fredag 16 september 2016

Död bland de döda

Känner du till "de fyra stora" inom svensk kriminallitteratur från mitten av 1900-talet? De är Maria Lang, Stieg Trenter, Vic Sunesson och H-K Rönblom. Alldeles nyligen kom den sistnämndes två första deckare ut i nyutgåva. Eftersom de utspelar sig i femtiotalsmiljö och dessutom är pusseldeckare anade jag att de skulle kunna vara något för mig – och det fick jag helt rätt i! Jag har läst Död bland de döda, som kom ut första gången 1954.


Mycket snyggt omslag, designat av Lars Sundh.

Historikern och läraren Paul Kennet ska resa till en liten ort, någonstans i Sverige, och studera arkiverat material i rådhusarkivet. Han har tur och får tag på ett rum, som precis blivit ledigt, på ett pensionat. När Paul gör sig hemmastadd, och möter de övriga boende, får han klart för sig att hans rum stod ledigt eftersom den förre hyresgästen, notarie Odel, plötsligt hade dött. Detta skedde av medicinska skäl, sägs det inledningsvis, eftersom notarien varit konvalescent efter en operation. Men då Paul lyssnar till de övriga hyresgästerna får han misstankar om att något inte står rätt till med dödsfallet. Han börjar samla ledtrådar och lägga pussel för att få klarhet i vad som egentligen hänt. Det visar sig snabbt att alla i huset tycks ha sina hemligheter. Paul blir alltmer övertygad om att dödsfallet är ett mord och att mördaren finns bland pensionatets gäster.


H-K Rönblom (1901-1965).
Bilden (via Modernista) är kolorerad av Marina Amaral.

Död bland de döda är H-K (Hans-Krister) Rönbloms första deckare. Jag tyckte väldigt mycket om att läsa den, kanske främst på grund av dess fina, och för oss i idag, ovanliga språk. Det var en ren njutning att få läsa Rönbloms sätt att uttrycka sig. Själva deckargåtan var kanske inte den bästa jag läst, men den fängslade ändå tillräckligt mycket. Värt att notera är däremot att Rönbloms andra deckare i serien om Paul Kennet blivit vald till ett av de femtio bästa kriminalverken* genom tiderna.


Omslagsdesign: Lars Sundh.

Höstvind och djupa vatten är namnet på bok nummer två. Även den finns nyutgiven, som jag skrev i inledningen, och den ska jag absolut läsa. Det är riktigt roligt att äldre titlar ges ut på nytt och kan få chansen att nå nya läsare. Jag tycker personligen också om att studera hur författare från olika tider har uttryckt sig och hur deras språk ser ut.




*Vill du se den kompletta listan över de femtio bästa kriminalverken? Du når den genom ett klick på denna länk.

6 kommentarer:

  1. Det är jätteroligt att Rönblom återupptäcks, även om jag tror det finns gott om antikvariska exemplar av tidigare upplagor. Av de fyra tycker jag han är den klart bästa författaren, även om hans gåtor kanske inte alltid är de skarpaste. För några år sedan, när min blogg var nästan ny, läste jag honom från start till mål: http://jsprbok.blogspot.com/2013/08/71-h-k-ronblom-dod-bland-de-doda.html (och sedan har jag fortsatt med Trenter; Suneson har jag inte komplett ännu och Lang har jag ströläst så mycket att en sådan omläsning känns mindre lockande).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så intressant att höra om din läsning och vad du tycker om denne Rönblom. Han är en alldeles ny bekantskap för mig, och det ska bli spännande att läsa fler av hans verk.

      Radera
    2. Jag tror du kommer att gilla honom. Någon enstaka hamnar under hans vanliga nivå, men det allra mesta är ren njutning.

      Radera
    3. Jag har nu börjat läsa Höstvind och djupa vatten – det är ren och skär språklig njutning! :-)

      Radera
    4. Vad roligt att du gillar honom. Jag driver ju lite grann tesen att många fler skulle göra det om de bara upptäckte honom. :)

      Radera
    5. Vi får göra vad vi kan för att få andra läsare att upptäcka Rönblom! :-)

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...