Sidor

söndag 4 september 2016

Anna Karenina

Anna Karenina – detta ryska, klassiska mastodontverk – nu har jag faktiskt läst hela! Och jag tyckte mycket om den! Lev Tolstoj skrev detta verk under några år på 1870-talet. Redan 1885 kom den första svenska översättningen ut. Mitt exemplar är översatt av Ulla Roseen 2007.


Omslag: Arne Öström.

Allting utspelar sig i 1870-talets ryska överklass. Furstinnan Anna Karenina är olyckligt gift med furst Aleksej Karenin. De har en liten son tillsammans. Annas bror, furst Stepan Oblonskij, har en ung svägerska, Kitty, som uppvaktas av två herrar. De båda är godsägaren Konstantin Levin och greve Aleksej Vronskij. Berättelsens båda huvudpersoner är Anna och Konstantin och boken utspelar sig kring deras respektive liv. De träffas bara en enda gång, men många människor i deras närhet har samröre med varandra. På så sätt får man följa inte bara Anna och Konstantin, utan också många fler personer i den ryska aristokratin.

Konstantin friar till Kitty, men hon lockas just då lite mer av den äventyrlige greve Vronskij, och säger därför nej till friaren. Vronskij, å sin sida, tycker visserligen om Kitty, men faller pladask då han möter den mycket vackra furstinnan Anna Karenina. Han överger raskt alla tankar på Kitty och blir i stället fixerad vid Anna och sina planer på att förföra henne. Att hon är gift ger bara en extra krydda. Den ratade och sårade Konstantin flyr illa kvickt tillbaka ut till sitt gods på landet, där han försöker slicka sina sår och grubblar mycket på meningen med livet. Kitty blir tröstlös över greve Vronskijs svek.

Detta är en mycket enkel beskrivning av hur det hela börjar. Man får sedan följa huvudpersonerna i deras tankar och verklighet. De genomlever sorg, glädje, smärta och lycka. De försöker komma tillrätta med sina liv, lösa sina problem och finna sina respektive vägar till att bli lyckliga. Den stackars Konstantin får uppleva mycket, vilket Lev Tolstoj beskriver väldigt minutiöst. Hans bror dör en långsam och plågsam död. Han får också uppleva förlossningen av sin förstfödde – en händelse, som är mycket omvälvande, då han mycket starkt upplever frustrationen i att inte kunna göra något då hans hustru plågas. Anna genomlever förälskelsens lycka, otrohetens kval och skammen i att vara en förlupen hustru. Även hon grubblar mycket över livet och dess mening. Det är verkligen en bok som innehåller mycket av det en människa kan råka ut för i livet. Utöver detta får man en inblick i det politiska livet och diskussioner kring en del, på den tiden, aktuella frågor, till exempel gymnasieundervisning för flickor, arbetarnas situation och lantbruksmetoder.

Trots att den är väldigt lång, tyckte jag mycket om den. En lite äldre kollega till mig berättade att han tvingats läsa den på gymnasiet och att han inte tyckte den var något vidare. Jag hade nog tyckt samma sak om jag läst den som tonåring. Min fundering är att den kanske passar betydligt bättre för en läsare som själv hunnit leva ett tag. För ungdomar finns det betydligt mer givande böcker – även bland de klassiska verken – tycker jag.

Anna Karenina har filmatiserats inte mindre än sex gånger. I två av dessa filmer har Greta Garbo gjort rollen som Anna. Första gången gjorde hon den som stumfilm och senare som ljudfilm. Den senaste versionen av boken spelades in 2012.





Det har sagts om Anna Karenina att det kan vara svårt att hålla reda på alla människorna, som befolkar boken, eftersom de ryska namnen består av flera delar och används olika. I början av boken finns en förklarande text samt ett litet persongalleri, som är till hjälp för att reda ut begreppen. Jag tyckte dock inte att det var svårt att hänga med. Ganska snabbt fick jag klart för mig vem som var vem, trots att de ömsom tilltalades med smeknamn och ömsom med olika släktnamn. Jag tycker det är väl värt att ta sig den tid det tar att läsa detta klassiska verk. Nu vill jag se en eller flera filmversioner!



2 kommentarer: