Salladsnätter

En gång, när Brasilien var årets tema på Bokmässan i Göteborg, funderade jag på vilka brasilianska författare som blivit publicerade på svenska i formatet epub. Då hittade jag inte speciellt många alls. Nu har jag dock läst en. Den heter Salladsnätter och är skriven av Vanessa Barbara. Översättningen till svenska är gjord av Hans Berggren.

Omslagsdesign: Nina Leino.

Otto och Ada har varit gifta i femtio år då Ada plötsligt dör. Hennes död kommer till synes väldigt plötsligt och oväntat. Otto blir tillintetgjord och tillbringar sin tid i passivitet i hemmet. Ada var den som alltid var utåtriktad och social. Hon hade kontakt med grannarna, brevbäraren och apoteksbudet. För Otto har hon sedan berättat det hon fått höra om dessa människor och deras liv. Genom Ada känner han till den sjungande brevbärarens svårigheter att dela ut post korrekt. Han vet att apoteksbudet drömmer om att bli stjärna i simning och han känner varje grannes hemligheter och sysselsättningar. Dessutom är det lyhört i kvarteret där de alla bor. Inte ens den lite mer introverte Otto kan undgå att höra ljud ur grannarnas vardag.

Som nybliven änkeman vill Otto bara bli lämnad ifred med sina minnen. Han tillbringar det mesta av sin tid bakom neddragna persienner, sittande med en filt över knäna, och drar sig till minnes sitt och Adas trivsamma liv tillsammans. Men så småningom förstår Otto att något inte står rätt till. Det finns oförklarliga händelser, både från när Ada fortfarande levde och efter hennes död, som pekar på att något allvarligt inträffat. Det kan rentav vara så att Ada tog en hemlighet med sig i döden – hon som annars alltid berättade allt för Otto. Den deckarintresserade Otto kan inte låta bli att lägga pussel med de frågetecken och ledtrådar han ofrivilligt stöter på. Till sist uppdagar han något som han aldrig kunnat ana.

Salladsnätter beskrivs ofta som en feelgoodroman. Jag är inte så säker på att jag vill placera berättelsen om Otto i den genren. Ottos sorg och önskan om att få vara ifred är framträdande. Det han upptäcker och avslöjar är inte heller något glädjande eller roligt. På sätt och vis påminner boken om en pusseldeckare. Under berättelsens gång får Otto och läsaren ledtrådar, men dessa är så noggrant invävda att det inte är förrän långt fram i boken som man sakta förstår att saker hänger ihop. Det är som att Ottos passivitet och upptagenhet av sorgen paralyserar både honom och läsaren och att man därför inte inser att man blir serverad ledtrådar mitt framför ögonen. Är detta en deckare då? Tja, kanske, men i så fall en mycket annorlunda och lågmäld sådan.

Jag tyckte mycket om Salladsnätter. Otto är lätt att sympatisera med och jag lider med honom. Även en del av grannarna väcker mina medkänslor; till exempel den vuxna dottern som tar hand om sin gamle far, vars sinne alltmer förmörkas av demens. Det finns en hel del människoöden att fundera över i denna berättelse. Man kan dessutom grubbla en del på grannarnas agerande i samband med en viss händelse. De ställdes inför ett svårt dilemma. En tänkvärd bok för dig som gillar att läsa om till synes vardagliga liv, som ändå döljer hemligheter under ytan.

PS Titeln – Salladsnätter – får sin förklaring, det lovar jag. DS