Tjoho! En ny novellutmaning!

Helena, som har bloggen Ugglan & Boken, har återigen skapat en mycket spännande och kul novellutmaning.

Bild via Ugglan & Boken.

Utmaningen löper över ett helt läsår, med början i vecka 36 i år och final den 11:e juni 2017. Under denna tid gäller det att läsa noveller och fylla hela eller delar av den lista, som Helena satt ihop. Jag ska självklart vara med, för det var så kul förra gången. Visst vill du också vara med?! Mer information och hela listan finner du på Helenas blogg.

Hannes – med rätt att läsa

Nu har äntligen sista delen i min trilogi om Hannes kommit ut. Den heter Hannes – med rätt att läsa och har såklart återigen illustrerats av duktiga Selma Öström.

"Vem är den där Bengt egentligen? Och varför har han skickat ett vykort med en clown på till Hannes? Hannes gillar inte clowner och han klarar inte att läsa vad det står på baksidan av kortet. Det hela är ett mysterium ända tills mamma läser vad det står. Då blir Hannes förskräckt!

Hannes börjar i trean och kan fortfarande bara läsa pyttelite. Han får en ny lärare igen och vet inte vad han ska tro. Kommer skolan att bli rolig eller blir det lika jobbigt och hemskt som i tvåan? Tur att man kan smita ut från lektionen och gömma sig i korridoren och ta en timeout. Det finns ingen som märker det, tror Hannes. Men det finns någon som vet!"

Läs mer om Hannes-trilogin på Hannes egen hemsida, där du också finner återförsäljare och bibliotek som har böckerna om Hannes. Finns inte Hannes-böckerna på just ditt bibliotek? Fråga gärna om biblioteket kan tänka sig att ta in serien.

Sveriges Raoul Wallenbergdag

Idag är det Sveriges Raoul Wallenbergdag. Därför vill jag återigen slå ett slag för den otroligt välskrivna och gripande biografin om honom. Vill du veta mer om Raoul Wallenbergdagen, finner du information genom Raoul Wallenberg Academy.

Den biografi jag tänker på är givetvis på Ingrid Carlbergs Augustprisbelönade "Det står ett rum här och väntar på dig ...". Jag har inte skrivit någon egentlig recension om boken, eftersom jag läste den innan jag bloggens tillkomst. Men jag har flera gånger rekommenderat denna intressanta och mycket gripande biografi – både här och på mitt Twitterkonto.

Ingrid har gjort ett fantastiskt researcharbete, vilket märks tydligt. Boken är otroligt välskriven, och trots att den är en riktig tegelsten blir den inte på något vis tråkig. Det var mycket lärorikt att få läsa mer om denna vår hjälte och den insats han gjorde under andra världskriget. Det är på flera sätt en sorglig historia som avslöjas. Redan innan Raoul föddes hade han blivit faderlös. Berättelsen tar sin början i föräldrarnas relation, som beskrivs som mycket lycklig. Jag led verkligen med den unga blivande modern och nyblivna änkan då hennes make rycktes ifrån henne så kort tid efter bröllopet. Sedan skildras Raouls uppväxt, ungdom och liv som ung vuxen. Det är så väl och personligt beskrivet att man nästan tycker sig lära känna Raoul "på riktigt". Ju längre in i boken jag kom fylldes jag alltmer av sorg och vemod. Redan på förhand vet man som läsare hur boken "slutar", om man säger så, och här har man ju fått lära känna människan bakom hjälteglorian riktigt grundligt. Avsnitten om hur Raouls anhöriga, särskilt hans mor och styvfar, kämpar för att få honom tillbaka eller åtminstone få någon slags vetskap om vad som inträffat är så otroligt gripande att tårarna inte är långt borta.

Idag skänker jag Raoul Wallenberg en extra tanke – Ingrids biografi har fått mig att för alltid minnas honom, hans liv och de stora insatser han gjorde under andra världskriget. Har du inte läst denna mycket viktiga, intressanta och gripande biografi tidigare, så tycker jag att det är dags! Jag rekommenderar den mycket varmt.

En hyllning till H P Lovecraft

Det lilla, men mycket ambitiösa, förlaget Fafner Förlag har i samarbete med författaren Oskar Källner och illustratören Andreas Raninger satsat på att ge nytt liv åt den klassiske skräckmästaren H P Lovecrafts verk. Man har gått riktigt grundligt tillväga; närmare trettio noveller har hittills nyöversatts (ett par av dem är dessutom aldrig tidigare översatta till svenska) och ett stort antal nya, otroligt fina och häftiga omslag har skapats. Detta är sannerligen en riktigt fin hyllning till den klassiske mästaren!

Tjugo nya, spännande omslag till H P Lovecrafts noveller.
Bild via Fafner Förlag.

Min egen relation till H P Lovecraft, som levde mellan 1890 och 1937, och hans noveller började så smått då jag läste Oskar Källners novell Mannerskiölds herrgård. I efterordet nämndes Lovecrafts namn och jag hade då ingen aning om vem han var. Genom den kunnige herr Bokskorpion fick jag dock klart för mig att denne Lovecraft skrev berättelser inom området skräck, fantasy och science fiction och att han hade en lite speciell stil. Lovecraft lästes inte av väldigt många då han fortfarande levde. Men efter hans död har många noveller nått kultstatus och han har idag åtskilliga fans världen över. Så småningom fick jag klart för mig hur stor mytologin kring hans urmonster Cthulhu blivit, och då väcktes min nyfikenhet ytterligare. Jag fann dessutom Neil Gaimanns roliga spin-off till denne Cthulhu. Jag läste Lovecrafts novell om Cthulhu och jag bakade också en Cthulhu-paj. Läs mer om det projektet genom denna länk.

Howard Phillips Lovecraft. Fotograf: okänd.

Senare har jag läst flera av Lovecrafts noveller; The Statement of Randolph Carter, Dagon, Katterna i Ulthar samt Det vita skeppet. Jag har kommit att uppskatta Lovecrafts författarskap alltmer. Därför är det riktigt roligt att Fafner Förlag nu kommer med nyöversättningar och nya, superfina omslag. Inte konstigt att jag blev nyfiken på att läsa om de noveller jag redan läst för att se hur de blivit i denna nya tappning.

Illustration: Andreas Raninger.
Omslagsdesign: Oskar Källner.

Jag inledde självklart min omläsning med berättelsen om kultmonstret Cthulhu. Den tidigare översättningen var givetvis läsvärd  – inget snack om den saken. Men eftersom Lovecraft faktiskt uttrycker sig ganska snirkligt med långa meningar, upplevde jag att det var mycket lättare att förstå Oskar Källners version. Källner har verkligen gett Cthulhu ett nytt liv genom sin kärleksfullt varsamma, men ändå moderniserade, översättning. Samma upplevelse fick jag då jag läste den poetiska och tänkvärda novellen Det vita skeppet (recension kommer senare) och även vid läsningen av skräckberättelsen Dagon. Tack vare dessa välgjorda nyöversättningar har jag blivit än mer inspirerad att läsa de av Lovecrafts berättelser jag ännu inte hunnit läsa.

Illustration: Andreas Raninger.
Omslagsdesign: Oskar Källner.

Normalt brukar jag inte kommentera omslag särskilt mycket, men nu kan jag bara inte låta bli. Jag tycker verkligen att Andreas Raningers illustrationer är otroligt fina och spännande. Jag har kommit på mig själv med att sitta och studera dem för att upptäcka alla detaljer. Åtskilliga illustratörer har inspirerats att teckna sin tolkning av till exempel Cthulhu. Därför är det spännande att se Andreas version. Jag ska skapa en särskild "hylla" i min läsplatta för Lovecrafts titlar, så att jag kan visa alla de fina omslagen på en gång för mina bokvänner. Dessutom är omslagsdesignen mycket välvald och passande för denna utgivning.

Blir inte du också väldigt nyfiken på dessa nyöversatta och nyillustrerade Lovecraft-noveller? Jo, jag tänkte väl det! Skynda dig att besöka den tjusiga, specialdesignade hemsidan som H P Lovecraft fått med anledning av nyutgivningen. Där finner du mer information och länkar till såväl återförsäljare som bibliotek. Har du aldrig tidigare bekantat dig med H P Lovecraft, så har du ett lysande tillfälle nu med dessa välgjorda nyöversättningar!

Sommarens sista ebok från Dagens Nyheter

I lördags kom det sista erbjudandet för Dagens Nyheters prenumeranter. Boken som nu finns tillgänglig har den kluriga titeln Ingenting är sant och allting är möjligt. Peter Pomerantsev är författaren och översättare är Djordje Zarkovic och Helena Hansson.

Så här beskriver förlaget boken:

"När den brittiska producenten Peter Pomerantsev kastar sig in i den växande ryska TV-industrin, får han möjlighet att syna det korrupta landet in i minsta skrymsle och skitigaste vrå. Han släpps in i rökiga mötesrum och får träffa de propagandaguruer som styr det ryska mediemaskineriet, han besöker serbiska maffiastäder och de fina salonger där Londons och USA:s internationella ekonomiska elit befinner sig.

Till en början låter han sig svepas med in i denna spännande värld av nya pengar och ny makt, lockad av de många festerna och de spektakulära personligheter vi får möta i hans essäer professionella lönnmördare med konstnärssjälar, suicidala supermodeller och Hells Angels-medlemmar som ser sig som heliga krigare. Alltmedan Putins regim blir mer och mer aggressiv, dras Peter Pomerantsev djupare in i ett system som snart ska visa sig från sin värsta sida.

Ingenting är sant och allting är möjligt är en blandning av reportage och memoar där vi får följa Peter Pomerantsev i hans försök att navigera i den dokusåpa som är Ryssland. Ett land som enligt Peter Pomerantsev är en form av postmodern diktatur, som använder ett demokratiskt språkbruk och demokratiska institutioner för att tillskansa sig mer makt och resa sig mot väst."

Den här boken har helt säkert sin publik. Men jag sällar mig inte till den.

Falsterbo fyr

Sandhammarens fyr står i Skånes sydöstra hörn och lyser. På den motsatta sidan av landskapet, i det sydvästra hörnet, står den gamla, anrika Falsterbo fyr. Idag var fyren öppen för besökare.

Falsterbo fyr.

Falsterbo är Skandinaviens äldsta fyrplats. Redan på 1200-talet såg man till att signalera medelst sjömärke. Gamla kolrester på Kolabacken i Falsterbo avslöjar att man också använt sig av vårdkasar för att under århundradenas lopp rädda fartyg från förlisning. 1635 bestämde man sig för att bygga en vippfyr på Kolabacken. I slutet av 1700-talet byggdes den stenfyr, som du kan se på bilden här ovanför. Den placerades närmre Måkläppen.

Fyren stod färdig 1795 och rymde också bostäder åt både fyrmästaren, fyrvaktaren och fyrbiträdet med respektive familjer. De huserade i den fyrkantiga, lägre delen av byggnaden. Inledningsvis eldade man med öppen eld i toppen av fyren, som då inte hade någon lanternin. 1843 skaffade man en linsapparat, som byggdes in i en lanternin. I början av 1970-talet automatiserades fyren, i likhet med många andra fyrar i vårt land. Sedan 1990 används inte fyren längre för att signalera åt fartyg. Det finns ljus i den, men endast genom en svag lampa som "mysbelysning".

Linsapparaten i sin lanternin på Falsterbo fyr.

Trappan av sten med sakralt vitkalkade väggar.

Till skillnad från Sandhammarfyrens mycket smala trappa, har Falsterbo fyr en bred, fin stentrappa. Med hjälp av den kommer man ganska högt upp i tornet. På vägen upp kan man se hur personalbostäderna tedde sig.

Köket, som delades av tre familjer, i Falsterbo fyr.

Kan fyrmästarens skrivpulpet ha sett ut så här månne?

Van vid dagens moderniteter och spatiösa bostäder som man är, kan man inte låta bli att häpna över hur smått man bodde förr i tiden. De tre familjerna hade ett rum vardera och delade på köket. 

Gröna, smala, vindlande trätrappan.

Vad är en fyr utan en riktigt smal, vindlande trappa? Även Falsterbo fyr har givetvis en sådan. För att kunna komma ut på "balkongen" som omgärdar lanterninen, måste man äntra en mycket smal, brant och vindlande trätrappa. Återigen funderade jag på dem som en gång i tiden har arbetat här och sprungit i dessa trappor.

Utsikt mot Måkläppen.

Belöningen för att klättra ända upp i toppen av fyren är vidunderlig utsikt åt alla håll. Havet, Måkläppen, Öresundbron, golfbanorna och Falsterbo – allt har man koll på där uppifrån. Vid horisonten var det lite disigt. Annars hade man nog sett ända till Danmark också.

I fjärran finns Öresundsbron och Danmark.

Badhytter och golfspelare.

När jag fick syn på golfspelarna och badhytterna kom jag att tänka på en bok som utspelar sig i Falsterbo. Både just golf, golfspelare och badhytter är viktiga ingredienser i boken. Givetvis omnämns förstås också Falsterbo fyr. Boken jag tänker på är Badhytten: Det som göms i sand kommer fram ibland, skriven av Christina Olséni och Micke Hansen. Det var ett tag sedan jag läste den, men jag har inte skrivit om den här på bloggen ännu.

Omslag: Maria Jörgel Andersson.

Pensionärsvännerna Ragnar, Egon, Märta och Elisabeth är golfspelare och brukar ge sig ut tidigt på lördagsmorgnarna för att spela på Falsterbo Golfbana. Så gör de även denna soliga morgon i juni. Rundan får dessvärre ett abrupt slut, eftersom de finner klubbens ordförande död i sandbunkern på hål två. De blir mycket oroliga över detta, eftersom två av dem råkat slå sina bollar i riktning åt just denna bunker. De är helt enkelt säkra på att ordföranden fått en hård golfboll i huvudet och avlidit på fläcken. I stället för att ringa polisen, ringer de en yngre släkting, som är åklagare. Denne är sjukskriven för utbrändhet och dessutom mycket bakfull just denna lördagsmorgon. Kanske är det därför han fattar det irrationella beslutet att inte omedelbart ringa polisen. Han lovar dock att på något sätt hjälpa pensionärskvartetten, bara de håller tyst om det inträffade. Vad denne åklagare inte anar är att Ragnar och Egon bestämmer sig för att ta saken i egna händer, i syfte att sopa igen spåren och försöka få dödsfallet att se ut som självmord. De transporterar därför den döde i hans egen golfbil och placerar honom på sitt kontor i klubbhuset. Detta är upptakten till en serie både dråpliga och allvarliga händelser i lilla Falsterbo.

Badhytten är en lättläst berättelse inom genren ”dråpliga deckare”, som man skulle kunna kalla den. Här får du följa en ganska omfattande samling människor, som bor i Falsterbo. Några av dem gör lite klantiga saker, som till exempel detta med att flytta på golfklubbens döde ordförande, vilket verkligen sätter myror i huvudet på de lokala poliserna då de ska försöka utreda dödsfallet. Detta är inte heller den enda mystiska händelse som inträffar i det lilla samhället denna sommar. Pö om pö får läsaren lära känna ortsborna och varför det ena lett till det andra. Förutom jakten på lösningen får man också en stor portion av sommarstämning och fina strandnära miljöer. Badhytten är verkligen en bok för dig som söker lättsam underhållning i härlig sommarmiljö.

Omslag: Harry Rosenqvist.

En annan bok, som utspelar sig i Falsterbo, är Farligt för familjen. Den är skriven av Folke Mellvig och publicerades första gången 1958. Det är alltså ett Falsterbo från 50-talet – då man till exempel reste med tåg mellan Malmö och Falsterbo – vi får möta i Folkes spännande deckare. Självklart finns Falsterbo fyr med på ett hörn i handlingen. Läs mer om vad jag tyckte om boken genom denna länk.

Nu är Internationella Fyrdagen firad för i år. Tack vare åtskilliga entusiaster, som organiserar sig genom olika fyrföreningar, hålls våra fyrar i gott skick. Kunskapen om dem, deras historia och syfte bevaras för kommande generationer. Genom föreningarnas ideella försorg får vi tillfälle att besöka dessa våra kulturarv. Men trots att Internationella Fyrdagen är över, behöver man inte avstå ifrån att besöka fyrar för det. Även om man inte får tillfälle att stiga in och klättra upp i dem, är de mycket beundransvärda också från utsidan. Ofta är de placerade i trevliga, natursköna omgivningar. Dessutom kan man som boknörd passa på att läsa böcker, i vilka fyrar figurerar på ett eller annat sätt.

PS Alla bilderna (förutom bokomslagen) i detta inlägg är tagna av Herr Bokskorpion. DS

Sandhammarens fyr

Du känner säkert till den klassiske författaren Verner von Heidenstam. Men visste du att hans pappa hette Gustav von Heidenstam och var fyringenjör? Han uppfann en helt ny typ av fyr. Dittills hade man byggt fyrar av sten, men sådana går inte att uppföra på till exempel lös sand. Tack vare den nya konstruktionen kunde man bygga fyrar på platser med lite mer instabil grund. Dessa fyrar kallas för heidenstamfyrar eller heidenstammare.

Sandhammarens fyr med det gula teknikhuset.
Fotograf: Bokskorpionen.

En sådan plats, med instabil grund, är Sandhammaren, som ligger på den skånska kusten allra längst ut i sydöstra hörnet. Vattnet utanför Sandhammaren är mycket strömt. Detta gör att sandrevlarna ständigt flyttar på sig och skapar ett mycket farligt farvatten för förbipasserande fartyg. Under århundradena har fartygskaptener bett böner för att undgå förlisning. "För den svenska Sandhammaren bevare oss, milde Gud!" Dessa böner hjälpte uppenbarligen inte alla fartygen, för havet utanför Sandhammaren är dessvärre norra Europas största skeppskyrkogård, full av vrak.

Under den första delen av 1800-talet gjorde en gammal man vid namn Ola Fyr, som anställd vid Lotsverket, en viktig insats för att försöka hjälpa fartygen. Han kämpade på egen hand med att hålla en stor brasa vid liv på stranden. Ola till och med bosatte sig i en enkel, utgrävd håla i sanddynen för att ständigt kunna finnas tillhands för sin enkla "fyr". Ola fick tillnamnet Fyr på grund av sitt arbete med brasan. Vad han egentligen hette i efternamn vet ingen numera.

Under 1800-talets lopp blev det inte bara viktigt att hjälpa fartygen att undgå förlisning. Om man såg till att skeppen inte förliste, kunde man också slippa smittspridning då skeppsbrutna med eventuell sjukdom kom iland. Under 1830- och 40-talet var man framförallt rädd för den hemska koleran. Det blev med andra ord allt mer angeläget att på något sätt bygga en fyr, trots de omöjliga markförhållandena. Tack vare Gustav von Heidenstam kunde man uppföra den första heidenstamfyren på Sandhammaren. Inledningsvis var det faktiskt inte bara en fyr, utan två stycken likadana. Men efter några år släckte man den norra, monterade så småningom ner den och uppförde den i stället på Pite Rönnskär. Efter att ha fått en förlängning står den nu där och är Sveriges högsta heidenstamfyr.

En komplicerad stålkonstruktion.
Fotograf: Herr Bokskorpion.

Sandhammarens fyr är speciell med sin stålkonstruktion. Men det märks att Gustav von Heidenstam inte bara tänkt praktiskt då han skapade den. Även det estetiska har fått plats i fyrdesignen, vilket märks till exempel på de smala pelare som omgärdar linsen inne i lanterninen samt ute på taket, där vattenutkastare är utformade som små lejonhuvuden.

Den övre delen av Sandhammarens fyr. Fotograf: Herr Bokskorpion.

Gustav von Heidenstam var en grundlig och noggrann ingenjör. Han skapade fyren och lät bygga upp den där den tillverkades, nämligen i Hällefors på bruket. Gustav ville naturligtvis kontrollera så att allt var som det skulle och att fyren fungerade. Därefter demonterades fyren och skeppades hela vägen ner till Ystads hamn. Där lastades den om på pråmar och fraktades till Sandhammaren och byggdes upp igen. Vilket arbete!

Här anar man optiken i lanterninen. Fotograf: Herr Bokskorpion.

En närbild av lanterninen. Fotograf: Herr Bokskorpion

Från början hade Sandhammarens fyr ett fast sken. Inledningsvis användes rovoljelampor. Senare bytte man till fotogen. Så småningom installerades en helt ny teknik i form av Henry Lepautes linsapparat, som roterade med hjälp av lodteknik. Då lämnade man det fasta skenet och övergick till att sända ut blinkljus var femte sekund. På detta sätt lyser fyren än idag, eftersom Sandhammarens fyr fortfarande är en aktiv fyr.

En smal, vindlande ståltrappa i fyrens inre.
Fotograf: Herr Bokskorpion.

När man tar sig uppför den smala, vindlande ståltrappan i det ganska smala fyrtornet, kan man inte låta bli att tänka på de som arbetade i fyren förr. Tänk att springa i de trapporna, kanske många gånger varje dag. Dessutom blåste det friska vindar och kom en del regn då jag gick ut på "balkongen" som löper runt lanterninen. Även det fick mig att fundera på arbetsförhållandena för fyrvaktare och fyrmästare. Lägg därtill mörker, stormstyrka, snö och hagel. Det krävde helt klart sin man att jobba i en fyr!

Sandhammarens fyr byggdes 1862. Fotograf: Herr Bokskorpion.

Linsapparaten fotograferad från insidan. Fotograf: Herr Bokskorpion.

Vackra vattenutkastare i form av lejon. Fotograf: Herr Bokskorpion.

Som bokslukare funderade jag på om det finns några böcker, som på ett eller annat sätt skildrar Sandhammarens fyr. I teknikhuset, som ligger intill fyren, har Föreningen Sandhammarens Fyrplats mycket att visa. Där finns bland annat kopior av ritningarna till fyren och ett intressant bokbord.

En av böckerna på bordet var Kring Sandhammaren, som Frans Löfström har skrivit. Den publicerades 1946. Frans var folkskollärare och skrev att antal kulturhistoriska böcker om Österlen, där han både föddes och framlevde sina dagar. Han var mycket aktiv i sin hembygd och engagerade sig i till exempel fiskarnas arbetsförhållanden. Jag blev så nyfiken på boken om Sandhammaren att jag inte kunde låta bli att beställa den via Bokbörsen.

Fin biljett för entré till Sandhammarens fyr
ovanpå mitt exemplar av Kring Sandhammaren.

Det visade sig att Kring Sandhammaren är en mycket intressant bok, skriven på visserligen lite äldre svenska, men mycket lättläst och rolig. Mycket av det jag berättat i detta inlägg är hämtat ur boken. Det är väldigt givande att läsa om hur livet tedde sig i den delen av Skåne förr i tiden. Dessutom är det roligt att se hur Frans uttrycker sig och hur svenska språket såg ut 1946.

Släkten Löfström är uppenbarligen duktiga skribenter. Frans son hette Inge Löfström. Han var präst och skrev också böcker. Frans sonson, Tomas Löfström, var även han författare och har sammanställt en antologi med österlensk anknytning. Den heter Österlen – landskapet i litteraturen och står faktiskt på min att-läsa-lista fastän den bara finns som pappersbok önske-ebok. Alla tre Löfströmarna skrev gärna om Österlen och dess befolkning.

Internationella Fyrdagen

Nu finns det många trevliga saker att glädja sig åt. Det är deckarfestivalen Crimetime på Gotland. I Humlebæk pågår bokevenemanget Louisiana Literature. Och överallt i hela världen firas Internationella Fyrdagen den 20-21/8. Jag överlåter åt andra att rapportera från Gotland och Humlebæk. Själv kommer jag att bevaka Internationella Fyrdagen i dagarna två.

Morups Tånge Fyr med en vän i förgrunden. Bild via Kattegattleden.

På ett sjuttiotal platser runt om i vårt land kommer Internationella Fyrdagen att firas på olika sätt. Många fyrar kommer att hållas öppna för besökare, vilket ger en unik möjlighet att få klättra uppför vindlande trappor och försöka föreställa sig hur det kunde kännas för en fyrmästare eller en fyrvaktare att springa i dessa flera gånger om dagen. Väl uppe i toppen kan man fascineras av såväl fyroptiken som den vackra utsikten. Vill du också besöka en fyr på Internationella Fyrdagen?

Här i söder vet jag att till exempel Morups Tånge Fyr i Halland håller öppet för besökare under helgen. Sandhammarens fyr i Skåne har öppet både på lördagen och söndagen, medan Falsterbo fyr välkomnar besökare på söndagen. Men det finns många, många fler vackra fyrar, som väntar på besökare. Kolla på Svenska Fyrsällskapets hemsida för mer information. Där finner du en lista med öppettider för olika fyrar.

Många fyrar har egna hemsidor och en del är aktiva på Facebook. Morups Tånge fyr är lite extra speciell, för det är en fyr som har Twitter-konto. Det är en mycket trevlig och belevad fyr, som gärna småpratar med sina följare. Jag kommer tyvärr inte att få tillfälle att besöka Morups Tånge denna helg. Jag kommer i stället att rapportera från Sandhammaren och Falsterbo. Givetvis blir det rapportering med boklig touch!

Fyrar har en säregen lockelse på väldigt många människor, vilket inte minst märks på att de har en given plats i åtskilliga böcker. Här är ett litet axplock av titlar, som innehåller ordet fyr eller fyrvaktare i en eller annan form. Utöver det finns det förstås böcker där fyrar omnämns eller där handlingen utspelar sig vid en fyr* utan att det syns i titeln.

Fyren, skriven av P D James

Fyren mellan haven, skriven av M L Stedman

Fyren och stjärnorna, skriven av Annika Thor och Per Thor

Fyrtornet i Son-Li, skriven av Martin Widmark

Fyrtornet vid Maspalomas, skriven av Mattias Lönnebo

Mot fyren, skriven av Virginia Wolf

Mot fyren, skriven av Linda Skugge och Sigrid Tollgård

Fyrvaktaren, skriven av Conny Palmkvist

Fyrvaktaren, skriven av Camilla Läckberg

Fyrmästarens dotter, skriven av Ann Rosman

En serie, som jag nyligen upptäckt och som jag ser fram emot att läsa, är The Lighthouse Library Mysteries, skriven av Eva Gates (också känd som Vicki Delany). De tre böckerna har mycket bokrelaterade titlar: By Book or By Crook, Booked for Trouble och Reading Up a Storm.

Titta bara på omslaget! En fyr, en katt och en bok – kan det bli mer lockande? Eller vad sägs om denna beskrivning, hämtad från bokseriens hemsida:

"For ten years Lucy has enjoyed her job poring over rare tomes of literature for the Harvard Library, but she has not enjoyed the demands of her family’s social whorl or her sort-of-engagement to the staid son of her father’s law partner. But when her ten-year relationship implodes, Lucy realizes that the plot of her life is in need of a serious rewrite. 

Calling on her aunt Ellen, Lucy hopes that a little fun in the Outer Banks sun—and some confections from her cousin Josie’s bakery—will help clear her head. But her retreat quickly turns into an unexpected opportunity when Aunt Ellen gets her involved in the lighthouse library tucked away on Bodie Island.

 Lucy is thrilled to land a librarian job in her favorite place in the world. But when a priceless first edition Jane Austen novel is stolen and the chair of the library board is murdered, Lucy suddenly finds herself ensnared in a real-life mystery—and she’s not so sure there’s going to be a happy ending...."

En förstaupplaga av en Jane Austen-bok blir stulen och ordföranden i fyrbibliotekets styrelse blir mördad! Detta väcker definitivt min nyfikenhet! :-)

*Sara Paborns Tuppen och havet är ett exempel på detta. 

Louisiana Literature – tänk på detta!

Det har blivit dags för Louisiana Literature igen. Här ska du få några tips för din resa hem från denna festival.

Bild via Louisiana Literature.

Tänk på att evenemanget äger rum i Danmark, det vill säga utomlands. När du reser hem till Sverige med tåg, buss eller färja måste du passera en identitetskontroll och en gränskontroll och i dessa visa upp pass eller annan giltig id-handling. Kör du bil över Öresundsbron har du en gränskontroll att passera i Lernacken. Läs mer om detta på polisens hemsida. Notera att exempelvis Skatteverkets id-kort inte är giltigt i denna typ av kontroll.

Åker du tåg hem från Louisiana? Lättast är det att ta vägen via Helsingør och Helsingborg. Där går id-kontrollen och gränskontrollen, enligt uppgift, snabbast. Om du åker via København och Malmö, ska du tänka på att först ta tåget till Københavns Lufthavn. Där stiger du av tåget, går upp i flygplatshallen, ner på perrong nummer 1 och igenom en id-kontroll på plattformen, innan du stiger ombord på tåget till Sverige. I Hyllie sker gränskontrollen och tåget kommer att stå stilla i tio minuter.

Jag önskar dig en trevlig och intressant upplevelse på Louisiana Literature!

Chinua Achebes arvtagare ...

... sägs heta Chigozie Obioma. Hans debutbok, Fiskarmännen, är veckans bok från Dagens Nyheter.

Chinua Achebes Things Fall Apart (Allt går sönder) har jag läst en gång för länge sedan, men Chigozie Obioma är ett helt nytt namn för mig. Om man ska tro Dagens Nyheters recensent, kommer Fiskarmännen att bli en modern klassiker. Så här beskriver förlaget boken:

"Nioårige Benjamin är yngst av fyra oskiljaktiga bröder som växer upp i 1990-talets Nigeria. När deras stränge far lämnar hemmet för en tid utnyttjar bröderna sin nyvunna frihet till att fiska vid floden, en gång ren och livskraftig, numera en nedsmutsad, förbjuden plats. På denna förbjudna plats får de höra en fruktansvärd spådom om hur en av bröderna kommer att dö, en förutsägelse som får misstron att börja växa mellan dem och sätter igång ett katastrofalt händelseförlopp.

Genom att väva samman mytiska inslag med modernt berättande gestaltar Obioma ett samhälle som står mittemellan tradition och modernitet. Fiskarmännen är en roman om skuld, syskonlojalitet och om trons kraft. Genom skildringen av en familjs öde framträder också berättelsen om Nigeria, och om en betydelsefull tid i landets komplexa historia.

Chigozie Obioma har för sin sensationella debut hyllats av kritiker världen över och kallats en självklar arvtagare till Chinua Achebe."

Fiskarmännen får härmed ta plats i min virtuella hög av böcker att läsa i framtiden.

En mörderska bland oss

År 1830 avrättades den sista dödsdömda brottslingen på Island. Hennes namn var Agnes Magnúsdóttir. Hon var dömd, tillsammans med två medbrottslingar, för mordet på Natan Ketilsson och ytterligare en man samt för mordbrand. Trots att detta skedde för så länge sedan, lever minnet av händelsen kvar. En som fascinerades av berättelsen, som hon fick höra då hon var utbytesstudent på Island, är Hannah Kent från Australien. Hon blev så intresserad av Agnes öde att hon började forska djupare i saken. Resultatet blev boken En mörderska bland oss. Den är översatt till svenska av Karin Andræ.

Omslag: Siwe Design.

Agnes Magnúsdóttir föddes på norra Island som oäkting till en piga. Hon blev bortlämnad till fosterföräldrar vid sex års ålder. Dessvärre dog fostermodern i barnsäng och den mycket unga Agnes fick påbörja sitt liv som fattighjon och piga i olika gårdar. Då hon var drygt trettio år gammal kom hon till Natan Ketilssons gård. Kanske hade Agnes blivit lovad en tjänst som hushållerska i stället för piga. Kanske hoppades hon på mer än så. När hon kom till gården väntade dock andra omständigheter. Natan var en speciell man, som ägnade sig åt läkedom och helande örter. Han var anlitad av många och gav sig ofta ut på resor över Island. Han skaffade sig också fiender, kanske på grund av sitt hetsiga humör, kanske på grund av sitt kvinnotycke. På hans gård fanns två pigor, Agnes Magnúsdóttir och Sigríður Guðmundsdóttir. En som ofta slog sina lovar kring gården var den mycket fattige bondsonen Friðrik Sigurðsson. Han trodde att Natan hade pengar gömda på sin gård – pengar som Friðrik gärna skulle vilja komma åt.

Vad hände egentligen på gården? Vad var det som ledde till att Natan och en annan besökande man blev mördade och gården satt i lågor? Vem eller vilka var egentligen skyldiga till dådet? Agnes satt i förvar på gården Kornsá före sin avrättning. Den unge pastorsadjunkten þorvarður Jónsson, kallad Tóti, var den som skulle förbereda Agnes för döden. Inför honom tinar hon upp och avslöjar vad som hänt. Hannah Kent grundar sin bok på fakta, som hon funnit vid sina efterforskningar. Hon ger dessutom Agnes mer djup och personlighet genom att fiktivt berätta om hur hon kan ha haft det i sitt liv. En mörderska bland oss är en mycket välskriven, intressant och gripande bok, som dels ger en bild av det karga livet på Island med köld och fattigdom, och dels skildrar en dödsdömds sista tid. Klart läsvärd, om du gillar den här typen av innehåll!

Hannah Kents bok heter Burial Rites på originalspråket. Se och hör henne berätta om den här:

Boken har blivit dramatiserad av Sveriges Radio. Det är en mycket bra produktion och du finner den genom Radioföljetongen, där du kan lyssna på den fram till den 16:e september. Berättarrösten tillhör Johan Gry och Agnes röst görs av Gunilla Johansson.

Vill du veta mer om Agnes, finner du en utmärkt text och bilder hos Icelandic Roots.

Eugen Kallmanns ögon

Nesser är alltid Nesser! Jag har i princip aldrig blivit besviken på en bok från Håkan Nessers penna – så inte heller denna gång. Alldeles nyligen kom hans senaste verk, Eugen Kallmanns ögon, ut.

Omslag: Karin Hagen.

Leon Berger drabbas hårt då hans fru och tonåriga dotter avlider under en resa utanför Tanzanias kust. I ett försök att hjälpa sig själv nappar han på den forna studiekamraten, Ludmillas förslag att lämna Stockholm, flytta norrut och börja undervisa på en av högstadieskolorna i K. Sagt och gjort; Leon startar ett nytt liv i K.

Leons företrädare på posten som svensklärare på Bergtunaskolan, Eugen Kallmann, har dött under lite mystiska omständigheter i det gamla ödehuset "Tyska huset", som ligger i K. Polisen har dock kommit fram till att det handlar om en olyckshändelse. Om detta vet Leon inledningsvis ingenting. Men pö om pö blir han alltmer indragen i Kallmanns öde, särskilt då han finner en samling underliga dagböcker i Kallmans (numera Leons) skrivbord på skolan. Dessa dagböcker tycks visa på att något inte står rätt till med Kallmanns bakgrund. Dessutom verkar det som att Kallmann var en mördare på spåren strax före sin död. Tillsammans med Ludmilla och en kollega vid namn Igor påbörjar Leon ett pusslande för att få klarhet i vad som egentligen hänt.

Höstterminen på skolan präglas inte bara av Kallmanns död, utan rasister sprider oro och hotar både personal och elever med anonyma budskap. Ett par invandrarelever misshandlas. Även Kallmann blev vid ett tillfälle misshandlad av rasister före sin död. Kulmen kommer då en av de unga rasisterna hittas död på skolans område. Finns det någon koppling mellan Kallmanns död och det som sker på skolan? Utöver Leons lilla privatspanargrupp, är även några av eleverna sysselsatta med att försöka ta reda på mer om Kallmann och vad som egentligen hänt.

Allt utspelar sig i huvudsak läsåret 1995-96. Sakta men säkert får dock huvudpersonerna (och läsaren) klart för sig att flera gamla hemligheter från förr spelar roll i det som inträffar i samhället. Nesser låter omväxlande de olika personerna komma till tals i varsina kapitel. På så sätt förs berättelsen framåt och alltfler ledtrådar avslöjas. Men vad som egentligen hänt är svårt att lista ut förrän det avslöjas på de sista sidorna. Håkan Nesser är en utmärkt berättare, med en språklig stil som jag gillar skarpt. Egentligen tycker jag mycket om att höra när Nesser är uppläsare av sina egna böcker. Eugen Kallmanns ögon har dock andra uppläsare. När jag läste eboken kunde ändå nästan höra Håkans stämma. Gillar du också Håkan Nessers berättarstil måste du absolut läsa Eugen Kallmanns ögon*. Det är en bok, som är svår att lägga ifrån sig.

*Titeln får naturligtvis sin förklaring, men exakt vad det betyder tänker jag inte avslöja här. Det har dock med mord att göra.