Hilary Boyd, en fram till nu okänd författare för mig, har skrivit flera böcker. Den senaste heter Våra bästa år. Carla Wiberg står för översättningen till svenska.
Omslag: Anders Timrén.
Joanna har varit gift med Lawrence i hela sitt vuxna liv. De närmar sig nu pensionsåldern. Universitetsläraren Lawrence har bestämt sig för att lämna sin arbetsplats i samband med att läsåret tar slut i början på sommaren. Han är märkbart nervös, men Joanna skyller det på den stora omställningen som står för dörren. Hon blir därför totalt överraskad då Lawrence meddelar att han tänker lämna henne. Han har nämligen blivit djupt förälskad – i en annan man!
Joannas hela värld rasar samman. Som tur är, har hon sin väninna och närmaste granne i huset bredvid att vända sig till. Även de båda vuxna barnen blir hennes stora stöd, trots att de också har sina problem att försöka komma tillrätta med. Under månaderna som kommer genomgår Joanna alla möjliga kval, men försöker till sist finna sig själv igen.
Våra bästa år är en feelgoodroman med den trevliga egenheten att den handlar om en kvinna, som nästan nått pensionen. Det är intressant att få följa Joanna på hennes väg från övergiven till självständig. Men slutet gillar jag faktiskt inte alls. Givetvis kan jag inte avslöja skälet – det kan ju hända att du vill läsa boken. Och kanske tycker du bättre om slutet än jag.
Vad vore en söndag utan läsning av en novell till novellutmaningen? Veckans berättelse är en mycket gripande historia, skriven av Lucia Berlin. Niclas Hval har översatt den till svenska. Mijito heter den, och du finner den i novellsamlingen Handbok för städerskor.
Fotograf: Buddy Berlin. Omslag: Sara R Acedo.
Sjuttonåriga Amelia är nybliven mor. Hon kommer ursprungligen från Mexiko, men har flyttat till USA för att gifta sig med en ung landsman. Han flyttade före henne till det nya landet, och hon såg mycket fram emot återföreningen. Men saker och ting blev inte riktigt som hon tänkt sig. Maken är inte riktigt densamma som hemma i Mexiko. Han hamnar i fängelse, troligen för lång tid, och Amelia har inte klart för sig orsaken. Hon kan inte engelska och är beroende av släktingar till maken. Det lilla socialbidrag hon kan få tar släktingarna hand om. Då den lilla sonen föds står Amelia mer eller mindre handfallen i fråga om skötseln av honom och hon har ingen att fråga till råds. Att han, den lilla mijito Jesus, behöver hjälp av sjukvården får hon så småningom klart för sig. Hon tar med honom till en klinik, där utblottade människor som hon själv kan få hjälp. Kanske kan saker och ting ordna sig nu. Allra helst vill Amelia resa tillbaka till Mexiko – men hur ska det går till när hon inte har några pengar?
Denna historia berättas omväxlande ur Amelias respektive en klinikanställds perspektiv. Kvinnan som jobbar på kliniken har någon form av assisterande roll och är viktig framförallt när spansktalande patienter behöver tolkningshjälp. Därför blir hon involverad i Amelias gripande öde. Pö om pö får läsaren klart för sig hur Amelias liv ser ut och vad som händer under de korta månader som skildras. Novellen är mycket tragisk, och känsliga personer varnas härmed. När jag läser berättelser som denna får jag verkligen perspektiv på min egen moderna och bortskämda tillvaro. Hela Lucia Berlins novellsamling Handbok för städerskor är på det hela taget mycket bra och läsvärd.
*
Mijito (som för övrigt lär betyda ungefär "lilla älskling" på spanska) placerar jag i kategorin "en novell som handlar om en förälder och ett barn" i novellutmaningen. Den skulle också kunna höra hemma i kategorin "en sorglig novell", men den är ju redan upptagen av en annan berättelse.
Mitt läsprojekt Lördagar med Lovecraft rullar på. Idag passar det bra att läsa en novell med ett havsinspirerat omslag, tycker jag (som tillbringat de senaste dagarna vid havet). Därför faller mitt val på Celephaïs. Den publicerades första gången 1922. Alldeles nyligen kom en nyöversättning till svenska ut, gjord av Oskar Källner.
Omslag: Andreas Raninger. Fotograf: Bokskorpionen.
Berättaren i Celephaïs presenteras med namnet Kuranes. Detta är dock inte hans riktiga namn. Han tillhör en släkt, som tycks ha varit både rik och jordägande, men numera finns inget kvar. Kuranes är tillika den siste ättlingen. Hans tillvaro är erbarmlig och han lever helst i sina drömmar. Dessa skriver han inledningsvis ner, men folk runt honom skrattar åt hans alster. Till slut blir drömmarna allt han har att leva för. Kuranes, som är ett namn han fått i en av sina drömmar, får dock lyckan att återuppleva en dröm som han haft i sin barndom. Nu, fyrtio år senare, gläds han åt allt vackert som finns i denna barndomens drömstad Celephaïs. Där känner han sig accepterad och att han är bland vänner. Från Celephaïs kan man segla på havet till länderna där hav möter himmel. Det vill Kuranes gärna göra! Men han väcks och hinner inte uppleva allt. Efter det går allting ut på att en ännu gång nå Celephaïs. Kuranes använder till och med droger för att få tillbaka sin favoritdröm. Till sist blir han vräkt från sin fattiga bostad. Men då! Plötsligt när han irrar omkring i stan ser han vägen till Celephaïs än en gång!
Du måste få en chans att se det fina omslaget ordentligt!
Denna novell är riktigt sorglig. Jag tänker inte avslöja slutet, men sorgligt är det. Det sägs att H P Lovecraft ofta skrev utifrån sina egna drömmar. Detta skulle främst gälla hans mardrömmar, ur vilka han hämtade de monster och andra fasor han skapat. Men han borde ju även ha drömt finstämda drömmar, så det ligger nära till hands att tro att Celephaïs är sprungen ur en sådan. Vackert och poetiskt är det – och mycket sorgligt! Den påminner om en känd gammal saga, men jag kan inte avslöja vilken, för då förstör jag din läsupplevelse.
*
Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.
Dagens Nyheter presenterar idag en mycket intressant artikel om läsning. Att läsning är viktigt är en känd tes, likaså att boknördar tenderar att verkligen nörda in sig i böcker. Men varför är det så? Vad betyder läskunnighet för ett land? Vad betyder bokläsning för en enskild individ? Vad händer i hjärnan då vi läser?
Svaren på dessa frågor och fler därtill får du i artikeln. Är du det minsta intresserad av böcker och läsning, så bör du absolut läsa den!
Jag fascineras särskilt av att det tycks hända saker, inte bara i vår emotionella föreställningsvärld, utan också rent biologiskt då vi läser.
"Vi vet redan att goda berättelser kan placera dig i någon annans skor, bildligt talat. Nu ser vi att någonting verkar hända även biologiskt."
(Gregory Berns )
Dessutom är det otroligt viktig kunskap, som framkommit omkring läsförmåga kontra analfabetism. Läskunnighet är tydligen en viktig orsak till att världen har gått från en medellivslängd på 35 år till en på 75 år.
"Vi vet att den ekonomiska utvecklingen inte tar fart i ett land förrän 40 procent av kvinnorna är mycket läskunniga."
(Martin Ingvar)
Med dessa forskningsresultat som grund borde världens makthavare verkligen skyndsamt se till att alla flickor och kvinnor får gå i skola!
Längst ner i artikeln omnämns en intressant bok; Hjärna, gener och jävlar anamma: Hur barn lär, skriven av Torkel Klingberg som är professor i kognitiv neurovetenskap. Den kommer ut i oktober, även som ebok. Jag tror minsann att jag ska hålla utkik efter den! :-)
Ibland skulle jag vilja syssla med den här bloggen på heltid – det finns så mycket man kunde undersöka, testa och skriva om när det gäller den digitala utvecklingen inom litteraturen. Jag har dessvärre inte den möjligheten. I stället kan jag tipsa om andra mycket läsvärda bloggar, vars skribenter är mycket kunniga inom detta område.
Först och främst vill jag gärna rekommendera dig att läsa en mycket intressant, tankeväckande samt inte minst väl formulerad och kunnigt skriven text på Elibs blogg. Det är Björn Waller på Elib, som är mycket välinformerad och delar med sig av det han erfar då det gäller eboken kontra pappersboken och ebokens framtid. Du finner texten via denna länk.
*
Funderar du på att börja använda en abonnemangstjänst för eböcker (och ljudböcker)? Numera finns det flera sådana. Själv har jag för ett par år sedan provat Storytel och numera använder jag regelbundet Nextory för läsning av ljudböcker. Utöver dessa två, finns även Bookbeat och Mofibo, som jag inte har någon erfarenhet av. Men PC för alla har däremot testat samtliga och du finner deras utvärdering genom denna länk. Där kan du både läsa om hur respektive företags app fungerar samt inte minst se hur utbudet ser ut för några kända titlar. Det varierar nämligen – det är inte alltid som både eboken och ljudboken finns tillgängliga. Hos någon finns det ena formatet, hos någon annan finns det andra och hos ytterligare någon finns båda formaten tillgängliga. Känner du dig ändå osäker på vilken tjänst du ska välja? Ofta erbjuder företagen en kortare eller längre testperiod, som man inte behöver betala för.
*
Min favoritläsplatta kommer ju från Kobo. Därifrån har under augusti månad presenterats inte mindre än två nyheter. En blogg som har superkoll på detta och på hur dessa två läsplattor fungerar är Good Ereader. Klicka på respektive länk om du är nyfiken på Kobo Aura One eller Kobo Aura Edition 2. Du finner en jämförande recension här. Ta dig tid att titta på Good Ereaders testfilmer – de är lätta att förstå och väldigt talande. När det gäller läsplattor är det svårt att finna någon återförsäljare, där man kan se plattan i verkligheten före köpet. Därför är det så bra med Good Ereaders filmer, eftersom de visar så många av plattornas funktioner etcetera. Är du intresserad av läsplattor från andra tillverkare? Då finner du recensioner även om dessa hos Good Ereader.
Jag har läst fler noveller ur samlingen Handbok för städerskor. Författare är Lucia Berlin och översättningen till svenska är gjord av Niclas Hval. Veckans novell (till novellutmaningen jag är med i) heter Sörjande.
Fotograf: Buddy Berlin. Omslag: Sara R Acedo.
I novellen Sörjande berättar städerskan om hur det kan vara att städa ett hus efter någon som dött. Då ingår sortering av den dödes saker; antingen skall allt till välgörenhet eller så blir städerskan vittne till hur arvingarna bråkar om allting. En dag ska hon städa ett hus, som är välvårdat i all enkelhet och som ligger mitt i ett ganska nedgånget område. Det har tillhört en gammal änkling. Hans båda framgångsrika barn dyker upp och går igenom huset. Sonen försöker hålla en munter ton, medan dottern är ganska bister. Efter ett tag förstår städerskan vem det är de egentligen sörjer.
Lucia Berlin skriver enkelt, tydligt och ändå så väldigt talande. Hennes noveller är klart läsvärda, och jag är mycket glad att jag fått upp ögonen för hennes författarskap genom förra årets novellutmaning. Har du inte läst dessa noveller än, tycker jag att du ska göra det.
Det är minsann lördag igen och det betyder att jag ägnar mig åt mitt läsprojekt Lördagar med Lovecraft. Idag har turen kommit till novellen Templet. H P Lovecraft fick denna berättelse publicerad 1925. Nu, mer än nittio år senare, har den blivit nyöversatt* till svenska av Oskar Källner.
Illustration: Andreas Raninger.
Omslagsdesign: Oskar Källner.
Den tyske ubåtsofficeren Karl Heinrich Graf von Altberg-Ehrenstein ägnar sin sista stund i livet åt att nedteckna ett dokument, som han därefter innesluter i en glasflaska och släpper i havet. Denna flaska blir funnen vid Yucatánhalvöns kust och hur långt den flutit innan dess är svårt att veta. Tack vare Karls klarsynthet och rådighet kan vi därför få veta vad som hände med ubåt U-29, som försvann med man och allt, efter att ha torpederat det brittiska fraktfartyget Victory den 18:e juni 1917.
Då det stod klart att Victory ofelbart skulle sjunka, lät U-29 fraktfartygets besättning gå ombord i livbåtarna. Allt som hände filmades, så att omvärlden skulle kunna se hur rättrådigt U-29 handlat. Men när kameran stängdes av sänktes även livbåtarna. En av de drunknade sjömännen återfanns senare vid ubåtens räcke, där han försökt klamra sig fast i ett försök att rädda sig.
Efter detta börjar märkliga saker ske. Inledningsvis utan att väcka särskilt stor uppståndelse. Men undan för undan drar ubåtens besättning sina egna slutsatser. Ubåten råkar in i en märklig och okänd ström i vattnet. Det går inte att ta sig ur den, utan båten driver med, särskilt efter att motorerna plötsligt och oförklarligt gått sönder. Märkliga drömmar och feberaktiga syner plågar flera i besättningen. Karl är en nyter man, som vare sig tror på övernaturliga ting eller låter sig skrämmas. Han statuerar exempel bland mannarna. Det ena leder till det andra tills myteriet är ett faktum. Endast Karl och en officerskollega finns därefter kvar ombord på ubåten. Så småningom drabbas även kollegan av galenskap, yrar och vill lämna skutan. Karl är den som ensam upptäcker havsbottnens dolda hemlighet. Det är en hemlighet så storslagen och märklig, att den, trots Karls nytra och vetenskapliga inställning till livet, lyckas locka honom och drar in även honom i galenskap.
Normalt sett brukar människor i historier som denna ofta paralyseras eller bli galna av skräck då de upplever något övernaturligt eller upptäcker ett fruktansvärt monster av något slag. Så är inte fallet i denna novell. Tack vare Karls lugna och sansade personlighet (han själv hänvisar till sin stabila tyska uppfostran) kan läsaren få ta del av vad som hände ombord på U-29. Besättningen drabbades dock av varierade grader av panik och galenskap av det de upplevde. In i det sista är det den sansade vetenskapsmannens observationer och slutsatser vi får möta genom Karls efterlämnade dokument. Vad som till sist blev hans slutgiltiga öde där nere i havets djup förtäljer dock inte hans noteringar. Men Karl lämnade tillräckligt med vittnesuppgifter för att låta läsarens fantasi fylla i resten.
Templet är på det hela taget en fängslande novell, med mytologiska och övernaturliga inslag. Just de mytologiska delarna är intressanta att fundera på. Medan jag läste undrade jag ett tag om det var Cthulhu som dolde sig i havsdjupet även i denna novell. Om så är fallet, tänker jag dock inte avslöja. Karls personlighet är också något som jag inte kunde undgå att lägga märke till. Han beskrivs nästan på ett karikatyrartat vis. På samma gång som han är nyter och sansad, är han också överlägsen och nedlåtande. Karl tycker själv att han är ett resultat av god, tysk uppfostran. Det är intressant att mellan raderna läsa den amerikanske författarens syn på tyskar och minnas att novellen skrevs bara några få år efter första världskrigets slut. För övrigt gör Oskar Källners fina översättning det lätt att läsa Lovecrafts emellanåt "snirkliga" och långa meningar.
*
Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.
*Läs mer om de nyöversatta Lovecraft-novellerna på förlagets hemsida.
Känner du till "de fyra stora" inom svensk kriminallitteratur från mitten av 1900-talet? De är Maria Lang, Stieg Trenter, Vic Sunesson och H-K Rönblom. Alldeles nyligen kom den sistnämndes två första deckare ut i nyutgåva. Eftersom de utspelar sig i femtiotalsmiljö och dessutom är pusseldeckare anade jag att de skulle kunna vara något för mig – och det fick jag helt rätt i! Jag har läst Död bland de döda, som kom ut första gången 1954.
Mycket snyggt omslag, designat av Lars Sundh.
Historikern och läraren Paul Kennet ska resa till en liten ort, någonstans i Sverige, och studera arkiverat material i rådhusarkivet. Han har tur och får tag på ett rum, som precis blivit ledigt, på ett pensionat. När Paul gör sig hemmastadd, och möter de övriga boende, får han klart för sig att hans rum stod ledigt eftersom den förre hyresgästen, notarie Odel, plötsligt hade dött. Detta skedde av medicinska skäl, sägs det inledningsvis, eftersom notarien varit konvalescent efter en operation. Men då Paul lyssnar till de övriga hyresgästerna får han misstankar om att något inte står rätt till med dödsfallet. Han börjar samla ledtrådar och lägga pussel för att få klarhet i vad som egentligen hänt. Det visar sig snabbt att alla i huset tycks ha sina hemligheter. Paul blir alltmer övertygad om att dödsfallet är ett mord och att mördaren finns bland pensionatets gäster.
H-K Rönblom (1901-1965). Bilden (via Modernista) är kolorerad av Marina Amaral.
Död bland de döda är H-K (Hans-Krister) Rönbloms första deckare. Jag tyckte väldigt mycket om att läsa den, kanske främst på grund av dess fina, och för oss i idag, ovanliga språk. Det var en ren njutning att få läsa Rönbloms sätt att uttrycka sig. Själva deckargåtan var kanske inte den bästa jag läst, men den fängslade ändå tillräckligt mycket. Värt att notera är däremot att Rönbloms andra deckare i serien om Paul Kennet blivit vald till ett av de femtio bästa kriminalverken* genom tiderna.
Omslagsdesign: Lars Sundh.
Höstvind och djupa vatten är namnet på bok nummer två. Även den finns nyutgiven, som jag skrev i inledningen, och den ska jag absolut läsa. Det är riktigt roligt att äldre titlar ges ut på nytt och kan få chansen att nå nya läsare. Jag tycker personligen också om att studera hur författare från olika tider har uttryckt sig och hur deras språk ser ut.
*Vill du se den kompletta listan över de femtio bästa kriminalverken? Du når den genom ett klick på denna länk.
Emma är en ung kvinna, som jag har fått förmånen att lära känna tack vare författaren Ann-Charlotte Ekensten. För varje bok jag läst om Emma, har jag blivit alltmer nyfiken på hennes liv och vad hon tänker och tycker. Därför är det riktigt roligt att få presentera den nyaste berättelsen i serien – Första dansen. De fina illustrationerna i boken har Christina Heitmann återigen gjort.
Illustration: Christina Heitmann.
Emma bor i egen lägenhet, men har tryggheten i att det finns personal och gemensamma lokaler och aktiviteter för alla i huset. En av grannarna heter Hannes, och Emma har lärt känna honom mer och mer. Hon har till och med blivit riktigt förtjust i honom. Nu när det ska bli fest med dans i huset hoppas Emma att hon ska få dansa med Hannes.
Men det blir inte riktigt som Emma vill. Hannes vill nämligen inte dansa. I stället bjuder den dansante Jens upp. Emma och Jens har roligt på dansgolvet. Då upptäcker Emma plötsligt att Hannes gått hem från festen. Hur ska nu detta sluta?
Första dansen är en lite längre, men ändå lättläst, berättelse. Den rymmer många känslor av olika slag; pirrande förälskelse, svartsjuka, glädje och besvikelse. Det är inte alls svårt att känna igen sig i Emma och hennes funderingar. Jag blir verkligen fångad av bokens handling och vänder snabbt blad, ivrig att få veta hur det ska gå för Emma och Hannes. Ann-Charlotte är mycket duktig på att med få ord berätta om Emma, hennes tankar och funderingar. Det känns faktiskt som att jag lär känna Emma mer och mer för varje bok jag läser om henne, och hon är verkligen en ung kvinna, som det är lätt att tycka om. Jag ser mycket fram emot att få läsa mer om Emma!
PS Vill du veta vad jag tyckte om de andra böckerna i serien om Emma? Du finner länkarna till de inläggen här > Egen nyckel, Kär i kärleken samt Våga hoppa. DS
Om han hade fått leva, skulle Roald Dahl ha fyllt etthundra år idag. Åtskilliga läsare världen över har genom åren njutit av hans roliga, fantasifulla, underfundiga och tänkvärda berättelser. Oavsett om man är barn eller vuxen kan man med stor behållning läsa Roald Dahls fantastiska berättelser.
Roald Dahl 1954. Fotograf: Carl Van Vechten.
Roald Dahl är nog mest känd för sina barnböcker, men han skrev även böcker för enbart vuxna. Dessa har publicerats på svenska, men det är nu många år sedan de kom ut. Barnböckerna har däremot återutgivits under vårens lopp. Den som vill läsa Roald Dahls berättelser på svenska måste dessvärre stå ut med prassliga pappersböcker önske-eböcker. Kan man i stället tänka sig att läsa dem på engelska, finns naturligtvis möjligheten att läsa dem som eböcker.
Vill du fira Roald Dahl idag? Då kan du anmäla dig på en hemsida, som handlar om honom. Därefter får du tillgång till ett födelsedagspaket, som innehåller allt möjligt roligt, till exempel pyssel relaterat till Roalds böcker. Det är förstås på engelska, men kan fungera som inspiration till egna aktiviteter.
Vad sägs till exempel om att ta reda på vad du heter, inspirerat av Roald Dahls fantasifulla namn?
Klicka på bilden, så blir den lite större.
Eller beställ ditt eget födelsedagspaket!
Mitt "Roald Dahl-namn" är The Scrumdiddilyumptious Humpy-Rumpy. :-) Hur blir ditt namn?
Migrän är verkligen en hemsk sjukdom. Den kan försätta en person "ur spel" i många timmar, ibland i flera dygn. Den som ofta får migrän kan bli avskuren från både yrkesliv och socialt liv, eftersom smärtan i huvudet är så stark. Även andra komplikationer, som illamående, ljud- och ljuskänslighet etc, försvårar migränpatientens tillvaro.
Idag är det Europeiska Migrändagen, och då vill jag gärna ännu en gång slå ett slag för Kristina Ahlströms mycket intressanta böcker. Hon och hennes mor led av migrän, men har varit besvärsfria sedan tjugofem år. I Fri från migrän och Fri från migrän – handboken beskriver Kristina vad de båda gjort för att slippa sin svåra huvudvärk. Böckerna är lättlästa och mycket tankeväckande. Även för mig, som personligen inte är drabbad av migrän numera, är det intressant att läsa om hur kosten kan påverka hälsan. Att se till att hålla blodsockret i kroppen på en jämn nivå, precis som en diabetiker, tycks vara en viktig nyckel till smärtfrihet för en person med migrän.
I mitt läsprojekt Lördagar med Lovecraft har det nu blivit dags att presentera Månsken över mossen. Den publicerades första gången 1926, är skriven av H P Lovecraft och nyöversatt till svenska av Oskar Källner.
Illustration: Andreas Raninger.
Omslagsdesign: Oskar Källner.
Berättaren i den här novellen har en vän, Denys Barry, som gjort sig en förmögenhet i USA. Denne Denys har sedermera rest tillbaka till sin fädernejord, Irland. Där har han köpt tillbaka det gamla familjeslottet i Kilderry. Slottet ligger invid en mosse, vilken Denys har planer på att dränera. Han tycker att man skulle kunna utnyttja detta markområde bättre. Dessutom vill han gärna genomföra en utgrävning för att se om det kan finnas intressanta arkeologiska fynd.
Men då de lokala bönderna och de ursprungliga tjänarna på slottet vänt Denys ryggen, ber han sin vän (berättaren) att komma på besök och skingra ensamheten. Då berättaren anländer får han veta allt om platsen, dels genom Denys och dels genom samtal med bönderna. De sistnämnda intygar att det finns gamla hemligheter dolda i mossen och dessa får absolut inte komma i dagen. De hänvisar till gamla sägner. Både Denys och berättaren tar dessa sägner med en rejäl nypa salt, och Denys går vidare i sina planer. Han hyr in arbetare och tjänstefolk från norra Irland. Dagen då dräneringen ska inledas närmar sig raskt.
Men på nätterna börjar berättaren drömma märkliga drömmar. Även arbetarna har liknande upplevelser. Dessa verkar dessutom alltid så trötta, fastän de sovit ordentligt. Något märkligt är i görningen, och berättaren börjar tveka i fråga om planerna för mossen. Men då han försiktigt försöker prata med Denys om detta får han ingen respons – planerna ska genomföras som det är tänkt! Allting dras till sin spets den sista natten före att arbetet ska sättas igång. Då ser berättaren saker hända som han aldrig kunnat föreställa sig. Det får honom att fly för sitt liv!
Månsken över mossen ger mig tankar på vad vi människor utsätter vår planet för. Att vi exploaterar den utan minsta tanke på vad det kan ge för konsekvenser i långa loppet. Skövlingen av regnskogarna är bara ett exempel. Nu är det inte säkert att vi alla kommer att bli förvandlade till grodor för det (läs novellen så förstår du vad jag menar), men att det vi sysslar med har effekter, det kan vi vara säkra på. Vi borde lyssna mer på "bönderna" i stället för att rusa fram helt blint som Denys gör. Månsken över mossen är en mycket läsvärd novell, som sätter igång tankarna!
*
Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.
Nu är det äntligen dags att börja läsa noveller till årets novellutmaning igen! Första novellen i detta läsprojekt är Titanic. Den är skriven av Åsa Foster*. Jag har inte läst något av henne tidigare, men nu har jag gett mig på hennes andra novellsamling, Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden.
Omslagsdesign: Sara R Acedo.
Minna och hennes pojkvän Filip flyttar från Borås till Lund, eftersom han ska studera där. Minna funderar själv på om hon eventuellt ska läsa något ämne eller kurs, men får i stället jobb som receptionist i Malmö. Hon funderar på hur svårt det verkar vara att skaffa sig nya vänner som vuxen och i en främmande stad. Filip tycks däremot inte ha några problem med det, student som han är.
Så småningom upptäcker Minna att hon väntar barn. I samma veva börjar hon engagera sig lite mer i att bygga relationer med några kollegor på arbetsplatsen. Det finns särskilt en hon gärna vill bli vän med, en som just nu är mammaledig. Genom några väl valda vita lögner lyckas Minna få kontakt med den föräldralediga. Hon får till och med en inbjudan till en kaffestund hemma hos denna kvinna och hennes lille son. Möjligen är det så att Minna sedan ångrar att hon gick dit. Hon får nämligen höra att en förlossning är som en resa med Titanic.
Detta är den första novellen i Åsas samling Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden. Så fort jag läst klart den ville jag bara läsa en till och en till av de här välskrivna berättelserna. De skildrar vardagliga människor i vanliga miljöer. Många av dem bor runt om i Skåne. En del av dem reser till Skåne av en eller annan anledning. På ett enkelt och krusidullfritt sätt beskriver Åsa hur de har det med sig själva och med andra. Åsa har en helt fantastisk förmåga att återge det som sker – som om hon vore en fluga på väggen – utan minsta darr på pennan. Extra roligt är det att känna igen alla de små och stora skånska orter, som nämns. Jag kommer helt klart att presentera fler av hennes noveller här i novellutmaningen!
Idag, på internationella läskunnighetens dag, skulle jag vilja slå ett slag för novellen som en god möjlighet för såväl den vuxna nybörjarläsaren som ovana läsare att närma sig litteraturen. Det är ju oomstritt så att ju mer du läser, desto duktigare blir du på att läsa. Men bara tanken på en ordinär roman kan vara avskräckande för många. Därför tycker jag att noveller kan fungera som en mycket god inkörsport. Det finns så många olika att välja på, i allehanda genrer och format.
Frederick Douglass levde under 1800-talet i USA. Han föddes som slav, fick viss utbildning och blev sedermera politiker och förkämpe för afroamerikanerna. Det är verkligen inte svårt att hålla med i hans uttalande, som citeras i bilden ovan.
Men åter till novellerna. Vill man finna rejält med inspiration till sitt novelläsande eller höra på uppläsning av noveller och samtal med novellförfattare, kan man med fördel besöka årets Novellfest i Lund. Den går av stapeln nu i helgen, den 10-11:e september, i Konsthallen i Lund och biografen Kino. Mer information om tider och till exempel vilka författare, som besöker evenemanget, finner du i Novellfestens program.
Tyvärr jobbar jag i helgen, så jag kommer inte att kunna vara med på årets Novellfest. Men jag var där förra året och tyckte att det var väldigt intressant. Läs mer om mitt besök genom denna länk. Har du tid och lust, så är Novellfesten väl värd ett besök!
Anna Karenina – detta ryska, klassiska mastodontverk – nu har jag faktiskt läst hela! Och jag tyckte mycket om den! Lev Tolstoj skrev detta verk under några år på 1870-talet. Redan 1885 kom den första svenska översättningen ut. Mitt exemplar är översatt av Ulla Roseen 2007.
Omslag: Arne Öström.
Allting utspelar sig i 1870-talets ryska överklass. Furstinnan Anna Karenina är olyckligt gift med furst Aleksej Karenin. De har en liten son tillsammans. Annas bror, furst Stepan Oblonskij, har en ung svägerska, Kitty, som uppvaktas av två herrar. De båda är godsägaren Konstantin Levin och greve Aleksej Vronskij. Berättelsens båda huvudpersoner är Anna och Konstantin och boken utspelar sig kring deras respektive liv. De träffas bara en enda gång, men många människor i deras närhet har samröre med varandra. På så sätt får man följa inte bara Anna och Konstantin, utan också många fler personer i den ryska aristokratin.
Konstantin friar till Kitty, men hon lockas just då lite mer av den äventyrlige greve Vronskij, och säger därför nej till friaren. Vronskij, å sin sida, tycker visserligen om Kitty, men faller pladask då han möter den mycket vackra furstinnan Anna Karenina. Han överger raskt alla tankar på Kitty och blir i stället fixerad vid Anna och sina planer på att förföra henne. Att hon är gift ger bara en extra krydda. Den ratade och sårade Konstantin flyr illa kvickt tillbaka ut till sitt gods på landet, där han försöker slicka sina sår och grubblar mycket på meningen med livet. Kitty blir tröstlös över greve Vronskijs svek.
Detta är en mycket enkel beskrivning av hur det hela börjar. Man får sedan följa huvudpersonerna i deras tankar och verklighet. De genomlever sorg, glädje, smärta och lycka. De försöker komma tillrätta med sina liv, lösa sina problem och finna sina respektive vägar till att bli lyckliga. Den stackars Konstantin får uppleva mycket, vilket Lev Tolstoj beskriver väldigt minutiöst. Hans bror dör en långsam och plågsam död. Han får också uppleva förlossningen av sin förstfödde – en händelse, som är mycket omvälvande, då han mycket starkt upplever frustrationen i att inte kunna göra något då hans hustru plågas. Anna genomlever förälskelsens lycka, otrohetens kval och skammen i att vara en förlupen hustru. Även hon grubblar mycket över livet och dess mening. Det är verkligen en bok som innehåller mycket av det en människa kan råka ut för i livet. Utöver detta får man en inblick i det politiska livet och diskussioner kring en del, på den tiden, aktuella frågor, till exempel gymnasieundervisning för flickor, arbetarnas situation och lantbruksmetoder.
Trots att den är väldigt lång, tyckte jag mycket om den. En lite äldre kollega till mig berättade att han tvingats läsa den på gymnasiet och att han inte tyckte den var något vidare. Jag hade nog tyckt samma sak om jag läst den som tonåring. Min fundering är att den kanske passar betydligt bättre för en läsare som själv hunnit leva ett tag. För ungdomar finns det betydligt mer givande böcker – även bland de klassiska verken – tycker jag.
Anna Karenina har filmatiserats inte mindre än sex gånger. I två av dessa filmer har Greta Garbo gjort rollen som Anna. Första gången gjorde hon den som stumfilm och senare som ljudfilm. Den senaste versionen av boken spelades in 2012.
Det har sagts om Anna Karenina att det kan vara svårt att hålla reda på alla människorna, som befolkar boken, eftersom de ryska namnen består av flera delar och används olika. I början av boken finns en förklarande text samt ett litet persongalleri, som är till hjälp för att reda ut begreppen. Jag tyckte dock inte att det var svårt att hänga med. Ganska snabbt fick jag klart för mig vem som var vem, trots att de ömsom tilltalades med smeknamn och ömsom med olika släktnamn. Jag tycker det är väl värt att ta sig den tid det tar att läsa detta klassiska verk. Nu vill jag se en eller flera filmversioner!
Mycket vackert och passande omslag.
Illustration: Andreas Raninger.
Omslagsdesign: Oskar Källner.
Basil Elton är fyrvaktare i fyren North Point. Han förvaltar en viktig uppgift som gått i arv sedan hans farfars tid – att alltid se till att fyren lyser klart, så att fartygen inte går i kvav mot de farliga klipporna. På farfaderns tid var det många fartyg, som seglade förbi på havet utanför fyren. Numera är de färre. Men då det är fullmåne kommer Det vita skeppet. Ombord på däcket syns en skäggig man i fotsid klädnad.
En dag lägger Det vita skeppet till och den skäggige mannen tecknar åt Basil att följa med. Tillsammans seglar de över vida hav och når länder och städer, som Basil aldrig kunnat ana fanns. Den skäggige har kännedom om dessa platser och ger råd om var man absolut inte bör landstiga. Till sist går de iland i Sona-Nyl, inbillningarnas land, och lever där i många tidsåldrar. Men Basil börjar drömma om att segla till det undersköna landet Cathuria, där byggnaderna har tak av renaste guld, väggar av marmor och pelare av rubin och azur. Den skäggige försöker avstyra projektet, men tvingas ge med sig. Det blir en resa som Basil sent ska glömma ...
"Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket" är ett talesätt jag kommer att tänka på då jag läser denna novell. H P Lovecraft använder ett mycket poetiskt och vackert språk då han beskriver Basils resa med den skäggige mannen. Här finns inga fantasifulla och hemska monster, som i flera andra av Lovecrafts noveller. Det är en vacker berättelse, men också en mycket sorglig historia. Den ger läsaren en hel del att fundera över. Mycket läsvärd, tycker jag!
*
Läser du också Lovecraft på lördagarna? Skriv gärna en kommentar i så fall, gärna med länk till din blogg. Jag är nyfiken på vad du tycker om Lovecrafts noveller.
Nu ska jag berätta om en riktigt spännande bok, som man omöjligt kan lägga ifrån sig då man väl börjat läsa den. Kate Morton har skrivit En välbevarad hemlighet och Ann Björkhem har gjort översättningen till svenska.
Laurel blir som tonåring i början av 1960-talet vittne till ett brott, som begås i familjens egen trädgård vid huset i Suffolk. Hon förstår inte riktigt vad hon egentligen sett och får heller ingen tydlig förklaring. Allting tystas ned. Men helt klart är att hennes egen mor av någon anledning stuckit ner en främmande man.
Många, många år senare, då modern ligger för döden och alla syskonen samlas, väcks Laurels tankar på händelsen till liv igen. Hon märker att hennes mor plågas av gamla minnen och att hon nämner namn som hittills varit helt okända i familjen. Någonting allvarligt har hänt, inser Laurel. För att finna frid åt både sig själv och modern, börjar hon göra efterforskningar. Den hemlighet Laurel sakta men säkert kommer på spåren är mycket omvälvande och skakar om hela hennes syn på modern.
Detta är en riktigt spännande berättelse för dig som gillar att läsa om gamla familjehemligheter. Boken rör sig mestadels mellan de första krigsåren under 1930- och 40-talet och nutid i Storbritannien, med nedslag också i 1960-talet samt mellankrigstiden. Dorothy (Laurels mor), hennes pojkvän Jimmy och Dorothys "önske-väninna" Vivien står i centrum. Genom Dorothys påhitt dras de tre in i ett händelseförlopp, som dessvärre får ödesdigra konsekvenser. Det var aldrig Dorothys mening att det skulle gå så illa, men hon måste leva resten av sitt liv med den tunga vetskapen om vad hon gjort. Det låter kanske kryptiskt, men jag kan tyvärr inte avslöja så mycket mer, för då förstör jag din läsupplevelse. Helt klart är att denna bok får du inte missa, om du gillar den här typen av roman. Den är superspännande, helt enkelt, och som läsare bjuds du också på en helt oväntad vändning på slutet. Både Laurel och jag blev rejält överraskade!
I stället för Pokemon Go sysslar belgarna med bokjakt, skriver Good Ereader. Då skulle man kanske kunna kalla det "Bookemon Go", föreslår jag ... ;-)
Det går tydligen till så att då man läst klart en bok (av papper då, alltså), stoppar man ner den i en liten plastpåse med förslutning. Sedan gömmer man den någonstans på stan, så att andra kan finna den. Då den upphittats och blivit läst, placeras den återigen ut. Detta bokletande har blivit riktigt poppis i Belgien.
Det var en rektor som kom på idén då han eller hon behövde rensa ut i sina bokhyllor. Smart idé! :-)
