 |
| Omslag: Marina Mattsson. |
Enligt Svenska Institutet för sorgbearbetning kan sorg medföra ...
... och detta är precis vad vi möter hos Diane, som är huvudperson i Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Hon har drabbats av det kanske värsta som kan hända; hennes make och deras lilla dotter råkar ut för en bilolycka och dör. Då läsaren möter Diane har det gått ett år efter olyckan. Hon är fortfarande som förlamad och klarar nästan inte att göra någonting. Hon drev tidigare det lilla bokkaféet Lyckliga människor läser och dricker kaffe i Paris. Men nu får hennes vän och medhjälpare sköta kaféet så gott han kan. Denne Félix försöker också ta hand om Diane. Han kämpar med att försöka få henne på fötter och ta sig an sitt liv igen. Till sist vill han tvinga med henne på semester. Men Diane vet hur Félix lever och vad semester innebär för honom, så hon tvingas på så sätt aktivera sig för att slippa undan. Hennes utväg blir att hyra en liten stuga i en avlägsen del av Irland.
Att bearbeta och ta sig ur sorg är ingen spikrak väg – det vet den som tagit sig igenom sorg. Detta får även Diane erfara. Genom att resa till Irland har hon tagit ett steg på vägen, men vistelsen på ön innebär perioder av allt vad sorgen för med sig blandat med perioder då hon mår bättre. Jag tycker att Agnès beskriver allt detta väldigt bra. Dianes alla våndor blir väldigt tydliga; jag förstår henne och jag lider med henne. Hon börjar bli bättre, men faller ner i nattsvart mörker igen. Men för varje gång hon kravlar sig upp ur detta svarta hål av sorg, blir det ändå sakta men säkert lite lättare att leva. Hon gör avslut och hon börjar så smått fundera på framtiden.
Bland de människor Diane möter på Irland finns en mycket butter och surmulen man. Även om deras relation inledningsvis enbart är fientlig, så lockas man som läsare att dra vissa förhastade slutsatser. "Kvinna i sorg reser bort, träffar ny man och livet blir lyckligt igen." Men ack så fel man kan ha! Så enkelt är inte livet, och så enkelt löser inte Agnès det för sin huvudperson Diane. Jag har många tankar om hur Diane gör och hur hon väljer att leva, men dessa tänker jag inte skriva här. Jag vill inte förstöra din läsupplevelse genom att antyda hur det går. Men ett är säkert; även efter att ha läst klart denna lilla pärla till bok funderar jag på Diane och hur det kommer att gå för henne, vilka vägar hon väljer och hur hon kommer att uppleva sin saknad efter make och dotter längre fram i livet.
Bokens titel är förstås hämtad från namnet på Dianes lilla bokkafé. Jag tycker den är mitt i prick! Diane tror att hon aldrig någonsin kommer att bli en av de där "lyckliga människorna" igen. För den som befinner sig mitt i nattsvart sorg pågår livet någon annanstans, och den sörjande kommer aldrig att bli en del av det igen. Men Dianes lilla kafé finns där (om än nedgånget), precis som livet och hennes vän Félix, då hon är redo för det.
Jag tyckte verkligen om Agnès sätt att berätta om hur det kan vara att genomleva sorg. Det är ingen romantiserad bild av sorgens ansikte man möter, utan snarare en verklighetsbaserad version. Extra spännande och roligt är att Agnès först gav ut denna titel som ebok på egen hand. Den väckte stort intresse hos franska läsare – gick till och med om Fifty Shades of Grey i försäljningssiffror – och ett förlag kontaktade henne. Berättelsen om Diane ska även bli film. Vilken rolig framgång för Agnès! :-)
- en känsla av bedövning
- humörsvängningar
- koncentrationssvårigheter
- oregelbunden sömn
- förändrade matvanor
- energiförlust
Att bearbeta och ta sig ur sorg är ingen spikrak väg – det vet den som tagit sig igenom sorg. Detta får även Diane erfara. Genom att resa till Irland har hon tagit ett steg på vägen, men vistelsen på ön innebär perioder av allt vad sorgen för med sig blandat med perioder då hon mår bättre. Jag tycker att Agnès beskriver allt detta väldigt bra. Dianes alla våndor blir väldigt tydliga; jag förstår henne och jag lider med henne. Hon börjar bli bättre, men faller ner i nattsvart mörker igen. Men för varje gång hon kravlar sig upp ur detta svarta hål av sorg, blir det ändå sakta men säkert lite lättare att leva. Hon gör avslut och hon börjar så smått fundera på framtiden.
Bland de människor Diane möter på Irland finns en mycket butter och surmulen man. Även om deras relation inledningsvis enbart är fientlig, så lockas man som läsare att dra vissa förhastade slutsatser. "Kvinna i sorg reser bort, träffar ny man och livet blir lyckligt igen." Men ack så fel man kan ha! Så enkelt är inte livet, och så enkelt löser inte Agnès det för sin huvudperson Diane. Jag har många tankar om hur Diane gör och hur hon väljer att leva, men dessa tänker jag inte skriva här. Jag vill inte förstöra din läsupplevelse genom att antyda hur det går. Men ett är säkert; även efter att ha läst klart denna lilla pärla till bok funderar jag på Diane och hur det kommer att gå för henne, vilka vägar hon väljer och hur hon kommer att uppleva sin saknad efter make och dotter längre fram i livet.
Bokens titel är förstås hämtad från namnet på Dianes lilla bokkafé. Jag tycker den är mitt i prick! Diane tror att hon aldrig någonsin kommer att bli en av de där "lyckliga människorna" igen. För den som befinner sig mitt i nattsvart sorg pågår livet någon annanstans, och den sörjande kommer aldrig att bli en del av det igen. Men Dianes lilla kafé finns där (om än nedgånget), precis som livet och hennes vän Félix, då hon är redo för det.
Jag tyckte verkligen om Agnès sätt att berätta om hur det kan vara att genomleva sorg. Det är ingen romantiserad bild av sorgens ansikte man möter, utan snarare en verklighetsbaserad version. Extra spännande och roligt är att Agnès först gav ut denna titel som ebok på egen hand. Den väckte stort intresse hos franska läsare – gick till och med om Fifty Shades of Grey i försäljningssiffror – och ett förlag kontaktade henne. Berättelsen om Diane ska även bli film. Vilken rolig framgång för Agnès! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar