En syster i mitt hus

För flera år sedan läste jag Nu vill jag sjunga dig milda sånger med stor behållning. Jag blev väldig tagen av Linda Olssons debutroman. Sedan kom Sonat till Miriam (finns bara som pappersbok och ljudbok), vilken inte gav samma djupa avtryck. Inte heller hennes tredje titel, Det goda inom dig, satte några djupare spår i mitt läsarminne. Det gjorde däremot I skymningen sjunger koltrasten. Du finner min recension av den genom denna länk. Lindas fjärde bok gjorde mig med andra ord inte besviken. Jag har också läst en novell, som heter De blå skorna, och den tyckte jag väldigt mycket om. Recensionen finner du här.

När det denna vår blev dags för Lindas femte roman att lämna de "digitala tryckpressarna", var jag naturligtvis mycket nyfiken på den. Titeln är En syster i mitt hus.

Omslag: Casia Bromberg.

Maria bor alldeles ensam i ett stort hus på den nordspanska kusten Costa Brava. Hon har sökt sig till enskildheten av särskilda skäl. Mycket har hänt i hennes numera medelåldriga liv, och hon behöver fundera över vilket hennes nästa steg i livet ska bli. Det var två år sedan – på moderns begravning – hon senast såg sin halvlillasyster Emma. Där och då hävde hon ur sig en inbjudan till Emma; "kom och besök mig i mitt hus". Men redan i samma ögonblick, som Maria uttalade orden, hade hon hunnit ångra dem. Då berättelsen tar sin början har Emma tagit initiativ till att genomföra detta uppenbarligen kontroversiella besök.

Den vecka, som Emma stannar hos Maria, kommer att innehålla både glädje och sorg, frustration och nya vägval. De båda systrarna har en gemensam upplevelse från unga år, som de aldrig talat om, varken då eller senare. De hade också en mor, som var rastlös och mer eller mindre ointresserad av sina barn. Om detta och mycket annat rör sig deras samtal då de ses.

Den lockelse som En syster i mitt hus inledningsvis hade på mig, förbyttes dessvärre i irritation och nästan leda. Systrarnas samtal går i cirklar eller som katten runt het gröt. Jag inser att deras upplevelser från barndomen inte är lätta att prata om. Men tyvärr tycker jag det hela bara blir ett evigt ältande, ifrågasättande av varandras beteende och i viss mån anklagelser mot varandra. Jag läste dock ut hela boken, eftersom jag ville veta vad som egentligen hade hänt och vad som hade skapat dessa svårigheter i umgänget systrarna emellan. Som tur är lyckas systrarna faktiskt komma på något så när rätt köl med varandra och verkar finna nya vägar i sina respektive liv. Detta är en bok för dig som gillar att fördjupa dig i familjerelationer och som har större tålamod än jag vad gäller "samtal som går i cirklar".