror att hon ska resa från London till New York där hennes föräldrar sägs vänta på henne, placeras i stället undangömd och utan biljetter på ett stort passagerarfartyg med destination Australien. Ingen finns vid hennes sida under den flera månader långa resan. Ingen tar emot henne vid kajen då fartyget når sitt mål. Då man frågar efter hennes namn, svarar hon att hon inte får lov att berätta det. Vem är hon? Varför har hon blivit placerad ensam på det stora fartyget? Hur går det för henne?

Många år senare får den unga kvinnan Cassandra, som bor i Australien, veta att hon ärvt ett litet hus i Cornwall efter sin nyligen avlidna mormor. Hennes mormor har aldrig berättat att hon ägt en sådan stuga och Cassandra blir förbryllad. När hon går igenom sin mormors kvarlåtenskap finner hon spåren efter ett mystiskt förflutet, som bara är till hälften avslöjat. Cassandra ger sig iväg till Cornwall för att titta på stugan och ta reda på mer om sin mormors tragiska förflutna.

Den glömda trädgården är en mycket spännande berättelse. Kate Morton är verkligen expert på att trollbinda sin läsare. Precis som då jag läser en pusseldeckare, lockas jag att även här försöka lösa mysteriet med den lilla fyraåringens ursprung i takt med att Cassandra stöter på alltfler ledtrådar. Ibland har jag rätt och ibland överraskar Kate Morton mig. Gillar du spännande gamla familjehemligheter är Kate Morton en författare du absolut bör läsa. Fem titlar* finns på svenska som eböcker, och nu har jag läst dem alla med stor behållning. Jag hoppas verkligen att Kate fortsätter att skriva för jag vill läsa mer från hennes penna!

*Klicka på länkarna, så kan du läsa vad jag tyckte om Kate Mortons övriga böcker:

En välbevarad hemlighet

I det förflutna

Huset vid sjön

Dimmornas lek

Gravskriften

Eftersom jag gillar Selma Lagerlöfs berättelser, tänkte jag försöka hitta fler av hennes noveller till novellutmaningen. Hon har skrivit riktigt många! Idag har jag läst Gravskriften, en rätt sorglig och tankeväckande berättelse. Den finns i samlingen Kavaljersnoveller, som publicerades första gången 1918.

På Svartsjö kyrkogård finns ett svart kors, vars inskription numera nästan är borta, berättar Selma. Det är ett minnesmärke över en litet barn som inte fick bli begravt i brukspatron Sanders familjegrav. Snabbt står det klart för läsaren att detta var ett sätt för den försmådde maken att hämnas på sin hustrus tillfälliga otrohet. Barnet var nämligen inte hans. Inför begravningen är hustrun mycket oroad över barnets blivande grav. Mest för att hon bekymrar sig för vad folk i trakten, grannar och bekanta ska tro. Maken håller fast vid sitt beslut. Han är dock inte alldeles hårdhjärtad, utan bekostar ordentligt allt som behövs vid en begravning. Eftersom dödsfallet inträffat under vintern, har man begravningsakten då och själva "nedmyllandet" till våren. När hustrun inser detta blir hon lättad. Fortfarande är det folks åsikter som bekymrar henne. De månader som går i väntan på tö och mjuk jord ägnar hon åt kontemplation över den döde lille sonen. Då inträder en förändring hos henne. Hon inser vissa saker och hennes inställning till gossens begravningsplats förändras.

Jag tycker att Selma allt som oftast skrev mycket tänkvärda berättelser. Så är det även med Gravskriften. Man kan fundera på hur saker och ting fungerade förr, vid den tid som Selma skildrar. Det är också intressant att se hur hustrun förändras då hon får tid att fundera på ett och annat.

*

Jag placerar Gravskriften i kategorin "en novell med en titel som består av ett enda ord" i novellutmaningen.

Det sällsamma gamla huset i dimman

Mina Lördagar med Lovecraft har nu fört mig till en novell, som verkligen är fantasieggande. Den heter Det sällsamma gamla huset i dimman. H P Lovecraft skrev denna berättelse 1926 och fick den publicerad 1931. Den nyaste översättningen till svenska står Oskar Källner för.

Lockande omslag, ritat av Andreas Raninger.

Ovanför den gamla kuststaden Kingsport reser sig en häpnadsväckande hög klippa. Längst upp på den ligger ett litet hus. Det tycks vara lika urgammalt som själva klippan och verkar balansera längst ut på dess spets. Någon bor där, för på kvällarna lyser det från fönstren. Men invånarna i Kingsport har aldrig vågat sig upp dit.

En dag kommer filosofen Thomas Olney till orten med sin familj. Han är utarbetad och försöker finna ro vid kusten. Men han är också en drömmare och tycker sig behöva helt nya utmaningar i sitt liv. En dag bestämmer han sig därför för att genomföra den oändligt långa och mödosamma vandringen upp till det märkliga lilla huset på klippan. Bara själva vandringen i sig är en upplevelse. (Hur tar man sig till exempel in i ett hus, vars enda dörr vetter rakt ut vid den tvärbranta klippkanten, som stupar tusentals meter ner i havet?) När han väl kommer in i stugan och möter den som bor där, får han uppleva sällsamma saker, som han knappast kunnat ana. Thomas Olney är inte samme man då han kommer ner från klippan igen, som när han gick upp för den.

Det sällsamma gamla huset i dimman är en tänkvärd berättelse om drömmar och förhoppningar, rastlöshet och betydelsen av att låta vissa saker förbli som de alltid har varit. Mycket läsvärt!

*

Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.

Europeiska dyslexiveckan 2016

Den här veckan är det Europeiska dyslexiveckan. Temat för veckan är "hitta ditt sätt att läsa", vilket verkligen faller mig i smaken. Jag har skrivit om betydelsen av att det finns en mångfald av format för läsning i ett inlägg, som du hittar genom denna länk. Även om det mesta av veckan redan gått, finns det ändå en hel del aktiviteter kvar att besöka för den som vill. Mer information finner du hos Dyslexiförbundet. I Sydsvenskan finns en intressant artikel om vad man gör på Malmö Stadsbibliotek.

Illustration: Selma Öström.

Jag vill i detta sammanhang gärna passa på att slå ett slag för min egen barnbokstrilogi om Hannes. Han är en liten kille, som börjar i skolan och tror att han ska lära sig läsa. Men det visar sig vara mycket svårare än han någonsin anat. Alla de andra barnen verkar lära sig läsa lätt som en plätt. Hannes börjar grubbla över varför inte han klarar detta, som verkar så enkelt. Till slut kommer han fram till att det måste bero på att han är korkad. Det blir mycket viktigt för Hannes att hålla detta hemligt för alla. Läs mer på Hannes egen hemsida.

I det förflutna

Sedan jag upptäckte Kate Mortons författarskap har jag inte kunnat hålla mig ifrån hennes spännande böcker. Den senaste jag läst heter I det förflutna och den är översatt till svenska av Ann Björkhem.

Omslag: Anders Timrén.

Meredith var i början av tonåren och bodde i London då andra världskriget inleddes. Precis som så många andra barn skickades hon och hennes syskon ut på landet för att på så sätt undgå krigets värsta härjningar. Meredith hamnade på ett mycket speciellt ställe, nämligen slottet Milderhurst Castle, som ägdes av familjen Blythe. Där fick hon en bästa väninna i familjens yngsta dotter. Meredith upplevde en underbar tid på egendomen. Familjen, som tog hand om henne, var mycket litterärt intresserade. Pappan hade till exempel skrivit The True History of the Mud Man – en bok som blivit både en bästsäljare och senare också en klassiker. Två av de tre döttrarna var i olika grad starkt intresserade av att skriva, de också. Den läsintresserade Meredith uppmuntrades att skriva, vilket var en gammal dröm för henne.

I nutid är Meredith gift sedan många år och har en vuxen dotter. Aldrig någonsin har hon berättat för sin dotter om krigsåren. Det är mest av en slump som Edie, dottern, kommer hemligheten på spåren. Ett gammalt brev från förr, som kommit bort och delas ut många år senare blir inledningen på hennes funderingar. Hon får också, genom sin moster, ta del av de brev som hennes mor skrev från Milderhurst Castle till sina föräldrar i London. Av en händelse leder arbetet som förlagsredaktör henne till trakten av Milderhurst Castle. Då kan hon inte låta bli att på allvar fördjupa sig i slottet, dess historia och inte minst familjen som bor där. Hon möter de tre systrarna, som nu har blivit gamla kvinnor. De är ogifta och bor fortfarande kvar på egendomen. Den yngsta av dem är psykiskt sjuk och vårdas av de båda äldre. Sjukdomen debuterade i samband med att hon blev övergiven av sin fästman, ungefär vid den tid då Meredith flyttade ifrån slottet på 1940-talet. Det är också då som kontakten mellan Meredith och slottsfamiljen bryts, trots att de trivdes så bra tillsammans. Frågetecknen runt moderns hemliga förflutna blir bara fler och fler. Meredith är ovillig att prata om vad som hänt. Men Edie kan inte låta bli att gräva allt djupare. Till sist står den nakna sanningen klar för henne. På köpet har hon dessutom fått vetskap om den mycket tragiska bakgrunden till klassikern The True History of the Mud Man – något som litteraturvetarna länge har velat avslöja – och flera andra hemligheter, som dolts bakom slottets murar. Frågan är om Edie verkligen skall föra fram sanningen om den gamla klassikern i ljuset för världen.

I det förflutna rymmer inte bara Merediths hemligheter. Den handlar också om familjen Blythes dolda familjehistoria. Parallellt med sitt forskade om modern, möter Edie även slottets tragiska och gripande hemligheter. Detta är med andra ord en mycket bra bok för alla som gillar att sakta få gräva ner sig i gamla, dolda mysterier. Ett tag tyckte jag att handlingen gick för långsamt framåt. Det var mycket miljöbeskrivningar etcetera. Men att jag upplevde det så kan lika gärna bero på att jag var så sugen på att få veta mer. Tilltalande är också att mycket rör sig runt litteratur och skrivande. I det förflutna är spännande, tragisk och gripande – en perfekt sträckläsningsbok under mörka höstkvällar!

Vitt hav

Jag läste Roy Jacobsens De osynliga förra året, och tyckte mycket om den. Eftersom den lämnade mig med funderingar på hur det skulle gå för huvudpersonen Ingrid, såg jag väldigt mycket fram emot att få läsa fortsättningen. Inte konstigt att jag kastade mig över Vitt hav, så fort den kom ut. Det är återigen Staffan Söderblom som står för översättningen till svenska.

Omslag: Stian Hole.

I Vitt hav får läsaren möta en äldre Ingrid. Hon har hunnit komma upp i trettioårsåldern och hennes Norge är präglat av andra världskriget. Genom att arbeta i fiskfabriken på fastlandet har Ingrid lyckats försörja sig. Men då berättelsen inleds har hon bestämt sig för att flytta ut på Barrøya igen och försöka klara sig på vad ön och havet kan ge henne. De få, som numera är hennes närmaste familj, bor utspridda över Norge. Ingrid blir med andra ord ensam på Barrøya, men hoppas att de andra snart ska återkomma, trots att hon själv är dålig på att hålla kontakten med dem. Hon rustar för vintern, men anar inte vad som snart ska komma att inträffa. Först ser hon enstaka tecken, så småningom allt fler. Tills plötligt en dag då hon finner något livsavgörande i sina uthus. Efter det blir sig livet inte likt. Det Ingrid finner får konsekvenser. Något händer på ön, som till och med leder till att hon själv hamnar på sjukhus. Hon minns inledningsvis inte varför, men sakta men säkert kommer glimtar av händelserna tillbaka.

Jag gillar verkligen Roy Jacobsens lågmälda språk och stillsamma berättarteknik. Även om jag inte har personlig erfarenhet av att bo på en ö under sådana förhållanden som Ingrid, gör Roy det ändå lätt att försöka sätta sig in i hur det kunde vara. Ingrid har inte bara den karga naturen att kämpa med – i Vitt hav måste hon också hantera krigets verkningar på olika sätt. Det är tur att hon är en så praktisk kvinna, med stort civilkurage, även om jag (med min nutida, "moderna" världsbild) ibland måste anstränga mig för att förstå vissa av hennes val. Det är en mycket gripande och fängslande berättelse, som verkligen engagerar mig. Jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken. Blir du nyfiken, tycker jag ändå att du ska börja med att läsa De osynliga, om du inte redan gjort det. Då får du nämligen en grundläggande förståelse för Ingrid, hennes liv och hennes sätt att förhålla sig till tillvaron på Barrøya. När du sedan har läst Vitt hav, tycker jag att du ska granska omslaget en gång till och riktigt noga.

Skadedjur

Veckans novell i novellutmaningen heter Skadedjur och är publicerad i novellsamlingen Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden. Åsa Foster heter författaren.

Omslagsdesign: Sara R Acedo.

Genom en släktings försorg börjar novellens huvudperson arbeta på en bilfirma. Tanken är att han ska bli bilförsäljare, eftersom släktingen bestämt hävdar att "i vår släkt kan vi sälja is till pingviner". Huvudpersonen själv är mera tveksam till om han verkligen är en försäljare. Släktingen tar med honom till en bekant, som äger en bilfirma och saken blir klappad och klar. Inledningsvis måste han börja från grunden genom att rekonditionera bilarna, hävdar den stroppige kollegan som är satt att sköta hans internutbildning. Detta håller huvudpersonen på med länge och väl, innan han börjar tycka att det blir för mycket. Han begär att få lära sig sälja bilar i stället. "Den stroppige" beter sig arrogant mot honom, men låter honom ändå få prova att sälja en bil. En dag kommer en mycket vacker kvinna in i bilhallen. "Den stroppige" tar genast hand om henne. Efter mycket tittande på olika bilar ber kvinnan att få provköra firmans i särklass dyraste och lyxigaste bil. "Den stroppige" säger åt huvudpersonen att lämna ut bilnycklarna och ber inte ens att få se kvinnans körkort innan hon ger sig iväg. Däremot kräver han av huvudpersonen att han ska bli kvar på firman och vänta på kvinnan, när hon efter en timme fortfarande inte kommit tillbaka och det hunnit bli mer än stängningsdags. "Den stroppige" hävdar att det var huvudpersonen som lämnade ut nycklarna och att det därmed är han som är ansvarig för vad som nu ser ut som en regelrätt bilstöld. Huvudpersonen blir kvar på firman i timtal ... och vad som sedan händer tycker jag att du ska läsa i novellen! ;-)

Jag gillar Åsa Fosters berättarstil. Hennes novellsamling Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden är verkligen läsvärd. Jag har läst hela och har hittills recenserat en av de övriga berättelserna i samlingen, nämligen Titanic. I den recensionen beskrev jag vad jag tycker är så bra med Åsa sätt att berätta. Det är inte utan att jag är sugen på att läsa hennes första samling; Man måste inte alltid tala om det.

*

Skadedjur placerar jag i kategorin "en novell med en huvudperson som har ett husdjur" i årets lista för novellutmaningen.

Azathoth

Denna lördag blir det en mycket kort berättelse från H P Lovecrafts penna. Azathoth publicerades första gången 1938, det vill säga året efter författarens död. Det är på sin plats att göra ett förtydligande här; Azathoth är dels en gudavarelse i den Lovecraftska mytologin, och dels ett fragment till en oavslutad berättelse. Det jag läst idag är den sistnämnda. Oskar Källner har gjort en nyöversättning av Azathoth.

Vackert och drömlikt omslag.
Illustratör: Andreas Raninger

Drömmar spelar roll i huvudpersonens liv i denna berättelse. Han lever i stadsmiljö och tycks inte trivas med det. Genom sitt fönster kan han varje natt skymta stjärnhimlen och detta ger näring åt drömmarna. Han har till och med namngivit de stjärnor han kan se. Slutligen upplever han hur han på något sätt beger sig iväg från sin trista miljö och lever helt i en vacker drömvärld.

Det märks att Azathoth är en oavslutad berättelse. Den är poetiskt och drömmande skriven, med en ganska stor portion kritik mot grå och trist stadsmiljö. Den som i likhet med huvudpersonen inte heller gillar grå betong och höga hus kan känna igen sig i längtan bort till något annat och mycket vackrare. Läsaren blir lämnad i det faktum att huvudpersonen tycks ha lämnat sin trista vardagsmiljö. Men hur det egentligen gick till, och om det eventuellt kommer att inträffa något mer, får man använda sin egen fantasi till att fundera på.

*

Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.