Jag mötte Paddington på Paddington Station

Här kommer en söt liten krabat, som jag mötte som hastigast på semestern.

Björnen Paddington på Paddington Station i London.
Fotograf: Bokskorpionen.

Herr Bokskorpion och jag var egentligen på väg åt annat håll, men man måste ju bara hälsa när man möter en sån här raring. Björnen Paddington ser för övrigt också ut att vara på väg någonstans.

Illustration: Peggy Fortnum.

För den som vill läsa böckerna om denna nalle, kan jag berätta att de finns som eböcker på engelska. Börja med A Bear Called Paddington och sedan kan du läsa ytterligare en mängd andra titlar om björnen. Michael Bond heter författaren.

En annan bok jag kom att tänka på då vi reste via Paddington Station, är Agatha Christies 4.50 från Paddington. Det är en titel jag har på min "att-läsa"-lista.

Omslag: Sara R Acedo.

Så här beskriver man boken:

"Inför julen reser mrs McGillicuddy för att hälsa på väninnan miss Marple. Men det som börjar som en avkopplande tågresa får en otrevlig vändning när mrs McGillicuddy bevittnar hur en kvinna stryps ihjäl i ett förbipasserande tåg. Det finns inga andra vittnen, inget lik hittas och varken tågpersonalen eller polisen tror på hennes berättelse. Miss Marple bestämmer sig för att lösa mordgåtan och tar hjälp av det skarpsinniga hembiträdet Lucy Eyelesbarrow.

4.50 från Paddington utkom 1957 och är en av de mest populära böckerna med den mysterielösande damen Jane Marple i huvudrollen. Boken ger prov på Agatha Christies osvikliga förmåga att iscensätta intrikata mordmysterier. Hur kan ett brott lösas när det inte finns några bevis för att det verkligen har skett?"

Den låter hur spännande som helst, tycker jag. Bookmark Förlag har låtit nyöversätta denna och en del andra titlar av Agatha Christie. Helen Ljungmark heter översättaren. Samtidigt har böckerna fått fina omslag av Sara R Acedo.