![]() |
Mycket läckert omslag, skapat av Marcell Bandicksson. |
Karin Adler – polisen som alltid har den nutida huvudrollen i Anns böcker – blir i Vågspel tvungen att lämna hemmet i Marstrand och arbetsplatsen i Göteborg. En svensk segelbåt har nämligen hittats drivande vind för våg utanför Orkneyöarna, norr om Skottland. Båtens ägare har spårats till Karins hemtrakter. Med tanke på Karins stora erfarenheter av båtliv, är hon självskriven att åka till Orkney och bistå den lokala polisen i utredningen. Innan hon och kollegan Folke ger sig av, har de tillsammans med kollegan Robert påbörjat en kartläggning av båtägarens liv och leverne. Det visar sig att han är pensionerad dykare och har jobbat på oljeplattformarna i Nordsjön. Under sin långa karriär har han skaffat sig både vänner och mycket bittra fiender. Frågan är vad som nu hänt honom. Det finns blod ombord på den övergivna segelbåten. Strax efter Karin och Folkes ankomst till öarna, hittas en död man ilandspolad på en av stränderna. Är det dykaren? Den orkneyska polisen är övertygad, men Karin är ytterst tveksam, vid den första okulära besiktningen av kroppen.
Parallellt med Karins nutida utredning, får man följa den försvunne dykaren under ett av hans uppdrag 1977. Då är han nämligen en del av ett team, som fått i uppdrag att dyka på ett mycket speciellt vrak utanför Orkney. 1916 förliste det brittiska HMS Hampshire i en svår storm, efter att ha rammat en tysk mina. Mycket få av sjömännen överlevde, till en viss del beroende på att lokalbefolkningen hindrades av militären från att bistå det sjunkande skeppet. Det måste ha varit något lurt med detta fartyg. Det ryktas att skeppet medförde stora mängder guld med destination Ryssland, och expeditionen 1977 är inte den första under de många år som gått. Men saker och ting går inte som de ska under dykningarna på vraket.
Jag tycker så mycket om Ann Rosmans deckare. I hennes berättelser slipper man slamsigt underhållningsvåld. I stället får man lära sig intressanta saker genom den historiska bakgrund, som utgör en del av ledtrådarna i den nutida Karins utredningsarbete. Normalt sett rör sig Karin i Marstrandsmiljö – nog så exotiskt för en skånsk läsare. I Vågspel är miljön om möjligt ännu mer intressant. Det karga livet på Orkneyöarna, och dess uråldriga historia med både sägner och myter, är så väl beskrivet genom Anns penna att man blir nyfiken och vill åka dit.
Det var dessutom verkligen superintressant att få en rejäl inblick i hur nordsjödykarna haft det, vilka arbetsvillkor de haft och vilka risker de utsatts för. Jag hade tidigare ingen aning om deras arbetsvillkor. Jag beundrar Ann för hennes gedigna researcharbete, som i sin tur leder till att jag, som läsare, vet att det hon berättar är sant. Det är också så kul att läsa om något, som lockar mig att fördjupa mig på egen hand. Under läsningens gång googlade jag till exempel "dykarsjuka" och lärde mig mycket på kuppen om detta fruktansvärda tillstånd, som dykare riskerar att drabbas av.
Jag vill verkligen varmt rekommendera läsning av Vågspel. Gillar du att lyssna på ljudböcker, kan jag dessutom anbefalla denna titel av den anledningen att Mirja Turestedt är en perfekt uppläsare. Dessutom får du Anns egna ord på slutet, då hon berättar om sin research. Du finner ljudboken hos till exempel Nextory*. Vill du fördjupa dig ännu mer i Ann Rosman och hennes författarskap, kan jag föreslå ett besök hos Sveriges Radio och på bloggen Johannas deckarhörna. SR erbjuder en intervju att lyssna till och Johanna har skrivit ned sin intervju av Ann. Blir du riktigt nyfiken på vrak och dykning efter att ha läst Vågspel, så kan jag rekommendera den mycket intressanta, interaktiva eboken Vrak.
*Nextory är en abonnemangstjänst för både eböcker och ljudböcker – perfekt för den som gillar båda formaten. Du läser och eller lyssnar genom att skapa ett konto och använda deras app. Läs mer om hur det går till på deras hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar